tisdag, mars 31, 2009

Dagens hunk- Martin Soneby

Mums, andra ord är väl egentliga överflödiga.

måndag, mars 30, 2009

Be careful what you wish for

Nu ringde kvällens fika sällskap, hennes farmor hade fått åka in till sjukhuset akut.
Så hon var tvungen att avboka kvällen.

Förlåt!*

Det var inte så att jag önskade livet av någon för att få städa, så sjuk är jag inte...än

Get a life

Jag var på Ikea igår.
Handlade smarta förvaringslösningar, och när jag skruvade ihop hyllor och sorterade i lådor upptäckte jag en massa saker som jag inte hade en aning om att jag hade, hundratals värmeljus, en skiva med basic element, jeansjacka m. m.

Nu sitter jag och längtar mig galen efter att få gå hem och fortsätta städa. Så mkt att jag tom funderar på att avboka kvällens fika.

Borde jag vara orolig?

Ett undantag

Min ovilja att överhuvudtaget ha något med det manliga könet att göra håller isig och är starkare än någonsin.

Trots min ovilja att involvera mig med någon har jag i helgen trots detta tackat ja till en dejt.
Han sa att det var kärlek vid första ögonkastet när han kom fram till mig...
och bad om några kronor.

Han ville bjuda ut mig och jag tackade ja, faktiskt.
Han ska bara skaffa ett jobb och bostad först
sen kan inget stå i vägen för vår kärlek.
Jag har hans dregel på min kappa, det får räcka så länge.

Utbjuden av en uteliggare, ja jag säger då det.
Min sexapel kan ingen klaga på iaf =)

torsdag, mars 26, 2009

Grymt

Igår fick jag massage av Vesuvio, Citykillens käraste, med en grön brödkavel.
Grymt skönt.
Idag fick jag veta att jag ska betala tbx 5000kr på skatten.
Grymt jobbigt
Imorgon är det fredag, som ska tillbringas med barndomsvännen.
Grymt roligt

onsdag, mars 25, 2009

Världens bästa

Ni vet att ni är det va?
Era kommentarer, uppmuntrade ord, ni kanske inte tror att det inte betyder nåt men det gör det.

Ni har stötta mig, uppmuntrat mig, fått mig att skratta, tänka efter, bli förbannad, väglett mig och framförallt gett mig bränsle att fortsätta blogga, i över tre år nu- galet länge.
Tre år från början när jag tog mina Bambi steg ut i singelvärlden efter ett 9 år långt förhållande, utan att ha den blekaste, vadå varför svara han inte på mitt mess, eller ringer fast han sagt?
Till den jag är idag.
En lång resa.
Och allt finns nerskrivet för er att läsa. Och det finns inlägg som jag skrivit som får mig att skämmas ihjäl och inlägg jag är stolt över. Det är tur att man utvecklas, går vidare och förhoppningsvis blir klokare. Jag tror jag blivit det, hoppas iaf.

Men det finns några som förtjänar extra tack.
A- första killen jag skrev om, om inte han förvirrat mitt huvud hade det aldrig blivit en blogg.
W och egon de allra första som kommenterade mina inlägg
Hossan min allra äldsta läsare.
Nova som alltid hejar på mig och troget kommenterar
Gerda som fått mig förbannad men vars ord jag ändå tagit till mig.
Citykillen som alltid tror på mig och blir upprörd å min vägnar för idioter jag träffar.
Caesar för att du är du.
Suntui för att du är bästa tjejen som torkat mina tårar och gett mig magknipp av skratt.
och många, många flera.

Men framförallt tack till alla er som kommenterar, mailar eller bara klickar in i all tysthet utan er hade jag inte suttit uppe på nätterna och knappat på mina tangenter. Tack till just dig som läser det här.

LOVE YOU ALL!

tisdag, mars 24, 2009

Oväntat

Jag var sen som vanligt.
Han väntade tåligt.
Jag trodde du skulle vara brunare, säger han medan jag får jättekramen som är mer kram än hälsning.

När han ringde i förra veckan och beklagade sig över sin ständiga tidsbrist.
Jag åker bort på tisdag morgon, vad tror du om att träffas en snabbis på måndag och ta vår helkväll när jag kommer hem.
Okej sa jag och så möttes vi för vår snabbfika som blev till en långmiddag.
Det finns inget som heter en snabbfika för oss.
De vet vi båda.

Vi sitter mitt emot varandra och pratar bort timmar. Och han äter från maten på min talrik medan jag gestikulerar och berättar, svara på miljoner frågor allt i en osammanhängande röra. Jag har längtat efter att berätta om allt för honom. Och han tittar på mig med de vackraste ögon jag sett. Han är vacker så det gör ont men i min glädje över att se honom glömmer jag bort det tills han avbryter mig och säger att jag har något på kinden och smeker sin hand över mitt ansikte. Vad vacker du är, säger han, detsamma svarar jag utan att möta hans blick.

Vi pratar vidare och jag lutar mig över bordet för att visa honom något kort och jag känner en hand på mitt lår vilket gör att jag tittar upp förvånat mot honom. Inte anklagande, inte med glädje bara en uppriktig förvåning. Min blick får honom att ta bort sin hand. Jag ångrar mig sekunden efteråt. Varför tittade jag upp!

När maten är uppäten och klockan slagen för hans tvättid för länge sedan reser vi oss för att gå.
Jag följer dig till tåget, säger han.
Men vägen vi går är inte till tåget.
vart är vi på väg? Frågar jag.
Jag tänkte vi kunde gå en sväng först.
Luften är kall men behaglig.
Mr Dryg knuffar på mig på sitt typiska Dryg vis som gör att jag tappar balansen, som vanligt.
Det välbekanta med att gå vid hans sida.
Jag knuffar tbx och han tar mina armar och låser dem. Jag är chanslös.
Sen lutar han sig fram och kysser mig.
Mr Dryg kysser mig!
Fast det var flera, flera månader sedan är det en välbekant kyss.
Ingen kysser som han.
Det borde kännas mer tänker jag medan våra tungor leker med varandra.
Vi fortsätter gå utan att yttra ett ord. Han lägger armen om mig som om vi vore ett par, vilket par som helst.
Fast det är vi inte.
Vi är Mr Dryg och SG och det är det här som jag fantiserat om, mot mitt bättre vetande i månader, sen jag såg honom första gången.
Det borde kännas mer.

Vi vandrar ner mot vattnet, han stannar till och kysser mig igen.
Det blåser och är kallt. Vattnet är fruset till is och nästan inga människor är i närheten och fortfarande har ingen av oss sagt ett ord om armen han har runt mig eller kyssen, kyssarna.
Vad är det som händer?
Och skyddat av mörkret tar han ett fast grepp om mitt hår lutar mig mot ett träd och kysser mig hungrigt, ivrigt med kalla fingrar som letar sig under mina lager av kläder mot min varma hud. Händer som klämmer på mina bröst, drar i min kjol.
Knäna viker sig under mig å vad jag vill det här, men ändå inte.
Hem till mig, viskar han i mitt öra när vi blir störda av en promenerande farbror som ogenerat stannat för att titta på oss.
Nej säger jag.
Här? säger han.
Nej inta alls säger jag samtidigt som jag rättar till kläderna.
Det är dags för mig att åka hem.
Mina trosor är plaskvåtta och mina knän bär mig knappt men nej.

Han lägger armen om mig igen och jag låter honom..
Det funkar inte så, säger jag
Du dumpade mig för någon annan. Du kan inte bara komma och tro att jag ska ta tbx dig.
Tror du inte jag har någon självrespekt, någon stolthet?
Du dumpade mig!
Nu får du ta konsekvenserna av ditt beslut.

Han är mållös. Dryg mållös, mirakel inträffar.

Det handlar inte om att jag tänder på dig eller inte, för det gör jag. Det handlar om att du inte kan behandla mig så här. Nu när det är slut med henne vill du att jag ska ta dig tbx som om inget hänt. Jag kan inte det.
Och jag inser att jag vetat det länge men jag trodde aldrig jag skulle få säga det högt.
Jag trodde att jag skulle ta tbx om chans kom. Ta tillbaka med öppna armar.

Och när vi sagt hej då och jag lutar huvudet mot fönstret och släpper fram tankarna hör jag den kärlekskranka flickan inom mig. Vad i helvete har du gjort, är du helt dum i huvudet?!
Du har sagt nej till Mr Dryg.!!
Och samtidigt som stockholmskvällen passerar utanför fönstret sjunker tanken in.
Jag har sagt nej till Mr Dryg.
och jag ler för mig själv.
Nej till honom ja till mig själv.
vad har jag gjort?
Är jag riktigt klok?

Jag tror jag aldrig kommer se honom igen.
Och om det blir så vet jag att jag kommer ägna resten av mitt liv till att sakna honom och undra vad som hade hänt om jag sagt ja.



Jag tror hon faktiskt älskade mig
När hon såg att jag gick ut
Hon blev en så fantastisk tjej
Först när det var slut

måndag, mars 23, 2009

Mindre fåfängd

Ikväll tänkte jag vara extra fin.*
Därför tyckte jag att det var en bra idé att dra sönder skjortan jag har på mig.
Nu har jag en lång reva 10cm på magen.
Hur lyckas jag?

Hade det här hänt för några månader sedan hade jag sprungit iväg på lunchen och handlat ny outfit/skjorta.
Idag drar jag på mig min något urtvättade kofta som ligger här på jobbet och skräpar.

Härmed vill jag då hävda att resandet gör mig till en bättre människa...
om en sämre klädd

*Ja, det finns en anledning

Bloggproblem

Jag har helt kommit ifrån det här med att blogga.
Jag tror det bara är tillfälligt.

Just nu är mitt liv precis som jag vill ha det, ganska odramatiskt.
Det däremot hoppas jag är permanent.
Dagarna går mest åt att träffa vänner som saknat mig medan jag varit borta.
En del verkar ha räknat dagarna till jag kommer hem andra har inte hört av sig alls
och eftersom jag förlorat alla nr i och med förlusten av mobilen ser jag det som en naturlig utrensning.
Det hindrar mig inte från att sakna några av dem.
Men att umgås med folk som inte uppskattar mig har jag verken tid eller lust till.
Fast som sagt saknar...

onsdag, mars 18, 2009

Ursäkta dröjesmålet

Nu har jag packat upp solen jag tog med mig hem till er.

Enjoy!

tisdag, mars 17, 2009

klappad till sömns

I helgen kröp Poppojken upp mitt knä och somnade, samtidigt som han mumlade något om att det var skönt att ha mig hemma igen.
Det är uppenbart att jag varit mer saknad av en del jämfört med andra.

Not till mig själv:
Behöver nog bli mindre moderlig mot mina vänner.

måndag, mars 16, 2009

snurrig

Okej det kanske inte är lika med döden att vara hemma.
men omställningen är slitsam.
Att gå från egoistisk semester tillvaro tillbaka till vardagen där folk har förväntningar på en går inte helt friktionsfritt, lägg till en ordentlig jetlag så förstår ni lite.

Jag har redan börjat jobba lite smått men nästa vecka är det hel arbetsvecka som gäller jag kommer vara helt färdig!
Plus att min vikarie ställt till det ordentligt för mig.
Jag ska ta tjuren vid hornen och prata med min chef imorgon och se vad han tänkt sig.

Nu ikväll landar Dryg från sin semester. Vi ska försöka ses så snart som möjligt.
Han ser fram emot det säger han.
Han är inte ensam om det.
Hemma igen innebär Dryg karussel igen... kanske.

En del säger att de bara är en tidsråga innan vi blir tillsammans igen.
Jag är långt ifrån säker.
Jag orkar verkligen inte med pojkar.
Och så som jag är nu orkar de inte med mig heller.
Jag driver bort alla som försöker komma nära
och när jag lyckas känner jag en tillfredställelse och besvikelse på samma gång.
De säger att jag är omöjlig att förstå mig på.

torsdag, mars 12, 2009

Gått från sol till is

Hemma.
Allt jag vill är tbx bort.
Det finns inget för mig här.
Inget som håller mig kvar så varför är jag här när jag verkligen inte vill?

Jag kastade min mobil i sjön
och det var så skönt
som på film
sen for jag hem
med magont hela vägen hem
och killen bredvid mig på planet pratade på om hur roligt det var att komma hem igen och när planet landade på Arlanda hurrade han av glädje och jag skrek inombords ta mig tbx.
Ta mig bort

Och när pappa körde av vägen och bilen snurrade sina varv på isen innan vi körde ner i diket var jag lugn och inte rädd alls.
Nu dör vi tänkte jag och jag log när bilen snurrade fort, fort...

Ner i diket
Hemma igen
same, same..

söndag, mars 08, 2009

Slutet nara

Livet i pardiset borjar narma sig sitt slut och det far mig att vilja lagga mig i fosterstallning och grata blod.
VILL INTE HEM

Jag borde val langta hem men har ar allt sa enkelt. Har ar livet inte komplicerat och fyllt av intriger och nar det blir det, sa packar jag min vaska och drar vidare till nasta stalle och samma nar jag trottnar pa nagons sallskap.
Jag vet det ar inte vuxet, det ar inte moget men det ar sa skont.
Fuck off nu drar jag!
sa mitt liv ar enkelt for jag bara gor det jag vill.
Sen ar backpacker varlden skrammande liten och snart ser man att allt hanger ihop och de man inte orkade med nagonstans springer man pa i ett annat land pa random gata.
Ensam har jag inte varit, och nar jag satter mig pa planet hem lamnar jag efter mig vanner jag inte vet om jag kommer se igen.
Man blir snabbt nara varandra och inga hemligheter finns det utrymme for nar man slar folje med nagon.
Nar man ligger och spyr pa var sin sida av en sang finns det inte lixom inte sa mkt mer att dolja och inte mkt mer uytrymme att komma varandra narmare.

Men nu vantar Sverige pa mig och jag planerar redan min nasta resa.
Forsoker finna bra anledningar att komma hem men min mailkorg ger mig angest.
Mr snygg som skriver mail om att att han vill bli tillsammans igen.
Norrland som leker offer och anklagarmig for att ha forstort det som var mellan oss och Mr Dryg, hans mail lysser upp inkorgen men vi haller det bra pa vanskaplig niva som det var sagt.

Hemma komplicerat, maste vara vuxen
har enkeltoch framforallt inga pojkar ( nastan inte iaf)

Nasta gang jag skriver ar jag hemma igen.
Giv mig styrka!