Veckan gick och samvetet hann ikap mig fast jag försökte förtränga det. Tisdagen kom och gick, onsdagen lika så och resten av veckans dagar utan att jag hörde av mig till Mr snygg eller att han hörde av sig till mig och för varje dag som gick kändes som en liten seger. Hade vi dejtat seriöst, hade vi ju hörts. Kanske skulle jag tom slippa göra något alls, bara låta det rinna ut i sanden. Kanske hade det kunnat bli så. Kanske om inte mina fingrar flinkt vandrande över knappsatsen till mobilen och skickade iväg ett sms: "ses snart?" Jo, då visst ville han ses. Någon dag i veckan och då ska jag prata med honom. Måste, för bådas skull.
Jag tror som sagt inte han har de mest seriösa avsikter heller så det kommer gå bra. Vad är oddsen egentligen för att just han ska vara någon som känner mer för mig. Ingen gör ju det. Jag är inte en sån man blir kär i så det kommer gå bra. Det kommer gå bra. Vi kommer konstatera att ingen känner något starkare för den andra och så kommer allt vara frid och fröjd. Ingen sårad, ingen besviken.
Det kommer gå bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar