Det är mycket som förvirrar mig just nu.
Igår kom ännu en sak.
En kväll, han och jag, som så många gånger tidigare
Och vi pratar om det som varit, om vänskap.
Och jag frågar, utan att egentligen veta varför.
tycker du jag är attraktiv, är du tänd på mig, eller något i den stillen minns inte riktigt.
Jag ligger på mage i sängen och dinglar med fötterna i luften.
Han sitter bredvid mig.
Och det för mig mest oväntade jag kan tänka mig händer.
Han böjer sig fram mot mig och kysser mig.
Intensivt, passionerat, lidelsefullt.
En miljon tankar passerar mitt huvud.
Jäklar vad bra han kysser, det hade jag glömt.
Men främst en förvirring över att Mr snygg kysser mig, han som i slutet av vårt förhållande vägrade att ta i mig. Och tillbringade nätterna på soffan.
Han kysser mig?!
Det hela är över på någon minut eller två.
Han reser sig upp och backar undan pekar på sin bulla i byxorna.
Han är hård och det syns tydligt.
Där har du ditt svar, säger han.
Jag har aldrig slutat tända på dig, men jag tycker om dig för mkt.
Och jag ligger kvar i sängen och tittar på honom och försöker fortfarande greppa vad som just hände. Han kysste mig!?!
Sen rättar jag till kläderna och känner mig lite skakig i knäna.
Och stämningen är lite spänd och obehaglig.
Och när vi ser på varandra beslutar vi oss för att utan att säga ett ord, att det som just hände aldrig hänt och att vi aldrig ska tala om det. För vi är fel. Mina känslor finns på annat håll, och han vet det, precis som han vet att mitt hjärta aldrig varit hans.
Och när kvällen fortsätter träffar han en kvinna gammal nog att vara hans mormor och jag träffar en pojke med snälla ögon som ber mig att inte såra honom.
Och Mr Snygg kysser mormor
och jag kysser pojken med snälla ögon.
Fast vi började med varandra.
7 kommentarer:
Skulle inte du ut på ett äventyr?
Det där låter som tottal föviring och inte ett äventyr.
/Nova
Oj så det kan gå...
Det låter som ni har en massa ouppklarat. Låter inte som bästa lösningen att sopa saker under mattan men ibland har man inget alternativ.
Vågar du känna efter själv vad du egentligen vill?
Jag tycker att det är himla synd att du är kär i en tönt. Pojkar med snälla är bra att träffa...
Sen vet jag inte mer...
Äventyr, minsann.
Oj. Liksom.
Hm, snacka om äventyr! Ett förvirrat sådant? Just nu vet jag inte vad det är med mig men en kyss är ändå det mysigaste som finns. Även om båda vet att det inte ska vara så, kan man inte få bli lite glad och sprallig? När det är en sån kyss.
En kyss är en kyss är en kyss.
Nova: kan inte det vara synonymer?
Yrsa: Jag tycker inte vi har det, men det är ju min personliga åsikt.
Jag vill INTE ha Mr snygg som pojkvän, jag är 100. Vi ska bara vara vänner.
Fredrik: Det är jättesynd, men jag kan inte göra så mkt åt det.
Jag får helt enkelt låta tiden ha sin gång.
Uppåt, framåt: Exakt så: OJ!
Saturnine: Jag kommer inte ens ihåg när jag kysste någon utan att gråta efteråt. Eller det är lögn. Jag minns det allt för väl men det var några månader sedan så jag behövde nog bli kysst, och jag grät inte efteråt. Stora framsteg!
Det kan det säkert vara.
Men anser mig inte klyftig nog att avgöra det.
/Nova
Skicka en kommentar