Söndagstankar

Jag har umgåtts med Bror hela dagen, brutit upp golv så att dammet yrde och färgade mitt hår vitt och min hud svart. Att jobba med kroppen och se resultat är en syssla jag gillar mkt.
I mitt nästa liv ska jag bli snickare, och nöja mig med att inte använda huvudet utan bara kroppen.
Jag borde lära mig det i det här livet också. Följa känslan mer..

Snart är det måndag och ny vecka. Veckan jag ska träffa Mr Dryg. Jag trodde jag skulle längta mer, men jag vet inte nervös är den enda känslan jag känner, för när man ses så sällan som vi gör blir varje dejt som en första dejt om och om igen.
Jag hatar första dejter.
Jag gillar tionde mer, och nu blir det som den tionde första. Jag vill ta klivet upp, efter tre månader av ständig väntan är jag redo. Tre månader.
Första dejten hade jag shorts nu bär jag mössa och jag är fortfarande nervös.
50 first dates och jag måste vinna och vinnas om och om igen.
Kanske slutar jag vara nervös nästa gång jag har brunbrända ben som solen värmer?
Men då är jag borta. Jag har satt upp en egen deadline för mig själv. Hit är jag förstående och tålmodig, men inte en dag längre. Sen får någon annan chansen.
Jag undrar ibland om han ger andra chansen.
Om han kysst någon annans läppar.
Om jag frågade vet jag han skulle svara.
Om svaret var annat än jag ville men som jag inte hade rätt att begära, skulle jag gå då? Jag tänker att jag inte tror att jag skulle kunna stanna även om jag skulle vilja. För jag har väntat och väntat.
Min sexlust som bor inom mig gav upp för länge sedan.
I den här kroppen blir det inget åka av se den och tog ett rep och hängde sig.
Min kropp hatar min disciplin
och jag har börjat stänga av ljudet på mobilen om nätterna och förundras över att pojkar fortfarande ringer. Fast jag aldrig, aldrig sagt ja.

Nästa vecka som börjar om bara några minuter får jag träffa honom jag säger ja till.
Jag undrar om jag får kyssa hans hals.
Jag undrar om jag kommer vilja.
Jag undrar om han kommer hålla min hand.
Jag undrar om han längtar.