Minns ni pojken från i midsommar? Han som jag hörde säga till en kompis att han tyckte om mig. Ikväll var vi hemma hos en gemensam vän och åt middag, tog sällskap hem. Det blev dags för våra vägar att skiljas åt. Vi står och pratar lite. Det är som att det bara är ord som sägs för att vi ska ha en anledning att stå kvar där vi står. Hela dialogen är bara blaj, blaj.
- Frukost är gott.
- Ja, flingor är gott.
- Smörgåsar också.
Om dialogen saknad allt vett så saknade den inte spänning. en attraktion som säkert hade gott att ta på. Jag längtade efter att mitt tåg skulle komma in så jag kunde få en chans att röra vid honom även om det bara var en hej då kram. Klockan klämtade och jag kramar om honom. Släpper taget, men han håller kvar mig hårt, hårt. Okej tänker jag och kramar tbx. Plötsligt är jag upptyckt mot vägen och ordentligt upphånglad. Jag kan tänka mig att folk som såg oss, tänkte att vi borde hyra oss ett rum =) Några tåg senare lyckas vi slita oss från varandra.
Om några dagar åker jag bort. Samma dag som jag kommer hem åker han bort. Vi kommer inte ses igen på ca en månad. Jag har ett sjätte sinne för att spåra upp pojkar som ska åka bort. Kanske ska sätta pengar på att han kommer träffa någon han blir hjälplöst förälskad i tills vi ses igen
Egentligen gör det inte så mycket. Hade jag varit riktigt intresserad hade jag inte suttit här nu =) Vill testa på det här med att vara riktig singel ett tag. Men det hindrar inte mina knän, de skakar fortfarande av hånglet.
4 kommentarer:
den där spänningen är ju så himla härlig!
Ja, visst är den. Älskar den första kyssen. Sekunderna förre, ska jag, ska jag inte. Underbart!
ÅÅÅH...man blir helt pirrig när man läser det. Riktigt sådär att man själv kan föreställa sig känslan!! häärligt! hur går det med killen nu då? Blev det något?
Välkommen hit Sarah! Roligt att du kunde leva dig in idet =)
Är tyvärr inte intresserad av killen så det händer inte något alls, men än är väl inte sista ordet sagt eller sista hånglet hånglat =)
Skicka en kommentar