Han bad mig kolla upp något för en vecka sedan och jag sa att jag inte tänkte.
Be hon du dumpade mig för, svarar jag likt en tjurig barnrumpa.
Men söndag och längtan vinner över mig. Jag sammanfattar ett mail och drar i mina trådar.
Ett mail som skulle kunna vidarebefordras till vem som helst för allt personligt, allt internt som var vi är borttaget och jag avslutar med hälsningar som en subtil markering, mest för mig själv om att det är över och det här betyder inget.
Och idag ligger ett mail i min inkorg med hans namn som avsändare. Som alltid när något som har med honom att göra strejkar min kropp.
Mina händer skakar och det vänder sig i magen där tusen fjärilar på en sekund bosatt sig.
Jag klickar och finner välbekanta ord.
Hej Ängel!
Han avslutar mailet med en fråga.
Fan, varför gör du allt detta för mig? Jag har ju verkligen inte gjort
mig förtjänt av din omtanke! Och jag är faktiskt inte van vid sådant...... Hm....hm, hm........
För att jag älskar dig din idiot! mumlar jag högt till skärmen i det annars tysta kontorslandskapet och får kollegan att titta frågande på mig.
Men det skriver jag så klart inte. Det har jag för mkt stolthet för.
Skriver istället. Det var inga problem alls, säg till om du behöver hjälp med något annat.
Hövligt, korrekt, artigt.
Alla ord som står mellan raderna.
Jag tror vi båda är oförmögna att läsa dem.
Sen mailar vi lite till och hittar på nya smeknamn åt varandra så som man gör i början när man är nykära
Fast vår tid är slut.
Fast ingen av oss vill släppa taget och jag klamrar mig fast vid hoppet.
För hoppet är det enda jag har kvar och släpper jag taget om det så kommer jag falla ner i avgrunden igen.
Till gråt, mörker och kyla.
Till sömnlösa nätter
Jag vill inte tbx dit.
14 kommentarer:
jag förstår verkligen inte hur Mr Dryg kan göra så här mot dej.. Han vet ju vilka känslor du har för honom, och han låter ju dej inte gå vidare. "Äta kakan och ha den kvar.." Fyyy... Det bästa hade varit om ni inte hade hörts av på ett tag, och sedan kanske.. kanske hade försökt som vänner. För han bryr sig om dej, men just nu, inte på ett värdigt sätt!
Det är precis som om han.. fl´åt.. utnyttjar dina känslor för honom.
(ja, jag vet.. har sagt det innan, det är lättare att komma med råd, än att följa dem själv.. Trust me.)
Puss och kram till min SUPERgirl!
Linda: Just den här gången var det jag som gjorde så här mot mig själv. Jag hade kunnat strunta i att hjälpa honom.
Jag tror han faktiskt inte fattar hur mkt känslor jag har för honom. Han är förmodligen lika trög som mig när det gäller sånt. Om man inte säger det rakt ut fattar jag inte.
Jag tvivlar inte på att han tycker om mig och att jag betyder mkt för honom det har jag aldrig gjort.
Jag vet att jag borde falla ner i avgrunden, men jag kan inte, vågar inte.
Vet du vad, det är faktiskt bättre att falla ner nu än att vänta på att detta ska bli värre. För det är tyvärr åt det hållet det går just nu. Det är hur vi än vrider och vänder på det så att du har din framtid i dina händer. Lev på hoppet och han kommer att ha kvar sitt grep om dig. Oavsett om han vet att han har det eller ej. Fall ner i avgrunden och gå sönder, somna likt Törnrosa för att en dag vakna upp med någon som förtjänar din omtanke och ömhet vid din sida.
Du borde göra som den mytologiska Phonixen.
Brinner upp för att sedan resa sig ur askan störa vakrare och starkare
än någonsin tidigare.
/Nova
Javisst "hade du kunnat strunta i det"...å andra sidan vet han väl hur du kommer reagera, dvs. hjälpa honom ?
Tycker faktiskt han är lite ego och jag tror som Fredrik att det är bättre att falla nu, även om det kanske inte är det du ville höra.
Kram!
Jag håller med övriga talare. Sluta plåga dig själv nu, det är bara dumt.
Igår sa en av mina närmaste vänner till mig:
A, du måste sluta hoppas på att han kommer tillbaka. Så länge du hoppas finns det ingen chans att du går vidare.
Det sista jag vill är att sluta hoppas. Men. Jag vet att jag borde. Precis som du borde. Och jag vet att du vet att du borde. Ta det i din egen takt. Men gör vad du kan för att släppa hoppet lite lite. För din egen skull.
Jag hejjar på dig!
Kram!
Halkade in här på ett bananskal och damn girl, vilken otroligt skön blogg.
Kan ju inte låta bli att lämna en kommentar och säga; HEJA DIG! HEJA DIG!
Fredrik: Måste det bli värre? Kan det inte bli bättre? Jag kanske slipper falla alls. bara går vidare av mig själv?
Jag vet att du har rätt, men jag vet inte om jag kan styra det.
Nova: det lät vacker det.
Douglas: Ja, ska vi vara ärliga så hade det känts ganska onaturligt att inte hjälpa. Men jag hade gjort samma sak vem som än bad mig.
Att släppa taget känns som att gå till tandläkaren och dra ut varenda tand utan bedövning helt friviligt.
Caesar: Jo, jag vet. Men att bara bryta gör också ont.
Brinna eller försvinna:
Din vän har helt rätt. Det är ett råd vi båda borde ta till oss. Men hur gör man???? Hur slutar man hoppas på det man mest av allt vill?
Jag tar mini, mini steg bort. Det gör jag faktiskt. Men det går ju inte speciellt fort.
Jag hejar på dig oxå!
Vi ska fixa det här och hitta någon som faktiskt vill ha oss. Vi kan inte hålla på att förnedra oss så här, visst? =)
Kram!
Kissabel: Åhh vad glad jag blir! välkommen hit och hoppas du kommer tbx, kul att du sa hej.
Har följt din blogg ett tag nu och känner igen mig i så mycket du skriver om. Har haft en egen Mr Dryg... och kan väl säga att känslomässiga berg- och dalbanor är inte skoj.
Tycker dock att det är dags att du frågar dig själv om det inte är så att du har blivit Mr Drygs ego-boost, är han värd all energi du lägger på honom? Klipp kontakten ett tag och säg åt honom att det är allt eller inget, du förtjänar mer än de smulor han kastar åt ditt håll. Du är ju Super :)
Instämmer, klipp kontakten så gott det går. Det är INTE lätt...jag vet... men han kan inte både ha kakan och äta den.
Å DU såras bara men samtidigt så står man på något konstigt sätt ut med det att bli sårad för man vill ju så gärna innerst inne att....
Jag klippte så gott jag kunde som Du vet och det gav distans tills det kändes mer ok.
Din långresa kanske blir ett bra klipp?
Turtlan
Eli: Välkommen hit och kul att du lämnar ett par ord =)
Klart han inte är värd det. Ingen är värd att må dålig över. Jag har sagt flera gånger att han ska lämna mig ifred men han vill inte lyssna på det örat(och jag är väl inte direkt ledsen över det)
Men du har rätt. Nya friska tag!
Turtelgirl: Tro mig jag försöker verkligen klippa, men det är svårt när han hör av sig.
Din saga ger hopp (hopp som jag ifs inte borde ha)
Jag lägger allt mitt hopp att det kommer bli ett naturligt avslut när jag åker problemet är att det finns Internet där med och att det är två månader kvar. Men resan är ljuset i tunneln.
Men gumman, det här gåååår inte du måste släppa taget!
Prcis såhär höll jag på med Mr H, jag gjorde SÅ mkt för honom inkl tog hand om hans son helg efter helg när han var med sin nya tjej. (vilken looser man är).
Meddela helt krasst att "du är välkommen att kontakta mig om du har andra intentioner än att vara bara vän!"
Strunt samma att man sänker garden, han vet ju att du har känslor.
Lycka till tjejen!
Kram
Lattegirl: Jag har sagt det, allt eller inget. Men han har fortsatt höra av sig och det finns gränser för hur stark jag kan vara. Jag har sagt nej till att träffas. Nu greppar jag efter halmstrån i desperata försök att bara få höra hur han mår.
Men jag ska inte höra av mig mer. I söndags var ett undantag. Nu går jag...hopas jag.
Skicka en kommentar