-Om du tycker jag är en sådan hemsk människa tycker jag du gör klokast i att inte prata alls med mig!
Det var det sista jag sa till Poppojken i fredags. Han tyckte det var en bra idé och slutade prata med mig.
Orsaken var Mr snygg. Han blev lite lätt sur när han fick reda på att jag hade planer på att träffa honom förra helgen. När jag sa att jag tyckte att vi kanske trots allt förtjänade varandra brast det förmodligen för honom. Han tyckte jag var ryggradslös som tog för mkt skit, med tanke på min upptäckt om att han faktiskt träffade andra. Så vi pratade inte med varandra på flera dagar. Vi kan båda vara ordentligt tjurskaliga och vi kan vara ganska hårda mot varandra. Vår relation är någon slags kombination av ett äktenskap och syskonkärlek. Vi kan kalla varandra idioter, lägga på luren i varandras öra för att sedan en stund senare ringa upp varandra och allt är bra. Jag tror inte jag har varit så nära ocensurerad vän med någon sen mitt ex. Den här gången var det dock annorlunda. Dagarna gick och ingen av oss hörde av sig till den andre. Vi hörs normalt något varje dag så det har känts konstigt. Idag blev vi dock vänner igen efter att han försäkrat sig om att jag inte kommer träffa Mr snygg något mera. I valet mellan min vänskap med Poppojken och vilken kille som helst så går Poppojken som vinnare. Han betyder väldigt mycket för mig. Ingen kan få mig att må så bra som han och ingen kan få mig så förbannad som han. Han är tjurig och dryg. Envis som en barnunge men jag älskar verkligen honom.
Jag vet att folk i vår omgivning väntar på att det ska klicka för oss. Jag vet av mail och kommentarer jag fått att en del av er också undrar, så jag tänker försöker förklara.
Ibland tänker jag att vi säkert skulle passa bra ihop som pojk och flicvkän. Om vi skulle bli kära och försöka så skulle det säkert hålla för evigt. Det borde det ju göra om man vet nästan allt om den andra. Men jag är inte kär i honom. Jag tror helt enkelt jag tycker om honom för mycket för att kunna bli kär i honom. Verkar det ens logiskt?
Tänk om jag är kär men inte vågar känna efter? Hur vet man om man är kär? Det är ju inte så att jag går igenom min adressbok och fixar dejter till honom med mina tjejkompisar. Och vilken kille jag än träffar för tillfället så tycker han inte att han är bra nog åt mig. Men å andra sidan har jag flera gånger tittat på honom och känt efter om det pirrar, om det känns något som skulle vara den sortens kärlek utan att lyckas känna något sådant. Så svaret är väl helt enkelt att jag hellre tar en evighet med honom som vän än att ens riskera något för att få vara honom fysiskt nära en kort stund. Kan inte förklara det bättre för jag vet verkligen inte bättre.
Insatsen att ens försöka sig på något annat än att vara vänner är helt enkelt för hög.
Om inte han säger något först vill säga...
Den här låten beskriver det mkt bättre än vad jag kan.
Hello Saferide, My Best Friend
You call me up in the mornings
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep
And we talk about friends
And we talk about records
Talk about life
And we’ll talk about death
And we dance in the living room
Dance on the sidewalks, dance in the movies
Dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were, too
So I could fall in love with you
You call me up in the evenings
And tell me what they did this time
No matter what, I’m by your side
When it’s raining, we’ll go to the video store
We even like the same movies
No damn jedis or hobbits, this time!
And you laugh at my jokes
And I laugh at your jokes
And I even like the birthday presents you get me
And we dance in the living room
Dance on the sidewalks
Dance in the movies
Dance at the festivals
Let’s dance, dance
No men ever really dance like this
Why don’t I fall?
Why don’t I just fall in love with you?
Fast den här passar också =)
Säkert- Det kommer bara leda till nåt ont.
Följer dig hem
Tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt
En kort paus
Utanför statoil-macken
Vi köper folka 3,5
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Jag är rädd
För du ser för bra ut i svart, svart lugg och blå anorakt
Den här skogen gör nånting med mig
Jag blir alldeles för ärlig
Säger: kyss mig inte
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Det är kallt
Du får låna min halsduk
Du går så misstänkt nära mig
Du har missförstått
Jag är inte värd det här
Jag har ingenting som du vill ha
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Kyss mig inte
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Kyss mig inte det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Du kysste mig nyss
Det kommer bara leda till nåt ont
3 kommentarer:
Vänner vinner alltid!
Jag har en sån vän har jag mer och mer förstått. Det är inte kärlek, kommer aldrig att bli men vi har en annan kärlek. Han finns där alltid när mina tårar trillar och får mig vidare i livet. Även om jag varit störtsur på honom i perioder och vi haft svåra duster så vinner han alltid i långa loppet.
Så var rädd om Poppojken! Det hela påminner om "min Poppojke så jag vet attt såna vänner är både guld värda och att de finns! Sån vänskap överlever det mesta!
Hmm, tja.. låter ju trevligt..
Tänker nog inte bre på mer om vad jag tycker om det där.
Annika Norlin går inte av för hackor!
Söta supertjejen, hoppas du får en fin julhelg!
Turtelgirl: Jo visst är det så att vänner alltid vinner. Varför kommer det aldrig att bli något med din vän?
Jag är rädd om Poppojken, och jag värdesätter honom och jag är noga med att låta honom veta det.
Catnap: jo säg vad du tycker. Behöver råd ju.
Helgen har varit alldeles utmärkt. Hoppas även din varit bra och att du får en riktigt god jul!
Skicka en kommentar