Idioter är vi alla ibland.

Jag har syndat.
Gått emot mina principer.
Men jag har längtat lite för mkt.
Igår försökte jag bota min längtan genom att höra av mig till hans vän.
Typ nästan samma, eller hur jag nu i glöggdimman tänkte.
Vännen berättade att Mr Dryg stod bredvid, vilket gjorde mig oerhört svartsjuk.
Kan du sniffa lite på honom från mig och skicka över lite av den sexiga skånska dialekten till mig, ville jag skriva.
Jag gick och la mig istället.

Idag när jag vaknade fann jag till min olycka att mitt dryg-behov fortfarande var otillfredställt
Så idag hörde jag av mig.
Idiot jag!
"Jag känner mig snäll idag, så om du vill kan jag möta upp dig för en fika."
Han svarade:
"Jobbar, ängeln min! Men jag misstänker att du bara är ute efter att ge mig ett kokstryk ändå"
Jag glömde vem jag hade att göra med. Klart han jobbar!
Fast hade jag träffat honom, så hade det varit katastrof i min avgiftningsprocess.
Man skulle kunna säga att jag hade änglavakt.
Här ska inte fikas nåt.
Fast han kallade mig för sin igen. Och jag blir skitförbannad på mig själv för att jag blir glad över det.
Idiot han!