Ni vill veta
I mitt huvud utspelar sig olika scenarion, varför en radioskugga plötsligt drabbat min telefon.
Så jag skickar:
Lite respekt om jag får be!
Det är inte okej att du dissar mig.
Inom loppet av två sekunder får jag tbx ett sms med tre frågetecken.
Och det kanske inte är så lätt att veta att jag nojat ut och följa tankarna som malt i mitt huvud under dagarna.
Sen skriver han:
Du vet att jag har två jobb och pluggar heltid, sluta smsa dig på det anklagande visset.
Och jag känner mig lite dum, men bara lite.
Sen messar vi lite fram och tbx och jag förklar det jag kanske borde förklarat tidigare, att jag förstår att det är jobbigt att vara så upptagen, men det är jobbigt att vara den som väntar.
Att det handlar om en dubbelsidig förståelse.
Och han förstår. Det blir snart bättre.
Sen går någon dag och han hör av sig och frågar om jag kanske vill äta lunch med honom näst, nästa vecka på måndagen. Och jag kan inte låta bli att skratta åt honom och samtidigt tycka att det är lite gulligt att han bokar in en dejt två veckor i förväg.
Och jag tänker att jag ska lämna honom ifred tills saker lugnat ner sig.
Det är inte ultimat, men det räcker...just nu.
(Den här videon är helt underbar på så många olika plan, att det är omöjligt att inte le när man ser den. Var tog alla män i magtröjor vägen? )
6 kommentarer:
haha. precis sådär är jag med: nojar ur fullständigt om folk inte hör av sig. panikar och reagerar. och sen; oj, ja alltså. juste, du hade ju din verklighet också...
Med risk för repressalier så sträcker jag ut huvudet och säger att detta är en ganska typisk kvinlig åkomma ;)
Du gjorde så rätt skicka det där första messet!
Men åter igen tänker jag hur man kan vara sååå upptagen? Är det livskvalité?
Planera in en lunch om två veckor med Dig låter ju lite fel. Vad är man värd då?
Tufft men jag förstår att Du inte ger upp för har man den där känslan som Du har så gör man så.
Jag backade inte från M då han dök upp igen gång nr 2 trots många som sa att.....
Man ska göra det man själv tycker är rätt!
S: Välkommen hit!
Jo, ibland är man sin egen värsta fiende =) Man glömmer lätt bort att det finns saker man inte vet om och är lite för snabb i sin bedömning, kanske inte just i det här fallet men allmänt.
Caesar: Det är det förmodligen, tur att jag är kvinna då när jag beter mg som en =)
Turtelgirl: Som jag skrivit tidigare har jag tröttnat. Elden behöver näring för att fortsätta brinna, och av min återstår bara glöd.
MEN, varför ska man ha bråttom hela tiden? Jag tar en dag i taget. Jag vet ju att det är tidsbegränsat. Kanske gör jag fel men nu har jag påbörjat det här och då fortsätter jag. Så länge en ömsesidig vilja att fortsätta finns. Jag tycker ju väldigt mkt om honom trots allt.
Klockrent! Dina sista två meningar i Ditt svar! Så är det och så var det!
Så rätt och följ det!
Tiden kommer att ge svaret!
Turtelgirl: Tack söta du för ditt stöd!
Skicka en kommentar