Komplicerat knäskak

Jag stressade för fullt för att möta upp några vänner. Ringer upp en av dem och säger att jag är på gång medan jag går upp för gatan med snabba steg. Jag känner att någon knackar mig på axeln. Jag orkar inte riktigt bry mig om vem det är men vänder mig iaf om. Där står Mr knäskak med ett leende över hela ansiktet. Han har suttit med i sällskapet jag är på väg till. Jag får en lång varm kram som jag inte riktigt känner mig bekväm i.
Vad synd att vi missade varandra, säger han och verkar mena det. Jag funderar på varför han inte hört av sig tidigare, men säger inget. Han berättar att han ska träffa en vän på ett annat ställe. Vi bestämmer att vi ska höras lite senare under kvällen för att mötas upp. Kvällen går och jag hinner glömma bort det och åka hem. Precis när jag kliver innanför dörren messar han och undrar om vi ska ses. Jag funderar på att vända om och åka in till stan igen men orkar inte. Frågar om han vill komma hit. Det är han för trött för. Frågar om vi ska boka in någon annan dag att ses. Det tycker jag absolut vi ska, skriver han tbx utan att föreslå något och jag orkar inte riktigt fråga igen.

Han är dubbla signaler personifierad. Jag blir inte alls klok på vad han egentligen vill med mig. När vi ses verkar han tycka det är trevligt och ger mig signaler om att han gillar mig men sen kan det gå veckor utan att jag hör något. Han är alldeles för komplicerad för mig. Jag vill ha någon som är enkel att förstå.
Det kan vara så att han inte är van vid tjejer och inte vet hur han ska bete sig och det kan jag väl ta, men risken finns att han bara är omöjlig att förstå sig på och det kan jag inte ta.

Nästa steg är hans, vill han ta det så fine. Vill han inte, så är det fine det med. Jag är för gammal för att orka hålla på med spel och för trött för att orka engagera mig i någon jag inte förstår mig på.