tisdag, juli 12, 2011

Att vara värd bättre

Ikväll dumpade jag någon. För att jag är värd bättre. Denna någon är någon jag tycker om men det han erbjöd räckte inte. Respekten fanns inte och jag är tillräckligt gammal för att ha självinsikt, självrespekt och veta när det är dags att släppa taget. Genom att sätta ner foten nu har jag besparat mig månader och kanske år av on and off velande förhållande och sårade känslor.

Jag är stolt över mig själv, men det känns ändå i hjärtat.
Att dumpa är det värsta jag vet och jag suger på det för jag vill alltid krama om och göra allt bra igen. Inte ikväll, Ikväll satte jag mig själv först. Det är inte själviskt, det är sunt. Som sagt mycket stolt. Det finns hopp!


*Vem denna någon är och vad historien bakom är tar vi en annan gång.

söndag, juli 10, 2011

Less och ensam

Jag ger mig inte fortsätter att söka efter han med stort H. Det går åt helvete. Försöker tänka pos. att jag lär mig något för varje försök, något om mig själv. Jag försöker tänka att jag kommer närmare han efter varje misslyckad dejt eller relation. Jag vet att Han vem han är inte kommer plinga på min dörr och en säga här är jag. Jag måste leta, utsätta mig, vara tillgänglig. Sanningen är den att jag är sjukt less. Less på att dejta, less på alla mail med tafatta närmanden. Less på att berätta vad jag jobbar med och vad jag ska göra i sommar. Jag pallar inte. Jag less på att vuxna män som pratar bebis språk med mig. Härom dan skrev en man "hej sötis rä så nyfis på dig" då brast det för mig. Jag frågade om han inte kunde prata rent, något man borde kunna om man fyllt 35. Han menade säkert väl men för i helvete. NYFIS, SÖTIS! Är det meningen att jag ska gå igång på det?

Samtidigt som jag är less på mån och dejting är jag less på att vara själv. Vänner förälskar sig, flytar ihop, skaffar barn samtidigt som jag står och stampar på samma ställe. Jag fasar för min semester, den kommer bli ensam. Jag fasar även för mitt liv som verkar bli ensamt det med. Snart inne på mitt 7 år som singel. Jag har testat allt. tokdejtat, inte dejtat alls, dejtat någon fång ibland. Jag har dumat och blivit dumpad. Jag har blivit bedragen. Jag har gråtit mig till sömns för att jag förlorat hoppet om att någon gång bli älskad och älska tbx.

Jag försöker förberedda mig mentalt på ett liv i ensamhet. Jag tänker att trots allt när allt kommer omkring så har jag haft turen att iaf haft stunder där jag känt mig älskad och lycklig och det är synd att de stunderna inte varat längre, men de finns människor där ute som inte ens upplevt det. Jag tänker annorlunda nu, tänker att jag får ha en fin relation till mig själv istället. Det finns värre människor att ha en relation med.