onsdag, oktober 22, 2008

Del 3

Jag lägger mig i sängen tillslut.
Jätten sitter kvar på mitt bröst och hur jag än försöker kan jag inte andas.
Jag blinkar upp mot taket och tittar på skuggorna som bildats där från gatlyktan utanför fönstret.
Försöker läsa men bokstäverna bara flyter ihop.
Jag kastar boken med full kraft i väggen.
Tittar på vattenglaset men hindrar mig.
Tårarna börjar rinna igen
Högt den här gången så jag börjar undra om jag stör någon
Funderar vad som kan vara meningen.
Jag tror jag slår de flesta i otur i kärlek.
Vad är det jag borde se?
Vad är det jag missar?
Vad gör jag för fel?

Jag vrider och vänder på mig men får ingen ro och känner mig fortfarande otröstlig.
Klockan tickar fram men ingen sömn kommer.
Efter flera timmar, får jag tillräckligt ro för att somna.

Drömmer otäckt.
Någon kommer till mig.
Vet du vad felet är, vi måste ändra på ditt ansikte.
Sen skär han bort hela mitt ansikte.
Så nu kan du andas, nu kan allt bli bra och jag tittar lite på masken som varit mitt ansikte som ligger där framför mig.
Titta vilken tjock mask du gått omkring med.
Men jag ser exakt likadan ut, under.
Fast näsan är lite ihoptryckt.
Den rättar ut sig efter ett tag säger främlingen.

Jag vaknar.
I någon sekund innan minnet kommit tbx av kvällen innan är allt bra.
Sen börjar jag gråta igen.
Klockan är fortfarande tidigt.
Har bara sovit i knappt en timme.

Klär på mig och åker till jobbet.
För jag vet inte vad jag skulle göra hemma.
Jag känner mig ensammast i världen.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Jag har aldrig kommenterat på en blogg innan och har inte heller själv någon. Jag ramlade över din blogg av en slump och har följt den lite sen dess, du skriver jättebra och intressant. Eftersom du verkar jätteledsen( med all rätt) ville jag ändå bara kommentera. Jag känner igen mig lite i dig, och jag tror att problemet delvis är att du ser "för mycket gott" i människor innan du vet vilka de är. Det handlar inte om att man ska gå omkring och vara misstänksam mot andra, men att vänta lite med att investera. Tyvärr, tyvärr har jag av egen och andras erfarenhet insett att om det verkar "mystiskt" att han inte hör av sig som han ska och liknande så betyder det att han inte är tillräckligt intresserad. Superhårt och svårt att acceptera i bland men inte desto mindre sant.
Önskar att det inte vore så, men i bland är det bättre att acceptera hur landet ligger tidigt så slipper man bli för sårad. Hoppas du slipper sådana här upplevelser i framtiden( hoppas alla gör det).
Kram!

Anonym sa...

När man inte kan ses oftare så är risken stor att det inte kan funka, men det är överjävligt av honom att låta dig fortsätta att tro och hoppas medan han utvecklar känslor och förhållande med någon annan - FY F-N vad fult!!!!
Själv stålsatte du dig och var honom trogen - till vilken nytta då?! Inte alls konstigt att du är både arg ledsen och förtvivlad.

Kommer att tänka på vad en fd kollega alltid brukade säga (inte för att det är någon tröst alls men själv tycker jag att det ofta känns så) "Life´s a shit and then you die"

Hade jag varit där skulle jag hållt om dig och låtit dig gråta mot min axel och kanske klappat dig på håret, inte för att det hjälpt så mycket men det är ändå skönt när någon bryr sig... Nu får det bli tröstande kramar från cyberrymden.

Ps. Jag hatar MR Dryg!!! Pga av att han tillfogat allas våran Superflicka så mycket smärta Ds.

Anonym sa...

skulle det vara till någon yttepyttetröst ens att tänka: vilken tur att du inte e hon, som han verkar kunna knulla bakom ryggen på sen. vilken skit han är. hon blir nog också bränd ska du se./m

Anonym sa...

Ja SG, läser hos dig ibland men har inte kommenterat nåt typ. Tyckte det var dags nu.
För det första så vet jag hur det känns, fast det hjälper ju inte dig. Jag tycker att det är bra att du skriver, då får man bättre perspektiv på vad som hänt. Det hjlpte mig förra året när jag var i mitt svarta hål.

För det andra så tycker jag att du verkar vara en så klok tjej, som tänker så rätt. Som t.ex. det här om spelet. Att när man inte spelar spelet så kan man lita på varandra - då kan det hålla. Att spelet bara för med sig osäkehet som gör att allt går åt helvete.
Killar som spelar spelet håller det inte med i längden - det vet vi ju. Ändå går man på det. Varför?

Varför går man på det när man ändå vet att det blir skit. Jo för att man ändå inte kan sluta hoppas på att han finns. Han som inte är elak. Han som stannar. Och han MÅSTE finnas någonstans. Eller hur?

Så gråt SG. Och skriv om hur ledsen och arg du är. Så torkar tårarna till slut och ilskan domnar bort. Lätt att säga - emn så är det ju.
Och rätt som det är så kanske HAN är där. Han som inte spelar spelet. Då är det din tur.
Kram

Anonym sa...

Jag tror inte att du har missat eller gjort något fel alls, men jag tror du har gjort val utifrån hoppet, på din dröm där verkligheten inte fått riktigt plats.

Från första början gör han dig osäker. Så osäker att du kallar honom Mr Dryg. Han är plump och oförskämd, men du väljer att kalla det charmigt. Jag hajade till direkt när du beskrev detta. Han lät som en så där som läst "Spelet" och tränat åtskilligt på att kasta neggar än och än dit. Och vet att han alltid får napp. Någonstans. Jag tror inte alls att du är nån bimbo. Långt ifrån. Du såg ju och hörde allt. Och jag tror inte att det är fel att tro gott om människor. Man behöver inte vara godtrogen och naiv för att man tror på alla människors inre godhet. Och nog tror jag att du lyckats framkalla en hel del känslor hos honom. Skulle inte kunna tänka mig att någon kille ställer sig likgiltig till dig.

Men jag kan dela med mig av min egen erfarenhet. Hittar du något där så varsågod och är det helt fel så kasta bara bort det.

Jag hade länge en övertro på mig själv och min förmåga att kunna förändra andra människor. Och att min kärlek räckte för oss båda om nu inte han hade den helt och fullt. I ärlighetens namn var jag nästan Gud själv. Hans rädsla, hans ovilja, hans osäkerhet, hans alla-möjliga-orsaker-till-att-inte-vilja-binda-sig med mig kunde jag råda bot på. Åtminstone måste jag försöka. Det vet jag nu att det inte går. När jag efter ideliga besvikelser märkte att ingen varken förändrade sig eller tackade mig eller att jag fick något endaste jävla gott av det, så höll jag istället på att trilla in i just där du befinner dig. Att jag skiter i allt och alla.

Hjälp på vägen ledde in mig på mer konstruktiva vägar. Och jag ser att cynism, ironi, sarkasm och framförallt hämnd varken läker eller får mig att leva. Att överleva är nämligen inget vidare alternativ, anser jag. Konstgjord andning eller vad! Nej tack!

Tur att du slapp Mr Dryg på ett tidigt stadium, får jag säga, tänk vad många hjärtekrossade år du sluppit. Nu kanske den riktige Mr SuperRight får chansen att visa upp sig. Han har hållit sig borta bra länge. Kanske varit tvungen att utveckla sig och bli just Mr SuperRight som möter dig i rätta ögonblicket.

/Gerda

Anonym sa...

Blir så arg på det här att han menar att du satsade för mycket.. Hur kan man satsa för mycket??
Är det inte meningen att det är just det vi ska göra när vi blir intresserade?
Du hade otur Sg, han har förmodligen inte varit ärlig mot dig från början =(
Sen vill jag helst skjuta honom för att han ens tänker tanken att få sätta på dig.

KRAM!!

Varför vara perfekt.. sa...

Dina inlägg gjorde att jag fick tårar i ögonen... Är ledsen med dej, vännen!

Kraam

Supergirl sa...

Anonym: Välkommen och tack för att du tog dig tid att skriva ner dina tankar. Det betyder väldigt mycket.
och tack för dina snälla ord om min blogg, blir så glad.
Lustigt att du säger det där med, ser för mkt gott. Mina vänner är ofta på mig om det. Men slutar jag med det ger jag upp hoppet om mänskligheten och då kommer jag gå sönder på riktigt. Jag tror helt ärligt att alla har något gott i sig. Det gäller bara att veta var man ska titta. Jag är vän med människor som folk skulle kalla riktiga skitstövlar och tro det eller ej men de är de som verkligen ställt upp. Jag har aldrig ångrat det. Jag borde skriva ett inlägg m det här =)
Jag vet att det är förstå att jag väntade, men jag frågade honom flera gånger om han verkligen ville det här och jag fick alltid ja.
Jag håller med, hoppas alla slipper uppleva det här.
Kram tbx.

Hossan: Jag vet inte vad jag ska säga, visst jag var honom trogen, men det var mitt val och det kändes aldrig som någon uppoffring. Jag ville vara med honom, bara honom.

Jag vill inte att du ska hata honom, men du kan få vara arg på honom och besviken. =)

Anonym2: Ja och nej.
Fast han knullade inte någon bakom ryggen. Jag tror han kommer vara henne trogen.

Zinne: Välkommen hit!
Jo, det hjälper att du förstår även om jag önskar du inte gjorde det, att du var lyckligt ovetande.

Jag vet inte varför vi går på spelet, men jag tror att jag inte gör det längre, fast vad vet jag.
Jag måste få bevisat för mig att någon gillar mig för att våga, men uppenbart är det inget som ger garantier.
Jag vet att det finns superfina killar därute. Men det gäller ju att de är rätt för en oxå och där kommer problematiken in.

Och kanske han dyker upp en dag, men han lär nog få ett helvete innan han vinner mitt förtroende, precis som jag hade med Mr Dryg.

Supergirl sa...

Gerda: Som singeltjej har jag självklart läst spelet och kan den ganska bra.
Kanske var jag otydlig när jag skrev inlägget om varför jag kallade honom Dryg, men det handlade inte alls om det. Det var hans smeknamn, något jag kallade honom öppet. Det ver hans "dryghet" som gjorde att jag föll för honom. Jag får utveckla det senare.
Jag är inte heller den som har höga tankar om mig själv. Men jag är helt övertygad om att han har äkta känslor för mig. Dels för han sagt det massa gånger senast igår och dels för att det märks. Men sen räckte dem inte ända fram och ja då spelar det egentligen roll, eller hur?

på din berättelse låter det som vi är/varit i samma sits, skillnaden är väl att jag inte kommit lika långt som du än.

Jag kanske borde vara glad att jag slapp honom, men det är jag inte för det känns som det tog slut innan jag fick en riktig chans och det är frustrerande och orättvist.

Latja: Vad ska jag säga, män är män.
Och självklart är det så att man ska satsa. Mitt förnufft säger att jag gjorde rätt men mina känslor håller inte med.

Linda: Tack för din medkänsla.