True Love Kiss

Var på bio igår och såg filmen förtrollad. Skrattade högt flera gånger och fick den här låten på hjärnan som jag gått runt och sjungit på sedan dess.

Omvänt

Bara för att jag är ledig har jag vänt på dygnet helt åt skogen. Jag försov mig till en fika kl 16 idag tex och det var någon gång strax innan jul jag såg solen.

Det är på natten jag trivs bäst. Jag var nog vampyr i ett tidigare liv

God Jul

Den här julen har redan blivit bättre än förra årets.
Hade uppesittar kväll med Mr snygg igår. Han ringde och frågade om han fick komma över och eftersom jag satt hemma själv och kände mig lite ensam tyckte jag det var en alldeles utmärkt idé. Han hade med sig en film där huvudpersonerna dog en efter en. Först satt jag inklämd i ena hörnet av soffan, med en soffkudde framför ögonen när det blev läskigt, sen kom jag på att jag hade en stor stark karl som sällskap i soffan som säkert skulle fungera som bättre skydd än en soffkudde så jag kröp upp hos honom istället.

Kvällen blev riktigt trevlig. Trevligaste dejten med Mr snygg sen vi började träffas. Jag kände mig lite störd på att jag inte är mer störd av att han träffar andra. Jag borde vara arg men jag bryr mig förvånansvärt inte alls. På natten drömde jag dock mardrömmar om att han skulle hem till sin fru*. (vilket förmodligen är ett tecken på att det ändå stör mig på något plan)

Hade köpt en lite julklapp till honom, som han blev löjligt glad över. Hans glädje över min present kändes som en fullt tillräcklig julklapp till mig.

Nu åtestår bara en sak innan jag fortsätter mitt julfirande och det är att önska er alla en riktigt GOD JUL!

*Han har ingen fru

Why don’t I just fall in love with you? And why don´t you just fall in love whit me?

-Om du tycker jag är en sådan hemsk människa tycker jag du gör klokast i att inte prata alls med mig!

Det var det sista jag sa till Poppojken i fredags. Han tyckte det var en bra idé och slutade prata med mig.
Orsaken var Mr snygg. Han blev lite lätt sur när han fick reda på att jag hade planer på att träffa honom förra helgen. När jag sa att jag tyckte att vi kanske trots allt förtjänade varandra brast det förmodligen för honom. Han tyckte jag var ryggradslös som tog för mkt skit, med tanke på min upptäckt om att han faktiskt träffade andra. Så vi pratade inte med varandra på flera dagar. Vi kan båda vara ordentligt tjurskaliga och vi kan vara ganska hårda mot varandra. Vår relation är någon slags kombination av ett äktenskap och syskonkärlek. Vi kan kalla varandra idioter, lägga på luren i varandras öra för att sedan en stund senare ringa upp varandra och allt är bra. Jag tror inte jag har varit så nära ocensurerad vän med någon sen mitt ex. Den här gången var det dock annorlunda. Dagarna gick och ingen av oss hörde av sig till den andre. Vi hörs normalt något varje dag så det har känts konstigt. Idag blev vi dock vänner igen efter att han försäkrat sig om att jag inte kommer träffa Mr snygg något mera. I valet mellan min vänskap med Poppojken och vilken kille som helst så går Poppojken som vinnare. Han betyder väldigt mycket för mig. Ingen kan få mig att må så bra som han och ingen kan få mig så förbannad som han. Han är tjurig och dryg. Envis som en barnunge men jag älskar verkligen honom.

Jag vet att folk i vår omgivning väntar på att det ska klicka för oss. Jag vet av mail och kommentarer jag fått att en del av er också undrar, så jag tänker försöker förklara.

Ibland tänker jag att vi säkert skulle passa bra ihop som pojk och flicvkän. Om vi skulle bli kära och försöka så skulle det säkert hålla för evigt. Det borde det ju göra om man vet nästan allt om den andra. Men jag är inte kär i honom. Jag tror helt enkelt jag tycker om honom för mycket för att kunna bli kär i honom. Verkar det ens logiskt?
Tänk om jag är kär men inte vågar känna efter? Hur vet man om man är kär? Det är ju inte så att jag går igenom min adressbok och fixar dejter till honom med mina tjejkompisar. Och vilken kille jag än träffar för tillfället så tycker han inte att han är bra nog åt mig. Men å andra sidan har jag flera gånger tittat på honom och känt efter om det pirrar, om det känns något som skulle vara den sortens kärlek utan att lyckas känna något sådant. Så svaret är väl helt enkelt att jag hellre tar en evighet med honom som vän än att ens riskera något för att få vara honom fysiskt nära en kort stund. Kan inte förklara det bättre för jag vet verkligen inte bättre.
Insatsen att ens försöka sig på något annat än att vara vänner är helt enkelt för hög.
Om inte han säger något först vill säga...

Den här låten beskriver det mkt bättre än vad jag kan.


Hello Saferide, My Best Friend
You call me up in the mornings
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep

And we talk about friends
And we talk about records
Talk about life
And we’ll talk about death
And we dance in the living room
Dance on the sidewalks, dance in the movies
Dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this

Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were, too
So I could fall in love with you

You call me up in the evenings
And tell me what they did this time
No matter what, I’m by your side
When it’s raining, we’ll go to the video store
We even like the same movies
No damn jedis or hobbits, this time!

And you laugh at my jokes
And I laugh at your jokes
And I even like the birthday presents you get me
And we dance in the living room
Dance on the sidewalks
Dance in the movies
Dance at the festivals
Let’s dance, dance
No men ever really dance like this

Why don’t I fall?
Why don’t I just fall in love with you?


Fast den här passar också =)


Säkert- Det kommer bara leda till nåt ont.

Följer dig hem
Tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt

En kort paus
Utanför statoil-macken
Vi köper folka 3,5
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Jag är rädd
För du ser för bra ut i svart, svart lugg och blå anorakt

Den här skogen gör nånting med mig
Jag blir alldeles för ärlig
Säger: kyss mig inte
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Det är kallt
Du får låna min halsduk
Du går så misstänkt nära mig

Du har missförstått
Jag är inte värd det här
Jag har ingenting som du vill ha
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Kyss mig inte
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Kyss mig inte det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Du kysste mig nyss
Det kommer bara leda till nåt ont

Julfest med lammkött

Var på julfest för någon fest för några dagar sedan. Hade egentligen absolut ingen lust, men plikten framför allt. Tänkte gå dit och visa upp mig iaf. Festen var tråkigare än jag hade räknat med. Mötte upp en bekant där efter att artigt ha stått och lyssnat på hennes mallande stod jag inte ut mkt längre. Sveper blicken över lokalen för att hitta ett bekant ansikte som jag kan fly till, men ingen jag känner är där. I ett hörn står en ganska söt pojke. Jag ursäktar mig lite smidigt och går fram till honom och börjar prata. Det visar sig att han faktiskt är trevlig och lätt att prata med.Det små flörtats lite och festen blir helt okej till slut. Han frågar hur gammal jag är och jag sväljer hårt innan jag svarar. Det känns som jag ska avslöja att jag är en massmördar eller något annat hemskt. Jag kan nämligen se att han är mkt yngre än mig. Hade dock inte räknat med att han skulle vara hela sex år yngre! Känner mig gammal som gatan men han verkar inte avskräckas. När det är dags att gå frågar han om han kan få ringa mig någon gång och jag vill inte smickra mitt ego med att anta att anledning till att han bett om mitt nr är att han är intresserad. Det är full belysning i lokalen, jag är osminkad och ditt stressad direkt från jobbet så någon chans att jag ska fått honom att tro att jag har ett fördelaktigt yttre känns som icke existerande. I samma stund som vi sagt hej då har jag glömt hela händelsen.

Tre dagar senare hör han av sig (den berömda tre dagars regeln) sen hörs vi av lite då och då samtidigt so dramat med Mr snygg pågår i mitt liv. När han frågar om jag vill gå ut och ta en drink någon kväll tänker jag att om Mr snygg kan leka Bachelor och dejta flera så kan jag leka Bachelorette. Jag är ändå inte helt säker på att detta är en date, han kan lika väl vara intresserad av mig som vän och det är helt okej för mig så jag går med på att träffa honom. Han är snäll, trevlig söt och lite osäker. Men jag har trevligt och det det går lätt att prata med honom. Han frågar vad jag ska göra på nyår och jag berättar om mina planer. Han frågar om jag inte hellre vill följa med honom till Barcelona och fira nyår där med honom. I någon sekund är jag frestad, det vore exakt så galet så att det känns frestande men jag tackar vänligt nej iaf. Han följer mig till tåget och när vi promenerar i den kalla natten ber han mig undersöka hans bakficka och jag lägger handen på hans bak och inser i samma sekund att jag blivit "lurad".
- Du är medveten om att jag står och klämmer dig på baken nu, säger jag.
- Det var precis det som var min mening säger han.
och jag inser att trots att han är väldigt ung så är han inte alls så oskuldsfull som han verkar.

Summering

Det blev ingen shopping med Mr snygg i helgen. Han var för bakis. Nu är det ni sig inget revolutionerande. Det är han ofta. Men något har ändrats. Trots att mitt "göra slut samtal" inte alls gick som planerat så är det uppenbart att det verkar ha haft önskad effekt iaf och vårat förhållande är inne på sista versen.
Hade jag varit en tjej med någon som helst självbevarelsedrift mån om mitt eget välbefinnande hade detta faktum givit mig glädje då jag ändå kommit lindrigt undan, men nu är jag inte det. Jag har istället funnit mig själv varje gång telefonen ringt hoppats att det skall vara han och ideligen tittat efter om ett sms inkommit som jag kanske missat. Men ingenting, inte ett ljud. Det kan gå dagar utan att vi hörs men något känns annorlunda den här gången. Jag upptäcker att jag saknar honom mer än jag trodde att jag skulle och att jag förmodligen tyckte om honom mer än jag varit villig att erkänna för mig själv. Mest av allt kommer jag sakna tryggheten i att ha någon. Jag vet att jag kan få honom tbx, jag kan få allt att återgå till det som varit allt jag behöver gör är att lyfta luren, men min stolthet hindrar mig och min vishet om att detta inte var något att bygga vidare på och en gnagande känsla av att jag slösat bort värdefull tid på honom. Som märks är jag som vanligt lite kluven där jag ställs inför valet mellan det bekväma trygga och att kastas ut i singellivet igen där alla de andra finns, däribland någon som det kommer kännas 100 med.

Det lustiga är att jag denna helg varit föremål för flera pojkars intresse som om de högre makterna försöker visa mig att jag visst förtjänar bättre. Jag har försökt lyssna på det örat och en date har det faktiskt blivit men mer om det en annan dag =)

Ryggradslös mes

Ja, det är vad jag är- fy mig!

Klockan slog 19 . Dörrklockan ringde. Han var här. Precis innan hade jag bytt kläder, kammat håret så många gånger att det måste räkans beundransvärt att jag hade hår kvar. Jag ville vara så snygg som det var möjligt för att han skulle inse vad han gått mista om och vad han aldrig mer skulle få röra. Han hade förvarnat mig om att han bara skulle kunna stanna en snabbis innan han var tvungen att återvända hem för tvättstugan och jag tyckte det passade mig utmärkt.

Han pussar mig hej och innan han tagit av sig skorna visar han sin nya mobil med värsting kameran. Jag frågar om det var med den han skickade mmset jag fick och han tittar lite frågande på mig. Fick du det? Jag säger inget. Var det inte ens menat till mig tänker jag och funderar på om de andra nr också hamnat där av misstag. Det spelar ingen som helst roll. Jag har bestämt mig. Nu är det slut i vilket fall.

Vi behöver prata, säger jag och leder honom till soffan. Han lägger huvudet i mitt knä. Om vadå frågar han. Orden stockar sig i halsen och jag är nervös. Om oss säger jag och känner mig som en levande klyscha. Men åhh suckar han, kan vi inte älska istället? Nä, det här är viktigt, fast jag vill helst slippa. Han kryper upp i min famn och börjar pussa på mig och jag försöker puta bort honom och han börjar bli små sur. Hur tycker du att det går för oss, frågar jag medan han klänger på mig och drar i min tröja. Vi tar det sen, nu orkar jag inte vänta längre. Tröjan har åkt av och när jag ligger där i soffan med honom över mig och hans tunga i min mun tänker jag att det var inte alls så här det skulle gå. Jag hade ju planerat exakt vad jag skulle säga. Fan!

Efteråt tittar jag på honom när han ligger i min säng.Tänker att det är sista gången han kommer göra det. Känner en lite separationsångest. Jag kommer aldrig någonsin träffa honom igen när jag sagt det jag ska. Jag lägger mig bredvid honom och lägger huvudet på hans bröst och lyssnar på hans hjärta som slår i hans bröst. Jag tycker om att ligga så men jag kliver upp och klär på mig, sätter mig bredvid honom. Du vi måste verkligen prata sägar jag. Han slår upp ögonen och drar ner mig i sängen igen. Vad vill du prata om, frågar han. Jag vet inte riktigt vad det här, var vi är på väg säger jag och känner mig som en lite skolflicka och jag hade hellre hållt tal inför ett fullsatt globen än ha det här samtalet tänker jag. Äh du tänker för mkt slappna av säger han och kliver upp och klär på sig några minuter står han i hallen med jackan på.
Vill du följa med och titta på julklappar i helgen, frågar han medan han trär mössan över huvudet. Nu är det ändå försent tänker jag så jag hör mig själv säga att det kan jag göra. sekunden senare har han gått och jag känner mig totalt misslyckad som människa Jag trodde jag hade mer stake i mig än så här. Att det ska vara så svårt.

Jag vet att jag är värd bättre. Jag vet att jag förtjänar bättre. Men ändå så känner jag mig inte så övertygad. Kanske är det exakt just det här jag förtjänar. Vem har sagt att jag är bättre? Det var ju bara några veckor sedan Mr 48 sov här. Kanske förtjänar vi helt enkelt varandra.

Smärtsamt slut.. .för Mr snygg

Det har gått bättre och bättre med Mr snygg. Han är lyhörd för saker jag säger och anstränger sig för att göra mig till lags, även om jag måste påpeka saker som för de flesta andra män är självklara. Det har nu gått tre månader och att han hänger kvar förvånar mig. Jag har utsatt honom för en del prövningar och inte alltid sagt de smidigaste sakerna. När han var på väg hem till mig en sen kväll och ringde och klagade på att det var så långt hem till mig svarade jag att han kunde åka hem till någon annan tjej om det inte passade. Hade han sagt så till mig hade jag inte direkt jublat. Men han har stått ut och jag har stått ut och det har varit uppfriskande att vara saknad och att vara längtad efter. Jag har varit lite svår jag är medveten om det men så någon gång under helgen efter att ha pratat med Rödluvan och lyssnat på hennes otur med dejtandet, tyckte jag det var så skönt att slippa allt det där och tänkte nu kör jag med Mr snygg, nu satsar jag och slappnar av. Nu kör vi på det här.

I ungefär två timmar var allt perfekt men sen hände det som alltid händer när jag sänker ner garden. Jag få en fet jävla käftsmäll!!
Det ironiska i det hela är att det är pga min totala hjärdödhet när det gäller allt som är tekniskt som jag gör min upptäckt. Jag famlar med mobilen och försöker göra om ett mms med en bild av honom till bakgrundsbild på mobilen. Om jag nu ska satsa så känns det som en bra symbolisk handling att ha honom där. Medan jag trycker mig fram genom olika menyer och alternativ hittar jag ett val jag inte visste fanns. Jag kan se vem han skickat mmset till. Tillsammans med mitt nr står två andra nr. Det är inget jätte speciellt meddelande. En bild på honom undertecknad med puss, puss. Hjärnan arbetar frenetiskt med att komma på en bra ursäkt, en bra logisk förklaring till vilka dessa andra nr kan gå till. Men jag misslyckas totalt i min uppgift att komma på vem man skickar ett sådan meddelande till. När jag äntligen kommer åt en dator slår jag upp de två olika telefonnummerna och hoppas att de ska gå till hans mamma eller bästa vän. De gör de inte. Två tjej namn jag aldrig hört honom nämna. Faktum står för klart inför mig för att ignorera. Jag är inte den enda han träffar. Det är logiskt när jag tänker efter, saker han sagt och gjort stämmer överens med att det är så. När jag sprang på honom på stan för några veckor sedan och han var kort och konstig. Väntade han på en av dem. Vet de om mig? Borde jag berätta något för dem? Det enda som är säkert är att han om inte har någon extremt bra förklaring så kommer han få äta upp det här ordentligt. Inte med en min, inte med ett ljud har jag avslöjat min upptäckt för honom. Imorgon ska vi ses och det är mkt möjligt att det blir ett mindre blodbad här i Superlandet och när jag är klar med honom kommer han ångra att han någonsin träffat mig.

Fortsättning följer...

kompis matchmaking

Skrattet, killen jag dejtade för lite över ett år sedan och Poppojken skulle passa så grymt bra ihop. De skulle bli så tajta vänner att de knappt skulle gå att skilja dem åt. Jag är så säker på det att jag skulle kunna sätta väldigt mkt pengar på det. Det kliar i fingrarna på mig för jag vill så gärna introducera dem för varandra.
Det är bara den lila detaljen att jag och skrattet inte har någon som helst kontakt längre. Visst vore det lite konstigt om jag ringde upp honom och frågade om han ville ta en fika med min kompis? =) nä det kommer inte att hända, säger man upp kontakten med mig så tänker inte jag servera underbara människor på silverfat åt dem. Det är dock ändå frustrerande för jag vet att de hade fallit pladask för varandra.

Badminton

Jag har börjat spela badminton med pojkarna på jobbet. Det var första gången förra veckan och jag var lite nervös för de har alla spelat i flera år och jag har förutom i min barndom stått och bollat lite på en gräsmatta. Det gick bra. Det gick ju tom jätte bra och jag gjorde stora planer i mitt huvud om hur jag hade en dold talang och nu skulle bli världsmästare i badminton.

Idag spelade vi igen. Jag hade längtat hela veckan. Det är några fler med den här gången men det stör mig inte alls. Jag är ju riktigt bra på det här. Tyvärr är en av de nytillkomna kollegorna en tävlingsmänniska. Han lockar fram samma sida hos de andra och när jag ser den spela inser jag att jag är chanslös. Kan det vara så att de bara varit snälla mot mig och gett mig snälla bollar? För så som de spelar med varandra spelar de inte när jag är med. Men nä, så kan det ju inte vara.

På vägen hem, säger en kollega att det är bra att jag har börjat följa med för att det kan vara skönt att stå och bolla lite mellan matcherna.

Stå och bolla?! Jag var ju blivande världsmästare ju!