Straff att vara kär och ärlig

Jag funderade på en sak. Om Norrlandspojken inte sagt att han varit kär i mig, om han hållit masken om det. Hade ni fortfarande tyckte det var fel av mig att träffa honom då? Förmodligen inte.
Då blir det som att han blir "straffad" för att han är kär och ärlig med det, genom att jag flyr. För att inte såra.

Och så säger vi att vi är trötta på spelet, när man indirekt belönas genom att spela spelet, genom att man får fortsätta vara med och leka.

Varför är vi så fruktansvärt rädda för känslor, våra egna och andras?
Och vad är det som säger att jag har rätt att besluta åt honom vad som är bäst for honom?

Bara en tanke som slog mig.

Ingen fara

Mitt läppbalsam har solskydd 15.
Det är sånt jag tycker är jättekul när jag fryser ända in på skelettet.

Det är inte dig det är fel på

Jag och Norrlandspojken.

Det är så lätt med honom. Inga frågetecken inga funderingar.
Jag vet vad han vill.
Han vill ha mig, som sin flickvän. Han vill satsa 100%
Förra helgen när jag var där sa ja, du får inte bli kär i mig.
Han sa jag tror det är försent.

Jag säger du får bara fortsätta träffa mig om du fortsätter träffa andra.
Och han tycker jag är konstig, de flesta tjejer brukar säga tvärtom.
Så jag försöker förklara att det aldrig kommer bli något på riktigt mellan oss, att han inte ska hänga upp sig på mig. Han ska fortsätta leta efter den där speciella tjejen.
Han säger att han redan träffat henne, att jag är den finaste.

Och jag är brutal ärlig, lägger korten på bordet.
Berättar allt
Berättar om Mr Dryg
Jag har lixom ingen kärlek att ge och det beror inte på dig, för du är så fin och kunde jag skulle jag bli kär i dig utan att tveka, men jag kan bara inte. Det är mig det är fel på inte dig och det är så sant.
Men han avskräcks inte och vill stanna.
Så jag tänker att han kan väl få göra det.
För jag mår bra med honom.
Och jag saknar honom när det går för lång tid.
Och jag är inte känslokall, det är klart jag tycker om honom
eller så kanske jag mest tycker om att ha någon att luta mig emot som har starka armar och tar emot mig. Någon som håller om mig hårt när jag somnar.

Att göra rätt är svårt när jag inte vet vad rätt är
och när jag helt enkelt inte orkar gå
för jag behöver honom, hans kärlek och säger han att det jag ger räcker så litar jag på det.
Jag väljer att lita för jag orkar inget annat

Dags att säga det högt

Jag mår inte speciellt bra.
Egentligen är det ingen nyhet, har känt det länge.
När bästa tjejen för några veckor sen frågade hur jag mådde och jag brast ut i gråt.
Och ikväll med barndomsvännen samma sak.
Men jag är inte den som mår dåligt, inte på allvar så jag har vägrat ge efter, erkänna för mig själv att allt inte är som det ska.
Men det är dags nu att säga det högt, det är inte så bra.
Det som hände på julaftonsnatten fick bägaren att rinna över.
Och nu orkar jag inte riktigt låtsas längre.
Hur mycket man än springer så hinner all skit förr eller senare ikap en.
Och nu har skiten fällt mig och satt sig på min mage så jag erkänner mig besegrad och säger det högt: Det är inte så bra just nu.


Men jag kommer tbx, det gör jag alltid!
Jag ska bara skaffa mig en plan för hur jag blir glad inuti igen.

Helvetes jul

Det här julen har varit den värsta någonsin.

Och jag har ingen lust att prata mer om det.

Det finns en gud

Idag drabbades Mr Dryg av vinterkräksjukan.
Riktigt dålig är han tydligen.

Jag känner att det här förmodligen är den bästa Julklappen jag kommer få
Hämnd från högre makter, underbart!



/Den onda bitterfittan fylld med kärlek så här lagom till jul.

Ännu en Jul

Sitter kvar på jobbet och jobbar det sista.

Ska snart iväg och handla de sista klapparna. Insåg det för någon dag sedan att jag bara förträngt det hela. Men mysa på stan med miljoner människor är alltid trevligt.

Norrlandspojken ville att jag skulle komma upp ikväll och fira jul med hans familj. Men nu blir det så att jag firar med några andra vänner som likt mig själv blivit övergivna av sina familjer av olika anledningar.
Båda alternativen lockar egentligen men jag pallar inte att sitta på ett tåg i x antal timmar igen.

Vet inte om jag hinner blogga mer ikväll så får passa på att önska er alla

En Riktigt God Jul

Har ni tur kanske tomten kommer på besök ;)
Julpussar till världens bästa sötaste bloggläsare

Schhh

Jag har en hemlighet.

Och när jag berättar den kommer ni leta upp mig och ge mig offentligt spöstraff


Med all rätt skulle man kunna säga.

Tainted Love

Snälla skäll inte på mig för att jag skriver det här. Jag lovar jag gör det själv!

Han hörde av sig, och jag trodde det var över. Tre veckor utan ett ljud. Jag trodde jag var fri att gå vidare med mitt liv och att han kunde få vila i mitt undermedvetna bland all annan förträngda skit.
Men likt monstret i en skräckfim återuppstår han precis när man vänder ryggen till och tror monstret är dött och faran över.

Jag ligger i soffan och väntar på att Norrlandspojken ska laga klart middagen.
Och mobilen piper och jag ser hans namn på displayen.
En fråga om jag vill ta en fika i veckan.
Och jag svara avfärdande som jag alltid gör. Och sen messar vi lite och jag inser hur mkt jag saknat våra dialoger.
Och jag njuter av att få spy ut mitt hat över honom.
För jag hatar verkligen honom (och älskar)
Det är som fejder med ord och han är rapp, snabb och intelligent.
Och Norrland sitter bredvid och jag visar vad han skriver och vad jag svarar. Jag har inget att dölja. Norrland säger att dig ska man inte bli ovän med och att jag är för hård.
Men dryg är inte vek (och det är en av sakerna jag älskar) och avskräcks inte av mina giftiga ord och han avslöjar att han minns saker jag berättat i förbigående för månader sedan, och det förvånar mig lite. För det är detaljer man inte minns om man inte bryr sig.
Jag skriver " nu ska jag och min pojkvän äta middag, så sluta stör mig"
Och han tystnar i någon timme.

Sen börjar det igen, när jag sitter på tåget hem.
Han frågar vem min pojkvän är. Heter han möjligtvis Mr Dildo och bor i din låda?
Jag svara inte för jag tycker inte han har med mitt kärleksliv att göra.
"Varje gång jag ligger med min flickvän fantiserar jag om dig, och bara tanken på dig gör mig kåt. Min flickvän ska få sig ett ordentligt knull ikväll, där du finns i mina tankar!"
och jag frågar, för jag innser att detta kommer plåga mig.
"Varför skriver du det till mig? Vill du att jag ska tycka synd om dig, för att du aldrig kommer få mig igen? eller vill du göra mig svartsjuk?"
Och han svarar:
"Nej, vill att du ska förstå att jag faktiskt åtrår dig. Men att jag också ska vara trogen.."
Och det är nu jag desperat behöver er hjälp.
Varför ska jag förstå det??
Jag kunde förstå om jag hört av mig, om jag bett honom ligga med mig. Men nu, jag svär jag har inte hört av mig. JAG LOVAR!
Varför hör man av sig till någon man dumpat och berättar att man är tänd på personen ifråga och fantiserar om den medan man ligger med sin nya flickvän, men inte tänker vara otrogen???

Och ja, jag vet i en perfekt värld där jag var en felfri människa hade jag inte ödslat honom en tanke och skitit totalt i vad han menade. Men jag är inte felfri så kasta sten på mig om ni vill men hjälp mig förstå!



Sometimes I feel I've got to
Run away I've got to
Get away
From the pain that you drive into the heart of me
The love we share
Seems to go nowhere
I've lost my lights
I toss and turn I can't sleep at night

Once I ran to you
Now I'll run from you
This tainted love you've given
I give you all a boy could give you
Take my tears and that's not nearly all

You don't really want any more from me
To make things right
You need someone to hold you tight
You think love is to pray
I'm sorry I don't pray that way

Don't touch me please
I cannot stand the way you tease
I love you though you hurt me so
Now I'm going to pack my things and go

Min STORA kärlek

Han som får alla andra pojkar att blekna till en stor grå massa.
Han som är min stora, stora kärlek- kungen av all musik värd att lyssna på.
Kommer hit, till Sverige.

Ni hittar mig längst fram vid scenen den 24 Juni vid hovet.
Helst skulle jag vilja gå på spelningen i Borås oxå.
Någon som vill följa med mig?
Jag kommer dock inte ha ögon för er och ni kommer få höra mig sjunga falskt i ert öra, men det kan det vara värt.
Morrisey Kommer!
WEEEII!!

Bara Norrland

Imorgon åker jag upp till Norrland och hälsar på pojken med snälla ögon.
Vi ska ligga massor, se den stora (enda?) gatan som är byn han bor i.
Prata om oss, igen
Och jag har lovat att spöa hans elaka ex.

Jag ser mest fram emot det sista.

Norrland vs Stureplan

Jag pallar inte med den här såpan som ska föreställa mitt liv.

Pojken med de snälla ögonen vill att jag ska åka upp och hälsa på honom i helgen och jag missförstår det han säger med flit, i något patetiskt försök att skrämma bort honom. Men han har bestämt sig för att inte skrämmas iväg och att jag är den han vill ha.
Jag säger: håll ögonen öppna, kanske träffar du någon annan det inte är komplicerat med.
Och han undrar vad som är komplicerat
och jag svarar vi bor långt ifrån varandra och jag ska ut och resa
men han tycker inte det är några problem alls.
Han har egentligen rätt, det i sig är inte komplicerat utan det faktum att han har känslor och jag inte har det.
Och jag mot min vilja tvingas in i en flickvänsroll, jag inte är redo för, men han vill inte lyssna på det örat.
De vill de aldrig.


Och medan jag kliar mig i huvudet och funderar på hur jag ska göra ringer den andra pojken.
Han som är mer min stil och om jag ska välja någon så är det han.
Han är driven, framåt, charmig orädd.
Jag längtar ihjäl mig och jag fruktar att jag kommer dö om jag inte får träffa dig ikväll, säger han
och jag skrattar åt honom
klockan är halv ett. Jag ska jobba imorgon.
Jag med, kom ut och festa med oss, vi är på sture.
Bara kom, jag betala taxin och bjuder på drinkar, snällllllllaaaa kooooom.
och jag kan inte låta bli att skratta åt honom när han bönar och ber så där och kan se honom framför mig där han står och hoppar.
Och en ganska stor del av mig funderar faktiskt på att ta den där taxin, fånga natten och pussa på den söta pojken.
Men jag måste ta hänsyn till den andra pojken.

Och jag är så trött på att ta hänsyn
Så jävla trött på det att jag spyr.
Jag vill bara vara ego och tänka på mig själv, vad jag vill.
Jag vill ta taxin
men det ska jag inte

Skåne vs Norrland

Jag serveras en man med snälla ögon som säger att jag är det bästa som hänt honom på år och dar.
Han masserar mina fötter och schamponerar mitt hår och säger att finare flicka än jag har han aldrig träffat.
Och allt jag säger och gör är underbart.
Och när vi promenerar i regnet flättar han min hand hårt i sin.
Jag vill känna kärlek, men jag känner ingenting.

Och han messar och säger att han är lycklig för min doft sitter kvar på honom och han aldrig vill duscha mer och att han inte vet hur sömnen ska komma till honom när jag inte ligger bredvid.

Och jag känner fortfarande ingenting, fast jag verkligen vill.
Jag säger du, det passar inte så bra just nu. Jag ska åka bort och du bor långt bort.
Inget förhållande just nu.
Han säger inte mkt till svar han bara pussar min panna och säger: Jag ska inte såra dig
Och jag önskar jag kunde säga detsamma.

Och jag vill inte erkänna det för mig själv, att mitt hjärta är inte mitt att ge bort och han som tog det vägrar lämna tbx det.

Men om du vill, om du verkligen vill så kan jag försöka älska igen.

I would have given you all of my heart
but there's someone who's torn it apart
and he's taking almost all that I've got
but if you want, I'll try to love again
baby I'll try to love again

släppt hästarna fria..

När man väl väckt sexmonstret löst, då är det som att ge upp sitt eget liv.
Det enda jag tänker på är sex.
Snuskiga tankar om hans tunga mellan mina ben
Hur han tog mig i duschen
I sängen
På köksbordet
I soffan
I hallen
Vi lämnade inte lägenheten på hela helgen.
Äta, sova, sexa. Äta, sova, sexa.Äta, sova, sexa.
Det är exakt vad jag gjort i helgen.
Hela helgen.

5 min efter att jag lämnat av honom fick jag ett mess:
Saknar dig redan

Kort, kort

Saker som händer ibland.
Man går till jobbet i en på tok för kort kjol som knappt täcker rumpan.

Shit vad pojkarna tittar.
Billig bekräftelse är också bekräftelse!

Dagen efter

Det är julbord, och kollegorna retar mig och kallar mig för helylle SG.
Jag och massa pojkar och jag är klok nog att veta att jag inte har en chans att hålla deras tempo på drickandet.
Smuttar på mitt glas, men mest vatten.
Så åker nubben fram.
Skål för SG!
En nubbe klarar jag nog, men en blir flera.

Och det är som min sexlust vaknar ur sin dvala med ett ordentligt skrik, Som om två månaders förträngd kåthet bara samlats och nu likt ett instängt monster måste ut. Jag kan inte ens sitta stil.
Och jag fumlar med mobilen, vem ska jag välja.
Mr 48 var länge sedan tänker jag och skickar ett mess:
Vill du ha sällskap?
Inom två sekunder får jag ett JA! Och inom en kvart kliver jag in genom dörren till hans lägenhet.
Vill du se om det är något bra på tv, frågar han.
Nej säger jag och sätter mig grensle över honom och drar av honom tröjan.
Efteråt ligger jag på hans arm.
Vi är båda tysta. Försöker desperat komma på något att säga men vill egentligen bara gå.
Jag tittar på klockradion bredvid sängen.
Hur länge ska jag vänta 5, 10 min?
Tillslut reser jag mig.
Måste gå nu, men det var trevligt, vi får göra om det snart igen, säger jag medan jag klär på mig.
Och jag låter kall fast det verkligen inte är med flit.
När han kramar mig hej då dunkar jag honom lite i ryggen med ena foten utanför dörren.

Inom en timme är jag tbx till kollegorna igen.
- Var har du varit?
- Jag hade ett ärende att ta hand om bara, svarar jag.
Och de ler åt mig som om de fattar.
- Du är så cool.

Jag är känslokall inte cool.
Och det här äcklet jag känner mot män just nu skrämmer mig.
Jag är rädd att jag ska såra någon.
Och det värsta är att jag inte tror jag skulle bry mig.

En pojke mindre

Det är inte mitt fel.
Man får skylla sig själv om man ringer mig halv tre på natten en onsdag.
Jag är inte trevlig då.

Det kan å andra sidan vara fint att han ville att jag skulle dela hans glädje över det där priset han vunnit, men sen kalla mig tråkig för att jag inte ville ta taxi in till stan och fira. I dont know =)
Och det är väl därför jag ska hålla mig till äldre pojkar som förstår att jag inte överlever på 2hs sömn och som förstår att jag inte tycker det är en bra ide att gå direkt till jobbet efter att ha festat hela natten.

Jag är inte tråkig.
Jag är skitrolig....
och gammal

Besök

I helgen kommer pojken med de snälla ögonen ner till Stockholm för att hälsa på mig.
Lämna snötäckta landskap för regn och rusk.
Jag vet inte riktigt hur det gick till men hit kommer han.
Räknar timmarna säger han.
Jag säger inte så mkt alls.

En hel helg tillsammans.
Och så bra gick det med att inte inledda något nu.

Lyxproblem

Man skulle kunna säga att jag har så många pojkar efter mig just nu att det faktiskt börjar bli småjobbigt.

Jag fattar verkligen ingenting!
För jag har verkligen bestämt mig för att inte dejta någon förrän tidigast i mars.
Var kommer de ifrån och varför dyker de upp just nu?
Och ingen av dem är speciellt blyga heller.
En har tom snokat reda på mitt nr.

Att bli dumpad av Mr Dryg måste verkligen ha gjort mig sjukt attraktiv.

En kyss..... för mycket

Det är mycket som förvirrar mig just nu.
Igår kom ännu en sak.

En kväll, han och jag, som så många gånger tidigare
Och vi pratar om det som varit, om vänskap.
Och jag frågar, utan att egentligen veta varför.
tycker du jag är attraktiv, är du tänd på mig, eller något i den stillen minns inte riktigt.
Jag ligger på mage i sängen och dinglar med fötterna i luften.
Han sitter bredvid mig.
Och det för mig mest oväntade jag kan tänka mig händer.
Han böjer sig fram mot mig och kysser mig.
Intensivt, passionerat, lidelsefullt.
En miljon tankar passerar mitt huvud.
Jäklar vad bra han kysser, det hade jag glömt.
Men främst en förvirring över att Mr snygg kysser mig, han som i slutet av vårt förhållande vägrade att ta i mig. Och tillbringade nätterna på soffan.
Han kysser mig?!

Det hela är över på någon minut eller två.
Han reser sig upp och backar undan pekar på sin bulla i byxorna.
Han är hård och det syns tydligt.
Där har du ditt svar, säger han.
Jag har aldrig slutat tända på dig, men jag tycker om dig för mkt.

Och jag ligger kvar i sängen och tittar på honom och försöker fortfarande greppa vad som just hände. Han kysste mig!?!

Sen rättar jag till kläderna och känner mig lite skakig i knäna.
Och stämningen är lite spänd och obehaglig.

Och när vi ser på varandra beslutar vi oss för att utan att säga ett ord, att det som just hände aldrig hänt och att vi aldrig ska tala om det. För vi är fel. Mina känslor finns på annat håll, och han vet det, precis som han vet att mitt hjärta aldrig varit hans.

Och när kvällen fortsätter träffar han en kvinna gammal nog att vara hans mormor och jag träffar en pojke med snälla ögon som ber mig att inte såra honom.
Och Mr Snygg kysser mormor
och jag kysser pojken med snälla ögon.
Fast vi började med varandra.

Äventyr

Jag drar efter mkt velande ut på äventyr nu.
Ibland är det inte helt lätt att veta vad man verkligen vill så nu blir det ringa taxi kasta ner sakerna i en väska och likt en film springa med andan i halsen och ropa:
vänta på mig, jag följer med.

Puss och kram

Inte om han, men om hans vän.

Samtal med en vän:

- Nu messar han igen.
- vad skriver han?
- Han messar helt obetydliga saker, typ vad han har gjort, vad hans ska göra. inget viktigt alls. Känns som han bara vill höra av sig.
- Ringer han oxå?
- Ja, minst en gång om dagen.
- Du har inte tänkt på att han kan vara intresserad?
- Nä, det är klart han inte är. Han är ju gift!
- Men SG, folk kan faktiskt bli intresserad av andra fast de är gifta.
- Nej, men det tror jag inte.
- Jag tycker då det låter som att han är väldigt intresserad.

Fan, fan, fan!
Den sista människan på jorden jag vill ska bli intresserad av mig är hans vän. Hans gifta vän!
Fuck det här förstör verkligen allt.

Någon som vill byta liv med mig?
Jag lever i en jävla såpa.

Bye

Jag har inget att säga.
Så vi hörs väl längre fram.
Och det blir ingen mer Mr Dryg i den här bloggen.
Så säg adjö till Mr dryg.

Adjö Mr Dryg

Goda gärningar?

Idag när jag var på väg hem från jobbet, tänkte jag att nu ska jag bli duktig och äta middag på kvällarna. Men jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att det inte kommer att hända att jag lagar mat.

Jag går förbi ett mat ställe och tänker take away är världens bästa uppfinning.
När jag står utanför och funderar på jag ska ha kyckligwok eller sushi kommer en sliten herre fram och frågar om jag har några kronor över.

Jag ger honom mina middagspengar och känner mig som en god människa.
Men är det en god gärning om jag mår bra av att göra det?
Eller har jag bara köpt mig själv en lättnad av det dåliga samvetet det innebär att vara lyckligt lottad?

Så jag försöker tänka ut en god gärning som är totalt osjälvisk.
Ge bort ens sista vatten på en vandring i öknen.
Eller lämna någon man älskar för att det är bäst för personen i fråga.
Det måste vara en äkta god gärningar.


Jag åt glass till middag istället

Idioter är vi alla ibland.

Jag har syndat.
Gått emot mina principer.
Men jag har längtat lite för mkt.
Igår försökte jag bota min längtan genom att höra av mig till hans vän.
Typ nästan samma, eller hur jag nu i glöggdimman tänkte.
Vännen berättade att Mr Dryg stod bredvid, vilket gjorde mig oerhört svartsjuk.
Kan du sniffa lite på honom från mig och skicka över lite av den sexiga skånska dialekten till mig, ville jag skriva.
Jag gick och la mig istället.

Idag när jag vaknade fann jag till min olycka att mitt dryg-behov fortfarande var otillfredställt
Så idag hörde jag av mig.
Idiot jag!
"Jag känner mig snäll idag, så om du vill kan jag möta upp dig för en fika."
Han svarade:
"Jobbar, ängeln min! Men jag misstänker att du bara är ute efter att ge mig ett kokstryk ändå"
Jag glömde vem jag hade att göra med. Klart han jobbar!
Fast hade jag träffat honom, så hade det varit katastrof i min avgiftningsprocess.
Man skulle kunna säga att jag hade änglavakt.
Här ska inte fikas nåt.
Fast han kallade mig för sin igen. Och jag blir skitförbannad på mig själv för att jag blir glad över det.
Idiot han!

Psyko

Jag känner inte igen mig själv.

Morgonen började med bråk med Mr Snygg.
Jag har aldrig bråkat med honom under de nästan två åren vi känt varandra.
Det började med att han ringde och frågade om det skulle komma några singel tjejer på festen ikväll.
Och det var då jag fick för mig att svara nej.
Han frågade om jag skulle bli jätteledsen om han inte kom då.
Ledsen blev jag inte, men omotiverat arg.
Jag blev skitförbannad!
Jag håller inte på med någon jäkla kontaktförmedling, utan jag ska ha fest där jag hoppas att folk ska ha trevligt med varandra, vill du knulla kan du gå på sexklubb.
Det hela slutade med att jag sa att det skulle komma massa singeltjejer men att han inte var välkommen längre.

När jag avslutat samtalet så var jag självklart jätteledsen.

Det är det här som känns extremt obehagligt.
Jag känner inte igen mig själv.
Det är sällan jag blir arg, men nu händer det mest hela tiden.
Och jag blir inte lite arg, utan rosenrasande.
Och när det väl brutit ut kan jag inte hindra det.
Det är som att jag förvandlas till ett monster som vill se blod.

Det andra som jag märker med mig själv är att jag förvandlas till en jäkla crybaby
för nog förbannat kom det tårar när jag slängt på luren.
Jag gråter extremt sällan men nu läcker jag mest hela tiden.

Vad är det för fel på mig?
Jag fattar ju att det har varit ett skitjobbigt år
och att jag fast jag låtsas att allt är som vanligt inför alla inkl mig själv egentligen inte mår speciellt bra.
Men om det här fortsätter kommer jag sluta som ett vrak utan några vänner kvar för att jag i ilska sagt upp bekantskapen med alla.

Jag håller på att förvandlas till ett jävla psykfall.
Hjälp!

Mina problem är över

Inkommande sms från syster:
"SG! Jag har lösningen på dina problem. Vad du än gör på nyårsafton så ha röda underkläder. Då får du tur i kärlek resten av året! Puss!"

Komplicerat

Det verkar vara ett vänskapsdrag det där med att ligga på som en igel på mobilen.
Jag har lätt fått 25 sms från Mr Drygs vän på bara på några timmar.

Jag har dragit slutsatsen att han inte vet något om mig och Mr D.

Idag frågade han om jag var singel.
Japp, toksingel svarade jag.
Men vad, varför?? Hur är det möjligt, en tjej som dig, frågade han.
Jag var väldigt frestad att svara att han skulle fråga sin vän det, men lät bli.

Det känns konstigt att Mr Dryg inte skulle sagt något till en av sina närmsta vänner.
Han är visserligen lite svår så, men jag tror att han visst vet.
Jag tror att han agerar på uppdrag från Mr Dryg.
Dels pga var han försöker leda samtalet.
Dels för att han envisas med att föreslå aktiviteter som vi kan göra alla tre.
Nu vill vännen att jag ska bli vän med hans syster, och att vi alla fyra ska gå ut och festa någon kväll, och när jag föreslog en lunch sa han att han skulle höra vilken dag som passade Mr Dryg.
Jag vill inte träffa Mr Dryg. Jag kan vara stark så här på avstånd.
Men om vi ses räcker det nog med att han petar på mig för att jag ska ge efter.

Det kan ju oxå vara så att han på eget initiativ försöker para ihop mig och Mr Dryg.
Det vore ganska kul.
- Du den här SG, hon verkar ju hur bra som helst och ni skulle verkligen passa jättebra ihop.

Åh vad jag hade få ge för att se hans min då.

Triangeldrama som kräver att jag håller tungan rätt i munnen.
Jag vill bara ha semester
Det känns som jag lever mitt i en såpa.
Snart får jag börja rita flödesscheman på bloggen istället för att skriva inlägg, om ni ska ha en chans att hänga med.
Vill ni hänga med?

Att hava sorg

De är aldrig någon som tafsar på mig nuförtiden
Så jag betalar någon.

Hon är grym, nästan ond.
När jag stoppar mitt ansikte i det lilla hållet och lämnar min kropp åt henne vet man att det är smärta som väntar.
När man ber henne ta det lugnt, fnyser hon något om att en spamassage kan du få någon annanstans.
Och nu har jag vant mig.

I går la jag mig mig på britsen halvnaken med den lilla filten över rumpan.
Helt utelämnad.

Du har sorg, säger hon
Nä det är fint. Allt är bra svarar jag.
Nej du har stor sorg. Jag känner det på din muskler.
Lite stressigt kanske, försöker jag.
Nej det är sorg.
Sorg du försöker dölja.

Så jag bara mumlade ett ja till svar.
Jag förstår inte hur hon kunde se.
Det kommer tid att fixa det här.
Du får komma hit nästa vecka igen.
Och jag antar det var mina spända muskler hon pratade om och inte min sorg

Sen trycker hon, med hela sin tyngd in två armbågar i varje skinka.
och får mig att kväva ett skrik av smärta.
Det blev inga rumphänder men rumparmbågar igår.
Nästan samma.

Schack

Spelet är inte över.
Det trappas hela tiden upp och är så komplicerat att jag inte ens kan förklara det för mig själv.
Det verkar som ödet står på min sida.

Jag och Mr Drygs kompis har blivit vänner.
Idag mailade han och frågade om vi inte alla tre kunde träffas och äta middag.
Jag vet inte vad han vet om mig och Mr Dryg.
Men jag vet att varenda ord vi utbyter går direkt till Mr Dryg.

Mr Dryg svarade att det var en utmärkt idé att äta middag och han och jag kanske kunde fortsätta kvällen bara vi två efteråt. Han använde det magiska ordet rumphänder (sex på vårt språk) och jag längtar mig galen efter rumphänder.
Jag tackade nej till både middag och efterföljande planer.
Allt eller inget säger jag.
Nu försöker jag dunka mig själv i ryggen för att jag gjort rätt fast det känns fel.
Jag når inte riktigt.

Hur man får ligga!

Nu kommer det ni väntat på. Hur får man en tjej i säng?

Jag hade en poäng med att publicera det här.
Nu kom det mesta som jag vill ha sagt fram i kommentarerna.

Det jag ville ha sagt var att även om det man vill ligga och det är syftet med att man hör av sig. Kan det löna sig att vara mindre direkt. Det är inte svårt att skriva "jag vill knulla" Det kan en sjuåring skriva och imponerar därmed föga.
Personligen tycker jag att det är direkt avtändande när folk på något sätt vill ha garantier till sex för att ses. Och jag tycker bara det framstår som ointellegent att skicka ett sånt sms, som mer ger mig känslan av att personen ifråga är tragisk än het.
Att däremot änvända huvudet och uttrycka sig sexigt, personligt och mer subtilt sätt, kräver iaf några hjärnceller.

Hade vår vilsna vän istället för att skriva att han ville spruta mig i ansiktet föreslagit säg tex en filmkväll. Så hade hans chanser att jag sagt ja ökat dramatiskt och förmodligen hans chanser att faktiskt få till det.

Men det är bara min högst personliga åsikt, men jag går inte igång på att känna mig som ett levande knullhål.
Killar som lärt sig om sex via porrfilmer och som bara vill umgås med mig om det garanteras sex och inte för att jag är jag är inte min grej.

Men som redan sagts, alla går vi igång på olika saker.

Inkommande sms

"Du kanske vill att jag kommer och knullar dig hårt bakifrån och kommer i ditt ansikte? "

Jag är en kaktus

Han har gift sig!

Jag vet att jag är i den åldern där folk sätter ringar på varandras fingrar och lovar saker som evig trohet, i nöd och lust.
Men att ett ex, någon jag dejtat skulle göra det, det känns ju så där.
Han var inte mkt att ha, och under hela tiden vi dejtade så lyckades han inte få mitt hjärta att sucka ens den minsta suck. Och när jag tillslut lyckades avsluta relationen. Vilket tog ett bra tag för han var som, ett tuggummi som fastnat i ens hår- omöjlig.
Så var det enda jag kände- äntligen!

Och nu får jag höra att han gift sig (Byggare Bob för gamla, gamla läsare) med en tio år äldre tonårsmamma med två färgat hår.
Och det är inte det att jag är avundsjuk, verkligen inte.
De ser lyckliga ut och jag unnar dem det, men ändå jag vet inte lite olustigt.
Jag dumpad, han gift.

Och han är bara den första, det förstår jag oxå.
Snart sitter de alla där med fruar och gravida magar
och pratar vi språk- vi ska, vi tycker
Folk går vidare.

Och jag kommer förmodligen fortfarande befinna mig just här där jag är idag.
Medan allas liv förändras är min singelstatus oföränderlig.
Det passar mig väldigt bra.

Excelguden

Vi har en Excelgud på jobbet.
När man själv sitter och svettas över något i detta verktyg skapat av onda människor.
Skakar han lite på huvudet, trycker på några knappar skriver någon formel
och vips är plågan över.

Han skulle kunna vara svälja eld utan att få mig lika imponerad.

Nada

Idag ligger inget mail i min inkorg som bär hans namn och inger mig med falskt hopp, och tillfälligt lyckorus.
Idag tycker jag det är bra.
Vad jag känner imorgon vet jag inte.

Bring me back to life

Han bad mig kolla upp något för en vecka sedan och jag sa att jag inte tänkte.
Be hon du dumpade mig för, svarar jag likt en tjurig barnrumpa.

Men söndag och längtan vinner över mig. Jag sammanfattar ett mail och drar i mina trådar.
Ett mail som skulle kunna vidarebefordras till vem som helst för allt personligt, allt internt som var vi är borttaget och jag avslutar med hälsningar som en subtil markering, mest för mig själv om att det är över och det här betyder inget.

Och idag ligger ett mail i min inkorg med hans namn som avsändare. Som alltid när något som har med honom att göra strejkar min kropp.
Mina händer skakar och det vänder sig i magen där tusen fjärilar på en sekund bosatt sig.

Jag klickar och finner välbekanta ord.
Hej Ängel!

Han avslutar mailet med en fråga.
Fan, varför gör du allt detta för mig? Jag har ju verkligen inte gjort
mig förtjänt av din omtanke! Och jag är faktiskt inte van vid sådant...... Hm....hm, hm........

För att jag älskar dig din idiot! mumlar jag högt till skärmen i det annars tysta kontorslandskapet och får kollegan att titta frågande på mig.

Men det skriver jag så klart inte. Det har jag för mkt stolthet för.

Skriver istället. Det var inga problem alls, säg till om du behöver hjälp med något annat.
Hövligt, korrekt, artigt.

Alla ord som står mellan raderna.
Jag tror vi båda är oförmögna att läsa dem.

Sen mailar vi lite till och hittar på nya smeknamn åt varandra så som man gör i början när man är nykära
Fast vår tid är slut.
Fast ingen av oss vill släppa taget och jag klamrar mig fast vid hoppet.
För hoppet är det enda jag har kvar och släpper jag taget om det så kommer jag falla ner i avgrunden igen.
Till gråt, mörker och kyla.
Till sömnlösa nätter
Jag vill inte tbx dit.

Mitt hjärta stannar tusen gånger om dagen, för varje främling bär ditt ansikte.

You Have Killed Me

As I live and breathe

You have killed me
You have killed me
Yes, I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me

Ostbågar

Ibland kan jag få för mig att göra nåt sånt där knäppt som att åka hem och lägga mig i soffan en fredagkväll, och äta ostbågar.
Gud vad jag är sugen på ostbågar.
En bra film och något bekvämare än klänningen jag har på mig.
Och sen bara att ligga där i soffan och mysa ner mig.
Men jag måste börja umgås med folk, igen.
Jag tror min soffa och jag skulle må bra av att vara ifrån varandra.
Jag ska gå ut och möta upp vänner, och om jag inte stannar för länge hinner jag kanske med ostbågarna oxå.

Ostbågar, var kom det ifrån?

Haha

I kväll har jag skrattat gott.
Jag har ont i mungiporna nu, för att jag inte kunnat sluta le.
Han är rolig, vilket är den bästa egenskapen som någon kan ha, självdistans och hjärna verkar det iaf som.
Över 2 h i telefon och det hade lätt kunnat bli två till kändes det som.

Vi får se om han överlever natten.
Han sa upprepade gånger att han skulle hoppa från balkongen när vi lagt på.
Kanske tyckte han jag var för seriös.
Jag hoppas han inte bor för högt upp
så han överlever fallet menar jag, från balkongen.

what what in the butt

Den här har jag och Poppojken skrattat åt i flera dagar.
what what in the butt
Humor när den är som lägst.

En stulen kyss

Jag ringde Skitstövel och frågade om det var okej att jag kom förbi och gav honom en kyss, för några dagar sedan.

Är det okej om jag kommer förbi och ger dig en kyss?
Är bara glad om jag kan stå till tjänst.

Så jag gick förbi, kysste honom i den trånga hallen. Tackade för mig och gick hem. och lämnade ett levande frågetecken efter mig. Men grannar ska väl ställa upp för varandra, en del lånar socker jag själ en kyss.
Jag är fortfarande inte redo att kyssa andra. Det var det som var syftet att undersöka.

Jag kände mig otrogen.
Jag blir less på mig själv.
Hur lång tid ska det ta innan jag är över honom?
Det skulle iaf gå fortrare om han inte hörde av sig hela tiden.

Hennes Blogg

Ibland när jag klickar in på nya bloggar blir jag livrädd att jag ska hitta hennes blogg (inte för att jag vet om hon har någon) Hon som har finaste som sin. Idag läste jag följande rad i en blogg, skriven i september

det finns en man som jag jobbar tillsammans med som jag är så tänd på

och då får jag så ont i magen att jag måste gå ut och andas frisk luft och lugna ner mig.

Jag ska nog sluta läsa nya bloggar tills jag blir mer stabil.

Definitioner

Jag funderar lite på det här med definitioner, och jag tänkte att ni kunde få hjälpa mig.
Hur vet man när man är kär?
Vad är skillnaden mellan att älska någon och vara kär i någon, eller förälskad för den delen?
Hur lång tid tar det innan man blir kär? Kan man bli det direkt?
Hur länge ska man dejta någon till man bestämmer sig för att man inte är kär?

Undrar om man kan slå upp det i en ordbok?
Men vad tycker ni?
Jag tycker det är dags att reda ut begreppen.

Fyra

Loggar in på anikstsboken efter några dagars frånvaro, och vad finner mitt öga.
Fyra såna där äckliga hela hjärtan.
Bajs och bajs is now in a relationship

Fy fan säger jag bara.
Jag brukar skryta om att jag har världens bästa vänner.
Så vänder man ryggen till och folk går och blir kära, lyckligt kära.
Så sjukt osolidariskt.
Jag är olyckligt kär, då ska det gälla alla andra, det är väl givet?!
Alla för en, en för alla.

Jag ska ta bort dem som vänner nu genast, behöva sådana ilojala människor i sitt liv
Efter det ska jag köpa en rullator och köra på alla som går runt på stan och håller varandra i handen.
Men först ska jag tillbringa kvällen med att jobba bort mitt liv och drömma romantiska drömmar om min soffa!

Supergirl is now in a relationship med hennes soffa

Fars dag

Min pappa är mitt allt.
Och bara tanken på att en dag förlora honom gör mig skräckslagen.
Men jag döljer det bra.

För jag är en dålig dotter.
Jag ringer nästan aldrig.
Åker ännu mer sällan och hälsar på
och när jag väl är där så är det alltid en massa tjafs.

Och jag drar mig undan, undviker
men jag förstår det inte.
För jag vill berätta vad han betyder, hur mkt jag älskar honom och allt som jag borde säga innan det är försent.
Men jag säger ingenting.

Idag tittade jag på honom, han har blivit så gammal och sliten.
Hans kropp orkar inte lika mkt som förut.
och så lovar jag mig själv att åka dit oftare.
Men jag vet att det är lögn, att jag inte kommer göra det.

Pappa är svår.
Aldrig visa känslor.
Det är så han har uppfostrat mig.
Bara svag människor gråter SG.
Du måste alltid vara stark.
Du måste alltid klara dig själv.

Det var han som gjorde att jag tillbringade min första natt ensam på ett hotell rum i Paris livrädd på väg till släktingar jag aldrig tidigare träffat. Där de talade ett språk jag knappt behärskad och en kultur jag inte förstod. Det var en jobbig sommar.
Men efter det är jag inte rädd längre.
Det är han som gjort mig till den jag är.
Du kan klara allt om du verkligen vill.
Men aldrig att han skulle säga att han var stolt över mig.

I somras tog han mig åt sidan och grät.
Förlåt att jag inte funnits där, förlåt att jag varit en dålig far för dig.
Och han har rätt för han har inte funnits där.
Under hela min uppväxt efter att mamma dog flydde han.
Och om han orkade skulle han fortsätta fly.
Men nu sitter han i sin soffa gammal och trött.
Nu flyr jag istället, fast jag egentligen inte vill.

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig

Helgen har varit riktigt hård, men riktigt rolig.
Jag behövde nog en festar helg efter att ha varit ur form ett tag.
Några vänner har börjat klaga på att jag blivit tråkig eftersom jag bara går runt och längtar hem mest hela tiden.

I fredags gick jag och Poppojken ut för att ta ETT glas vin. Jag har varit på konferens i två dagar och tydligen blivit riktigt saknad på jobbet under tiden, så vi skulle prata ikap oss om alla enorma stora händelser som hänt medan jag var borta. Dvs inte ett skit. Men som alltid när vi väl sammanstrålar så lämnar vi inte varandras sida fram till småtimmarna och ett glas vin blev allt för många, på tom mage (att jag aldrig lär mig) Med följden att jag blev riktigt pinsamt full. Jag har något vagt minne av att vi disk sextips och inkludera borden bredvid oss. Poppojkens flickvän som satt med några vänner på ett annat ställe och väntade på honom borde skicka blommor till mig istället för att bli sur för att jag råkade kidnappa hennes pojkvän.

Efter ett tag tyckte vi att det vore en riktigt bra idé att gå ut och dansa. Hamnade på något ställe där de körde techno (som jag avskyr) men det hindrade inte mig från att i sällskap med poppojken dansa ensam med ett helt ställe som publik. Poppojken envisades med att köpa öl till mig, vilket jag inte dricker men han lyckades glöma bort så fort han gick till baren. Så vi bjöd inte bara på dansshow utan även en väldigt massa öl.

Lördagens agenda bestod av en helkväll med fina Rödluvan.
Ut och dansa till fötterna värkte så mkt att det var en smärtsam process att ta sig hem. Rödluvan är mkt roligare att gå ut med när hon har pojkvän, faktiskt.
Det var evigheter vi var ute bara vi två och vi hade skitkul.

Mr Dryg har messat mig varje dag sedan i tisdags, allt från roliga historier till frågor om hur jag mår. Jag både gillar det och inte eftersom det är svårare för mig att släppa taget. Men jag fortsätter att raddera hans nr och sms. Det ironiska är att vi nu hörs mer än sista veckorna innan han gjorde slut. Igår messade han tom från jobbet vilket han aldrig gjort tidigare.
Det slår också klart för mig att han är en kille som gillar att jaga. För jag tycker att jag är på gränsen till riktigt elak och det verkar som han nästan går igång på det.
Igår messade han bla.
Vad gör du?
Jag svarade
Hatar dig.

Och han bara fortsätter trotts det.
Det har ifs aldrig varit vår melodi med gulle, gull och plutti, plutt.
Men jag hade nog ändå tagit tio steg bakåt om någon skrev så till mig.
Jag tänker inte ens försöka gissa vad som försigår i hans huvud
eller i mitt för den delen
För sanningen är att jag gör nog mottsattsen till hatar honom.
Jag är så full med skit.

Knäppisen

Jag har blivit utmanad av både Hossan och Yrsa att skriva ner sju saker om mig själv. Något sent men här kommer det:

1. Jag har en fobi. Jag är livrädd för fåglar. Spindlar, ormar, småkryp inget bekommer mig men en duva som flyger lite för nära gör att jag hoppar upp och ner skrikandes.
När jag och några vänner fick bord på en mkt fin uteservering med himmelsk utsikt men med tama sparvar som gick och åt från borden. var jag mm från att brista ut i gråt och tvinga in hela sällskapet. Vad jag är rädd för? Att de ska hacka ut ögonen på mig så klart!

2. Jag blir mordisk om någon väcker mig förre jag behöver gå upp. Alla som gjort det misstaget någon gång tittar aldrig på mig på samma sätt igen.

3. Jag kan inte sova om jag inte får smörja in mina fötter. Vilket gör att jag har säkert världen mest lena fötter och världens mest ömtåliga. Överlag är jag väldigt känslig för det här med fötter. Jag kan inte ha strumpor på mig inomhus heller. Folk brukar titta lite konstigt på mig när jag tar av mig strumporna samtidigt som skorna men det struntar jag i.

4. Jag måste tänka efter vad som är höger och vänster. Har världens sämsta lokalsinne gick tom åt fel håll när jag skulle till kungsträdgården en gång i somras. En annan gång hittade jag inte hem, till mitt försvar kan jag dock säga att jag var nyinflyttad.

5. Jag kan somna var som helst, när som helst. En gång somnade jag på ett uteställe spiknykter men trött. Det händer ofta att jag nickar till på möten. Därför är det min andra stora fobi.

6. En av sakerna mitt ex störde ihjäl sig på var att jag inte kunde stänga en billdörr. Jag smäller igen dem. Det är inte lätt att vara en Supergirl..

7. Jag lider av lätt dyslexi, vilket gör att jag stavar som en kråka, men det har ni säkert märkt.

Jag utmanar de som ännu inte blivit det av mina läsare. Speciellt Fredrik, eller inte, tre stycken, pinnkakan, sitc och lattegirl.

Hide away

Varför lämnar han inte bara mig ifred?

Och när jag raderat hans nr så många gånger att jag lärt mig det utantill.

Messar han:
Det här är mitt nya nr

Och jag svarar:
Är du säker på att du vill att jag ska ha det?

Han svarar:
Ja det är klart du är ju en ängel. (och jag lägger märket till detaljen som saknas, min, ordet min förre ängel.)

Du borde lära dig hur man behandlar änglar.

Jag vet att jag inte har varit snäll mot dig. jag förtjänar inte det, dig. Du ÄR så omtänksam och snäll. Varför är du det mot dumma mig?

Jag sväljer min stolthet och svarar:
Det är bra att du iaf trots allt har självinsikt. Du har rätt du är en idiot som inte förtjänar mig eller min uppmärksamhet, men det ändrar tyvärr inte vad jag känner. Och tro mig när jag säger att ingen är mer ledsen över det än jag.

Och så tänker jag att nu fattar han. Nu har jag sagt klart och tydligt vad jag känner och tycker. Nu lämnar han mig ifred.

Men så messar han igen.

Kan vi inte ses för en fika snart?

Och jag svarar:
Bara om jag får hälla råttgift i ditt kaffe.

Du har all rätt och min fulla tillåtelse.

Jag längtar och räknar minuterna till när jag får se ditt ansikte vridas i enorma magsmärtor.


Och det var som i början innan jag tyckte han var Dryg på det charmiga sättet.
När han bönade och bad om att jag skulle träffa honom. Och jag letar bland mina mail.
För har vi inte haft exakt den här diskutionen innan?
Och jag hittar:

Från Mr Dryg 2008-07-08
Fy fan vad kass du är. Kom igen och ta en fika med mannen i ditt liv. Snälla!!!!

Från SG 2008-07-08
Det enda anledningen till att jag ens skulle kunna överväga att ta en fika med dig är för att det skulle ge mig en chans att hälla råttgift i ditt kaffe och bespara världen från dess lidande det innebär att ha dig i den.

Från Mr D 2008-07-09
Du gör mig till världens lyckligast. För råttgift eller inte du överväger att ta en fika med mig. Nu ska jag gå till jobbet med ett leende på läpparna. När fikar vi??

Men nu är det inte början längre.
Det är slutet.
Så vad vill han.
Varför hör han av sig så här?
Varför vill han ses?
Jag har sagt- allt eller inget
Ändå
Varför???


(Varje textrad i den här låten stämmer precis in på vad jag känner. Förövrigt en av mina absoluta favoritlåtar. Jag ber om ursäkt för den dåliga videon)

Don't tell me not to leave
right before I go
You don't even know
what you're asking me to do
Don't tell me honey, please
I have made a choice
There's nothing in the world
you can do to change my mind

Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again

I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
it's what I've been
what I've become

Don't push it we both know
I'm falling everytime
You look at me
Like you did
When you were mine

Jag ljuger så bra.

Surt sa räven

Är det bara jag, men är inte den här lite väl...konstig?
Bitter kanske är ett bra ord?

skeden?

Eftersom det var lördag igår så ringde telefonen i vanlig ordning när natten kommit.
Helgens fyllesamtal var dock lite oväntat.

Det var från Mr Snygg och det i sig är som det brukar.
Han var extra kärleksfylld, och komplimanger över hur fin och bra människa jag är haglade över mig. Och inte heller det är speciellt ovanligt. Ingen älskar mig så mkt som en full Mr snygg.

Det ovanliga och oväntade var att han frågade om han fick komma över och sova skeden med mig.
Inget sex, jag lovar. Jag kan nog ändå inte har druckit för mkt men jag vill bara hålla om dig, sova skeden som kompisar.

Det kanske bara är jag, men jag brukar inte sova skeden med kompisar.
Så jag berättade om min tro på den monogama kärleken istället.
Tack för sagan sa han innan han somnade.

Tiden går..

Nu är det mindre än tre månader kvar tills jag åker.

Jag la till ett stopp i Kina också.

Jag längtar.

Och nu känns det som jag längtar till något, och inte bort från något.
Det är så det ska vara.

Tänk om man kunde snabbspola tiden lite.

I love you, but I love myself more

I slaget förnuft vs känsla

Tog förnuftet hem första ronden.

Jag hoppas de sluter fred och slutar kämpa emot varandra.

Men ikväll går jag till sängs med huvudet högt.
Självrespekt är en underbar sak.
Och jag har lovat mig själv att aldrig vara någons leksak.

Allt eller inget, älsklingen.
Valet är ditt.

Den magiska rösten

Jag hade glömt, men ändå inte. Hans skratt är som ett magiskt ljud som tinar upp och väcker hela mig. Den delen som han dödade. När vi pratar är det som att slungas tbx i tiden till innan jag låg i fosterställning och grät, tills innan jag tappade tron på oss. Hans skratt lyckas med det som inget eller ingen annan gjort på hela den här tiden.
Det är det vackraste ljudet jag jag kan tänka mig att höra.

Först messar han: Är det du som lämnat något hemma hos mig?
Jag svarar ett kort Ja. Jag verken vill eller har för den delen mkt mer att säga
Sen följer tystnad.
Och jag återgår till mitt knappade på datorn.
Och när telefonen sen ringer, och det står dolt nr på displayen tänker jag inte ens på möjligheten att det kan vara han.

Du är helt galen, vad har du gjort.
Inget
Vad är det du har lämnat?
Det får du se.
Du är underbart snäll. Jag förtjänar inte det.
Nej det gör du inte, och tro inte att det betyder att jag förlåtit dig för det har jag inte.
Min röst är hård och kall, men han låter sig inte avskräckas och tillslut tinnar jag upp och säger att jag känner hatkärlek mot honom. Han bara skrattar åt mig och kallar mig tok
Var är du ?frågar jag och han undviker att svara
Jag vill träffa dig, säger han
Jag är på jobbet.
Jag kan komma dit.
Det går inte jag jobbar och min chef är här.
Vad sa min vän igår, var sa han att jag var?
Han sa att du var hos din tjej.
Tystnad
Alltså han är hemma hos mig med sin familj och det finns ingen plats för mig så jag var tvungen att sova någon annanstans.
Var är du nu? Är du där?
Ja, men jag ska gå och lägga mig direkt när jag lagt på. Hon jobbar och jag kommer sova när hon kommer hem.
Och jag funderar på varför han berättar det för mig, varför han är orolig att jag ska veta det och sen kommer med bortförklaringar till sitt val. Henne framför mig.
Och jag sitter i en fåtölj i ett öde kontorslandskap med bara en grekisk farbror som sällskap som moppar golvet och slungas tbx i tiden till hur det var innan när han nästan var min. Frågar om skola och jobb och berättar om mitt och vi skrattar åt varandra och jag tinar upp och känner energin återvända. För allt är bra när jag är med honom, allt är som det ska vara när jag får höra hans röst.
Får jag träffa dig imorgon frågar han tillslut.
Fråga inte det, det är inte rätt.
Vill du inte?
Mitt förnuft säger åt mig att be dig dra åt helvete och lägga på luren
Men resten av mitt jag vill inget hellre.
Jag ringer dig imorgon, säger han
och jag sitter med luren i handen. Handen som inte vill sluta skaka
Den grekiska farbrorn med det vita håret ler mot mig och gör mig medveten om att jag sitter med ett stort leende över hela ansiktet.
Självrespekt, förnuft, stolthet viskar förnuftet
Men leendet går inte att ta bort.


Det här kommer inte sluta bra.
fast det har det ju redan inte gjort.

Ring, ring

Nu ringde han, men jag sitter på jobbet så ni får vänta tills jag kommer hem på detaljerna.

Jag mår illa!!!

Uppdate: Jag svär, den här mannen kommer driva mig till hispan.

Inte sant..

Idag kom jag knappt upp ur sängen
och när jag försökte få på mig byxorna kändes det som att kasta lasso med sitt ben.
Det känns som någon tagit ett järnrör och slagit mig hårt över svanken.

Så jag har traskat runt som en höggravid anka med den obligatoriska handen på ryggen.

- Har du ont i ryggen, frågade en kollega.
- Ja, jätte.
- Du kanske ska boka in en tid för massage?

Äh håll käften!

Dilemmat löst

Efter flera dagars velande av guds nåder fattade jag tillslut mitt beslut.
Nej
Ja
Nej
Ja
Ja
Ja
Så kom det sig att Supergirl valde att ge en på tok för dyra present till killen som krossat hennes hjärta och lämnat henne för en annan tjej. Ja, jag vet det är helt vidrigt egentligen, men...
Livet skall levas hårt och man ska inte ångra det man gjort bara det man inte gjort.
Alltid lär man sig något.

Mr Snygg hade lovat att hjälpa mig.
När jag slutat jobbet, åkte jag in till stan för att vänta på min snygging. Han var sen, och lite mer sen. Så jag fördrev tiden som varje flicka gör med ett konto fyllt med lön innan räkningarna dragits och tid över med massa butiker som leende välkomnar en in i värmen. Jag shoppade. Det smög sig ner en muffins och lite födelsedagskort och en fin presentpåse. Som tur var kom han till min undsättning innan jag shoppade mer saker till han som inte förtjänar det.

Mr Snygg som varit och ätit med sin pappa, hade fått en uppläxnig av densamme.
Man ska akta sig för flickor, pojk. För förr eller senare så finner man sig plinga på en främlings dörr och leka springpojke bara för att få ett leende.
och jag tänkte att det nog gäller omvänt oxå. Flickor ska akta sig för pojkar för annars finner man sig stående i ett gatuhörn en kall onsdagkväll och trotsar varje uns av förnuft man har.

Men Mr Snygg trotsade trots allt sin pappa och gick upp med paketet, medan jag stod och tryckte i mitt hörn några meter bort. Varje minut som gick kändes som en mindre evighet. Vad som helst kan hända när två ex träffas.

Tillslut kom han ner med ett stort leende.
Han var ju jättetrevlig, eller inte han men hans kompis.
Han var inte hemma.
Kompisen hade öppnat dörren och sagt att Mr Dryg var hos sin tjej.
Sin tjej
Sin tjej

och så var det med det. Jag kände mig som en idiot som faktiskt trott att han skulle vara hemma och plugga hela dan. Det är klart han ville spendera sin dag med henne.
Och den där känsla av att jag är en idiot har fortfarande inte släppt.
Den kommer nog finnas kvar, länge.

Vad han fick? Han fick en presentkort på centralbadet, en heldag med massage.
När jag köpte det var meningen att vi skulle gå dit tillsammans.
Nu får han väl gå med henne.
Det är lite så ironiskt livet brukar vara.
Han fick även en halsduk.
Och en textrad har etsade sig fast i mitt huvud och ekar.
She had on that scarf I gave you
She had on that scarf I gave you
She had on that scarf I gave you




It's a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain
There'll be no last chance I promise to never mess it up again
Just a sweet pain of watching your back as you walk
As I'm watching you walk away
And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried
It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside

For the first time, there is no mercy in your eyes
And the cold wind is hitting my face and you're gone
And you're walking away
And I am helpless, sometimes
Wishing's just no good
Cause you don't see me like I wish you would

Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine

I saw you at the station
You had your arm around what's her name
She had on that scarf I gave you
and you got down to tie her laces

Cause you never were, and you never will be mine
(You looked happy and that's great)
No, you never were, and you never will be mine
(I just miss you, that's all)

No, you never were, and you never will be mine

Stugan

Jag bad Rödluvan ta med mig till stugan med de vita knutarna.
Till min egen måne.
Jag behöver komma bort, sa jag.
Ta mig dit.
Sen jag kom på att det var där jag blev förälskad... i honom.
Fast han inte var med mig, var han ändå där.
Varje ledig och icke ledig stund gick åt till att prata, messa med honom.
Mina vänner skrek åt mig att "slå av den jävla mobilen"
Rödluvans mamma trodde min sms signal var en ny fågel.
Han var med överallt, i båten, stugan, sängen, bastun, klippan överallt.
Hur kan du åka utan mig, klagade han.
Nästa gång tar jag med dig, jag lovar, sa jag.

Jag vill inte åka till stugan med de vita knutarna längre.

Perspektiv

Gud tänkte att nu har du slitit ditt hår över en fjantig present tillräckligt.
och det verkar ju som du har börjat klamra dig upp ur offerstoftet ganska bra nu, du står ju nästan på knä nu.
Så vad händer då.
En stor våg av iskallt vatten kommer över mig i form av en familje tragedi big time.
Syster och svåger, det ser illa ut.
Det värsta är att jag inte känner mig kapabel till att trösta någon alls.
Jag vill bara dra täcket över mig själv och gömma mig under täcket.
Vara själv.
Det kommer inte hända på väldigt länge.
Så jag samlar väl ihop den resterade energin jag har kvar.
Letar i mina gömmor.
Jag är så jäkla utmattad och trött.
... .och det ger mig dåligt samvete

Jag vill ha en egen måne,
som jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel

Led mig rätt!



Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det
Ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det

All den här tiden som jag vilat o velat. Vilat o väntat o kastat bort
Inte nu. Kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott

Dilemma

I veckan fyller han år. Han kommer vara hemma och plugga till sin tenta hela dagen. Det var meningen att vi skulle fira honom på torsdag. Nu blir det väl inget med det.
Frågan är hur gör jag med födelsedagspresenten jag köpt till honom?
Jag vill ju ge den till honom, för det är något han skulle bli glad över. Något han önskat sig länge.
Jag tänkte att jag kunde lämna den utanför hans dörr. Utan avsändare utan något.
Han kommer med största sannolikhet fatta att det är från mig iaf.
Men är det kaninkokerska varning på det?
Håller jag på att bli helt galen som seriöst funderar på att smyga dit och lämna ett paket utanför hans dörr???

Vi ligger alla i rännstenen,
men soliga av oss tittar på stjärnorna

Oscar Wilde

Del 9

Om jag inte vill älta med vänner
och inte vill vara ensam
då umgås jag väl med främlingar.

Så jag tackade ja till tjejen jag röker med
gick på fest med henne.
Välkända ansikten på främlingar.

Träffar en pojke i palestinasjal som jag pratar med halva kvällen.
Han är fin, snäll och korrekt.
och vi pratar om frånvarande fäder och världspolitik
och han är ganska bright men inte tillräckligt
och när jag skojar förstår han inte riktigt
inte som Mr dryg
och det är inte samma blick han tittar på mig med
inget är samma
innan Mr Dryg hade jag kanske blivit lite intresserad
men nu... Nej tack.
så jag går

Vandrar längst Stockholmsgator i den behagliga höstnatten
och släpper fram sorgen
försöker släppa hoppet
hoppet om att han ska ringa, messa vad som helst och säga
förlåt. det är klart det är dig jag vill ha
och jag blir arg för att jag hoppas men det dövar sorgen
och om det dövar sorgen kanske det är inte är så farligt

Det är det att jag vet att jag kommer träffa många killar
snälla, söta, fina.
Det finns överallt.
Men Mr Dryg han var mer än så.
Han höjde ribban och fick mig att inse vad det är jag vill ha
Och om jag levt 30år och aldrig träffat någon som det känns rätt med på alla plan
hur länge kommer det dröja tills jag gör det igen?
och jag kanske inte bara ska ge upp jag kanske ska kämpa.
Jag kan få Mr snygg att förföra henne eller Skitstöveln.
Sen kan jag ta kort och skicka till honom
och så skrattar jag högt för mig själv åt mina absurda tankar.
Men skratta är bra.

Det kommer bli bra, jag vet ju det.
Jag vill skriva sista delen nu.
sista delen om när jag trodde jag hittade rätt men han var för feg för att våga
Jag tycker om dig, men jag känner henne mer.
Fuck you, din fega dumma jävel!
Arg är oxå bra.

Del 8

Det är fredag.
Vilket innebär helg
och jag vet inte riktigt hur jag kommer må om jag inte kan gå till jobbet.

För jag klarar inte riktigt av att vara själv för jag orkar inte med tankarna.
Så allt jag i normala fall mår bra av, måla, promenera, läsa, fika går bort
Och jag klarar inte av att umgås med vänner
För jag vill inte att någon ska snacka skit om honom
Plus att jag inte riktigt orkar älta.
Det gör jag här.
Det finns inte så mkt mer att säga.
Och jag skulle inte orka med att höra "vad var det jag sa" inte för att jag tror någon skulle säga det, men jag skulle se det i deras ögon.

Annars är känslan mest att jag är trött på mig själv.
Att jag är patetisk.
Att allt jag gör är gnäller.
Även fast jag håller käften så gnäller jag inombords.
Folk går igenom värre grejer.
Mkt värre grejer
så jag känner mig bortskämd och patetisk för att jag mår dåligt.
Vill inte prata med någon om det.
För att jag är rädd att de ska tänka som jag.
Typ men seriöst SG, det är tredje gången det händer i år och det är bara oktober.
Du hinner säkert med en omgång till innan året är slut.
Slut gnäll över att du blir lämnad för någon annan och skärp dig.
Vänj dig.
Du låter som en skiva som hakat upp sig.

Folk får cancer, förlorar sina barn, sina föräldrar, sina jobb. Svälter blir bortgifta
och du gnäller för att du blir dumpad av någon du känt i fyra månader.
Väx upp människa.
Man kan inte få allt man vill och det hjälper inte hur mkt du matstrejkar, surar, hänger läpp och tycker alla är idioter för ingen förstår innerst inne, ingen förstår på riktigt.
Så sluta upp med det där tramset.
Skärp dig för i helvete.
Väx upp!

Del 7

Poppojken väntar på mig.
Jag ska bjuda dig på cheescake.
Cheescake är det absolut bästa jag vet
och om inte det får mig på bättre humör då är det illa.
och om jag inte kan äta det, då kan jag inte äta något.

Jag känner mig stärkt och nästan på bra humör när vi promenerar till fiket.
Det enda fik som finns som säljer just cheescake är ett ganska omysigt fik som ligger mitt i gången i en galleria.
Men vad gör man inte.
Och jag beställer och är faktiskt sugen.
Äntligen har aptiten återvänt.

Men
Jag hinner inte mer än att dra dåliga skämt om att cafékillen gjort ett hjärta på min latte.
Det är för att jag är hjärtlös
eller för att någon snubbe trampade på mitt så han tyckte väl att jag behövde ett nytt.
och vi skrattar, men skrattet fastnar i halsen.
SG!
Bakom poppojkens rygg står han
Poppojken verken ser eller hör.
haha vilken tönt han är, den där Mr Dryg.
Tyst väser jag mellan tänderna.
Han står bakom dig. Tyst för i helvete.
Vadå vem står där?
Jaså det går bra att fika här nu? Jag trodde inte du ville fika vid ditt jobb?
Och han ser lite sårad ut, eller så tror jag bara det.
kanske tror han det är en dejt.
Alltså Poppojken har inget SL kort.
Det har jag visst det, vad dillrar du om, säger poppojken och tittar frågande på oss båda.
och så ringer hans mobil.
Vi hörs. Jag ringer dig.
Okej.

Och så tittar jag på hans rygg som försvinner igen, för andra gången.
Vad hände? Vad håller du på med?
Poppojken tittar frågande på mig.
Det var han!
Han? Men vad gör han här?
Det är väl universum eller någon annan högre makt som jävlas med mig.
Inte vet jag.
För visst Stockholm är inte stort men vad är oddsen att han ska passera just där, just när jag sitter där.
Jävla kukhelvete.
och jag vill inte fika längre och jag har ingen lust att prata mer.
Så jag lämnar latten med hjärtat och cheescaken och åker hem.

Syster ringer.
Jag hörde
Fan Sg, jag fattar inte hur du lyckas?
Det är helt vansinnigt.
Jag är så ledsen för din skull.
Och så kommer tårarna igen.
och jag plågar mig själv med tanken på att han åker hem till henne.
Hon som han tycker om mer.

Syster säger jag såg en film, den handlar om dig.
Så jag hyr filmen. Lägger mig i soffan och tittar.
Det handlar om en kille som krossar hjärtat på en tjej när de var tio.
Hon kastar en förbannelse över honom som säger att alla tjejer han ligger med kommer hitta sin sanna kärlek.
Det är meningen att det ska vara en komedi.
Jag skrattar inte en enda gång. Ler inte ens.
Jag känner igen mig för mycket.

Förbannelse?

Del 6

Den andra dagen efter den sista dagen.
Jag har inte fällt en tår.
Det känns som en seger.
Jag litar dock inte på att det är slut.

Poppojken tog med mig på lunch.
Delade upp maten på min talrik, det där måste du äta.
Maten fastnar i halsen och får det att vända sig i magen på mig.
och jag misslyckas med min uppgift.
Efter några tuggar har jag så ont i magen att jag har svårt att sitta upprätt.

Sen pratar vi lite, om det som hänt.
Han säger, men nu får du fan skärpa dig.
Är du helt dum i huvudet eller?
Och det är bara han som får säga så till mig.
Vad menar du? frågar jag.
Fattar du inte att du är en vinnare och du borde tycka synd om henne.
Varför säger jag.
För att han säger att han vill ligga med dig precis innan han ska till henne.
Tänk om det var du som väntade på honom, medan han satt och sa att han ville ligga med någon annan.
Och jag vet att han har rätt, men gillar det inte.
Jag tror inte att han verkligen skulle ligga med mig, och jag tror inte han kommer ringa mig nästa fredag heller. Inte av den anledningen iaf. Det var förmodligen något sjukt test. Typ om jag ville det, gick med på det så skulle jag bekräfta för honom att han gjort rätt val.
För det är så han funkar, hans tankar går i kringel i krokar på ologiska sätt, men jag förstår mig på honom ändå. Jag vet hur han tänker.

Varför försvar du honom? Frågar han mig.
Jag säger att jag inte alls gör det utan att jag bara berättar helt objektiva observationer.
Sen skrattar vi båda.
För jag är inte det minsta objektiv.
Men jag ska jobba på att bli.
Acceptera.
Jag tror jag är där... snart

Och jag tror att han har rätt när han säger att jag är en vinnare.
Jag vill iaf tro det.
Även om jag inte riktigt är där känslomässigt.
Jag kanske inte är en vinnare idag, men nästa gång jag träffar någon som jag kommer tycka ännu mer om, då kommer jag vara en vinnare.
Jag kommer klara mig fint.
och jag kommer inte krossa miljoner pojkars hjärtan som jag ville då, den sista dagen.
Jag kommer fortsätta vara jag.
Det kan ingen ta ifrån mig.

Del 5

Det kanske är så att han inte gör det, förtjänar mig.
Men jag är inte arg på honom.
Jag är sjukt besviken i varje cell av min kropp.
Och ni kan tycka han är en skit.
Men jag tycker han är en av de finast killar jag träffat.
Han är genuint snäll och omtänksam.
Han är utan tvekan en av de brightaste människor jag träffat
Hans humor är att dö för.
Och visst jag kallar honom Dryg men det är menat på ett kärleksfullt sätt.
För jag finner det charmigt att han messar mig 21 gånger på 5 minuter om han tycker jag är långsam med att svara. Och jag tycker det är charmigt att han öppet visar att han tycker om mig innan han "borde"
Jag tycker om att han har tålamod och står ut med mina humörsvägningar. Som hade skrämt vilken normal kille som helst till Kina.
Och jag tycker att han ska ha cred för att han satte sig ner med mig igår och förklarade.
Face to face
Det kommer förkorta min sorgeperiod.
Det kommer göra att jag slipper undra över en miljon saker man annars undrar över.
Han har stake i sig och jag finner det så grymt sexigt.

Men han är inte perfekt och det gäller oss alla.
Men jag tyckte han var perfekt för mig.
Så det handlar inte om ifall han förtjänar eller inte.
Det funkar inte så.
Det handlar om känslor.
Ni kanske tycker jag är svag, att jag "nöjer mig"
Det gör jag inte.
Jag är både krävande och bestämd och en finne i röven om jag känner mig trampad på.
Men jag gjorde aldrig det med honom.
Hur ska jag förklara för att ni ska förstå.
Han gav mig en känsla av att vara älskad, uppskattad.
Jag har aldrig känt så med någon kille jag dejtat tidigare.
Aldrig känt mig så trygg.
Trygg. Det är en trevlig känsla.

Hur han tyckte att mina snarkningar var gulliga.
Hur han tvångsmattade mig när han tyckte jag åt för dåligt.
Hur han älskade min mage.
Hur han smekte mitt hår tills jag somnade.
Blicken han såg på mig med.
och hur han sträckte stolt på sig när vi gick på stan.
Att han tyckte jag var vacker och inte söt.
Hur han alltid envisades med att tackla mig när han blev nervös. Fast det fick mig att flyga och tappa balansen.
För att han retade mig, för mina strumpor, min väska what ever.
Inget som hölls hemligt. Alla tankar kommer direkt upp på ytan.
Tom igår att han blev kåt för att jag blottade ett knä.
Hans brutal ärlighet.
Spel? han vet nog inte ens hur det stavas.

Sen att saker blev som de blev.
Det är förjävligt.
Det kommer göra ont i mig länge, länge.
Men jag ångrar inget.
Jag satsade 100%
Jag gav allt.
Men nu, när det över ångrar jag inget.
För jag vet att jag gjorde det jag kunde.
Jag går ur det här med rent samvete, med rent hjärta.
trasigt, men rent.
Jag känner ingen vrede mot honom.
Jag är besviken för det känns orättvist
Att någon tar någon för att hon finns där.
För att hon råkade jobba med honom.
Men arg nej
inte på honom, men på livet.
Ledsen mer än jag kan sätta ord på.
Och besviken.
Jag önskar jag fått tiden.

Nu trillar tårarna igen.
Jag trodde de tagit slut.

Del 4

Det gick bättre än jag trodde att jobba.
Fast jobba gjorde jag egentligen inte.
Men jag satt där, som ett skal.

Ibland hatar jag att jag är som en öppen bok
Att mina känslor alltid är skrivna i pannan på mig.
Hur är det fatt?
Det är bra.
Men du ser så ledsen ut.

Fram till lunch koncentrerar jag mig mest på att inte gråta mer.
På lunchen vandrar jag långt på avsides vägar och hittar tillslut en plats jag får vara ensam på.

När jag kommer tbx känns det lite bättre. Men hopplösheten har bytts ut mot ilska.
Stackars söta Poppojken blir sågad för allt han säger är fel.
Och jag hamrar ner tangenterna när jag skriver.
Jag skäller för att han ändrat status till icke singel just idag.
Så jävla okänsligt.
Och jag kallar honom för jävla par-människa
Sen skäller jag för han inte åt lunch med mig
Att han borde fattat att jag behövde honom.
Han provocerar mig och jag är så arg att jag vill se blod.
Sen ber jag honom dra.
Efter några timmar lugnar jag mig.
Förlåt
Min älskade fina Poppojke.
Världens underbaraste som alltid kan locka fram mitt leende.
Jag ville att du skulle få ut det. Jag är gärna din slagpåse om det får dig att må bättre.
Imorgon tar vi gravöl och du ska få älta hur mkt du vill.
Jag vill ge världen till honom och för att han inte säger att Mr Dryg inte förtjänar mig.

Del 3

Jag lägger mig i sängen tillslut.
Jätten sitter kvar på mitt bröst och hur jag än försöker kan jag inte andas.
Jag blinkar upp mot taket och tittar på skuggorna som bildats där från gatlyktan utanför fönstret.
Försöker läsa men bokstäverna bara flyter ihop.
Jag kastar boken med full kraft i väggen.
Tittar på vattenglaset men hindrar mig.
Tårarna börjar rinna igen
Högt den här gången så jag börjar undra om jag stör någon
Funderar vad som kan vara meningen.
Jag tror jag slår de flesta i otur i kärlek.
Vad är det jag borde se?
Vad är det jag missar?
Vad gör jag för fel?

Jag vrider och vänder på mig men får ingen ro och känner mig fortfarande otröstlig.
Klockan tickar fram men ingen sömn kommer.
Efter flera timmar, får jag tillräckligt ro för att somna.

Drömmer otäckt.
Någon kommer till mig.
Vet du vad felet är, vi måste ändra på ditt ansikte.
Sen skär han bort hela mitt ansikte.
Så nu kan du andas, nu kan allt bli bra och jag tittar lite på masken som varit mitt ansikte som ligger där framför mig.
Titta vilken tjock mask du gått omkring med.
Men jag ser exakt likadan ut, under.
Fast näsan är lite ihoptryckt.
Den rättar ut sig efter ett tag säger främlingen.

Jag vaknar.
I någon sekund innan minnet kommit tbx av kvällen innan är allt bra.
Sen börjar jag gråta igen.
Klockan är fortfarande tidigt.
Har bara sovit i knappt en timme.

Klär på mig och åker till jobbet.
För jag vet inte vad jag skulle göra hemma.
Jag känner mig ensammast i världen.

Del 2

Var ska jag ta vägen?

Jag tvingar mina steg bort från gatan.
Men jag kommer inte långt.
på en mörk tvärgata faller jag ihop på huk.
Det gör så jävla ont och tårar som strömmar ner för min kinder.
Måste ta bort smärtan.
Vill att någon ska göra mig hel igen.
Och så gör jag årets misstag.

- Hej, det är jag.
- SG! Shit vad kul att du ringer, det trodde jag aldrig.
- Vad gör du?
- Jag äter middag med en kompis.
- Jag vill träffa dig!
- Men jag har precis fått in maten.
- Du får en timme. Vill du?
- Okej, jag ringer dig om en timme.

Det kunde varit vem som helst egentligen, att det blev han hade enbart att göra med namnet hans föräldrar givit honom att göra som gjorde att han kom först upp i min telefonbok.

Jag vet inte var jag ska gå, och mina ögon fortsätter att läcka.

Tar fram mobilen, raderar hela inkorgen. För hur radderar man 800 mess som bla innehåler. Gift dig med mig! Utan att gå sönder?
Sen radderar jag utkorgen.
Jag kan inte vara din vän för jag önskar att hon ska bedra, svika och ljuga för dig och det är inte det vänner gör.
Så tar jag bort hans nr.

En tjej kommer fram och frågar hur det är fatt, och jag inser att jag inte kan sitta där jag sitter. Ringer rödluvan som kommer till undsättning och jag dricker dagens andra kaffe tills han ringer.

- Nu är jag hemma.
- Jag är där om tio.
Rödluvan säger är det här så klokt?
Nej, det är helt idiotiskt, svarar jag och tar min jacka och går.

Han möter upp mig.
Vad snygg du är. (kan folk bara hålla käften)
Jag blev så förvånad när du ringde. Jag hade gett upp hoppet.
Vad hände med killen du träffade?
Det är slut.
Fråga inte sen när.
Han frågar
Jag ljuger

Sen kysser han mig. Jag kysser tbx. Hela min kropp skriker gå, men så blundar jag och ser Mr Dryg och henne. Och tårarna bränner bakom ögonlocken och tvingar mig att öppna ögonen igen. Och så glömmer jag vem det är jag kysser och när jag innser rinner en tår över.
sen vill han prata.

Hur är du som flickvän?
skit i det.
Jag vet inte.
jag kommer väl märka det.
Förmodligen

Sen går vi in i sovrummet. Där råder mörker och mina ögon får sväma över ifred.
Han tar mig och jag gråter samtidigt.
När han frågar om jag är okej, säger jag att det är för att det är så skönt.
Men sanningen är en annan. Det här är vad Mr Dryg gör nu. Och han spökar i mitt huvuvd. Jag knullar bort honom. Renar mig.
Jag våldtar mig själv

Efteråt frågar han om jag vill stanna över natten eller inte.
jag vet inte
jag vet ingenting längre.
jag skiter i vilket.
Sen går jag.

Vi kanske kan hitta på något i helgen, frågar han när jag tar på mig skorna.
Visst, säger jag
Jag skiter i vilket tänker jag.

Mr snygg har ringt tio gånger. och messat fem.
För jag messade och berättade.
Jag ringer.
Och så gråter jag.
Fan SG!Du är så mkt bättre än honom.
Du är så jävla bra.

och det är ingen tröst.
inget är egentligen en tröst.
Inte att alla tycker jag är så fucking perfekt.
det värmer inte mig om natten.
Med stor möda tar jag mig hem tillslut.

Och det känns som en jätte sitter på mitt bröst.
Det går inte att andas.

Nu är det slut på fina flickan dagarna.
Nu räcker det.
Nu skiter jag i det här.
Nu kör jag på, mitt eget reace.
Akta er
Satsar för mkt säger han?
Aldrig mer!

Del 1

Vi möts vid stationen för att ta tåget till stadsdelen gud glömde.
Han pussar mig på munnen.
- Shit vad länge sedan, jag hinner ju glömma hur otroligt vacker du är
Säger han samtidigt som han putar lite på mig, och jag tappar balansen som jag alltid gör när han gör så.
Han skrattar och småjagar mig på stationen så han kan få tackla mig igen.
- Hur mår du? frågar han.
- Jag mår bra, men hur är det med dig?
Han undviker ämnet.
Vad har du haft för dig? fråga han istället.
Jag berättar lite kort på perrongen medan vi väntar på tåget vi nyss missat.
och innan tåget kommit in berättar han, ord jag hört för många gånger förut.

- Du SG, jag har träffat någon, någon som jag är väldigt förtjust i (NEJ, NEJ, NEJ) Vi jobbar ihop, och i början var det bara vänskap men nu, ja, jag vet inte jag gillar verkligen henne.
Snälla det här händer inte. Och jag spänner ögonen i honom fäster hans blick i min.
Säg att du skojar snälla. Inte det, inte igen.
Tankar som mal i huvudet och försöker ta in och förstå.
Träffat någon annan. Han säger faktiskt de orden.
Jag vill kräkas men jag bara står stilla och är helt stum.
- Titta inte på mig så där.
Jag säger fortfarande ingenting.

Tåget rullar in på perrongen och vi kliver på, bland stressade människor som är osynliga för mig men omringar oss och själ mitt syre.
-Jag hatar att åka tåg när det är så här mkt folk, säger han.
Försöker fortfarande greppa situationen och han skruvar på sig oroligt.
- Alltså vi har ju inte träffats så länge och det var ju inte meningen att jag skulle bli förtjust i henne, men vi jobbar ihop och du och jag vi har ju inte hunnit ses så mkt och bla. bla. bla.
Han ser ut som han är rädd att jag ska slå honom och leker nervöst med sin fot som han sparkar mot min.
Ta inte i mig din jävel, vill jag skrika men jag bara tittar på honom.
-Snälla titta inte på mig så där det gör ont i bröstet.
Och så kommer orden när vi lämnat den ofrivilliga påtvingade närheten från hundra främlingar.
-Vad tror du att det gör på mig?Du vet att jag inte ens tittat åt någon annan. Du kunde ha hindrat det här från att hända.
- Felet med dig Sg är att du satsar för mkt. Du skulle dejtat andra, fortsatt vara öppen.
- Är det fel på mig för att jag ville ge det här en chans?
- Du skulle inte satsa så mkt.
- Det är jag så jag funkar, jag satsar 100%, det är därför jag jobbar med det jag gör och du jobbar med ditt.

Vi sätter oss på fiket och han säger.
- Du är sä jävla vacker. Fan Sg jag gillar verkligen dig. Du har allt, du är smart, rolig. Fan jag gillar dig.
- Men...?
- Men jag känner henne mer. Vi har jobbat ihop och ja, jag känner henne bättre. Du Jag vet inte jag är så jävla förvirrad. Jag gillar ju er båda. Fast henne mer. Fan.
- så du tänker inte ens ge mig en chans, lära känna mig innan du avfärdar mig? Och det låter som jag ber honom att stanna och jag biter mig i tungan och ger mig en psykisk örfil.
-Livet är orättvist.
hans blick fastnar i min urringning. Och jag ser att han granskar mig från top till tå min klänning har glidit upp en bit.
- Jag önskar jag kunde ta dig, knulla dig. Jag vill ha dig. Fan, fan!
Den här killen är ju mer förvirrad än mig. och jag tänker inte vara snäll.
- vill du ha mig? Vill du känna din kuk tränga in i mig. Vet du hur mkt jag längtat efter din kropp. Hur jag smekt mig själv och fantiserat om dina starka armar, din hårda kuk.
Hans blick blir dimmig och jag ser bokstavligt talat hur hans kuk blir hård i hans chinos.
Han kastar en blick på toaletten och det är inte svårt att räkna ut vad han tänker.
Han och jag där. Men han hindrar sig, kanske nästa fredag?
Och jag står emot min impuls att kasta det kokheta kaffet i ansiktet på honom.
-Inte nästa fredag, nu ikväll.
Hans hjärna och kuk arbetar frenetiskt emot varandra.
Och så säger han det jag redan räknat ut.
Han ska hem till henne efter det här.
Hon bor runt hörnet. Det är därför vi är här.
Längtade kroppar ska mötas med rent samvete efter det här. Men längtade kroppar som inte inkluderar mig.
Jag har inte legat med henne än. Jag vill att du ska veta det.
Och jag vet inte om det direkt är någon tröst.

Tillslut bryter vi upp.
- Jag vill verkligen att vi ska vara vänner SG, du är helt fantastisk. Kanske kan vi ta en fika nästa vecka?
Jag vet inte om jag har tid, säger jag och sen står jag kvar och tittar på hans rygg som försvinner in i en port.
Till henne.

och jag undrar var jag ska ta vägen...

Synsk

Jag hade rätt.
Han har lämnat mig.
Träffat någon annan som han är "väldigt förjust i"
Jag hatar henne, jag hatar henne så fruktansvärt mkt att jag aldrig trott att jag hatat någon.
Fast det enda jag vet är att hon är blond och att han är förtjust i henne.
Och det gör så jävla ont.

Jag hatar henne
Jag hatar honom.
Jag hatar mig själv

Det är fan komiskt att varje gång jag får känslor för någon. VARJE GÅNG! träffar han någon annan. Skit kul jag kan inte sluta skratta.
HAHAHAHA

Today is the day

Han väljer platsen vi ska ses på och jag motsätter mig, för nära jobb och kollegor och han väljer en annan. För långt från hans hem. Inget smek, inga längtande kroppar som får mötas. Varför?

Jag är min egen värsta fiende, för tankarna flyger iväg. Han vill träffa mig för att det är slut, och ju mer jag tänker på det verkar det logiskt och som den enda förklaringen fast förnuftet försöker med sin pipiga svaga röst att lugna mig. Du är helt irrationell! Men tankarna har redan hunnit spinna iväg i 180 och jag planerar hur jag ska dumpa honom innan han dumpar mig för att slippa bli den som blev lämnad. Allt för han föreslår en annan stadsdel än där han bor för att ses.

Men jag har min finaste röda klänning på mig och känner mig faktiskt vacker.
Kanske tar han ändå ett fast grepp om mitt hår och kysser mig hungrigt, viskar saker som får mig att rodna och älskar mig matt, precis som sist.
Hoppas, hoppas, hoppas...

Söndagstankar

Jag har umgåtts med Bror hela dagen, brutit upp golv så att dammet yrde och färgade mitt hår vitt och min hud svart. Att jobba med kroppen och se resultat är en syssla jag gillar mkt.
I mitt nästa liv ska jag bli snickare, och nöja mig med att inte använda huvudet utan bara kroppen.
Jag borde lära mig det i det här livet också. Följa känslan mer..

Snart är det måndag och ny vecka. Veckan jag ska träffa Mr Dryg. Jag trodde jag skulle längta mer, men jag vet inte nervös är den enda känslan jag känner, för när man ses så sällan som vi gör blir varje dejt som en första dejt om och om igen.
Jag hatar första dejter.
Jag gillar tionde mer, och nu blir det som den tionde första. Jag vill ta klivet upp, efter tre månader av ständig väntan är jag redo. Tre månader.
Första dejten hade jag shorts nu bär jag mössa och jag är fortfarande nervös.
50 first dates och jag måste vinna och vinnas om och om igen.
Kanske slutar jag vara nervös nästa gång jag har brunbrända ben som solen värmer?
Men då är jag borta. Jag har satt upp en egen deadline för mig själv. Hit är jag förstående och tålmodig, men inte en dag längre. Sen får någon annan chansen.
Jag undrar ibland om han ger andra chansen.
Om han kysst någon annans läppar.
Om jag frågade vet jag han skulle svara.
Om svaret var annat än jag ville men som jag inte hade rätt att begära, skulle jag gå då? Jag tänker att jag inte tror att jag skulle kunna stanna även om jag skulle vilja. För jag har väntat och väntat.
Min sexlust som bor inom mig gav upp för länge sedan.
I den här kroppen blir det inget åka av se den och tog ett rep och hängde sig.
Min kropp hatar min disciplin
och jag har börjat stänga av ljudet på mobilen om nätterna och förundras över att pojkar fortfarande ringer. Fast jag aldrig, aldrig sagt ja.

Nästa vecka som börjar om bara några minuter får jag träffa honom jag säger ja till.
Jag undrar om jag får kyssa hans hals.
Jag undrar om jag kommer vilja.
Jag undrar om han kommer hålla min hand.
Jag undrar om han längtar.

No Game, No Love?

Fredrik, bad mig för ett tag sedan att skriva ner mina tankar om spelet. Nedan följer en text som visar en liten del av mina åsikter om det sk spelet som är en följd av dejting. Jag hoppas att den kanske väcker lite tankar och får oss att reflektera över hur vi alla beter oss när vi försker hitta personen med stort H. Det finns självklart mycket mer att säga så kanske blir detta en del 1?

Genom att göra vår partner osäker på våra känslor gör vi oss själva mer åtråvärda. Det är det vi indirekt får lära oss när vi börjar dejta.
För det är väl därför vi fått lära oss om tre-dagars regler, att inte svara på sms för fort, inte ringa för ofta, inte vara för angelägen etc.
Genom att inte låta vår partner inte riktigt veta var han/hon har oss så blir allt mer spännande och vi blir mer åtråvärda?

Eftersom dessa oskrivna regler finns så måste det ju bevisligen fungera, eller?

Så vi målar upp ett scenario. Jag har varit på en jättetrevlig dejt med A, det kändes som att vi verkligen klickade och när jag åker hem befinner jag mig i ett lyckorus.

Det som kan hända nu är att att A hör av sig och tackar för en trevlig dejt för att bekräffta mig och visa sitt gillande vilket således skulle förhöja eller förlänga lyckoruset jag redan känner.
Allternativt kan A känna ett behov av att inte verka för på, vilket förr eller senare kommer få mig att tvivla. Hade han trevligt? Inbillade jag mig att vi klickade? Och så förvandlas lyckoruset till en oro, och när han väl senare hör av sig kommer det finnas ett sting av misstänksamhet med i bilden som gör det svårare för mig att känna av samma glädje jag gjorde på den första dejten.
Ju mer osäker jag blir för vad A faktiskt känner och tycker om mig desto mer avståndstagande blir jag. Han å andra sidan använder sitt avståndstagande som ett sätt att få mitt gillande.
Det krävs inget geni att inse att det hela kommer sluta på ett icke lyckligt sätt för oss.


Opponera då att A valde det första alternativet att höra av sig, så som han ville i stället för att ägna sig åt spelet. Han hade trevligt och säger det. Det gör att jag känner mig trygg i hans känslor, vilket gör att jag vågar njuta istället av känslan man får efter en lyckad dejt. Han vill träffa mig igen och väntar inte i tre dagar för att fråga. Relationen bygger på en ärlighet vilket ger den ett större chans att få en framtid.

Lite längre in i relationen går jag och A på fest. Jag känner mig inte tillräckligt bekräftad av honom och väljer för att locka fram bekräftelse att göra honom svartsjuk, genom att öppet flörta med någon annan. Kommer det göra att A vill vara med mig ännu mer, när jag får honom att känna osäkerhet kring var jag står i vår relation? Förmodligen kommer det enda jag åstakommer vara att såra hans känslor, vilket skadar tilliten.

Så det jag undrar över är: Hur kommer det sig att så mkt kring spelat som finns kring vårt dejtande handlar om att göra den andra osäker när det egentligen vi alla behöver för att ha modet att investera känslor och tid i någon är att känna oss trygga och uppskattade? Är det inte lite motstridigt och kan det inte vara förklaringen till att så många av oss har svårt att lyckas i en relation för att vi gör tvärtemot vad vi egentligen borde?

Jag hävdar inte att vi ska komma med kärleksförklaringar direkt eller att man ska skynda sig in i något men kan vi inte försöka vara mer ärliga istället för att gå in roller och spela ett spel, eller iaf reflektera över varför vi beter oss som vi gör nästa gång vi känner att vi vill föreslå en dejt, eller bara höra av oss och göra det vi vill istället för att gå in i en roll som egentligen inte stämmer överens med vad vi känner och vill?