Någon är bättre än ingen

Han ligger naken i min säng. Jag ligger bredvid och tittar på honom. Ljuset från gatlycktan utanför lyser på hans kropp. Han är så vacker där han ligger. Jag böjer mig fram och ger honom en lätt puss på kinden. Han vaknar till tittar på mig och ler. Ber mig och hålla om honom. Jag gör som han säger. Kan inte sova, han är varm som ett element men jag ligger kvar med armarna kring honom. Jag borde känna mer. Han ser så fridfull ut där han sover och jag funderar på om det är rätt av mig att fortsätta träffa honom men jag intalar mig att han inte är seriös med oss heller. Jag vet att jag borde fråga men jag vet inte själv vad jag vill så jag kan inte. Jag borde veta. Det har gått två månader. Det är nästan rekord för mig. Men jag pratar nästan aldrig om honom och när folk frågar om jag träffar någon säger jag nej, mest för att det är onödigt och säga ja och sen behöva förklara att det tagit slut när det väl gör det.

På morgonen klär han på sig för att åka hem. Vi ses i veckan säger han när han kysser mig hej då. Han vill träffa mig igen tänker jag förvånat. Jag måste sluta bli förvånad. Han verkar tycka om mig och jag föraktar honom lite i smyg för att han gör det. Han säger jag är fin och jag undrar om han är blind.

Jag älskar honom inte. Jag är inte ens förälskad men det känns bra ändå. Jag behöver någon som tycker om mig just nu och om han vill göra det så kan han få göra det. Jag tänker inte hindra honom. Jag är en svag människa som gett upp hoppet om att hitta han som får det att pirra i magen. Han som kan få mig att skratta. Jag vet precis vad jag vill ha men jag tror inte han finns. och om han finns kommer han ändå inte tycka om mig. Så jag tar vad jag får och Mr snygg är vad jag får. Det kunde varit värre..... och det kunde varit bättre.