Idag när jag var på väg hem från jobbet, tänkte jag att nu ska jag bli duktig och äta middag på kvällarna. Men jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att det inte kommer att hända att jag lagar mat.
Jag går förbi ett mat ställe och tänker take away är världens bästa uppfinning.
När jag står utanför och funderar på jag ska ha kyckligwok eller sushi kommer en sliten herre fram och frågar om jag har några kronor över.
Jag ger honom mina middagspengar och känner mig som en god människa.
Men är det en god gärning om jag mår bra av att göra det?
Eller har jag bara köpt mig själv en lättnad av det dåliga samvetet det innebär att vara lyckligt lottad?
Så jag försöker tänka ut en god gärning som är totalt osjälvisk.
Ge bort ens sista vatten på en vandring i öknen.
Eller lämna någon man älskar för att det är bäst för personen i fråga.
Det måste vara en äkta god gärningar.
Jag åt glass till middag istället
7 kommentarer:
Jag slänger bort den där funderingen. Den dyker upp då och då , i huvudet, och då slänger jag den. För även om jag mår bra av att hjälpa andra - för det gör jag, oh my god yes - så innebär inte det att hjälpen kommer till mindre nytta. Han fick pengar av dig, han behövde dem. Även om du mådde bra av det så hjälpte du honom.
Ps. Glass är alltid bra. Alltid. Ds.
Är inte det en sån där evig filosofisk fråga, om det går att vara osjälvisk, i samma stil som "Om Gud nu är god, varför finns det då ondska?"
Personligen tycker jag inte att det är relevant. Huvudsaken är att man gör NÅGOT för någon annan och om det känns bra för dig också tycker jag inte att du ska känna dig 'sämre' för det. Det är ju inte så att du tar välmående av någon annan, snarare en positiv synergi!
Fint av dig att ge pengar till honom.
Det är just det som är vitsen med glädje. Att den delas och dubblas. Håller med ovanstående skribenter.
uppåt,framåt: Den dyker upp här med med täta mellanrum och nu tyckte jag det var dags för en liten diskussion om ämnet.
Och det är nog presis som du säger att varför ska det vara nödvändigt att må dåligt av att hjälpa andra. Det är väl en trevlig bonus om man mår bra själv oxå. Och jag fick ju glass till middag istället, kan inte bli bättre =)
Tre stycken:
Jo det är en sån där evig fråga som kan diskuteras i evighet men det gör den inte mindre intressant.
Jag har nu funderat lite på det och jag tycker personligen att det faktiskt kan vara så att goda gärningar som gör att man själv mår bättre fortfarande ska räknas som goda gärningar. För resultatet är ändå det samma för den som drabbas av dem. Så länge man inte ska hålla på och påminna folk om att man minnsan har hjälpt dem, ställt upp för dem. Det är sjukt ocharmigt. Goda gärningar skall genomföras kravlöst.
Fröken framtid: Ja, det är nog så. För vad är glädje om man inte får dela med sig av den?
När något roligt händer brukar jag vara ganska snabb med att dela med mig av det.
Det är väl en bra bonus att få må bra av att hjälpa någon annan! :-)
Klart att det fortfarande e en god hjärning.
Att du mår bra efteråt ändrar ju inte det faktum att
du fick någon att må bättre för en stund.
/Nova
Hossan och Nova: Jag ger mig. Jag håller med =)
Skicka en kommentar