Tre pojkar

Poppojken, han är han med stort H. Han är den som har alla egenskaper jag drömt om att hitta hos någon men aldrig riktigt trott att det var möjligt att göra det. Han är den som får igång min tankar, som jag kan sitta och flumma med i evigheter om absolut ingenting för att i nästa stund ha en blodigt allvarlig diskussion om meningen med livet. Han som jag kan vara helt ocensurerad med.
Han är den som när jag tycker livet bara är en enda jämn plåga lyckas få mig att vrida mig av skratt. Han och jag sitter ihop och umgås jämnt, det vi inte vet om varandra är inte värt att veta. Vi känner varandra så bra att vi bara med en blick kan avgöra vad för humör den andra är på och oftast också pricka rätt på anledningen till det. Folk i vår omgivning går och väntar på att det ska klicka för oss och att vi ska bli mer än vänner. Han säger att han inte känner för det sättet för mig och jag tycker det är okej för egentligen tycker jag om honom för mycket för att riskera att förlora honom. Han är min platoniska kärlek.

Skitstöveln, det vi har är unikt. Han är det manligaste jag träffat som ändå kan visa sina känslor. Det är han som skämmer bort mig och tar hand om mig. Det är han som skulle slås för min heder och fysiskt skada den som någonsin gjorde mig illa.
Vi försöker att hålla oss borta från varandra. Om och om igen försöker vi, men vi misslyckas varje gång. Vi är som motsatser som ofrivilligt dras till varandra och sugs in i varandras famn varje gång vi ses och när verkligheten gör sig påmind bänder vi oss loss från varandra och det gör nästan fysiskt ont att skiljas åt. Han får mig att känna mig som den vackraste mest värdefulla människan på jorden och jag vill bara ta honom i min famn, hålla om honom hårt, hårt. Dra fingrarna genom hans hår och skydda honom från allt ont. Han öppnar sig för mig och berättar saker han inte berättat för någon. Jag släpper inte taget om honom. Jag fortsätter dra fingrarna genom hans hår och lyssnar. Han säger att han inte förstår hur jag kan tycka om honom trots det han berättar. Jag säger att jag gör det för jag ser vem han är innerst inne. Han gråter i min famn och jag kramar om honom hårt, hårt och försöker fysiskt krama in trygghet i honom, försöker krama honom hel igen. Du är min bästa vän säger han den enda jag litar på, den enda jag berättat det här för, den enda jag kan vara mig själv med. Han är passionen.

Mr snygg, vi dejtar och det går bra. Vi lunkar omkring i vardags stuket. Det går bättre när jag inte ser honom som en psykopat. Vi pratar lite och jag tänker att han är bra men inte så mycket mer än bra och jag tänker att jag kanske borde sluta träffa honom men när han går vill jag att han ska komma tbx och ligga i sängen och hålla om mig. Vill att han ska ringa och fråga hur min dag har varit och jag vill höra hur hans varit. Han är den lite tråkiga tryggheten men det är så skönt att ha den biten i mitt liv. Det var länge sedan den fanns där.

Tre pojkar, så olika men ändå så lika.
Tre pojkar som uppfyller olika behov.
Tre pojkar som jag tycker om på väldigt olika sätt.
I helgen har jag träffat dem alla.
En dag kanske jag hittar någon som uppfyller alla delar