Årets festivalragg

Han är het! Hela han består av hårda muskler. Och han är 9 år yngre än mig. Barnarov! Men efter att han kysst mig har jag blivit oemotståndlig. Det kan ha att göra med att det är sommar men det är inte en lika magiskt och spännande förklaring, så jag föredrar att hans kyss förvandlade mig till en prinsessa. Hans kyss och allt annat det där magiska vi ägnade oss åt under hela festivalen.

När jag kom hem blev jag terrad, utfrågad till absurdum av både Norrland och Norrmannen. Ingen gav sig innan det fått svar.Och sen sårade känslor mer eller mindre väl dolda. Jag sliter mitt hår i frustration. Norrmannen har flickvän och jag tycker därmed att mitt kärleksliv inte rör honom alls. Norrland och jag har sagt att vi inte är tillsammans. Jag var beredd att försöka igen han ville inte och ändå har han mage att bli sårad över att jag har en fling med någon annan. Du tror att jag inte bryr mig men jag bryr mig jäkligt mycket, nästan skriker han till mig. Känslor är inte logiska men det verkar vara omöjligt för mig att inte såra någon även om jag i teorin inte borde ha makten att göra det.

I en hiss i stan

Någonstans mitt i Stockholm i en folktom hiss dyker Mr Dryg upp från ingenstans. Jag trodde det var du men jag var inte säker säger han när trycker sig igenom dörrarna som håller på att stängas och jag står mest som ett fån och bara gapar med ett hjärta som slår hårt i bröstet och en kropp som darrar som ett asplöv. När hissen rör sig trycker han upp mig mot vägen och hånglar upp mig. Jag som fortfarande inte hämtat mig står mest där med halvöppen mun av förvånning samtidigt som hans mun virvlar runt i min mun. När dörrarna öppnas och han försvinner är jag tvungen att sätta mig ner och med fortfarande lika darriga händer tända en cig. Vad hände just? Var kom han i från? Och hur vågar han hångla upp mig?! Jag försöker läsa i min bok men hela jag är bara en blandning av kåtslag och förvirring. Efter ett tag ger jag upp. Möter honom i korridoren. Jag ska nog åka ner igen säger jag. Jag följer med dig säger han. Vi ensamma i hissen igen. Denna gång är jag bered. När han trycker upp mig och hånglar upp mig. I en hiss mitt i stan, helt oväntat hånglar Mr Dryg upp mig bara så där från ingenstans. Vem hade annat det när jag klev upp i morse. Och utanför hissen tar han mitt nr igen. Jag ringer dig säger han, för du är väl singel? (så dags att fråga) och jag bara nickar lite dumt och förbannar min kropp som fortfarande skakar.

När vi skiljs åt är det enda jag tänker. Nej jag känner ingenting längre. Nada.

Tbx

Nu åker jag tbx till platsen jag träffade norrmannen, förmodligen kommer han vara där. Jag har valt att inte veta för jag vet inte vad jag hoppas på.

Jag och Norrland pratar. Jag bad honom följa med fast jag egentligen inte visste om det var just de jag ville. Jag drog ändå en liten suck av lättnad när han inte fick ledigt från sitt jobb. Vi pratar. Han är orolig men försöker dölja det. Vi ses när jag kommer hem säger jag. Han svara att ja om du inte träffar någon? Varför skulle jag göra det säger jag. Du gjorde ju det sist. Jag hör oron som han försöker dölja . För när man känner någon så bra som jag känner Norrland kan man skoja bort saker bäst man vill men sanningen lyser ändå igenom. Jag tänker att han nog borde vara jävligt orolig men det säger jag inte. Inte heller säger jag att om du bad mig, på riktigt att bara vara din så skulle du inte behöva vara orolig. Men eftersom du inte gör det så ja jävligt orolig ska du vara. Vill jag vara hans? Den eviga frågan som snurrar i mitt huvud. Som jag omöjligt kan svara på. Jag jobbar på att inte tänka fack, inte tänka pojkvän eller bara vän. Jag jobbar på att bara vara i den relationen vi är.

Festivaldags tankar på förra hur förälskelsen slog till och resultatet några av de finaste stunder jag haft med en annan människa. En hand som smekte min kind och fick benen att vika sig. Jag tänker att den här festivalen omöjligt kan toppa den så jag åker dit utan förhoppningar utan något annat an att bara vara med vänner och lyssna på musiken. Ett år senare samma män samma gråzon. Tiden står still men ändå inte.