Dagen efter

Det är julbord, och kollegorna retar mig och kallar mig för helylle SG.
Jag och massa pojkar och jag är klok nog att veta att jag inte har en chans att hålla deras tempo på drickandet.
Smuttar på mitt glas, men mest vatten.
Så åker nubben fram.
Skål för SG!
En nubbe klarar jag nog, men en blir flera.

Och det är som min sexlust vaknar ur sin dvala med ett ordentligt skrik, Som om två månaders förträngd kåthet bara samlats och nu likt ett instängt monster måste ut. Jag kan inte ens sitta stil.
Och jag fumlar med mobilen, vem ska jag välja.
Mr 48 var länge sedan tänker jag och skickar ett mess:
Vill du ha sällskap?
Inom två sekunder får jag ett JA! Och inom en kvart kliver jag in genom dörren till hans lägenhet.
Vill du se om det är något bra på tv, frågar han.
Nej säger jag och sätter mig grensle över honom och drar av honom tröjan.
Efteråt ligger jag på hans arm.
Vi är båda tysta. Försöker desperat komma på något att säga men vill egentligen bara gå.
Jag tittar på klockradion bredvid sängen.
Hur länge ska jag vänta 5, 10 min?
Tillslut reser jag mig.
Måste gå nu, men det var trevligt, vi får göra om det snart igen, säger jag medan jag klär på mig.
Och jag låter kall fast det verkligen inte är med flit.
När han kramar mig hej då dunkar jag honom lite i ryggen med ena foten utanför dörren.

Inom en timme är jag tbx till kollegorna igen.
- Var har du varit?
- Jag hade ett ärende att ta hand om bara, svarar jag.
Och de ler åt mig som om de fattar.
- Du är så cool.

Jag är känslokall inte cool.
Och det här äcklet jag känner mot män just nu skrämmer mig.
Jag är rädd att jag ska såra någon.
Och det värsta är att jag inte tror jag skulle bry mig.

Inga skandaler

Det finns två tillfällen då det suger hästballe att vara singel, när man är sjuk och på högtider så som just födelsedagar. Det är då jag känner mig som ensamt.
Att vakna till en tom lägenhet, en kall säng, ingen där.

Vänner har jag men de går hem och man lämnas kvar att vakna själv med sin egen ångest i ett hav av ölburkar, vinflaskor och rester av vad som var en mycket lyckad fest.

Jag vaknar dock av att Mr snygg som första vän ringer och grattar mig. Men känslan av att vara övergiven finns ändå kvar. Jag vill ligga kvar i sängen och bli kramad. Men ingen ligger där så det är bara att kliva upp. Mr 48 är nr två att ringa och gratta och jag finner det lite små roligt att pojkarna hinner förre vännerna och familjen. Mr 48 frågar vad jag har för planer och säger att jag ska väl iaf börja med frukost och han tycker det är skandal. Födelsedagsbarn ska inte anstränga sig. Jag kommer över och ger dig frukost på sängen. Jag tittar runt i lägenheten och inser att det inte är någon bra idé, så jag åker hem till honom istället. Där jag snabbt blir nerbäddad i sängen och får en skål med flingor i handen. Sen ligger vi skeden länge och leker nykära och jag tänker att det här är precis det jag behöver. Det gör inget alls att det är på låtsas, för vi vet båda om det.

När jag är mätt på närhet lämnar jag honom att fortsätta med sin dag som han pausat för min skull. Jag vandrar planlöst omkring i staden och väntar på att en vän ska ringa upp. Hamnar på trappan på plattan och jag skrattar lite åt mig själv där jag sitter bland punkarungdomarna och knarkarna med de hemska indianerna i bakgrunden som ger mig huvudvärk. Ska man leka misär ska man göra det ordentligt roar jag mig själv med att tänka. vännen är för bakis så jag reser mig och går på utställning och tänker att det är vuxet att roa sig själv. Ensamhets känslan kommer gnagande tbx och jag funderar på om jag ska åka tbx till Mr 48 igen. Men Rödluvan dök upp som en räddande ängel och jag tänkte att utan vänner hade jag kanske suttit där på trappan vid plattan fortfarande.

Men festen igår var som sagt mkt lyckad, tyvärr inga skandaler att rapportera =)

The return of the old boys del 2

Jag är en kvinna som står vid mitt ord. Jag hörde av mig till Mr Supersnygg. Skickade ett sms:

" Det var kul att se dig i lördags. Hoppas du fick en trevlig kväll. Nu har du mitt nr igen som jag lovade. Vi hörs väl någon gång framöver"

Jag trodde väl kanske att jag skulle slippa undan med det där, men icke då. Sen följde ett evigt smsande där han berättar att han tänkt på mig, ödet att vi sågs igen etc. Självklart gav han sig inte angående middags bjudningen. Jag tackade dock bestämt nej till den. Då frågar han om han inte kan få hälsa på mig istället. Jag är inte riktigt säker på om jag vill ha honom här, men han kan ju ifs inte slänga ut mig ur mitt egna hem =)
Vi ska ses i veckan iaf, vad vi hittar på får vi se. Jag känner mig dock lite osäker på under vilka premisser vi ses. Är det en dejt han tänkt sig eller är det som vänner? Jag har ingen lust att fundera över det utan jag utgår helt enkelt i från att hans avsikter kommer fram när vi ses. En sak är iaf säker, om inte jag eller han har genomgått några stora personlighets förändringar de senaste sju månaderna så kommer mitt intresse av honom att vara obefintligt.

Mr 48 har kämpat på med riktig kämparglöd. Det är längtan och upptäckter om hur trevlig jag är. Att jag är en bra tjej verkar han då ha fått som en uppenbarelse någon kväll i förra veckan men som inte slagit honom under de senaste sju månaderna. Han är envis, nästan i klass med A och det säger en hel del om hur långt han är villig att gå. Han har i princip räknat upp varje veckodag den här veckan som alternativ till att vi skall ses. (jag minns inte för mitt liv när jag har sagt att jag faktiskt vill träffa honom) När jag sagt att jag har andra planer för varje föreslagen dag så har han börjat fråga ut mig om detaljer kring mina planer som att försäkra sig om att jag inte ljuger. Jag är lite förvirrad ang vad han faktiskt vill mig men jag tror att det är något som hans höger hand kan hjälpa honom med =)

Jag får väl skylla mig själv egentligen eftersom jag alltid har dragits till envisa, målmedvetna pojkar och jag går igång lite på att de kämpar vidare och sväljer sin stolthet om och om igen trots att jag säger nej. Det lite tragiska är att de faktiskt kan funka, är man tillräckligt envis ger jag förr eller senare med mig.