Jag hade glömt, men ändå inte. Hans skratt är som ett magiskt ljud som tinar upp och väcker hela mig. Den delen som han dödade. När vi pratar är det som att slungas tbx i tiden till innan jag låg i fosterställning och grät, tills innan jag tappade tron på oss. Hans skratt lyckas med det som inget eller ingen annan gjort på hela den här tiden.
Det är det vackraste ljudet jag jag kan tänka mig att höra.
Först messar han: Är det du som lämnat något hemma hos mig?
Jag svarar ett kort Ja. Jag verken vill eller har för den delen mkt mer att säga
Sen följer tystnad.
Och jag återgår till mitt knappade på datorn.
Och när telefonen sen ringer, och det står dolt nr på displayen tänker jag inte ens på möjligheten att det kan vara han.
Du är helt galen, vad har du gjort.
Inget
Vad är det du har lämnat?
Det får du se.
Du är underbart snäll. Jag förtjänar inte det.
Nej det gör du inte, och tro inte att det betyder att jag förlåtit dig för det har jag inte.
Min röst är hård och kall, men han låter sig inte avskräckas och tillslut tinnar jag upp och säger att jag känner hatkärlek mot honom. Han bara skrattar åt mig och kallar mig tok
Var är du ?frågar jag och han undviker att svara
Jag vill träffa dig, säger han
Jag är på jobbet.
Jag kan komma dit.
Det går inte jag jobbar och min chef är här.
Vad sa min vän igår, var sa han att jag var?
Han sa att du var hos din tjej.
Tystnad
Alltså han är hemma hos mig med sin familj och det finns ingen plats för mig så jag var tvungen att sova någon annanstans.
Var är du nu? Är du där?
Ja, men jag ska gå och lägga mig direkt när jag lagt på. Hon jobbar och jag kommer sova när hon kommer hem.
Och jag funderar på varför han berättar det för mig, varför han är orolig att jag ska veta det och sen kommer med bortförklaringar till sitt val. Henne framför mig.
Och jag sitter i en fåtölj i ett öde kontorslandskap med bara en grekisk farbror som sällskap som moppar golvet och slungas tbx i tiden till hur det var innan när han nästan var min. Frågar om skola och jobb och berättar om mitt och vi skrattar åt varandra och jag tinar upp och känner energin återvända. För allt är bra när jag är med honom, allt är som det ska vara när jag får höra hans röst.
Får jag träffa dig imorgon frågar han tillslut.
Fråga inte det, det är inte rätt.
Vill du inte?
Mitt förnuft säger åt mig att be dig dra åt helvete och lägga på luren
Men resten av mitt jag vill inget hellre.
Jag ringer dig imorgon, säger han
och jag sitter med luren i handen. Handen som inte vill sluta skaka
Den grekiska farbrorn med det vita håret ler mot mig och gör mig medveten om att jag sitter med ett stort leende över hela ansiktet.
Självrespekt, förnuft, stolthet viskar förnuftet
Men leendet går inte att ta bort.
Det här kommer inte sluta bra.
fast det har det ju redan inte gjort.
16 kommentarer:
Vad. Håller. Han. På. Med. Frågetecken?
Ja du SG...
Han ville träffa dig och när du sa nej skulle han gå och lägga sig. Han var hemma hos henne när han ringde. Jag vet inte, men det känns som om han är en herre som vill äta kakan och ha den kvar. Alltså någon som man inte bör röra med tång.
Bättre fly än illa fäkta!
m.a.o träffa honom INTE!
Jag känner igen mig, har haft samma dilemma och det slutar aldrig "happily ever after".
Han är hos henne, sover där och kommer med bortförklaring ang detta oxå.
Du är alldeles för bra för honom.
Låt det sättas punkt nu, snälla!!!
Kram
Håller med håll dig borta från honom.
Hans betende sista tiden gör så att jag tycker han verkar vara någon typ av player.
Och han ger henne uppmärksamhet fast han inte skulle ha tid om jag har förståt allt rätt.
Förstår att det e svårt du e trots allt kär i honom och man tänker inte riktigt som man borde eller för den delen lysnar på andra eller sig själv.
/Nova
Det är så intressant det här med kärlek. Och bloggar. Som ju ger oss förstahandsinfo, från en part åtminstone. Men alltså. Vi har alla varit där, och vi har alla kloka ord att säga (fly!). Men vi vet också alla att det gör man inte. Man måste in i det för att kunna ta sig ur det. Man måste med andra ord leva det själv. Så, jag hoppas att du kommer få fina stunder med honom, samtidigt som jag hoppas att du inte blir så sårad. Det går bra. Du kommer ut på andra sidan, hur det än går. DET vet jag.
Jag undrar också vad han håller på med? Vad vill han?
Att hålla sig borta och kapa banden kan vara svårt, gör det som känns rätt för dig.
Tycker den där karln mer och mer framstår som en gigantisk uppmärksamhetshora. Skärp dig nu SG, jag vet att det inte är lätt när man förälskad, men nu får du faktiskt vakna till lite.
Vad händer om han nu dumpar den där bruden som han dumpade dig för? Kommer du någonsin kunna lita på hans känslor igen, eller kommer du gå omkring och vara osäker och må dåligt?
Klipp banden helt. Det är det enda rätta.
30+: Jag har verkligen inte den blekaste!!
Fredrik: Visst verkar det som det, men jag hoppas att jag inte tolererar att någon behandlar mig så.
Lattegirl: Jag vet att jag inte borde, men det är det jag vill mest av allt.
Jag har varit i en liknande situation tidigare och det var ett helvete. Förhoppningsvis är jag visare nu.
Nova: Jag vet inte om han är en player, men en väldigt förvirrad ung herre.
Det är svårt att vara klok när man är kär. Helt sjukt svårt!
Uppåt, framåt: Tänk om han oxå hade en blogg. Den hade jag gett mkt för att få läsa, för jag vet verkligen inte vad han håller på med.
Det är klart jag vet att det bästa är att fly, men hur flyr man från det man helst av allt ska hända. Det går inte ihop för mig.
Du är klok, och tack för att du förstår och inte dömer mig ifall jag ger med mig.
Maria: Jag vet nog tyvärr lika lite som ni.
Varje uns av vett hos mig säger att jag ska be honom dra. Jag antar att vi får se hur stark jag är när/om han ringer.
Caesar: uppmärksamhetshora haha jo, kanske.
ag gör mitt bästa för att vakna till, men det är massa förälskelsemoln som hindrar min hjärna från att funka som den ska. För guds skull jag ser mig ändå som en ganska vettig tjej och att träffa honom igen är långt ifrån vettigt.
Du har självklart rätt i att jag kommer gå runt och oroa mig och kanske tom vara extremt misstänksam mot alla han träffar. Jag vill inte vara sån.
Jag ska försöka göra det rätt men jag kan inte lova något...Tyvärr =(
SG vad du än gör så är det det rätta för dig just då iallfall.
Vi kan komma med råd och allt sånt men vi kommer alldrig kunna säga vad som e rätt och inte rätt.
/Nova
Babe, det är ingen som dömer dig om du inte skulle orka stå emot. Du vet själv att du borde klippa allt med den här karln och det är bra. Sen gör man tyvärr inte alltid vad som är bar för en...
Håller inte med nova dock, det finns faktiskt rätt och fel val i den här frågan. Väljer du fel kommer du att få lida betydligt mer och längre än om du väljer rätt.
Kram på dig hursomhelst :)
Nova: Jag är inte kapabel till att fatta rätt beslut. Jag omyndigförklarar mig själv.
Jag uppskattar era tankar.
Caesar: Jag hoppas ni inte dömer mig. Jag vet att det utifrån kan verka som jag är svag ( och härifrån oxå)
Att veta att den man helst av allt vill vara med är ett samtal bort, och stå emot.
Jo, jag kommer få lida hur jag än gör. Men förmodligen mer i det ena fallet.
Hur som han har inte ringt, kanske blir det inte så mkt val att göra.
Kanske verkligen på tiden att göra tvärtemot vad de flesta gör i de här situationerna.
De som lever för varje samtal, varje lånad minut för att sen gå hem och gråta och undra varför du inte duger?
Undra kommer du att göra, men han har gjort sitt val och det är bara att acceptera och gå vidare med ditt liv och dina val.
Kram på dig.
Latja: Du tycker jag ta mitt ansvar som Supergirl och föregå med gott exempel?
Det var inte lite press du satte på mig. =)
Jag tycker inte du ska träffa honom. Men grejen är den att jag hade nog inte vetat hur jag skulle göra i samma situation..... och det är lättare att ge råd till andra, än att följa dem själv.... I KNOW..... tyvärr........
kram på dej!
Vi svaga behöver ju dig som förebild ;-)
Linda: Nej, det är skitsvårt att välja mellan det man vill och det man borde.
Latja: Visst är det tur att ni har mig =)
Fast jag är svag oxå, fast det kan vi strunta i att prata högt om.
Skicka en kommentar