Den här veckan har sugit hästballe hittills.
Den började lite fint med att göteborgaren bara ville "vara vänner", tätt följt av att jag förlorade min chans på dröm lägenheten. I går jag fick veta att den nya tjejen på jobbet, 22 år gammal utan en enda högskole poäng fått en ingångslön på 3000 kr högre än mig. Hon beklagade sig över att hon tjänade för lite men som förklaring fått att hon skulle fått högre lön om hon hade haft en examen. Ursäkta men jag är en C- uppstas från dubbla examens. Har jobbat häcken av mig där i ett år med 500 kr som enda löne förhöjning. Jag är så sjukt arg. Det var tur att klockan var långt över kontorstid när jag fick reda på det annars hade risken funnits att jag sagt upp mig på studs i ren vrede. Fy fan säger jag bara! Jag hoppas jag fortfarande är arg på måndag, men inte lika arg. Ingen kommer bli glad om jag säger upp mig.
Idag har jag fått reda på att Skitstöveln blivit kär. Den finns så mycket att skriva om vår relation som jag inte nämnt här. Det var jag som valde att avsluta saker och ting. Vi befann oss på att ställe där det var dags att ta ett steg fram som var omöjligt att ta. Hur mycket vi än försökte. Hur mycket vi än ville. Det har alltid varit jag som avslutat vår relation och det har alltid varit jag som kommit tbx. Det har inte handlat om honom. Det har handlat om en massa annat som ingen av oss har kunnat råda över. Någon dag kanske jag orkar berätta, men inte just nu. Jag upplever just nu en känsla som är helt främmande för mig. Jag är svartsjuk! Jag blir aldrig svartsjuk och det är helt ologiskt att jag är det nu men han har alltid varit min fasta punkt. Den jag alltid kunnat lita på skulle älska mig oavsett vad. Den mest iq befriade människa skulle säga att detta är för det bästa.Varför kan jag inte vara en större människa att glädjas för honom? Jag vill verkligen göra det, men jag kan inte. Det var jag som skulle bli kär först, så var det bara.
Veckan kommer fortsätt i samma stil. Ska på släktmiddag nu. Jag avskyr det. Jag är familjens svarta får. Den alla oroar sig för. Den enda vuxna singeln, hemska tanke. Den alla oroar sig för vad det ska bli av. Det kommer bli en underbar kväll kantad av väl menande råd om hur jag ska styra upp mitt liv. Jag vill inte. Jag vill ligga i fosterställning i min säng och gråta, men inte ens gråta kan jag...
Allt jag rör vid allt jag förtar mig ruttnar och blir förstört!
2 kommentarer:
hemskt att läsa...förstår din vrede. usch, speciellt det med jobbet!! =( hoppas det gick bra på släktmiddagen i alla fall!
Allt löser sig med tiden. Jobbar med lönen, men upp ska den annars jävlar! Släktmiddagen gick bra även om det kanske inte var det roligaste men kunde göra en lördag kväll.
Skicka en kommentar