True Love Kiss

Var på bio igår och såg filmen förtrollad. Skrattade högt flera gånger och fick den här låten på hjärnan som jag gått runt och sjungit på sedan dess.

Omvänt

Bara för att jag är ledig har jag vänt på dygnet helt åt skogen. Jag försov mig till en fika kl 16 idag tex och det var någon gång strax innan jul jag såg solen.

Det är på natten jag trivs bäst. Jag var nog vampyr i ett tidigare liv

God Jul

Den här julen har redan blivit bättre än förra årets.
Hade uppesittar kväll med Mr snygg igår. Han ringde och frågade om han fick komma över och eftersom jag satt hemma själv och kände mig lite ensam tyckte jag det var en alldeles utmärkt idé. Han hade med sig en film där huvudpersonerna dog en efter en. Först satt jag inklämd i ena hörnet av soffan, med en soffkudde framför ögonen när det blev läskigt, sen kom jag på att jag hade en stor stark karl som sällskap i soffan som säkert skulle fungera som bättre skydd än en soffkudde så jag kröp upp hos honom istället.

Kvällen blev riktigt trevlig. Trevligaste dejten med Mr snygg sen vi började träffas. Jag kände mig lite störd på att jag inte är mer störd av att han träffar andra. Jag borde vara arg men jag bryr mig förvånansvärt inte alls. På natten drömde jag dock mardrömmar om att han skulle hem till sin fru*. (vilket förmodligen är ett tecken på att det ändå stör mig på något plan)

Hade köpt en lite julklapp till honom, som han blev löjligt glad över. Hans glädje över min present kändes som en fullt tillräcklig julklapp till mig.

Nu åtestår bara en sak innan jag fortsätter mitt julfirande och det är att önska er alla en riktigt GOD JUL!

*Han har ingen fru

Why don’t I just fall in love with you? And why don´t you just fall in love whit me?

-Om du tycker jag är en sådan hemsk människa tycker jag du gör klokast i att inte prata alls med mig!

Det var det sista jag sa till Poppojken i fredags. Han tyckte det var en bra idé och slutade prata med mig.
Orsaken var Mr snygg. Han blev lite lätt sur när han fick reda på att jag hade planer på att träffa honom förra helgen. När jag sa att jag tyckte att vi kanske trots allt förtjänade varandra brast det förmodligen för honom. Han tyckte jag var ryggradslös som tog för mkt skit, med tanke på min upptäckt om att han faktiskt träffade andra. Så vi pratade inte med varandra på flera dagar. Vi kan båda vara ordentligt tjurskaliga och vi kan vara ganska hårda mot varandra. Vår relation är någon slags kombination av ett äktenskap och syskonkärlek. Vi kan kalla varandra idioter, lägga på luren i varandras öra för att sedan en stund senare ringa upp varandra och allt är bra. Jag tror inte jag har varit så nära ocensurerad vän med någon sen mitt ex. Den här gången var det dock annorlunda. Dagarna gick och ingen av oss hörde av sig till den andre. Vi hörs normalt något varje dag så det har känts konstigt. Idag blev vi dock vänner igen efter att han försäkrat sig om att jag inte kommer träffa Mr snygg något mera. I valet mellan min vänskap med Poppojken och vilken kille som helst så går Poppojken som vinnare. Han betyder väldigt mycket för mig. Ingen kan få mig att må så bra som han och ingen kan få mig så förbannad som han. Han är tjurig och dryg. Envis som en barnunge men jag älskar verkligen honom.

Jag vet att folk i vår omgivning väntar på att det ska klicka för oss. Jag vet av mail och kommentarer jag fått att en del av er också undrar, så jag tänker försöker förklara.

Ibland tänker jag att vi säkert skulle passa bra ihop som pojk och flicvkän. Om vi skulle bli kära och försöka så skulle det säkert hålla för evigt. Det borde det ju göra om man vet nästan allt om den andra. Men jag är inte kär i honom. Jag tror helt enkelt jag tycker om honom för mycket för att kunna bli kär i honom. Verkar det ens logiskt?
Tänk om jag är kär men inte vågar känna efter? Hur vet man om man är kär? Det är ju inte så att jag går igenom min adressbok och fixar dejter till honom med mina tjejkompisar. Och vilken kille jag än träffar för tillfället så tycker han inte att han är bra nog åt mig. Men å andra sidan har jag flera gånger tittat på honom och känt efter om det pirrar, om det känns något som skulle vara den sortens kärlek utan att lyckas känna något sådant. Så svaret är väl helt enkelt att jag hellre tar en evighet med honom som vän än att ens riskera något för att få vara honom fysiskt nära en kort stund. Kan inte förklara det bättre för jag vet verkligen inte bättre.
Insatsen att ens försöka sig på något annat än att vara vänner är helt enkelt för hög.
Om inte han säger något först vill säga...

Den här låten beskriver det mkt bättre än vad jag kan.


Hello Saferide, My Best Friend
You call me up in the mornings
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep

And we talk about friends
And we talk about records
Talk about life
And we’ll talk about death
And we dance in the living room
Dance on the sidewalks, dance in the movies
Dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this

Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were, too
So I could fall in love with you

You call me up in the evenings
And tell me what they did this time
No matter what, I’m by your side
When it’s raining, we’ll go to the video store
We even like the same movies
No damn jedis or hobbits, this time!

And you laugh at my jokes
And I laugh at your jokes
And I even like the birthday presents you get me
And we dance in the living room
Dance on the sidewalks
Dance in the movies
Dance at the festivals
Let’s dance, dance
No men ever really dance like this

Why don’t I fall?
Why don’t I just fall in love with you?


Fast den här passar också =)


Säkert- Det kommer bara leda till nåt ont.

Följer dig hem
Tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt

En kort paus
Utanför statoil-macken
Vi köper folka 3,5
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Jag är rädd
För du ser för bra ut i svart, svart lugg och blå anorakt

Den här skogen gör nånting med mig
Jag blir alldeles för ärlig
Säger: kyss mig inte
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Det är kallt
Du får låna min halsduk
Du går så misstänkt nära mig

Du har missförstått
Jag är inte värd det här
Jag har ingenting som du vill ha
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Kyss mig inte
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Kyss mig inte det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Du kysste mig nyss
Det kommer bara leda till nåt ont

Julfest med lammkött

Var på julfest för någon fest för några dagar sedan. Hade egentligen absolut ingen lust, men plikten framför allt. Tänkte gå dit och visa upp mig iaf. Festen var tråkigare än jag hade räknat med. Mötte upp en bekant där efter att artigt ha stått och lyssnat på hennes mallande stod jag inte ut mkt längre. Sveper blicken över lokalen för att hitta ett bekant ansikte som jag kan fly till, men ingen jag känner är där. I ett hörn står en ganska söt pojke. Jag ursäktar mig lite smidigt och går fram till honom och börjar prata. Det visar sig att han faktiskt är trevlig och lätt att prata med.Det små flörtats lite och festen blir helt okej till slut. Han frågar hur gammal jag är och jag sväljer hårt innan jag svarar. Det känns som jag ska avslöja att jag är en massmördar eller något annat hemskt. Jag kan nämligen se att han är mkt yngre än mig. Hade dock inte räknat med att han skulle vara hela sex år yngre! Känner mig gammal som gatan men han verkar inte avskräckas. När det är dags att gå frågar han om han kan få ringa mig någon gång och jag vill inte smickra mitt ego med att anta att anledning till att han bett om mitt nr är att han är intresserad. Det är full belysning i lokalen, jag är osminkad och ditt stressad direkt från jobbet så någon chans att jag ska fått honom att tro att jag har ett fördelaktigt yttre känns som icke existerande. I samma stund som vi sagt hej då har jag glömt hela händelsen.

Tre dagar senare hör han av sig (den berömda tre dagars regeln) sen hörs vi av lite då och då samtidigt so dramat med Mr snygg pågår i mitt liv. När han frågar om jag vill gå ut och ta en drink någon kväll tänker jag att om Mr snygg kan leka Bachelor och dejta flera så kan jag leka Bachelorette. Jag är ändå inte helt säker på att detta är en date, han kan lika väl vara intresserad av mig som vän och det är helt okej för mig så jag går med på att träffa honom. Han är snäll, trevlig söt och lite osäker. Men jag har trevligt och det det går lätt att prata med honom. Han frågar vad jag ska göra på nyår och jag berättar om mina planer. Han frågar om jag inte hellre vill följa med honom till Barcelona och fira nyår där med honom. I någon sekund är jag frestad, det vore exakt så galet så att det känns frestande men jag tackar vänligt nej iaf. Han följer mig till tåget och när vi promenerar i den kalla natten ber han mig undersöka hans bakficka och jag lägger handen på hans bak och inser i samma sekund att jag blivit "lurad".
- Du är medveten om att jag står och klämmer dig på baken nu, säger jag.
- Det var precis det som var min mening säger han.
och jag inser att trots att han är väldigt ung så är han inte alls så oskuldsfull som han verkar.

Summering

Det blev ingen shopping med Mr snygg i helgen. Han var för bakis. Nu är det ni sig inget revolutionerande. Det är han ofta. Men något har ändrats. Trots att mitt "göra slut samtal" inte alls gick som planerat så är det uppenbart att det verkar ha haft önskad effekt iaf och vårat förhållande är inne på sista versen.
Hade jag varit en tjej med någon som helst självbevarelsedrift mån om mitt eget välbefinnande hade detta faktum givit mig glädje då jag ändå kommit lindrigt undan, men nu är jag inte det. Jag har istället funnit mig själv varje gång telefonen ringt hoppats att det skall vara han och ideligen tittat efter om ett sms inkommit som jag kanske missat. Men ingenting, inte ett ljud. Det kan gå dagar utan att vi hörs men något känns annorlunda den här gången. Jag upptäcker att jag saknar honom mer än jag trodde att jag skulle och att jag förmodligen tyckte om honom mer än jag varit villig att erkänna för mig själv. Mest av allt kommer jag sakna tryggheten i att ha någon. Jag vet att jag kan få honom tbx, jag kan få allt att återgå till det som varit allt jag behöver gör är att lyfta luren, men min stolthet hindrar mig och min vishet om att detta inte var något att bygga vidare på och en gnagande känsla av att jag slösat bort värdefull tid på honom. Som märks är jag som vanligt lite kluven där jag ställs inför valet mellan det bekväma trygga och att kastas ut i singellivet igen där alla de andra finns, däribland någon som det kommer kännas 100 med.

Det lustiga är att jag denna helg varit föremål för flera pojkars intresse som om de högre makterna försöker visa mig att jag visst förtjänar bättre. Jag har försökt lyssna på det örat och en date har det faktiskt blivit men mer om det en annan dag =)

Ryggradslös mes

Ja, det är vad jag är- fy mig!

Klockan slog 19 . Dörrklockan ringde. Han var här. Precis innan hade jag bytt kläder, kammat håret så många gånger att det måste räkans beundransvärt att jag hade hår kvar. Jag ville vara så snygg som det var möjligt för att han skulle inse vad han gått mista om och vad han aldrig mer skulle få röra. Han hade förvarnat mig om att han bara skulle kunna stanna en snabbis innan han var tvungen att återvända hem för tvättstugan och jag tyckte det passade mig utmärkt.

Han pussar mig hej och innan han tagit av sig skorna visar han sin nya mobil med värsting kameran. Jag frågar om det var med den han skickade mmset jag fick och han tittar lite frågande på mig. Fick du det? Jag säger inget. Var det inte ens menat till mig tänker jag och funderar på om de andra nr också hamnat där av misstag. Det spelar ingen som helst roll. Jag har bestämt mig. Nu är det slut i vilket fall.

Vi behöver prata, säger jag och leder honom till soffan. Han lägger huvudet i mitt knä. Om vadå frågar han. Orden stockar sig i halsen och jag är nervös. Om oss säger jag och känner mig som en levande klyscha. Men åhh suckar han, kan vi inte älska istället? Nä, det här är viktigt, fast jag vill helst slippa. Han kryper upp i min famn och börjar pussa på mig och jag försöker puta bort honom och han börjar bli små sur. Hur tycker du att det går för oss, frågar jag medan han klänger på mig och drar i min tröja. Vi tar det sen, nu orkar jag inte vänta längre. Tröjan har åkt av och när jag ligger där i soffan med honom över mig och hans tunga i min mun tänker jag att det var inte alls så här det skulle gå. Jag hade ju planerat exakt vad jag skulle säga. Fan!

Efteråt tittar jag på honom när han ligger i min säng.Tänker att det är sista gången han kommer göra det. Känner en lite separationsångest. Jag kommer aldrig någonsin träffa honom igen när jag sagt det jag ska. Jag lägger mig bredvid honom och lägger huvudet på hans bröst och lyssnar på hans hjärta som slår i hans bröst. Jag tycker om att ligga så men jag kliver upp och klär på mig, sätter mig bredvid honom. Du vi måste verkligen prata sägar jag. Han slår upp ögonen och drar ner mig i sängen igen. Vad vill du prata om, frågar han. Jag vet inte riktigt vad det här, var vi är på väg säger jag och känner mig som en lite skolflicka och jag hade hellre hållt tal inför ett fullsatt globen än ha det här samtalet tänker jag. Äh du tänker för mkt slappna av säger han och kliver upp och klär på sig några minuter står han i hallen med jackan på.
Vill du följa med och titta på julklappar i helgen, frågar han medan han trär mössan över huvudet. Nu är det ändå försent tänker jag så jag hör mig själv säga att det kan jag göra. sekunden senare har han gått och jag känner mig totalt misslyckad som människa Jag trodde jag hade mer stake i mig än så här. Att det ska vara så svårt.

Jag vet att jag är värd bättre. Jag vet att jag förtjänar bättre. Men ändå så känner jag mig inte så övertygad. Kanske är det exakt just det här jag förtjänar. Vem har sagt att jag är bättre? Det var ju bara några veckor sedan Mr 48 sov här. Kanske förtjänar vi helt enkelt varandra.

Smärtsamt slut.. .för Mr snygg

Det har gått bättre och bättre med Mr snygg. Han är lyhörd för saker jag säger och anstränger sig för att göra mig till lags, även om jag måste påpeka saker som för de flesta andra män är självklara. Det har nu gått tre månader och att han hänger kvar förvånar mig. Jag har utsatt honom för en del prövningar och inte alltid sagt de smidigaste sakerna. När han var på väg hem till mig en sen kväll och ringde och klagade på att det var så långt hem till mig svarade jag att han kunde åka hem till någon annan tjej om det inte passade. Hade han sagt så till mig hade jag inte direkt jublat. Men han har stått ut och jag har stått ut och det har varit uppfriskande att vara saknad och att vara längtad efter. Jag har varit lite svår jag är medveten om det men så någon gång under helgen efter att ha pratat med Rödluvan och lyssnat på hennes otur med dejtandet, tyckte jag det var så skönt att slippa allt det där och tänkte nu kör jag med Mr snygg, nu satsar jag och slappnar av. Nu kör vi på det här.

I ungefär två timmar var allt perfekt men sen hände det som alltid händer när jag sänker ner garden. Jag få en fet jävla käftsmäll!!
Det ironiska i det hela är att det är pga min totala hjärdödhet när det gäller allt som är tekniskt som jag gör min upptäckt. Jag famlar med mobilen och försöker göra om ett mms med en bild av honom till bakgrundsbild på mobilen. Om jag nu ska satsa så känns det som en bra symbolisk handling att ha honom där. Medan jag trycker mig fram genom olika menyer och alternativ hittar jag ett val jag inte visste fanns. Jag kan se vem han skickat mmset till. Tillsammans med mitt nr står två andra nr. Det är inget jätte speciellt meddelande. En bild på honom undertecknad med puss, puss. Hjärnan arbetar frenetiskt med att komma på en bra ursäkt, en bra logisk förklaring till vilka dessa andra nr kan gå till. Men jag misslyckas totalt i min uppgift att komma på vem man skickar ett sådan meddelande till. När jag äntligen kommer åt en dator slår jag upp de två olika telefonnummerna och hoppas att de ska gå till hans mamma eller bästa vän. De gör de inte. Två tjej namn jag aldrig hört honom nämna. Faktum står för klart inför mig för att ignorera. Jag är inte den enda han träffar. Det är logiskt när jag tänker efter, saker han sagt och gjort stämmer överens med att det är så. När jag sprang på honom på stan för några veckor sedan och han var kort och konstig. Väntade han på en av dem. Vet de om mig? Borde jag berätta något för dem? Det enda som är säkert är att han om inte har någon extremt bra förklaring så kommer han få äta upp det här ordentligt. Inte med en min, inte med ett ljud har jag avslöjat min upptäckt för honom. Imorgon ska vi ses och det är mkt möjligt att det blir ett mindre blodbad här i Superlandet och när jag är klar med honom kommer han ångra att han någonsin träffat mig.

Fortsättning följer...

kompis matchmaking

Skrattet, killen jag dejtade för lite över ett år sedan och Poppojken skulle passa så grymt bra ihop. De skulle bli så tajta vänner att de knappt skulle gå att skilja dem åt. Jag är så säker på det att jag skulle kunna sätta väldigt mkt pengar på det. Det kliar i fingrarna på mig för jag vill så gärna introducera dem för varandra.
Det är bara den lila detaljen att jag och skrattet inte har någon som helst kontakt längre. Visst vore det lite konstigt om jag ringde upp honom och frågade om han ville ta en fika med min kompis? =) nä det kommer inte att hända, säger man upp kontakten med mig så tänker inte jag servera underbara människor på silverfat åt dem. Det är dock ändå frustrerande för jag vet att de hade fallit pladask för varandra.

Badminton

Jag har börjat spela badminton med pojkarna på jobbet. Det var första gången förra veckan och jag var lite nervös för de har alla spelat i flera år och jag har förutom i min barndom stått och bollat lite på en gräsmatta. Det gick bra. Det gick ju tom jätte bra och jag gjorde stora planer i mitt huvud om hur jag hade en dold talang och nu skulle bli världsmästare i badminton.

Idag spelade vi igen. Jag hade längtat hela veckan. Det är några fler med den här gången men det stör mig inte alls. Jag är ju riktigt bra på det här. Tyvärr är en av de nytillkomna kollegorna en tävlingsmänniska. Han lockar fram samma sida hos de andra och när jag ser den spela inser jag att jag är chanslös. Kan det vara så att de bara varit snälla mot mig och gett mig snälla bollar? För så som de spelar med varandra spelar de inte när jag är med. Men nä, så kan det ju inte vara.

På vägen hem, säger en kollega att det är bra att jag har börjat följa med för att det kan vara skönt att stå och bolla lite mellan matcherna.

Stå och bolla?! Jag var ju blivande världsmästare ju!

John Blunds hatobjekt

Normala människor sover nu. Jag har aldrig hävdat att jag är normal, men jag skulle vilja vara det just nu. Vill sova. Upp om 4h!

Ligger i sängen, vrider och vänder. Tänker på det som hänt idag. Tänker på det som hänt för länge sen. Blir ledsen. Blir glad. Blir arg.
Undra om jag ska kliva upp och skriva ett mail och berätta att jag är arg: "Du det har gått ett par år men så här en torsdag natt kom jag på att jag ville berätta att jag tycker du är en idiot."
Förmodligen ingen bra idé.

John Blund, varför hatar du mig så?? Vad har jag gjort dig för ont? Vad det än är jag ledsen. Kan vi inte, du och jag ha ett normalt förhållande, snälla? Jag behöver dig!

Kliver upp ur sängen. Går och kissar. Börjar skura handfatet, sen av bara farten, skurar jag hela badrummet. Varje kakelplatta,varje hörn, tom bakom badkaret. Undrar om grannarna kommer komma och klaga på att jag för oväsen. Ingen kommer. Rensar golvbrunnen och funderar på hur det är möjligt att jag har hår kvar på huvudet när allt verkar ligga i brunnen och medan det vänder sig i magen på mig funderar jag på om jag kanske inte skulle passa bra i rakat. Börjar tänka på mitt ex och finner det lite lustigt att jag tänker på honom när jag rensar golbrunnen. Jag skulle gärna höra hur han mår. Ska nog ringa någon dag.

Tbx i sängen. Vad ska jag ha på mig imorgon? Undrar om det blir någon utgång? Ska jag träffa Mr snygg istället? Eller ligga i soffan och slötitta på tv? Det sista tror jag.
Bloggen, jag har inte skrivit något i bloggen på länge. Men det händer ingenting här jag bara jobbar. Undrar om någon ens läser längre.

3,5 kvar. det blir absolut soffan imorgon! John Blund var inte så hård mot mig. Kom till mig nu.

Tydlighet

Om man skickar ett sms, mail eller dylikt utan att skriva under med kram, fast man brukar och det finns gott om utrymme för att göra det. Då borde det väl vara glasklart att det är något som man stör sig på. Kanske inte jätte arg men mer lite irriterad fast det känns småsint att ta upp det men tillräckligt störande för att inte släppa det. När man är ungefär exakt så irriterad då tycker jag det är ett tydligt tecken. Okej det kanske är väldigt "tjejigt" beteende, men jag är tjej, så det så.
Jag tycker iaf att jag är väldigt tydlig =)

Det kommer gå bra

Veckan gick och samvetet hann ikap mig fast jag försökte förtränga det. Tisdagen kom och gick, onsdagen lika så och resten av veckans dagar utan att jag hörde av mig till Mr snygg eller att han hörde av sig till mig och för varje dag som gick kändes som en liten seger. Hade vi dejtat seriöst, hade vi ju hörts. Kanske skulle jag tom slippa göra något alls, bara låta det rinna ut i sanden. Kanske hade det kunnat bli så. Kanske om inte mina fingrar flinkt vandrande över knappsatsen till mobilen och skickade iväg ett sms: "ses snart?" Jo, då visst ville han ses. Någon dag i veckan och då ska jag prata med honom. Måste, för bådas skull.
Jag tror som sagt inte han har de mest seriösa avsikter heller så det kommer gå bra. Vad är oddsen egentligen för att just han ska vara någon som känner mer för mig. Ingen gör ju det. Jag är inte en sån man blir kär i så det kommer gå bra. Det kommer gå bra. Vi kommer konstatera att ingen känner något starkare för den andra och så kommer allt vara frid och fröjd. Ingen sårad, ingen besviken.
Det kommer gå bra.

En dag inte lik andra

Äntligen en stund för mig själv tänker jag och slår på datorn och loggar in på MSN. Tankarna mal om Mr snygg. Han har precis gått. Måste hem och fixa, glömde träningskläderna säger han och pussar mig på kinden och går.
Om jag slutar träffa honom, kommer jag vara ensam för alltid tänker jag. I konversationsfönstrena som popar upp när jag går online hoppas jag att någon ska ge mig ett svar. Men jag ids inte att fråga för jag vet vad svaret kommer bli. Så jag pratar om väder och vind, om jobb och om allt annat än det som mal i mitt huvud.

Mr 48 loggar in och hälsar på mig och jag blir glad av att prata med honom för det var länge sedan vi hördes. Jag säger att jag saknat honom. Han säger att om det är sant så ska han ringa en taxi och komma över på en gång och sen loggar han ut innan jag hunnit svara. Det är olikt honom att bara logga ut så där utan att säga hej då tänker jag och sen återgår jag till mitt. Till tankarna som mal och innehållslösa konversationer.

En stund senare ringer på dörren, och jag undrar vem som kommer över så sent en måndagskväll utan att ringa först. Det är Mr 48! Jag öppnar.
Vad gör du här, undrar jag förvånat. Du sa att du hade saknat mig säger han. Ja, men jag tänkte typ att vi skulle ta en fika eller nåt snart. Du behöver inte komma på studs, säger jag men jag kan inte låta bli att le åt hans spontanitet. Jag släpper in honom, och vi sätter oss i soffan med varsin kopp te. Kom hit säger han och klappar på sitt knä. Jag lägger huvudet i hans knä och han drar fingrarna genom mitt hår och jag spinner av välbehag. Lite osäkert böjer han sig över mig och kysser mig. jag besvarar hans kyss. Hungrigt passionerat kysser vi varandra. Kläderna åker av, inte tillräckligt fort. underbart härligt passionerat sex som får sängen att flytta sig och svetten att rinna. Vi får inte nog av varandra. Någonstans i mitt inre passerar bilden av Mr snygg, men den stannar inte länge. Senare, utmattade kryper vi tätt intill varandra. På samma ställe, på samma sätt som jag och Mr snygg legat bara några timmar tidigare. Jag har inte lovat någon någonting tänker jag men det jag gjort är fel, jag vet det inners inne så vet jag men jag är ändå skrämmande likgiltig inför mitt handlande. Så jag kryper närmare Mr 48 och somnar och jag vet att det inte finns någon återvändo nu. Hur ska jag kunna se Mr snygg i ögonen igen och det råder åter igen balans i superlandet.
Jag är ensam igen.
Jag måste bara berätta det för honom.

Igår

Igår var en mycket ovanlig kväll.
Imorgon ska jag berätta om den. Nu kommer inte orden till mig, det är bara tankar som mal. Mal sönder mitt huvud.

Jag gjorde något som var olikt mig, något jag borde ångra men inte ångrar.
Fröken strul är inte död.
She is alive and kicking....

Någon är bättre än ingen

Han ligger naken i min säng. Jag ligger bredvid och tittar på honom. Ljuset från gatlycktan utanför lyser på hans kropp. Han är så vacker där han ligger. Jag böjer mig fram och ger honom en lätt puss på kinden. Han vaknar till tittar på mig och ler. Ber mig och hålla om honom. Jag gör som han säger. Kan inte sova, han är varm som ett element men jag ligger kvar med armarna kring honom. Jag borde känna mer. Han ser så fridfull ut där han sover och jag funderar på om det är rätt av mig att fortsätta träffa honom men jag intalar mig att han inte är seriös med oss heller. Jag vet att jag borde fråga men jag vet inte själv vad jag vill så jag kan inte. Jag borde veta. Det har gått två månader. Det är nästan rekord för mig. Men jag pratar nästan aldrig om honom och när folk frågar om jag träffar någon säger jag nej, mest för att det är onödigt och säga ja och sen behöva förklara att det tagit slut när det väl gör det.

På morgonen klär han på sig för att åka hem. Vi ses i veckan säger han när han kysser mig hej då. Han vill träffa mig igen tänker jag förvånat. Jag måste sluta bli förvånad. Han verkar tycka om mig och jag föraktar honom lite i smyg för att han gör det. Han säger jag är fin och jag undrar om han är blind.

Jag älskar honom inte. Jag är inte ens förälskad men det känns bra ändå. Jag behöver någon som tycker om mig just nu och om han vill göra det så kan han få göra det. Jag tänker inte hindra honom. Jag är en svag människa som gett upp hoppet om att hitta han som får det att pirra i magen. Han som kan få mig att skratta. Jag vet precis vad jag vill ha men jag tror inte han finns. och om han finns kommer han ändå inte tycka om mig. Så jag tar vad jag får och Mr snygg är vad jag får. Det kunde varit värre..... och det kunde varit bättre.

Hej och hej då

Hemma igen. Underbart skönt med semester. Den var så extremt välbehövd. Jag tog mig tom över landets gränser den här gången, ända till köpenhamn. Det går sakta men säkert söderut för mig. Jag har umgåtts med lite vänner som jag inte sett på år. Träffade bla en av mina närmare killkompisar som jag träffade när jag bodde utomlands och umgicks dygnet runt med men som jag inte sett på två år. Det kändes som att det var igår vi sågs. Han är så fin och genomsnäll. Vi var ute tillsammans och så fort en kille kom för nära mig gav han dem en blick som fick dem att fly fältet. Ett vandrande preventivmedel skulle man kunna säga =)

Nu är jag hemma och packar om väskan för imorgon i gryningen bär det av på spa med jobbet. Jag vet inte riktigt hur bekväm jag är med det faktum att vandra omkring i morgonrock med mina kollegor i två dygn men, men... Jag är nog mer pryd än vad man kan tro.

Medan jag var bortrest fick jag ett sms från Mr snygg. han skrev att han längtade efter mig =) men det lär dröja några dagar till innan vi ses. Minns knappt hur han ser ut. Ska man behöva flytta ihop för att överhuvudtaget ses, och ändå bor han bara 10 minuter härifrån. Nästa vecka blir det mer tid.

På återseende!

Okysst

Jag kan inte åka bort utan att säga till. Så jag åker bort ett tag nu så ni behöver inte vara oroliga, jag har inte dött eller nåt är bara på semester.


I går var jag tvungen att jobba över istället för att gå på het date med Mr snygg och när jag jobbat klart hamnade jag på en after work med killen från rökrummet och några andra pojkar. Det blev mkt dricka, för mkt, som det alltid blir när man går ut med pojkar.
Kramade om toaletten ett tag när jag kom hem. Jag vill nog ändå räkna mig själv som fortfarande okysst för hångel med toaletter räknas inte, eller?

Men nu semester!!
Trevlig Helg!

Äkta skönhet

Jag är kär!!
Jag sitter bänkad i soffan på tisdagar kl 22 och tittar på en ganska värdelös serie bara för att se skymtar av honom. Det suger till i magen där jag sitter i hopkrupen bitandes på naglarna rädd för att blinka och riskera att missa en sekund av honom på min näthinna.
Han är det vackraste jag sett i hela mitt liv utan tvekan. Brad Pitt, Johnny Deep och alla ni andra ni har ingenting att komma med bredvid Jason Lewis. Skrattgroparna, kindbenen, underbart! Jag vill födda hans barn eller iaf tapetsera min lägenhet med bilder på honom.




Och för er nyfikna kan jag berätta att Mr Snygg är väldigt lik detta fysiska underverk och att vår paus är över. Jag behöver lite skönhet att titta och klämma på i höst mörkret =)

Bristande kommunikation

För länge sedan dejtade vi. Ingenting hände, inte ens en kyss. Något saknades, och så som det brukar bli när det inte riktigt klickar men man ändå trivs i varandras sällskap, vi blev vänner.

Två år senare, hände det som inte hände tidigare, när det borde ha hänt. Det som inte borde ha hänt nu. Han spenderade natten här.
Dagarna gick och jag hörde ingenting. Jag skickade något sms utan egentlig menig en liten försiktig boll som kastades över i ett hopp om att få klarhet över vad det inträffade egentligen betydde, utan att bli ett dugg klokare. Tillslut kändes allt bara fel och jag blev arg. Vad är det för stil. Man kan inte ha sex och sen inte höra av sig! Så jag fnyste lite på min kammare när hans namn dök upp på MSN och svor lite åt dataskärmen och raderade hans nr och gjorde en mental notering i minnet om honom som en skitstövel som jag hade haft fel om och trott var en snäll och bra kille.

Det är fredag. Jag och Rödluvan ska festa, det var evigheter sedan och vi har längtat hela veckan. Vi ska på jakt och det enda som jag planerat för kvällen är att jag inte ska gå hem okysst. Jag träffar män, den ena efter den andra men ingen lyckas hålla kvar mitt intresse mer än några minuter. Jag går till baren och medan jag väntar vandrar blicken över folket som står och tränger sig runt baren. I andra änden står han och flörtar med någon tjej. Vad gör han här? Det här är mitt ställe! Han kan glömma att jag tänker gå fram och hälsa, tänker jag surt. Tar min dricka och går och letar rätt på Rödluvan. Hon står och pratar med någon kopia av Dogge Doggelito, samma kille hon har stått med hela kvällen och jag går fram och rycker otåligt i hennes arm och säger att jag vill gå. Hon ger mig en blick som säger att hon är intressera Dogge kopian hon pratar med. Jag lämnar dem ifred och har en obehagskänsla i hela kroppen. Det känns omoget att inte hälsa och när jag passerar honom igen, tar min impuls över och jag knackar honom på axeln där han fortfarande står framåt böjd över samma tjej.
Han blir glad att se mig och kramar om mig. Jag kramar inte tbx. Jag kan inte hålla masken. Det kan jag aldrig. Jag förklarar att jag är arg på honom och han tittar oförstående på mig. Jag förklarar och han lyssnar. Sen blir han lite sur.
Du hörde ju heller aldrig av dig, säger han.
Det gjorde jag visste, kontrar jag. Jag skickade ett sms.
Svarade jag inte på det, säger han förnärmat.
Jo, men du lätt så kort svarar jag..
Men du ringde aldrig, frågar han.
Nä, men det är faktiskt ditt jobb säger jag. varför är det mitt jobb att ringa dig. För att du är kille, då är det du som ska höra av dig efter att man har haft sex säger jag som att det är den självklaraste saken i världen. Sen står vi och diskuterar fram och tillbaka och jag inser att mina argument inte håller och rent av är riktigt föråldrade. Han ber ändå om ursäkt om och om igen och jag säger att jag förlåter honom men han fortsätter att be om ursäkt.
Det är Rödluvans tur att stå och rycka mig i armen och jag frågar om han vill följa med oss vidare, det vill han.

Vi går vidare till mitt favorit ställe och han älskar det. Vi dansar, pratar och flörtar och han köper drinkar åt mig och jag ju senare klockan blir desto mer vill jag att han ska kyssa mig. Vi dansar tätt och jag gör mina drag som 99% av fallen ger utdelning men han verkar vara immun. Tillslut ger jag upp och viskar i hans öra att han ska kyssa mig fast jag aldrig brukar göra så. Han säger att han inte kan och jag undrar förnärmat varför inte, om han inte vill. Han svarar att han inte vill något hellre men att han inte kan kyssa mig för han inte kan dejta någon just nu och jag säger att det inte spelar någon roll, att det bara är nu som räknas. Han påminner mig om att jag blivit sårad när bara nu räknades och jag säger att det som var det var och nu vill jag helst av allt bara bli kysst. Han säger att han hellre skulle dö än att riskera att såra mig igen, att han tycker om mig så extremt mycket och jag tycker att han mest är en idiot som inte tar tillfället när det erbjuds men han säger att han inte tänker kyssa mig förrän han har något att erbjuda mig, att när han väl kysser mig så ska det vara vi och jag har inte hjärta att säga att jag inte är intresserad av att det ska bli vi. Jag vill bara hångla. Men han står på sig och vi står bara och kramas hårt, hårt och jag känner hans stånd trycka mitt min kropp och jag tänker att jag nog inte gillar killar med så mycket självkontroll.

Vi lämnar stället. Han stannar en Taxi, på väg in i bilen ropar han till mig att jag ska höra av mig när jag kommit hem så han kan sova. Jag ropar tbx att jag raderat hans nummer och han skakar sårat på huvudet innan hoppar in i bilen och åker iväg.

När jag vandrar hemåt tänker jag att nästa gång jag är intresserad av någon ska jag faktiskt vara tydligare och ringa och nästa morgon när jag vaknar är jag glad att han inte kysste mig trots allt och den mentala noteringen om honom som skitstövel är för alltid borta och det känns skönt att jag ibland faktiskt lyckas träffa guldkorn någon gång ibland.

Nekad

Om någon man haft en fling med nekar ens "friend request" på ansiktsboken så måste det ju betyda att man är så grymt het att stackarn inte ens vågar utmana sin nya relation genom att ha mig som vän där.

Visst måste det väl vara så?

Paus

Jag och Mr snygg har tagit en paus.
Detta finner jag vara hysteriskt roligt för man kanske inte har så jätte mycket att bygga på om man känner att man behöver ta en paus från varandra efter 1,5 månad eller hur länge det nu är vi har dejtat. Vi har sagt att det beror på tidsbrist, vilket ifs är sant, har misslyckats med att få till en dejt i flera dagar nu. Det är förmodligen inte hela sanningen dock. Men nu är det så status: paus. Jag har inte den blekaste om vad det betyder, vad det är för regler som gäller under en paus, får man träffa andra får man inte? Jag känner väl typ att jag kunde nog inte bry mig mindre. Jag annars ett mönster i vår relation den har en stor potential att bli en on off relation . Där statusen ser olika ut från vecka till vecka.

För övrigt känner jag ett stort behov av att paus från de allra flesta människorna i min omgivning. Är så trött på alla. (vilket inte är detsamma som att jag inte tycker om dem) Bläddrat igenom hela min telefonbok utan att hitta någon jag har lust att prata med, ingen alls, inte ens skitstöveln
Jag är så otroligt less bara på allt och alla. Vet egentligen inte vad det är för fel på mig men uppenbarligen är det något som stör mig på något omedvetet plan som jag misslyckas totalt med att luska ut. Tom Poppojken stör jag mig på och det vände verkligen över en natt. Ingenting har ändrats eller hänt men jag klarar inte av honom. Har undvikit honom varje lunch hela veckan men samtidigt saknar jag honom jätte mycket. Jag blir ju verkligen inte klok på mig själv. Är det ens möjligt att vara mer störd??
Det är förmodligen mörkret. Jag klarar inte av mörker och kyla. Om det är där skon klämmer blir jag väl mitt normala jag igen i mars någon gång

Ändrad inställning

Man ändrar fokus på vad man är attraktivt hos en det motsatta könet (eller det lika för all del) Det är inte mer än naturligt att ens erfarenheter påverkar en.

Jag träffade en söt pojke i rökrummet på jobbet i morse ( men kan verkligen träffa dem var som helst) Vid lunch sprang jag på honom igen medan jag med en del möda försökte samla ihop min grejer. Jackan under armen, halsduken som trots att jag virade den runt mig ändå lyckades släppa i golvet. massa kassar från ärenden genomförda på lunchen, väskan och så tallriken. Han rusar fram räddar mig från mitt bagage och lämnar bara min halsduk och handväska med mig medan han tar min talrik och diskar den för att sen springa förre för att hålla upp dörren åt mig och medan jag passerar den upphållna dörren slår det mig. Hade det här hänt för säg 10 år sedan, så hade jag kanske rentav blivit arg. Jag kan bära mina egna grejer och jag är fullt kapabel att diska min egen talrik som JAG har ätit på. Jag behöver ingen som daltar med mig, och jag öppnar mina dörrar själv mest hela tiden. Men nu tycker jag att det är charmigt, riktigt charmig till och med. Hans gentlemans beteende ger honom minst ett halvt dussin pluspoäng.

Är jag mindre självständig nu? Mer bekväm? Är den sortens "uppvaktning" så sällsynt att den blir något att uppskatta? Jag vet inte riktigt men jag efterlyser verkligen mer gentlemans beteende. Hade jag varit kille hade jag definitivt kört på den stilen för jag vet hur mycket den går hem. Kanske är det bara något behov vi tjejer har av att någon gång ibland få känna oss omhändertagna. Så det får bli dagens tips till er singel killar. Testa det går hem!

Hon bär mitt namn

Det finns en pojke som jag vet att jag har behandlat illa. Jag var inte mer än 16 när vi var förlovade. (varför vi förlovade oss är en helt annan historia)
Jag försöker så här i efterhand rättfärdiga hur jag beteende mig mot honom med min ringa ålder, men sanningen är att jag visste att jag det jag gjorde mot honom inte var okej men jag förstod nog inte riktigt ändå. Han lät mig behandla honom som jag gjorde och han förlät mig alltid. Han krävde inte ens ursäkter. Inte ens när jag slutade bära min förlovningsring bad han om en förklaring och han fortsatte bära sin.
Jag var en omogen skitunge och han var ganska många år äldre än mig som av någon anledning kände någon slags tacksamhet för att jag ville umgås med honom. Jag undvek hans samtal. Jag umgicks bara med honom om det inte fanns någon annan tillhands. Det enda jag uppskattade med honom var alla presenter han överöste mig med och nöjet jag hade i att driva med honom. Att se hur långt han skulle gå för att göra mig till lags.
Tillslut var det min kära far som satte ner foten och sa till mig att det jag gjorde inte var okej, att det var dags att släppa honom fri. Det drog mig för att göra det, försökte tom få pappa att göra det åt mig vilket han självklart vägrade.

Jag minns varje detalj i rummet, den gröna färgen på dörren. stolarna vi satt på. Jag minns det för att jag tittade på allt utom på honom. Jag minns orden som lyste med sin frånvaro hur jag kämpade med att få fram mitt budskap. Jag minns sorgen i hans ögon. Hur tårarna rullade ner för hans kinder. Hur han öppet grät inför mig och med förtvivlan och smärta frågade vad han gjort för fel, varför jag inte ville ha honom längre. Jag förstod inte hans smärta då. Jag förstår den nu, men inte då. Jag minns hur han i vrede reste sig upp och gick. Hur jag tittade efter honom och undrade vad det var för present han hade haft med sig i påsen till mig. Vilken jävla skitunge jag var. Jag såg honom aldrig efter det. Kort efteråt flyttade han utomlands och har aldrig återvänt.

Jag tänker på honom ibland. Har skrivit ett tiotal brev och bett om förlåtelse, skrivit att en av de saker jag ångrar mest i mitt liv är hur jag behandlade honom. Brev som jag aldrig skickat. Jag vill att han ska veta att jag uppriktigt helt ärligt är riktigt ledsen men har ändå tänkt att att jag inte vill riva upp det som var. Jag vet att han gift sig och att han mår bra och har tänkt att han kanske glömt mig, hoppats att det varit så.

I helgen fick jag veta att han fått en dotter ganska nyligen. En dotter som han valt att döpa efter mig, till hans fru bristande glädje, men hon bär likväl mitt namn. Han har döpt sin dotter efter mig och jag vet inte vad jag ska känna.

Sol

Vi förstår inte alltid vad vi känner eller varför vi känner som vi gör, men vi känner och det gör oss levande.
Jag ler när jag går till jobbet. Jag ler fast jag allt är invant och jag normalt skulle bli rastlös av det. Jag ler mest hela tiden så jag får kramp i ansiktet men kan inte sluta. Jag skojar och flirtar med folk och ger mig inte för än jag fått dem att le tbx.
Jag vill få hela världen att le och jag öser ur mig komplimanger och menar varje ord. Som en ordentlig fylla känner att jag älskar hela världen och vill att alla ska veta det. Jag har tom tålamod med den jobbiga tjejen på jobbet som fått för sig att hon ska svansa efter mig vart jag än går. Dagarna är så fyllda med jobb att jag knappt hinner andas och kvällarna tar slut innan jag hunnit landa.

Dagarna blir mörkare och mörkare.
Dagarna blir kallare och kallare.
Men det gör inget för jag har en egen sol.
Poppojken är min sol.
Min platoniska sol.

Han träffar någon. Jag träffar någon, men det är vi som får varandra att le.

Tre pojkar

Poppojken, han är han med stort H. Han är den som har alla egenskaper jag drömt om att hitta hos någon men aldrig riktigt trott att det var möjligt att göra det. Han är den som får igång min tankar, som jag kan sitta och flumma med i evigheter om absolut ingenting för att i nästa stund ha en blodigt allvarlig diskussion om meningen med livet. Han som jag kan vara helt ocensurerad med.
Han är den som när jag tycker livet bara är en enda jämn plåga lyckas få mig att vrida mig av skratt. Han och jag sitter ihop och umgås jämnt, det vi inte vet om varandra är inte värt att veta. Vi känner varandra så bra att vi bara med en blick kan avgöra vad för humör den andra är på och oftast också pricka rätt på anledningen till det. Folk i vår omgivning går och väntar på att det ska klicka för oss och att vi ska bli mer än vänner. Han säger att han inte känner för det sättet för mig och jag tycker det är okej för egentligen tycker jag om honom för mycket för att riskera att förlora honom. Han är min platoniska kärlek.

Skitstöveln, det vi har är unikt. Han är det manligaste jag träffat som ändå kan visa sina känslor. Det är han som skämmer bort mig och tar hand om mig. Det är han som skulle slås för min heder och fysiskt skada den som någonsin gjorde mig illa.
Vi försöker att hålla oss borta från varandra. Om och om igen försöker vi, men vi misslyckas varje gång. Vi är som motsatser som ofrivilligt dras till varandra och sugs in i varandras famn varje gång vi ses och när verkligheten gör sig påmind bänder vi oss loss från varandra och det gör nästan fysiskt ont att skiljas åt. Han får mig att känna mig som den vackraste mest värdefulla människan på jorden och jag vill bara ta honom i min famn, hålla om honom hårt, hårt. Dra fingrarna genom hans hår och skydda honom från allt ont. Han öppnar sig för mig och berättar saker han inte berättat för någon. Jag släpper inte taget om honom. Jag fortsätter dra fingrarna genom hans hår och lyssnar. Han säger att han inte förstår hur jag kan tycka om honom trots det han berättar. Jag säger att jag gör det för jag ser vem han är innerst inne. Han gråter i min famn och jag kramar om honom hårt, hårt och försöker fysiskt krama in trygghet i honom, försöker krama honom hel igen. Du är min bästa vän säger han den enda jag litar på, den enda jag berättat det här för, den enda jag kan vara mig själv med. Han är passionen.

Mr snygg, vi dejtar och det går bra. Vi lunkar omkring i vardags stuket. Det går bättre när jag inte ser honom som en psykopat. Vi pratar lite och jag tänker att han är bra men inte så mycket mer än bra och jag tänker att jag kanske borde sluta träffa honom men när han går vill jag att han ska komma tbx och ligga i sängen och hålla om mig. Vill att han ska ringa och fråga hur min dag har varit och jag vill höra hur hans varit. Han är den lite tråkiga tryggheten men det är så skönt att ha den biten i mitt liv. Det var länge sedan den fanns där.

Tre pojkar, så olika men ändå så lika.
Tre pojkar som uppfyller olika behov.
Tre pojkar som jag tycker om på väldigt olika sätt.
I helgen har jag träffat dem alla.
En dag kanske jag hittar någon som uppfyller alla delar

Äntligen?

Jag har velat se henne sen jag lärde känna honom. Ikväll var det dags. På nattbussen, där allt började för över ett år sedan. Jag har sagt till mig själv att den dagen jag ser henne finns det ingen återvändo, då är det över.
Cirkeln är sluten.
Jag har sett Skitstövelns flickvän.

De går framför mig. Hon tar hans hand och han försöker slingra sig, medveten om att jag går strax bakom och ser på dem. Jag tror inte längre på att de inte delar säng.
I mina öron ljuder Amy:

We only said good-bye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to.....
I go back to us

Och jag kan inte låta bli att le åt låtvalet slumpen slumpat fram.

Jag vet att han hellre vill vara med mig än med henne. Jag tvivlar inte en sekund men livet är inte så enkelt. Han ligger i sängen bredvid henne nu. I min säng ligger ingen. Men den doftar av Mr snygg som låg där i morse och jag vet att allt kommer att ordna sig i alla fall. Det gör det alltid men jag hade hellre sett att skitstöveln låg i min säng i natt än i hennes.




Amy Winehouse- Back To Black

Istället för att sova

Saknar inspiration, så jag tänkte göra om den här. Var nästan ett år sedan. Kanske får bättre resultat nu =)

Regler:
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING! (Även om det kan kännas frestande att trycka en gång till för att få en roligare titel..!)


Will it be ok?
Feel Good Time

How are you feeling today?
The Sharpest lives

How do your friends see you?
Det nya Europa

Will you get married?
The Piece Of Poetry Is Meant To Do Harm ( ser lika mörkt ut som för ett år sedan)

What is your best friend’s theme song?
Call on me

What is the story of your life?
Vi ska bara leva klart (lite sorgligt sätt att se på det, eller?)

What was high school like?
Mamma

How can you get ahead in life?
Erase Rewind (mm, kanske ligger något i det)

What is the best thing about your friends?
Put a spell on you (låter inte så bra, va?)

What is today going to be like?
Ingen annan man (ska träffa skitstöveln imorgon/idag så det hoppas jag verkligen inte =)

What is in store for this weekend?
I want you to want me

What song describes you?
Invisble (my song) osynlig? jag? haha kanske

To describe your grandparents?
My Last Breath (tur att jag inte fick upp den här på låt som beskriver din dag =)

How is your life going?
Electric (haha bara jag inte går i kära Laila K´s fotspår så)

What song will they play at your funeral?
Positive Vibrations

How does the world see you?
Deliver Us From Free Will

Will you have a happy life?
Forgive not forget

What do your friends really think of you?
Någonting På NK

Do people secretly lust after you?
Minus (betyder nej va? =)

How can I make myself happy?
Live and Learn (jag försöker faktiskt)

What should you do with your life?
Certain People I know

Will you ever have children?
Mandy (En dotter som kommer heta Mandy?)

Testa om ni vill, men kom ihåg fuska inte :)

Det finns hopp

Idag kom domen mot de så kallade "stureplansprofilerna" De fick fyra års fängelse för våldtäkt. Jag har ögnat igenom delar av domen och utan för att ange mig var någon expert i juridik så förstår jag inte riktigt vad det är för nya bevis som kommit fram som inte redan fanns där när målet var uppe i tingsrätten. Det största "nya" beviset är offrets samtal till SOS om jag förståt det rätt. Men eftersom tingsrätten redan fastslagit att kvinnan blivit våldtagen och att det hela mer handlade om huruvida männen förstått det eller inte så förstår jag ändå inte helt ut vad det gör för skillnad.

Jag tar emot domen med stor lättnad. Jag kan inte tänka mig att det på något sätt har varit lätt för offret att gå igenom polisanmälan och rättegångar där hon bla fått beskriva hur hon låter när hon har sex. Hon är en hjälte för att hon orkat.

Jag tycker inte att man ska tumma på kraven för bevisning av våldtäkt. Det är inget brott som man ska riskera att fällas oskyldig för men jag tycker att det ska kännas som man har en chans att få rätt speciellt när bevisningen är så stark som i det här fallet. Hade det inte blivit en fällande dom idag hade säkert ännu flera dragit sig för att anmäla en våldtäkt. Domen idag inger hopp om att det finns chans att få rättvisa.

Snor

All energi är borta, och har istället ersatts med snor.
Jag tror seriöst att ingen någonsin har producerat och snytit ut så mycket snor som jag under den här helgen. Jag har förmodligen världsrekord i att vara snorigast.

Kanske inte det världsrekordet jag själv hade valt att inneha, men det kunde varit värre. Längst naglar hade varit värre, eller längst öronhår. Fy vad äckligt. Nu mår jag illa.

Skumt

Fönstret i vardagsrummet öppet. Jag öppnar aldrig det fönstret. På golvet ligger min krukor, jord och glasskärvor i en enda röra. Allt som stått på fönsterbrädan har gått i bitar när fönstret "blåst" upp.

Jag går in i badrummet och tvättar ansiktet, på handfatet står inte bara min tvål utan även en hårprodukt jag inte använt på flera månader och som jag vet står överst på hyllan i badrummet.

Hur har den kommit dit?
Hur har fönstret öppnats?

Om det nu är ett spöke, kunde det inte passa på att städa upp lite i den här röran som ska föreställa mitt hem på en gång? Det hade verkligen skrämt skiten ur mig, om det var det som var syftet och jag hade fått städat.

Win, win för alla.

Arbete pågår

Det råder lugn och harmoni i Superlandet. Den extra energi det ger använder jag för tillfället till att riva ner och flytta om varje möbel i vardagsrummet. Det börjar lite smått se ut som ett hem igen, men mycket arbete återstår. Jag har fått för mig att det ska bli en väggmålning och känner jag mig själv rätt kommer jag inte ge upp för än jag gett det hela ett seriöst försök. så om jag skulle försvinna härifrån ett tag och ni undrar var jag håller hus, så står jag förmodligen och kladdar på min vägg.
Med tanken på bilden jag lutar åt att välja och bristen på tid är jag förmodligen klar till våren =)

Oskyldig

Jag är inte riktigt frisk.
Hela sommaren har jag ojat och beklagat mig över att Mr snygg inte låter vara mig ifred, att han med en dåres envishet inte ger upp fast jag förutom ren och skär vanlig artighet inte ger honom någon som helst uppmuntran. Jag smider planer för att bli av med honom och går med på att dejta honom som en del av min plan. Allt går i lås och plötsligt hör han inte av sig alls. Mitt ego såras, tycker det gick lite för lätt. Men mer än ett sårat ego har det inte varit. Men något har ändrats, på den korta stunden vi dejtade har jag insett hur skönt det har varit att ha någon. Någon som ringer och messar och hela tiden vill ses. Det har varit skönt att sova med någons armar kring en. Jag hade nästan glömt hur det kändes.

Idag när jag hade tvättstuga och städning här hemma hittar jag något. Där ligger dem, min trosor som jag trodde Mr snygg hade tagit. Jag har letat igenom mitt sovrum så många gånger med sådan extrem noggrannhet att det är helt obegripbart att de ligger där de ligger. Jag har tom tittat bakom byrån (där det är fysiskt omöjligt för dem att hamna) Hur det har hamnat där de ligger på en plats jag tittat på minst 10 gånger förstår jag inte alls. Men faktum kvarstår att de är där. Jag känner mig skyldig, vill be om ursäkt fast jag inte med en min avslöjat mina misstankar om honom som trostjuv. Jag vill gottgöra honom för att jag haft så låga tankar om honom. Jag hindrar min impuls att ringa honom erkänna allt och be om ursäkt för att jag behandlat honom som en psykopat. Istället finner jag mig ofrivilligt omvärdera honom och finna att han kanske inte alls var så dum att mitt uppblåsta ego och mina låga tankar om honom helt enkelt kanske förstört något som kunde ha blivit bra.
Det suger till i magen och jag känner igen känslan. Känslan är saknad. Jag tar upp mobilen för att ringa men hindrar mig själv, det är försent.

Poppojken har hela tiden hävdat att jag dras till män jag omöjligt kan ha en relation med eller till män som inte vill ha mig. Jag har hela tiden hävdat att han har fel. Jag är inte sådan. Nu börjar jag fundera på om det kanske ligger en sanning i det han säger. Jag vill inte vara sådan. Jag vill vara enkel inte komplicerad och självdestruktiv. Men frågan är vad det annars betyder att jag helt plötsligt, nu när det är försent, finner mig själv sakna Mr snygg?

Komplicerat knäskak

Jag stressade för fullt för att möta upp några vänner. Ringer upp en av dem och säger att jag är på gång medan jag går upp för gatan med snabba steg. Jag känner att någon knackar mig på axeln. Jag orkar inte riktigt bry mig om vem det är men vänder mig iaf om. Där står Mr knäskak med ett leende över hela ansiktet. Han har suttit med i sällskapet jag är på väg till. Jag får en lång varm kram som jag inte riktigt känner mig bekväm i.
Vad synd att vi missade varandra, säger han och verkar mena det. Jag funderar på varför han inte hört av sig tidigare, men säger inget. Han berättar att han ska träffa en vän på ett annat ställe. Vi bestämmer att vi ska höras lite senare under kvällen för att mötas upp. Kvällen går och jag hinner glömma bort det och åka hem. Precis när jag kliver innanför dörren messar han och undrar om vi ska ses. Jag funderar på att vända om och åka in till stan igen men orkar inte. Frågar om han vill komma hit. Det är han för trött för. Frågar om vi ska boka in någon annan dag att ses. Det tycker jag absolut vi ska, skriver han tbx utan att föreslå något och jag orkar inte riktigt fråga igen.

Han är dubbla signaler personifierad. Jag blir inte alls klok på vad han egentligen vill med mig. När vi ses verkar han tycka det är trevligt och ger mig signaler om att han gillar mig men sen kan det gå veckor utan att jag hör något. Han är alldeles för komplicerad för mig. Jag vill ha någon som är enkel att förstå.
Det kan vara så att han inte är van vid tjejer och inte vet hur han ska bete sig och det kan jag väl ta, men risken finns att han bara är omöjlig att förstå sig på och det kan jag inte ta.

Nästa steg är hans, vill han ta det så fine. Vill han inte, så är det fine det med. Jag är för gammal för att orka hålla på med spel och för trött för att orka engagera mig i någon jag inte förstår mig på.

Ej smart

Att jag raderade samtliga nr till pojkar jag inte vill ha mer att göra med, kändes i den stunden som ett bra drag. Nu några dagar senare kan jag konstatera att så inte är fallet. Förvirring, nyfikenhet och frustration har blivit följden när för mig okända nr har ringt och smsat. Hade jag varit lite hårdare än vad jag är hade jag bara ignorerat kontaktförsök från personer inte inlagda i min telefonbok, fast det är inte riktigt så jag funkar och jag tycker det är höjden av respektlöshet att inte svara på tilltal.

Nu har jag med andra ord nästan alla nr inlagda igen. De kan väl få vara kvar där, för min egen skull. Jag känner inte att jag direkt har några stalker tendenser och min mobil rymmer säkert 1000 nr så platsbrist lider jag inte heller av. Ny uppfinning för mobiltillverkarna kanske vore att i den sekunden man raderar ett nr så försvinner ens eget nr också, i den andra partens mobil.

Botten nåd

Jag har nått botten.
När jag blir dissad av en IQ befriad, bimbo som sniffar trosor. Då är det fan riktigt, riktigt illa.
Visst vi hade nästan inget gemensamt och planen var hela tiden att han skulle dumpa mig, men ändå!

Vad är det för fel på mig! Jag vill verkligen veta vad det är i min personlighet som gör att det är omöjligt att bli kär i mig! Inte ens en desperat loser vill ha mig, då har man verkligen nått botten.

Det värsta är att osäkra källor hävdar att det är så att han träffat någon ny.
Säger han att han träffat sitt livs kärlek så lägger jag mig framför tåget!

Hon sa i skämtsam ton att han var en idiot.
Det svartnade för ögonen på mig.
Du säger aldrig mer så om honom förstår du det. Du kan kalla mig idiot och vad skit du vill, men du säger inte så om honom. Har du förstått!?

Jag visste att jag tyckte om honom, men inte att jag skulle reagera så starkt. När någon inte ens allvarligt menat kritiserade honom.

Jag skulle seriöst kunna slå ner den som ens krökte ett hårstrå på hans huvud, så starkt känner jag för honom.

960708

Det finns saker jag har svårt att prata om. En av dessa är mitt ex. Jag har lärt känna folk, umgåtts nära med dem och de vet inte ens om att jag har ett ex som jag var tillsammans med i nästan 9 år. Det är inte medvetet som jag undanhåller det faktum att jag varit gift, det bara blir så. Jag tänker nästan aldrig på honom. Han är en del av ett annat liv. Ett liv jag levde som är väldigt olikt det liv jag lever nu.

Den 8 juli 1996, var första gången jag såg honom.
Jag och min kusin satt på hans mormors altan. Vi brukade göra det när den trånga lägenheten de bodde i blev för varm men orken att röra sig mer än några meter inte fanns.
En bil kommer och ut kliver en drös med människor. Där i bland han. Alla andra bleknade. Det var bara han. Vi pratade lite. Han fånade sig och försökte få mig att skratta.
När han inte kunde slita ögonen i från mig och gick rakt in i ett bord, välte en askkopp på foten, variant blytung, och hans kinder rodnade samtidigt som han höll om sina ömma fot föll jag för honom. Föll för honom så hårt att det nästan svindlade för ögonen. Jag minns varje detalj i det ögonblicket som om det precis hänt nu ikväll. Jag kommer alltid minnas det. I min dagbok skrev jag senare på kvällen. I dag träffade jag HAN, han som jag ska gifta mig med.
Tre år senare, nästan på dagen gifte vi oss.

Stora steg

Jag jobbar som konsult. Det finns egentligen ingen form att jobba på som passar mig bättre. Jag slipper binda mig vid en arbetsplats någon längre tid. Jag har aldrig varit kvar på samma jobb speciellt länge. Jag blir rastlös för fort. Därför passar det mig perfekt att jobba som jag gör, men det som låter perfekt i teorin stämmer inte alltid med praktiken. Jag har varit på samma företag sen jag började min anställning på konsult firman, fast jag det senaste halvåret har tjatat om att jag vill bytta uppdrag. Inte för att jag inte trivs för det gör jag verkligen utan för att det känns i hela kroppen att det är dags att röra på sig. Konsultfirman har struntat i mina önskemål, för så länge jag är kvar där jag är rullar pengarna in utan att de behöver anstränga sig. När jag mailar och frågar, skriver hon som skall vara min chef men jag bara träffat för luncher några gånger de senaste åren och en och annan personalfest: "kanske nästa månad, kram" När jag ifrågasätter min lön skriver hon: " Vi kan erbjuda dig xxx kr mer (skambud) men du är toppen, kram" Nu har jag kommit till den punkten att jag tycker hon kan köra upp sina kramar någonstans!

Företaget där jag jobbar är nöjda med mig och vill köpa loss mig så att jag kan ta anställning hos dem. Jag vill vidare men jag kan inte fortsätta mitt vandrande från jobb till jobb. Det är dags att stadga sig. Jag fick ett riktigt bra erbjudande och idag tackade jag ja. Det är stort, riktigt stort tom. Nu är jag bunden på riktigt. Vi pratade utvecklings möjligheter och planerade och det handlade om år, förstår ni ÅR!! Jag har lite svårt att andas men det går väl över.

Det blev bättre när min chef (min riktiga chef inte kram tanten) sa: Du har verkligen lyft avdelningen sedan du började. Det har blivit mycket bättre sammanhållning och det är en glädje att jobba med dig och din alltid lika positiva attityd. Jag är tydligen en sån där glad prick. Vem hade kunnat ana det =)

Nu längtar jag efter att skriva ett mail till kram tanten, jag hade tänkte mig något i stil med:

Hej Kram tant,

Jag finner stor glädje att be dig köra upp dina skambud i röven tillsammans med din ignorans för mina önskemål.
Då jag nu väljer att avsluta min anställning hos er.

Men du är toppen.
kram

Helg med överaskningar

Det började redan på lördag morgon när Mr snygg över med en stor kasse mat och fixade frukost åt mig. Gillades väldigt mycket! Han slog inte ens på tvn och jag fick behålla mina trosor den här gången =)

På kvällen var det dags för utgång. I kön till stället träffar jag på en barndomskompis som jag lekt med som liten. Har inte pratat med henne på säkert 20 år. Ett mycket kärt återseende!Tiden i kön bara flög iväg, tyvärr tappade jag bort henne när det var dags att gå hem. Men vi kanske springer på varandra igen om 20 år =)

Inne på stället såg jag skitstövelns flickvän ( vad jag tror iaf) Det här börjar bli läskigt. Jag vågade inte ens titta på henne och hjärtat slog hårt i bröstkorgen. Önskade jag kunde få svar på om hon verkligen var den jag trodde. Förbannade mig över att jag raderat skitstövelns nr. Han hade kunnat ge mig beked om hur det låg till. Jag har aldrig velat att någon ska hångla med någon så mkt men de gångerna jag såg henne stod bara med sina tjejvänner. Om hon nu är Skitstövlens flickvän så kan jag förstå henne. Han känner folk överallt och hans svartsjuka är inte att leka med.

Kvällen fortsatte med överaskningar. Det var länge sedan jag hade så många pojkar efter mig. Vid något tillfälle blev det tom komiskt när jag hade ett gäng pojkar som följde varje steg jag jag tog. Jag måste ha haft en bra hårdag =) Men det som förvånade mig var att jag kände mig "bunden" till Mr Snygg och därför inte gav någon av dem någon större uppmärksamhet. Jag har en tendens att var lite överdrivet monogam. Men jag känner verkligen ingenting för Mr snygg men det verkade mina principer inte bry sig det minsta om. Mr S smsade ivrigt hela kvällen. Han var oxå ute, och tyckte vi skulle sova ihop. Senare på kvällen slutade han höra av sig. Jag antar att han hittade någon annan att sova hos för jag har inte hört ett pip på hela dagen.

När det dansats klart och lampan tändes, var det dags för lite nattamat. En av tjejerna drog med sig ett killgäng och gick förre . När vi andra kom fram och slog oss ner med dem. Tyckte jag att killen som satt mitt emot mig var väldigt bekant. Men lyckades inte placera honom, inte förrän jag fick hans namn. Det var nattbuss killen! Helvetes skit, vad är oddsen? Jag bad en stilla bön om att han inte skulle känna igen mig Om han kände igen mig så låtsades han iaf inte om det. Jag ursäktade mig och skyndade där ifrån. Jag hade stora problem att bli av med honom sist och jag hade ingen lust att dra igång den karusellen igen. Jag tror dock jag har klarat mig eftersom han inte hört av sig.

Många överraskningar blev det. En del trevligare än andra.

Seg

Är det ens möjligt att vara så seg som jag är just nu. Kvällen igår, utgång med tjejerna var super skoj. Har massa intressant att berätta. men jag tycker det är en bedrift att ens skriva dessa rader så det kanske får vänta till senare. Nu ska jag parkera mig i soffan igen men min cola och mitt lösgodis.

Hörs snart igen

Bye Dickheads

Bara så där som en vindputs, svepte en insikt över mig. En styrka. Sträckte lite extra på ryggen. Var på väg hem, men ändrade mig och tog en sväng genom stan. Satte mig på en bänk och tittade ut över vattnet. Plockade fram mobilen och sen gick jag lös på den. Delete, delete och delete. Bort, bort med alla dessa nr till pojkar jag bara håller på halster utan att starta någon relation med. Delete!
Bort med allt gammalt bagage. Visste inte att de var så många.

Bort med A! Du har förbrukat så många chanser och du kan ångra dig bäst du vill nu.

Bort med vännen som försökte snacka omkull mig med en massa jävla skitsnack! Du är en vän fattigare

Bort med tönten som "glömt" berätta att han hade flickvän och försökte få med mig på en trekant när jag kom på honom! Du lyckades inte få mig ensam, måste du nu försöka ta hjälp av din flickvän?!

Bort med Byggar bob! Jag är ledsen vännen men du håller inte måttet

Bort med tönten som sa låt oss vara vänner utan att mena det! Trodde du verkligen jag inte förstod? Vänner ljuger inte för varandra!

Bort med killen som alltid hör av sig när han är ute och vill "klia min rygg" Lär dig använda höger handen och behåll din stolthet. Det har alltid varit nej och kommer alltid så förbli. Testa att ringa nästa tjej nykter nån gång så har du säkert bättre lycka.

Bort med den ryggradslösa tönten som är så jävla feg att det äcklar mig! Inget är mer avtändande i hela världen. Väx upp din mes! Och snälla sluta hör av dig bara för att få bekräftat att jag inte hatar dig.

Bort med P som är den enda kille jag verkligen på riktigt blev kär i men som aldrig kommer ringa mig och komma på att jag är tjejen han borde leva med. Synd att du inte fattade det

Bort med han som kallade mig ytligt bekant. Du övergav mig efter alla timmslånga samtal, efter all delad glädje och all delad sorg. Efter allt stöd jag erbjöd övergav du mig när du hittade någon bättre. Fast du lovade att alltid vara min vän.

Bort med all skit! Allt bagage, bort!

Och sist men absolut inte minst bort med skitstöveln- fy så in i helvete vad jag kommer sakna honom! Jag är ledsen vännen, du vet vad du betyder för mig. Du är guld men det finns ingen mening. Det finns ingen framtid för oss och jag klarar inte av att bara vara vänner, inte just nu.

Bort med alla gulliga sms, alla roliga sms, bort med alla löften som aldrig hölls. Och så var inboxen nästan tom.

Jag önskar ingen av dem verken mer eller mindre än vad deras handlingar gav mig. "What goes around comes around"

Som en fläkt som surrat i bakgrunden, vars ljud man vant sig vid och inte märker förrän det tystnat. Och när den tillslut tystnar tänker man vad underbar skön tystnaden är. Så känns det.

Skam

Kliver av tåget. Där står hon, är det hon? Någonting säger mig att det är hon. Men hur ska jag veta, vill veta, vill inte veta. Det enda jag sett av henne är ett inramat foto hemma hos skitstöveln.
Hon kliver av på min station. Jag kliver av precis bakom henne. Hon ställer sig i rulltrappan, jag går med snabba steg förbi. Borde skynda mig hem, men jag saktar in. Hon hinner ikap och går framför mig. Hennes kropp är vältränad och perfekt. Hur kan han föredra mig framför henne?
Jag försöker koncentrera mig på att inte följa efter men jag vet inte hur man gör när man inte följer efter. Jag bestämmer mig för att ta vägen förbi hans hus, bara för att se. Vart hon än viker av ska jag gå den vägen, jag följer inte efter någon. Hon viker av och i en bråkdels sekund hinner jag andas ut. Tills jag i ögonvrån ser att hon står i buskarna och tittar på mig. Fan!

Jag låtsas som ingenting. Fortsätter gå. Hjärtat slår hårt i bröstet. Var normal, hur är man normal? Jag saktar in och låter henne gå förbi och få ett ordentligt försprång. Jag kommer se om hon går in i hans port iaf och då kommer jag veta. Jag kan inte låta bli att vilja veta, fast jag verkligen inte vill veta. Hon går förbi hans port och jag viker av hemåt, utan att egentligen vara övertygad om att det inte är hon. När jag hamnar utanför min port, kommer hon gående mot mig. Jag skyndar mig in i min port, in i tryggheten. Dörren slår igen bakom mig men jag vågar inte vända mig om. Vill inte veta om hon står kvar. Hur hamnade hon där?

Mitt dåliga samvete plågar mig. Det har det gjort varje gång jag gått över gränsen med skitstöveln, men på senare tid har jag nästan glömt bort att hon finns. Hon har rätt att hata mig, spotta mig i ansiktet. Vad hon än gör skulle det inte vara straff nog. Det jag har gjort med hennes sambo är oförlåtligt.

Det måste bli ett slut på det som pågår mellan mig och skitstöveln.
Jag tackade därför ja till trostjuvens middagsinbjudan ikväll.

Karusellen snurrar snabbare och snabbare.
Det går utför och jag vet att jag förtjänar det.



Rihanna- Unfaithful

Troslös

Jag har varit singel i ca 2,5 år med kortare avbrott. Under den tiden har jag råkat ut för de mest skumma killar. Jag har historier att berätta som skulle kunna fylla en ny tusen och en natt. Väldigt få saker förvånar mig, det mesta har jag redan varit med om.

Jag har dock det stora nöjet att berätta att jag faktiskt träffat någon som förvånar och chockar mig. Platsen som konstigaste kille har fått en ny innehavare. Vinnare är Mr Supersnygg.

Vad har han gjort för att kvalificera sig till denna ärofyllda plats, undrar ni nu. Det kan jag berätta.
Han har stulit mina trosor.
Mina använda trosor!

Vad han ska ha dem till vill jag verkligen inte veta.

Det blir under inga som helst omständigheter bio i veckan. Inte ens om han skulle parkera sig utanför min ytterdörr och skrika kärleksförklaringar genom brevlådan, den typen av knäppskalle har jag också kvar- underbart!

Men varför skulle han vilja ses igen?
Han har ju mina trosor nu som han kan sniffa på medan han runkar av sig själv. Till ljudet av min skiva och till åsyn av de tiotal bilder han envisades med att ta på mig när vi sågs.
Han har nog med material för att bygga ett litet altare om han skulle vilja.

Nu håller jag mig nog borta från män resten av livet. Det är uppenbarligen inte ett av mina starkaste områden.

Envisheten lönade sig

Igår var det dags att träffa Mr supersnygg. Jag har försökt slingra mig undan ett antal månader, men hans envishet besegrade mig tillslut.

Han var här på middag. Jag lagar inte middag åt folk hur som helst. Det är en extrem kärlekshandling från min sida, folk får gärna komma hit och laga mat åt mig, det gillas och ger många plus poäng. Men nu hade jag inte direkt något val. Han bjöd in sig själv på middag så det slutade med att jag fick stå framför spisen helt själv iaf.

Jag hade bävat lite inför kvällen, men det var ganska trevligt trots allt. Han hade inte ändrat sig mkt, förutom att han åldrats lite vilket gav mig ångest över att tiden bara rinner iväg. Han tog upp samma samtalsämnen som på vår första dejt för nästan 10 månader sedan vilket fick mig att le lite trött men förvånade mig dock å andra sidan med att komma ihåg ganska mkt av det jag berättade då.

Hans besatthet för tv- tittande fanns kvar. Jag hade i förebyggande syfte gömt fjärrkontrollen och dragit ut kontakterna men det hindrade honom inte. Så fort maten blivit uppäten slog han på den. Jag får allergiska besvär av att titta på tv, iaf om det bara är slötittade och evigt zappande. Han försöker sig på lite närmanden. Men jag låtsas inte om någonting. Han satt som ett plåster på mig när jag dukar av bordet och jag låtsas som att det är det naturligaste i världen att ha en två meters man fastklistrad på ryggen. Jag är mycket tveksam till allt, men av någon konstig anledning verkar han verkligen gilla mig. Han har redan försökt boka in mig på två dejter till nästa vecka. Men som sagt jag är mycket tveksam. Känns inte som att han är mannen i mitt liv. Men det är ju inte direkt så att det finns någon annan som intresserar mig. Om han nu tror på oss så mkt så kanske han ser något som jag missat?

Ödet

Jag tror på ödet. Jag tror att saker och ting som händer har en mening. Så när jag efter träningen, svettig och blodröd i ansiktet kliver ut från gymmet och nästan frontal krockar med skitstöveln (varför just då?) inser jag att sista bladet i vår historia inte är skrivet.

Hade jag dröjt kvar några sekunder hade vi passerat varandra helt ovettandes. Nu står vi framför varandra och jag vill ge honom en rejäl örfil samtidigt som jag vill krama honom hårt, hårt och inte släppa taget. Jag behöver inte välja, han gör det åt mig. Han kramar om mig som bara han kan. Jag är så jävla förbannad på dig säger jag till honom samtidigt som jag kramar om honom hårt. Min syster som aldrig träffat skitstöveln står oförstående och tittar på. Hans kompis verkar inte mycket klokare. Där står vi i varandras armar medan jag skäller ut honom, eller jag försöker iaf. På några minuter redar vi ut det som fick mig att tro att allt var över. När han förklarat känner jag mig lite dum för att jag dragit förhastade slutsatser. Jag frågar varför han inte hört av sig på nästan en månad och han förklarar. Innan vi säger hej då får jag hans nya nr. Jag säger att jag skall höra av mig men sen tänker jag att det kanske är bäst att jag inte gör det. Hela dagen funderar jag. Hur ska jag göra. Så enkelt det skulle vara att bara ta bort hans nr från min mobil och låta mitt farväl vara just ett farväl samtidigt så längtar jag efter honom så att det gör fysiskt ont i kroppen. Jag kan inte bestämma mig. Jag vill men jag borde inte.

Min syster frågar om det är skitstöveln, och jag nickar till svar. Men han är typen av kille du hånar. Han är verkligen inte din stil. Hon har rätt, det är han verkligen inte, det har hon rätt i. Med sitt bakåtslickade hår och lite slemiga sätt, är han typen jag normalt skulle fnysa åt. Hur träffades ni egentligen frågar hon. Det var ödet, svarar jag.

23. 56 med 4 minuter tillgodo hörde jag av mig. Livet skall levas hårt och ordentligt och förnuft är kanske överskattat.

Man ska vara lite försiktig med vem man chattar med på internet. Det visar det här . Det är lite tragiskt, men komiskt.
Förstår dock inte varför de ska skilja sig. Det verkar ju som att de hade något på gång.

Honey, I 'm home!

Min familj är konstig, precis som alla andras familjer. Under min resa upptäckte jag en mer behaglig sida av familjen som jag tidigare varit för liten för att förstå.

Hemma hos min syster bodde under tiden jag var där hennes mor. Hennes mor är alltså min fars ex fru, som han lämnade för min mor. Har inte träffat henne på 15 år och nu när jag såg henne så stod det hela klart för mig hur komplicerat det var, eller borde vara. Jag kände mig skyldig, skyldig för att vara resultatet av min mor och fars relation. Visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till henne. Det enda jag tänkte var att jag har min fars ögon, undrar om det är jobbigt för henne att se mig. Hon verkade dock inte det minsta besvärad. Bamse kram och oj, vad stor du har blivit. Jag var som vem som helst för henne. Så jag försökte att inte gå på tå för henne men det tog ett tag tills jag klarade av det.

När jag var barn brukade hon komma och hälsa på oss. Hon bodde tom hos oss och hade alltid med sig en massa stickade tröjor och andra presenter. Då tyckte jag inte det var det minsta konstigt. Hon var tanten pappa bott med för länge sen. Alla kom bra överens och hon och mamma var tom goda vänner som brukade gadda ihop sig mot stackars pappa. Nu när jag är vuxen förstår jag hur unikt det är. Att mamma välkomnade henne i sitt hem och att hon faktisk kom och hälsade på. Jag tycker det är så otroligt beundransvärt och vackert. Nu när jag förstår att det förmodligen inte var så självklart och enkelt som jag trodde då.

Hon är fortfarande jätte snäll mot mig. Insisterade tom på att jag skulle komma och hälsa på henne någon helg när jag fick tid. Hon är min nya idol. Jag vill bli som henne. Så totalt obitter och bara fylld av kärlek.

Bort

Alldeles strax går jag på semester. Försvinner bort lite, ett ögonblick. Ni kommer inte ens hinna sakna mig.
Jag ska göra absolut ingenting utom att leka med min systerdotter och gå mils långa promenader med min syster bl a. Ska bli skönt med lite miljö ombyte.

Mot Göteborg och horisontellt regn =)

Åtrå

Jag har kommit på mig själv med att tänka drömskt om Mr knäskak ( där ser man vad som blev hans nick) flera gånger under dagen. Händelsen igår var så extremt sexig. Varje gång jag tänker på det kan jag inte låta bli att le lite generat. Hans biceps så välformade och starka. Att han fått dem genom att spela trummor och inte genom att pressa på ett gym gör dem extremt mycket sexigare.
Alla borde med jämna mellan rum bli upptryckta mot en väg och upphånglade. Det gör underverk på humöret =)

Knäskak

Minns ni pojken från i midsommar? Han som jag hörde säga till en kompis att han tyckte om mig. Ikväll var vi hemma hos en gemensam vän och åt middag, tog sällskap hem. Det blev dags för våra vägar att skiljas åt. Vi står och pratar lite. Det är som att det bara är ord som sägs för att vi ska ha en anledning att stå kvar där vi står. Hela dialogen är bara blaj, blaj.
- Frukost är gott.
- Ja, flingor är gott.
- Smörgåsar också.
Om dialogen saknad allt vett så saknade den inte spänning. en attraktion som säkert hade gott att ta på. Jag längtade efter att mitt tåg skulle komma in så jag kunde få en chans att röra vid honom även om det bara var en hej då kram. Klockan klämtade och jag kramar om honom. Släpper taget, men han håller kvar mig hårt, hårt. Okej tänker jag och kramar tbx. Plötsligt är jag upptyckt mot vägen och ordentligt upphånglad. Jag kan tänka mig att folk som såg oss, tänkte att vi borde hyra oss ett rum =) Några tåg senare lyckas vi slita oss från varandra.
Om några dagar åker jag bort. Samma dag som jag kommer hem åker han bort. Vi kommer inte ses igen på ca en månad. Jag har ett sjätte sinne för att spåra upp pojkar som ska åka bort. Kanske ska sätta pengar på att han kommer träffa någon han blir hjälplöst förälskad i tills vi ses igen
Egentligen gör det inte så mycket. Hade jag varit riktigt intresserad hade jag inte suttit här nu =) Vill testa på det här med att vara riktig singel ett tag. Men det hindrar inte mina knän, de skakar fortfarande av hånglet.

Instabilt farväl

På väg hem. Det småregnar. Det stör mig inte, skyndar inte på stegen. Vad ska jag hem att göra? Vandrar mållöst en sväng och finner mig själv utan att riktigt varit medveten om det utanför skitstövelns port. Stannar till. Dugg regnet har förvandlats till ösregn. Jag blir medveten om mig själv. Jag står utanför hans port tittande upp mot hans fönster när regnet öser ner över mig. Jag kan inte låta bli att skratta åt mig själv. Det är så patetiskt och så tragiskt. Det är en scen som skulle plats i vilken kärleksfilm som helst.
Självrespekt säger en lite klen inre röst till mig. Jag säger håll käften. Jag tar farväl. Mitt förnuft skakar oroligt på huvudet. Hon har tappat greppet totalt, står i regnet utanför skitstövelns port och skrattar för sig själv. Jag medger det är inte en av mina mest stabila stunder men jag har ingen lust att vara stabil och korrekt, så jag står kvar. Ett par springer förbi mig för att ta skydd ifrån regnet. Jag borde också gå tänker jag men jag är redan blött och jag vill stå kvar där jag står en lite stund till. Jag försöker tända en cigarett men regnet blöter ner den innan jag hunnit röka ett enda bloss.
Jag tittar upp mot fönstret. Tänker på all tid jag tillbringat där. Tittar på porten, tänker på alla nätter vi suttit där. Hur han brukade möta upp mig där när jag varit ute på krogen. Jag tar farväl till porten, till lägenheten, till skitstöveln. När mina ben tillslut lyder mitt förnuft passerar jag hans bil. Tänker att jag aldrig mer kommer åka i den. Tänker på sist vi åkte i den. Jag var utarbetad och trött. Det var en varm sommar kväll. Skitstöveln ringde och frågade vad jag gjorde. Du kan inte sitta inne en sådan här underbar kväll, sa han. Några minuter senare tutade han utanför min port och vi åkte i väg ut till skärgården och tittade på havet. Det var en fin kväll. Jag låter min hand röra vid handtaget på förar sidan som en sista subtil smekning. En handling som fyller mig med vemod.

På vägen hem märker jag att det slutat regna. Jag får en impuls att hoppa i en vattenpöl och följer den. Det gör mig på bättre humör. Bryr mig inte ifall någon ser mig. Mina steg är lätta och jag har ingen vrede kvar i kroppen när jag tillslut kommer hem. Mitt förnuft har nästan hunnit ifatt mina känslor. Det borde tagit slut för länge sedan. Jag är nu singel utan mitt skyddsnät, skitstöveln. Det är skrämmande men jag kommer klara mig. Jag är fri. Ensam och rädd men fri.

Hästballe

Den här veckan har sugit hästballe hittills.

Den började lite fint med att göteborgaren bara ville "vara vänner", tätt följt av att jag förlorade min chans på dröm lägenheten. I går jag fick veta att den nya tjejen på jobbet, 22 år gammal utan en enda högskole poäng fått en ingångslön på 3000 kr högre än mig. Hon beklagade sig över att hon tjänade för lite men som förklaring fått att hon skulle fått högre lön om hon hade haft en examen. Ursäkta men jag är en C- uppstas från dubbla examens. Har jobbat häcken av mig där i ett år med 500 kr som enda löne förhöjning. Jag är så sjukt arg. Det var tur att klockan var långt över kontorstid när jag fick reda på det annars hade risken funnits att jag sagt upp mig på studs i ren vrede. Fy fan säger jag bara! Jag hoppas jag fortfarande är arg på måndag, men inte lika arg. Ingen kommer bli glad om jag säger upp mig.

Idag har jag fått reda på att Skitstöveln blivit kär. Den finns så mycket att skriva om vår relation som jag inte nämnt här. Det var jag som valde att avsluta saker och ting. Vi befann oss på att ställe där det var dags att ta ett steg fram som var omöjligt att ta. Hur mycket vi än försökte. Hur mycket vi än ville. Det har alltid varit jag som avslutat vår relation och det har alltid varit jag som kommit tbx. Det har inte handlat om honom. Det har handlat om en massa annat som ingen av oss har kunnat råda över. Någon dag kanske jag orkar berätta, men inte just nu. Jag upplever just nu en känsla som är helt främmande för mig. Jag är svartsjuk! Jag blir aldrig svartsjuk och det är helt ologiskt att jag är det nu men han har alltid varit min fasta punkt. Den jag alltid kunnat lita på skulle älska mig oavsett vad. Den mest iq befriade människa skulle säga att detta är för det bästa.Varför kan jag inte vara en större människa att glädjas för honom? Jag vill verkligen göra det, men jag kan inte. Det var jag som skulle bli kär först, så var det bara.

Veckan kommer fortsätt i samma stil. Ska på släktmiddag nu. Jag avskyr det. Jag är familjens svarta får. Den alla oroar sig för. Den enda vuxna singeln, hemska tanke. Den alla oroar sig för vad det ska bli av. Det kommer bli en underbar kväll kantad av väl menande råd om hur jag ska styra upp mitt liv. Jag vill inte. Jag vill ligga i fosterställning i min säng och gråta, men inte ens gråta kan jag...

Allt jag rör vid allt jag förtar mig ruttnar och blir förstört!

Det kunde blivit vi

En dag i våras, en helt vanlig dag in på Ica runt hörnet för att handla. På vägen ut fastnade min blick vid anslagstavlan. Det kunde inte vara sant!

"Tvåa i detta område önskas byttes med tvåa på söder med balkong mot innergård"

Det kan inte bli bättre än så här tänkte jag. Tog ner lappen och ringde nästa morgon, telefonsvarare, "tryck fyrkant för att lämna numret du ringer ifrån". Ringde vid lunch samma sak. Kvällen samma sak. Sen fick jag in rutin på det hela. tror jag ringde minst två gånger om dagen i två veckors tid. När jag gav upp klarade jag ändå inte av att slänga lappen. En långtråkig dag på jobbet städar jag mitt skrivbord. Under tangentbordet ligger lappen helt oskyldigt ihopvikt lovandes en dröm. Tänker att jag slår numret en gång till för gamla tiders skull. Han svarar!
Han har varit sjuk och är fortfarande sjuk. Jag bryr mig inte nämnvärt och lyssnar knappt när han beskriver sina krämpor. Jag vill bara veta, lägenheten finns den kvar?! Efter en evighet får han ur sig precis rätt sak. Ja den finns kvar och han är intresserad av min. Vi planerar att höras en månad senare. Under tiden som går planerar jag allt i minsta detalj Det ska bakas bullar och småkakor. Det ska fram med spetsdukar och kanske tom virkade gardiner som gubbar gillar. Begonier i fönstret och pelagoner på balkongen. Lanskapstavlor ska hängas upp. Min lägenhet skall genomgå en extrem makover till en pensionärs lägenhet. Funderar tom på om jag ska tapetsera om något rum med blommiga tapeter för att vara på den riktigt säkra sidan. På överenskommen dag ringer jag. Han verkar inte lika sugen längre. Jag är gammal och sjuk det är jobbigt att flytta beklagar han sig. Jag kopplar på min charm på max och efter några minuter får jag honom att tom se fram emot att träffa mig och se hur jag bor. Jag har fått napp nu skall jag håva in honom. De sista detaljerna finjustera, i den mest planerad lägenhetsvisningen i historien. Jag har tom valt tidpunkten han skall komma och titta med en tanke bakom och valt min outfit för den aktuella dagen med stor möda. Han skulle vara chanslös.

Idag vid lunch ringer mobilen. Det är han. Vad han än vill kan det inte vara bra tänker jag när jag hör hans röst. Han presenterar sig med en lång harang med vem han är. Hej, det är X. Vi pratades vid i veckan bla bla. Herregud jag vet vem han är. Jag har gjort noggranna efterforskningar på inkomst, civilstånd, barn och barnbarn. Allt som går att veta om honom vet jag. Men jag lyssnar tålmodigt och gör mig redo att koppla på charmen igen.

- jo, det är så här att jag har tackat ja till en annan lägenhet. Jag skrev på allt igår. Så jag kommer inte och tittar på din lägenhet.

- Men du har ju inte ens sett min lägenhet!

- Nej, men nu är det så här. Jag har bestämt mig.

Det finns inget jag kan göra eller säga. Jag är besegrad bara så där. Fick inte ens chansen till en kamp.

Förstår han inte hur besviken jag blir. Hur besvikna alla andra kommer bli. Micke som såg fram emot att slippa ha alla förfester hos sig i sin mini etta. Allt var ju planerat och klart. Jag kunde ju inte misslyckas.

Gubb idiot! Jag är inte det minsta glad för hans skull. Hopas det bli stam bytte i hans nya lägenhet snart. Det vore ett lämpligt straff. Då kan han ju komma krypandes bäst han vill, men då är det försent. Så det så. Man behandlar inte min lägenhet hur som helst!