Bristande kommunikation

För länge sedan dejtade vi. Ingenting hände, inte ens en kyss. Något saknades, och så som det brukar bli när det inte riktigt klickar men man ändå trivs i varandras sällskap, vi blev vänner.

Två år senare, hände det som inte hände tidigare, när det borde ha hänt. Det som inte borde ha hänt nu. Han spenderade natten här.
Dagarna gick och jag hörde ingenting. Jag skickade något sms utan egentlig menig en liten försiktig boll som kastades över i ett hopp om att få klarhet över vad det inträffade egentligen betydde, utan att bli ett dugg klokare. Tillslut kändes allt bara fel och jag blev arg. Vad är det för stil. Man kan inte ha sex och sen inte höra av sig! Så jag fnyste lite på min kammare när hans namn dök upp på MSN och svor lite åt dataskärmen och raderade hans nr och gjorde en mental notering i minnet om honom som en skitstövel som jag hade haft fel om och trott var en snäll och bra kille.

Det är fredag. Jag och Rödluvan ska festa, det var evigheter sedan och vi har längtat hela veckan. Vi ska på jakt och det enda som jag planerat för kvällen är att jag inte ska gå hem okysst. Jag träffar män, den ena efter den andra men ingen lyckas hålla kvar mitt intresse mer än några minuter. Jag går till baren och medan jag väntar vandrar blicken över folket som står och tränger sig runt baren. I andra änden står han och flörtar med någon tjej. Vad gör han här? Det här är mitt ställe! Han kan glömma att jag tänker gå fram och hälsa, tänker jag surt. Tar min dricka och går och letar rätt på Rödluvan. Hon står och pratar med någon kopia av Dogge Doggelito, samma kille hon har stått med hela kvällen och jag går fram och rycker otåligt i hennes arm och säger att jag vill gå. Hon ger mig en blick som säger att hon är intressera Dogge kopian hon pratar med. Jag lämnar dem ifred och har en obehagskänsla i hela kroppen. Det känns omoget att inte hälsa och när jag passerar honom igen, tar min impuls över och jag knackar honom på axeln där han fortfarande står framåt böjd över samma tjej.
Han blir glad att se mig och kramar om mig. Jag kramar inte tbx. Jag kan inte hålla masken. Det kan jag aldrig. Jag förklarar att jag är arg på honom och han tittar oförstående på mig. Jag förklarar och han lyssnar. Sen blir han lite sur.
Du hörde ju heller aldrig av dig, säger han.
Det gjorde jag visste, kontrar jag. Jag skickade ett sms.
Svarade jag inte på det, säger han förnärmat.
Jo, men du lätt så kort svarar jag..
Men du ringde aldrig, frågar han.
Nä, men det är faktiskt ditt jobb säger jag. varför är det mitt jobb att ringa dig. För att du är kille, då är det du som ska höra av dig efter att man har haft sex säger jag som att det är den självklaraste saken i världen. Sen står vi och diskuterar fram och tillbaka och jag inser att mina argument inte håller och rent av är riktigt föråldrade. Han ber ändå om ursäkt om och om igen och jag säger att jag förlåter honom men han fortsätter att be om ursäkt.
Det är Rödluvans tur att stå och rycka mig i armen och jag frågar om han vill följa med oss vidare, det vill han.

Vi går vidare till mitt favorit ställe och han älskar det. Vi dansar, pratar och flörtar och han köper drinkar åt mig och jag ju senare klockan blir desto mer vill jag att han ska kyssa mig. Vi dansar tätt och jag gör mina drag som 99% av fallen ger utdelning men han verkar vara immun. Tillslut ger jag upp och viskar i hans öra att han ska kyssa mig fast jag aldrig brukar göra så. Han säger att han inte kan och jag undrar förnärmat varför inte, om han inte vill. Han svarar att han inte vill något hellre men att han inte kan kyssa mig för han inte kan dejta någon just nu och jag säger att det inte spelar någon roll, att det bara är nu som räknas. Han påminner mig om att jag blivit sårad när bara nu räknades och jag säger att det som var det var och nu vill jag helst av allt bara bli kysst. Han säger att han hellre skulle dö än att riskera att såra mig igen, att han tycker om mig så extremt mycket och jag tycker att han mest är en idiot som inte tar tillfället när det erbjuds men han säger att han inte tänker kyssa mig förrän han har något att erbjuda mig, att när han väl kysser mig så ska det vara vi och jag har inte hjärta att säga att jag inte är intresserad av att det ska bli vi. Jag vill bara hångla. Men han står på sig och vi står bara och kramas hårt, hårt och jag känner hans stånd trycka mitt min kropp och jag tänker att jag nog inte gillar killar med så mycket självkontroll.

Vi lämnar stället. Han stannar en Taxi, på väg in i bilen ropar han till mig att jag ska höra av mig när jag kommit hem så han kan sova. Jag ropar tbx att jag raderat hans nummer och han skakar sårat på huvudet innan hoppar in i bilen och åker iväg.

När jag vandrar hemåt tänker jag att nästa gång jag är intresserad av någon ska jag faktiskt vara tydligare och ringa och nästa morgon när jag vaknar är jag glad att han inte kysste mig trots allt och den mentala noteringen om honom som skitstövel är för alltid borta och det känns skönt att jag ibland faktiskt lyckas träffa guldkorn någon gång ibland.