onsdag, november 26, 2008

Att hava sorg

De är aldrig någon som tafsar på mig nuförtiden
Så jag betalar någon.

Hon är grym, nästan ond.
När jag stoppar mitt ansikte i det lilla hållet och lämnar min kropp åt henne vet man att det är smärta som väntar.
När man ber henne ta det lugnt, fnyser hon något om att en spamassage kan du få någon annanstans.
Och nu har jag vant mig.

I går la jag mig mig på britsen halvnaken med den lilla filten över rumpan.
Helt utelämnad.

Du har sorg, säger hon
Nä det är fint. Allt är bra svarar jag.
Nej du har stor sorg. Jag känner det på din muskler.
Lite stressigt kanske, försöker jag.
Nej det är sorg.
Sorg du försöker dölja.

Så jag bara mumlade ett ja till svar.
Jag förstår inte hur hon kunde se.
Det kommer tid att fixa det här.
Du får komma hit nästa vecka igen.
Och jag antar det var mina spända muskler hon pratade om och inte min sorg

Sen trycker hon, med hela sin tyngd in två armbågar i varje skinka.
och får mig att kväva ett skrik av smärta.
Det blev inga rumphänder men rumparmbågar igår.
Nästan samma.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har en nattrapat jag går till varje veka för det e ingen som vill tafsa på mig heller :-)

Men konstigt nog kan dom känna på musklerna om man e sorgsen eller inte.
Hon förklarade det för mig en gånga att det har med att man spänner sig på ett helt annat sätt.
Jag förstår inte riktigt hur det funkar men hon har rätt verenda gång det händer att jag e ledsen.

Fast å andra sidan jag har gått hos henne varje vecka i 10 år så hon kanske bara känner mig bättre än vad jag känner mig själv.

/Nova

Yrsa sa...

Jag tycker det är fantastiskt att de kan se sånt på en. Hsde en sån som jag gick till förut. Men hon var så dyr =(.
Däremot tycker jag det är bra att du unnar dig såna saker för du behöver äkta omsorg och närhet. Någon som ser dig. Inte nån som vill jaga eller så för jaktens och uppehllandet av intressets skull *morr*.

Kram

Supergirl sa...

Nova: Jag tycker det låter som hokus pokus, men uppenbarligen kunde hon se det på något sätt. Jag har gått hos henne sen april så det är inte så länge, och jag pratar så lite som möjligt när jag är där.

Hon pratade oxå om att man spände sig på ett annat sätt så det är väl bara så, att de kan se sånt.

Yrsa:
Det är faktiskt inte jag som betalar om jag ska vara ärlig, utan jobbet. Det lät bara roligt att skriva så =)
Jag är jättedålig på att unna mig såna saker, så jag är glad att jobbet unnar mig istället.

kram