Det kunde blivit vi

En dag i våras, en helt vanlig dag in på Ica runt hörnet för att handla. På vägen ut fastnade min blick vid anslagstavlan. Det kunde inte vara sant!

"Tvåa i detta område önskas byttes med tvåa på söder med balkong mot innergård"

Det kan inte bli bättre än så här tänkte jag. Tog ner lappen och ringde nästa morgon, telefonsvarare, "tryck fyrkant för att lämna numret du ringer ifrån". Ringde vid lunch samma sak. Kvällen samma sak. Sen fick jag in rutin på det hela. tror jag ringde minst två gånger om dagen i två veckors tid. När jag gav upp klarade jag ändå inte av att slänga lappen. En långtråkig dag på jobbet städar jag mitt skrivbord. Under tangentbordet ligger lappen helt oskyldigt ihopvikt lovandes en dröm. Tänker att jag slår numret en gång till för gamla tiders skull. Han svarar!
Han har varit sjuk och är fortfarande sjuk. Jag bryr mig inte nämnvärt och lyssnar knappt när han beskriver sina krämpor. Jag vill bara veta, lägenheten finns den kvar?! Efter en evighet får han ur sig precis rätt sak. Ja den finns kvar och han är intresserad av min. Vi planerar att höras en månad senare. Under tiden som går planerar jag allt i minsta detalj Det ska bakas bullar och småkakor. Det ska fram med spetsdukar och kanske tom virkade gardiner som gubbar gillar. Begonier i fönstret och pelagoner på balkongen. Lanskapstavlor ska hängas upp. Min lägenhet skall genomgå en extrem makover till en pensionärs lägenhet. Funderar tom på om jag ska tapetsera om något rum med blommiga tapeter för att vara på den riktigt säkra sidan. På överenskommen dag ringer jag. Han verkar inte lika sugen längre. Jag är gammal och sjuk det är jobbigt att flytta beklagar han sig. Jag kopplar på min charm på max och efter några minuter får jag honom att tom se fram emot att träffa mig och se hur jag bor. Jag har fått napp nu skall jag håva in honom. De sista detaljerna finjustera, i den mest planerad lägenhetsvisningen i historien. Jag har tom valt tidpunkten han skall komma och titta med en tanke bakom och valt min outfit för den aktuella dagen med stor möda. Han skulle vara chanslös.

Idag vid lunch ringer mobilen. Det är han. Vad han än vill kan det inte vara bra tänker jag när jag hör hans röst. Han presenterar sig med en lång harang med vem han är. Hej, det är X. Vi pratades vid i veckan bla bla. Herregud jag vet vem han är. Jag har gjort noggranna efterforskningar på inkomst, civilstånd, barn och barnbarn. Allt som går att veta om honom vet jag. Men jag lyssnar tålmodigt och gör mig redo att koppla på charmen igen.

- jo, det är så här att jag har tackat ja till en annan lägenhet. Jag skrev på allt igår. Så jag kommer inte och tittar på din lägenhet.

- Men du har ju inte ens sett min lägenhet!

- Nej, men nu är det så här. Jag har bestämt mig.

Det finns inget jag kan göra eller säga. Jag är besegrad bara så där. Fick inte ens chansen till en kamp.

Förstår han inte hur besviken jag blir. Hur besvikna alla andra kommer bli. Micke som såg fram emot att slippa ha alla förfester hos sig i sin mini etta. Allt var ju planerat och klart. Jag kunde ju inte misslyckas.

Gubb idiot! Jag är inte det minsta glad för hans skull. Hopas det bli stam bytte i hans nya lägenhet snart. Det vore ett lämpligt straff. Då kan han ju komma krypandes bäst han vill, men då är det försent. Så det så. Man behandlar inte min lägenhet hur som helst!