Varför lämnar han inte bara mig ifred?
Och när jag raderat hans nr så många gånger att jag lärt mig det utantill.
Messar han:
Det här är mitt nya nr
Och jag svarar:
Är du säker på att du vill att jag ska ha det?
Han svarar:
Ja det är klart du är ju en ängel. (och jag lägger märket till detaljen som saknas, min, ordet min förre ängel.)
Du borde lära dig hur man behandlar änglar.
Jag vet att jag inte har varit snäll mot dig. jag förtjänar inte det, dig. Du ÄR så omtänksam och snäll. Varför är du det mot dumma mig?
Jag sväljer min stolthet och svarar:
Det är bra att du iaf trots allt har självinsikt. Du har rätt du är en idiot som inte förtjänar mig eller min uppmärksamhet, men det ändrar tyvärr inte vad jag känner. Och tro mig när jag säger att ingen är mer ledsen över det än jag.
Och så tänker jag att nu fattar han. Nu har jag sagt klart och tydligt vad jag känner och tycker. Nu lämnar han mig ifred.
Men så messar han igen.
Kan vi inte ses för en fika snart?
Och jag svarar:
Bara om jag får hälla råttgift i ditt kaffe.
Du har all rätt och min fulla tillåtelse.
Jag längtar och räknar minuterna till när jag får se ditt ansikte vridas i enorma magsmärtor.
Och det var som i början innan jag tyckte han var Dryg på det charmiga sättet.
När han bönade och bad om att jag skulle träffa honom. Och jag letar bland mina mail.
För har vi inte haft exakt den här diskutionen innan?
Och jag hittar:
Från Mr Dryg 2008-07-08
Fy fan vad kass du är. Kom igen och ta en fika med mannen i ditt liv. Snälla!!!!
Från SG 2008-07-08
Det enda anledningen till att jag ens skulle kunna överväga att ta en fika med dig är för att det skulle ge mig en chans att hälla råttgift i ditt kaffe och bespara världen från dess lidande det innebär att ha dig i den.
Från Mr D 2008-07-09
Du gör mig till världens lyckligast. För råttgift eller inte du överväger att ta en fika med mig. Nu ska jag gå till jobbet med ett leende på läpparna. När fikar vi??
Men nu är det inte början längre.
Det är slutet.
Så vad vill han.
Varför hör han av sig så här?
Varför vill han ses?
Jag har sagt- allt eller inget
Ändå
Varför???
(Varje textrad i den här låten stämmer precis in på vad jag känner. Förövrigt en av mina absoluta favoritlåtar. Jag ber om ursäkt för den dåliga videon)
Don't tell me not to leave
right before I go
You don't even know
what you're asking me to do
Don't tell me honey, please
I have made a choice
There's nothing in the world
you can do to change my mind
Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again
I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
it's what I've been
what I've become
Don't push it we both know
I'm falling everytime
You look at me
Like you did
When you were mine
14 kommentarer:
Karln är ju fan emotionellt handikappad...
Han vill att ni ska kunna umgås som vänner (kanske ligga lite) för då mår han inte så dåligt över att han gjort dig illa. Hans beteende är i exakt likhet med mitt ex. Ta på sig all skuld, vilja ha kontakt, inte tycka han är värd förlåtelse mm mm.
SPOLA HONOM och hans nya nummer och säg att du inte vill ha någon kontakt, är mitt råd. Du kommer bara bli mer sårad.
Och så var vi där igen, Supergirl. Frågor om och analyser av en kille som lämnar dubbla signaler. Varför?
Du envisas med att vilja ha ett svar som får dig att förstå.
Jag talar klarspråk nu. Det är överhuvudtaget inte intressant varför han inte vill ha hela dig och varför han gör som han gör. Jag tror inte det gör dig ett dugg lyckligare att veta det.
Han är som han är. Och det vet du redan. Nu fick du reda på det ännu en gång. Blev du klokare av det? Känns det bättre? Det kanske inte räcker. Tio gånger till och ytterligare några månaders känslomässig misshandel av dig själv är kanske målet? Det skulle t o m kunna bevara och förstärka och cementera din självbild av att alltid vara den som har otur i kärlek.
Lugn, jag vet att dina känslor inte hänger med i förnuftsresonemanget, men känslor kommer och går och är inget att skylla på när man ska ta ansvar.
Om jag är arg och hatar en person så att jag vill döda honom eller henne så besinnar jag mig för jag vet konsekvenserna eller så hoppas jag att jag har människor och lagar runt om mig som gör det. Om jag har en tung ryggsäck, jag inte orkar bära längre för jag känner mig trött så är det inte lönsamt att fråga andra varför vägen är så jobbigt lång och lerig och ogenomtränglig eller vädret så blåsigt eller varmt eller regnet inte kan sluta droppa på mig eller varför bilarna inte stannar och tar upp mig eller varför inte ryggsäcken kunde vara lättare och bekvämare att använda. Vill jag ha en verklig förändring av min situation och om jag på riktigt har fått NOG så tar jag helt sonika av mig den. Släpper den!
Det är ett tufft arbete du har framför dig. Och det är här du visar att du är super - och med all respekt för att jag vet att det är inte är lätt men att jag också vet att du har oanade styrkor inombords du kanske inte just nu känner till - och inte ett värnlöst offer för en situation. Dags att ta ansvar. Och inte skylla ifrån sig på andra.
Vill du ha mer förståelse. Fråga inte varför han gör si eller så. Fråga dig själv varför du underlättar för honom att ta kontakt genom att t e x ge en present du inte alls behövde ge, det är en klar uppmuntran oavsett vad din avsikt var eller att du fortsätter att föra en dialog med honom som inte är nödvändig bara för att det är han som ringer upp, och samtidigt hindrar dig från att släppa honom och dessutom förlänger smärtan. Du har valt att sätta dig i den här situationen, för konsekvenserna av dina handlingar har i viss mån lett dig hit. Bra, stå för det.Det var nödvändigt för att känna ro. Men nu då? Du ser vartåt det leder. Behöver du mer av det? Det kanske låter helt ologiskt, men man skulle nästan kunna tänka sig att du njuter lite av lidandet. För att det är något du känner igen. Trygghet står oftast för något man känner igen, både positiva och negativa saker. Om du bara får svaret att du gör så här därför att du är förälskad och inte kan hjälpa så ber jag dig titta djupare än så. För jag upprepar. Du är inget offer. Du kan påverka någon annan men aldrig förändra oavsett hur ärlig, tydlig och kärleksfull du tycker att du är. Så du ser klart. Ändå fortsätter DU (observera INTE HAN) att INTE SLÄPPA HONOM. Känslor går inte att styra, right, men tankar går och handlingar definitivt. Som i sin tur kan ge upphov till nya känslor, vilket skulle kunna få dig att komma ur denna onda cirkel. Det finns tusen olika konstruktiva handlingar som står till buds. Men, och nu låter jag inte snäll, ditt ego får ta och maka på sig lite för den inre sanna kärnan av Supergirl som faktiskt vill må bra och bli älskad och respekterad för den hon är.
Envishet och optimism är underbara egenskaper som kommer ta dig långt och ge dig massor av gott i livet men i detta fall stjälper det istället för hjälper dig. Använd samma egenskaper till att fokusera på ditt eget välmående istället.
Jag tror SG, och jag skulle inte säga det om du inte hade framställt dig i bloggen som en kvinna som nästan alltid har strul med killar om och om och om igen, att du har en del att reda ut vad gäller både din självbild, självkänsla och inom vissa områden självförtroende. Man kan vara helt frisk, ha ett gott liv och vara mycket stark och tycka om sig själv i stort men ändå ha grava sprickor. Dessa går till skillnad från en som Mr Dryg att förändra.
Och är det för mycket att få grepp om så här på en gång, vilket jag vet det är då jag faktiskt gjort den resan, så finns det mer eller mindre professionellt stöd där du både kan få mer förståelse för dig själv och rena konkreta handlingsplaner. Vänner kan som nämnt inte alltid ställa upp och ibland heller inte se helt klart utan att blanda in sitt eget. Att någon gång under sitt liv söka sådant stöd är starkt. T o m Superstarkt.
/Gerda
Fast jag tror bara att du är en helt vanlig människa, dina frågor handlar inte om att få ett svar. Det är bara något vi måste gå igenom när någonting sådant här har hänt, en del av ältningsprocessen. Jag tror inte att du behöver professionell hjälp om inte DU vill det, det här är normalt beteende för en stor del av den mänskliga befolkningen på jorden. För dom flesta av oss har inte ett enormt självförtroende, självkänsla eller vad man väljer att kalla det. Dom flesta tycker bara att dom är en helt ok människa och jag tror att det är tillräckligt. Väldigt många av oss ifrågasätter oss själva och varför sånt här händer flera gånger, men det är livet och jag tror verkligen inte att just du inte kommer att lyckas i kärlek så småningom, och det tror jag inte att du tror heller. Sedan känner jag igen Mr Drygs beteende, för han är bara människa han också... Jag har själv gjort samma sak, nämligen uppehållit mig i någons liv fast jag borde lämnat det. Det är ju härligt att känna att någon tycker om en och det kan vara svårt att släppa det. Vad det säger om mig vet jag inte, men kasta första stenen den som är utan synd... Du kommer ju självklart över allt det här när tiden är den rätta!
Jag håller med Caesar.
Caesar: Utan tvekan! Precis som resten av oss =)
Eller inte: ror att det ligger något i det där. Av någon anledning verkar han vara väldigt mån om att jag har förlåtit honom.
Gerda:
Kära du.Jag har inte blekaste om vem du är men jag gissar att det var ett tag sen du var singel eller dejtade för kan du helt seriöst säga att du inte skulle ägana ett tanke till att ens fundera över det dubbeltydiga i hans beteende om du var i min situation? Jag är ledsen om du svarar ja, tror jag dig inte. Och jag ber om ursäkt att det får mig att framstå som svag och självdestruktiv om jag två veckor efter att ha blivit dumpad av någon jag har väldigt starka känslor för fortfarande tänker på honom. Personligen skulle jag kalla det att jag är mänsklig. Att du tycker att jag behöver hjälp av en psykolog för det, är ursäkta uttrycket helt idiotiskt.
Kom igen om jag fortfarande ältar honom om några månader. Då har du min fulla tillåtelse att personligen sätta på mig en tvångströja.
Jag inte inte heller vad i det här som får dig att tycka att jag har dålig självkänsla. Du får gärna förklara det närmare för mig för det vore väldigt intressant att höra. Personligen tycker jag, om jag nu har rätt att säga det själv att det faktum att jag inte tar hans "äta kakan och ha den kvar" beteende är ganska starkt gjort och något jag är stolt över. Visar inte det på att jag är mån om mig själv?
Det är självklart inte så att jag hatar honom. Jag gillar honom fortfarande som person men det innebär inte att jag tar hur han behandlat mig den sista tiden. Jag tänker varken mörda eller göra honom illa på något sätt. Det behöver varken lagar eller medmänniskor hindra mig ifrån.
Jag är väl medveten om att presenten öppnade upp för en ev kontakt, men mer ett ev tack trodde jag inte att jag skulle få och att han hör av sig nu har självklart ingenting med presenten att göra. Jag tror inte att människor går att köpas och iaf inte till att känna att de ska höra av sig. Det var han som avslutade vår relation alltså behöver han ingen anledning till att höra av sig. Jag har inte på något sätt uppmuntrat honom efter det (om vi nu säger att du har rätt i att presenten var en uppmuntran) tvärtom har jag tackat nej till alla hans inbjudningar till att ses och varit ganska kort i tonen.
Jag förstår vad du menar med att jag njuter av lidandet, för att det är en bekant känsla. Jag har själv läst om den teorin, men jag njuter inte av att må dåligt, tvärtom skäms jag över det. Vilket är anledningen till att jag dragit mig undan.
Och Gerda med risk för att upprepa mig. Jag har släppt taget, jag har raderat hans nr efter varje gång han hört av sig, jag har tackat nej till att ses. Jag vet inte vad mer jag kan göra. Jag tänker inte förändra honom, den han är nu är den jag föll för. Lika lite som han kan påverka sina känslor kan jag påverka hans. Jag är verken ute efter att förändra eller påverka, sen att jag hoppas att han ska ändra sig är en helt annan sak. Vad tycker du att jag ska göra? Inte svara när han ringer eller messar. Det är tyvärr inte sån jag är. Jag tycker det är höjden av ohyffs att dissa någon på det sättet, vem det än må vara och jag tänker inte heller ändra mig. Det är inte samma sak som att jag inte släpper taget.
Och detta är en blogg där saker som är jobbiga får ta mer plats än saker som är bra. Detta är mitt andningshåll. Jo, det har varit mkt strul med olika killar. Det är verken något jag förnekar eller döljer men att du indirekt påpekar att det är mig det är fel på är direkt sårande och att jag skulle behöva gå till en psykolog för att lösa det, ja det känns ganska långt ifrån verkligheten. Men kanske ser ni som läser min blogg något jag inte ser?
Jag tror att jag har svart på hela din kommentar men har du fler åsikter eller frågor så säg till.
Jag är glad för din skull om ditt förnuft styr över dina känslor- good for you! Men om det är okej så fortsätter jag nog vara mig själv. Jag tror att det är sunt att ha ett samspel mellan dem och framförallt mer mänskligt.
Jag har varit igång non stop hela dagen idag och är helt färdig.
Varför jag vill ha svar? För att det är inressant, för att jag är nyfiken. Jag tycker människors sätt att agera i olika situationer är intressant. Självklart är det ännu mer intressant eftersom det är just han och det kanske inte gör mig lyckligare men visare. MEN vad än hans motiv än må vara så ändrar det egentligen ingenting.
MissChangeable: Fina underbara du. Vad gulligt att du "försvarar" mig.
Jag tror nästan att jag älskar dig faktiskt. För du har så rätt i allt du skriver!
Och jag tror du har rätt i det du skriver om honom oxå. Jag har gjort samma sak själv, uppehållit mig i någons liv trots att jag vet att personen i fråga har starkare känslor för mig än vänskap. Jag kommer komma över det här, har redan kommit en ganska bra bit inbillar jag mig. Och jag har fortfarande tron på kärleken och vet att det bara är en fråga om tid innan jag träffar rätt. Jag är inte på något sätt att kasta in handduken.
Puss!
Maria: Noterat =)
Varför är det så? Jag har varit där miljoner gånger själv. På båda sidor. Varför är det så förbannat svårt att släppa taget? Varför är det så förbannat svårt att sätta det rationella framför det känslomässiga?
Jag har verkligen inte den blekaste aning...
Men tack för att du delade med dig. Och lycka till!
:)
Det är helt nartiligt att älta sånt som sårar ens känslor.
Hade man inte gjort det så skulle nog nästan alla i världen måt ruttet i dagens läge, sen ältar alla sina bekymer på olika sätt.
Och om jag förstod det rätt så e synd att du skäms över att du mår dåligt.
Det e inte någon sjukdom som smitas utan ett tillstånd vi alla har gått igenom vid något tillfälle.
/Nova
För mig är du en förebild! Jag tycker du verkar vara en otroligt stark person. Och att du fortfarande skriver att du har tro på kärleken trots allt du varit med om gör dig till min Idol. Du har självrespekt och ett hjärta av guld. Jag vill bli som du.
Gerda har en poäng i det som hon säger. MEN det har som sagt gått 2 veckor sedan Supergirl blev dumpad. Att man då handlar irrationellt är helt normalt. Jag skulle nästan tycka det var mer skrämmande om hon var kapabel att handla helt förnuftigt. Själv är jag inte ens säker på om hon handlar så "fel" ?
Tyvärr(?) fungerar inte människor med ON/OFF knappar som gör att man kan handla helt logiskt rätt i alla situationer, särskilt inte när känslor är inblandat. Logik och känslor går som bekant inte hand i hand.
Tycker också att misschangeable beskriver det på ett bra sätt och kompletterar de delar som Gerda missat (i mina ögon).
Varma kramar
/Douglas
WFL:Jag tror att det är svårt att släppa taget för att man ändå tycker om varandra och att man utvecklar en ganska nära relation. Jag och Mr D var ju väldigt nära på det sättet att vi hade koll på vad som hände i varandras liv och att bara bryta kan ju vara svårt då.
Förmodligen är det väldigt olika med hur mkt man lyssnar på sina känslor, men jag tror att det är sunt och bra att göra det men förnuftet måste få ta sin plats, man ska inte göra saker som gör en illa men man ska tillåta sig att känna det man gör. Inte heller lätt.
Kram
Nova:Jag håller med tror oxå det kan vara nyttigt att älta lite och en dag tröttnar man väl och hittar något roligare att göra.
Jag vet att jag inte borde skämmas men så får man höra kommentarer som den från Gerda tex och då blir det lättare att hålla det inombords.
Anonym: Vad otroligt gulligt sagt, tack. Men jag gör bara mitt bästa och jag har gått på en hel del nitar genom livet som jag inbillar mig att jag lärt mig något av.
Men jag har fortfarande mkt att lära och är inte mer än mänsklig.
Douglas: Min hjälte ;)
Vad är det du tycker Gerda har en poäng i. Jag håller med dig i det du säger om att känslor och logik inte alltid går hand i hand och att det vore lite skrämmande om det gjorde det.
Superkramen!
Njae jag tycker inte du är mänsklig, för då skulle du ju inte vara en Supergirl ;=) !
Jag tycker Gerda har en poäng i att många gärna ser sig (och väljer att se sig) som offer och gärna skyller på den andre utan att ens reflektera över sin egen roll i situationen för att det är bekvämast så. Sen blir dom förvånade när dom råkar ut för samma sak igen, fast dom handlar på samma sätt.
OBS dock att jag INTE håller med henne när det gäller dig.
Superkramar tbax!
/Douglas
Douglas: Jo, Gerda är normalt väldigt klok, och jag tror absolut det finns poänger i det hon skriver men jag tycker faktiskt inte det stämmer på mig, skönt att du håller med =)
Tack for intressant blogg
Skicka en kommentar