I en hiss i stan

Någonstans mitt i Stockholm i en folktom hiss dyker Mr Dryg upp från ingenstans. Jag trodde det var du men jag var inte säker säger han när trycker sig igenom dörrarna som håller på att stängas och jag står mest som ett fån och bara gapar med ett hjärta som slår hårt i bröstet och en kropp som darrar som ett asplöv. När hissen rör sig trycker han upp mig mot vägen och hånglar upp mig. Jag som fortfarande inte hämtat mig står mest där med halvöppen mun av förvånning samtidigt som hans mun virvlar runt i min mun. När dörrarna öppnas och han försvinner är jag tvungen att sätta mig ner och med fortfarande lika darriga händer tända en cig. Vad hände just? Var kom han i från? Och hur vågar han hångla upp mig?! Jag försöker läsa i min bok men hela jag är bara en blandning av kåtslag och förvirring. Efter ett tag ger jag upp. Möter honom i korridoren. Jag ska nog åka ner igen säger jag. Jag följer med dig säger han. Vi ensamma i hissen igen. Denna gång är jag bered. När han trycker upp mig och hånglar upp mig. I en hiss mitt i stan, helt oväntat hånglar Mr Dryg upp mig bara så där från ingenstans. Vem hade annat det när jag klev upp i morse. Och utanför hissen tar han mitt nr igen. Jag ringer dig säger han, för du är väl singel? (så dags att fråga) och jag bara nickar lite dumt och förbannar min kropp som fortfarande skakar.

När vi skiljs åt är det enda jag tänker. Nej jag känner ingenting längre. Nada.