Min mobil är min ständiga följeslagare. Vart jag än går håller jag den i handen.
Jag har pratat snällt med den.
Jag har bönat och bett.
Jag har sagt till på skarpen.
Jag har skrikit.
Jag har hoppat av frustration bredvid den.
Men den svara bara med tystnad. Ibland ringer det och ibland piper den till med något inkommande sms och jag pendlar mellan att vara överlycklig till förtvivlad på tre sekunder. Jag svär irriterat åt vem det än må vara för att de orsakat den extremt obehagliga känslovåg.
Jag fortsätter titta på mobilen klappar på den och lovar att aldrig bytta ut den, men låt mig höra något från P ett sms med banalt innehåll om vädret räcker mer än väl. Men inget hjälper, inget hör jag.
Jag går igenom lördagen igen för 55 gången. Vad kan jag ha gjort för fel, vad kan jag ha sagt. Min frustration är enorm. Jag kommer inte på något. Allt gick ju bättre än jag vågat hoppats på. Och jag frågade rakt ut om jag fick träffa honom igen och han sa ja som det var självklart. Så varför hör han inte av sig? En blind idiot hade tom fattat att jag var intresserad. Jag gjorde inget för att dölja det. Han kan inte tvivla på mitt intresse.
Jag tänker att jag borde kanske skriva något men men jag kommer inte längre än "Hej P" sen tar det slut jag kan inte kall smsa, när det enda jag vill är att fråga om och när jag får träffa honom igen. Inte vara för på. Och jag avskyr det här spelet. Jag vill inte spela det här spelet. Jag har vägrat konsekvent. Jag är alltid rakt på. Jag vet inte om det skrämt någon, mkt möjligt men det är så jag är.
Jag håller ändå tbx för fick jag göra som jag ville så skulle jag sicka ett dussin röda rosor, diamantring, choklad, en resa och gärna få allt levererat av en skön sjungande kör. Men jag är inte helt blåst. Det skulle vara för mkt.
Kanske bara rosor?
5 kommentarer:
ha ha ha, det är verkligen så likt mig!! =)
Kan skratta nu åt det, men när man är uppe i det har man lust att klippa till den som råkar skicka ett sms och vara fel person. Det finns säkert ngn larvig tre-dagars-regel för killar när det gäller att höra av sig, eller så blev han förkyld av snöovädret och det vet vi ju hur det blir då ;-)
Rosor har jag ju provat, tyvärr hjälpte inte ens det i mitt fall....Men lycka till :-)
Men kära Supergirl, att du inte förstått vad jag förstod så fort jag läste ditt inlägg. Pojkstackaren har ju tappat sin mobil.
Men känn dig inte ensam. Det har hänt mig flera gånger att de stackars männen tappat sina mobiler och därmed förlorat mitt nummer och just därför aldrig mer kunnat höra av sig.
Det är jobbigt när det händer. Vi kanske kan bilda en stödgrupp?
//Yours truly -Suntui
Oj oj!
Pling...sms....nej reklam från Lindex. Suck!
Vänta är olidligt.
Skriv nu ett sms till honom! Varför gå och plåga dig?
Skriv bara kort att det var härligt träffas...eller något sånt. Ta första steget, han gjorde det ju då häromveckan innan middagen. Så helt ok att det är Din tur nu skicka ett mess.
Plåga Dig inte mer!
Å Du har abslout inte gjort något fel!
Messa! ( för vi vill vet afortsättningen *L* )
Latja. Det här är helvetet. Jag vet verken ut eller in. Jag tror han står över tre dagars regler och för övrigt är jag inne på dag fyra nu.
Magicgirl: Jag tror inte det är riktigt läge att skicka rosor för mig, och det verkade ju inte hjälpa för dig heller.
Suntui: Du är så klok, visst vore det den enda logiska förklaringen. Stödgrupp är jag absolut på och om inte pojken hittar sin mobil snart så lär jag verkligen behöva den. Du oxå förmodligen för jag kommer nog att vara en plåga att umgås med- förlåt i förhand!
Turtelgirl: Jag dör av att vänta utan att kunna göra något åt det.
jag har nog kanske inte skrivit det. Har ingen koll på något längre men det var jag som messade först och frågade om jag fick bjuda honom på middag. Det tog dock ganska många dagar innan han svarade, så jag trodde han kanske bytt nr eller nåt. Så därför vill jag inte höra av mig känns som jag tagit initiativ så det räcker för en livstid
Skicka en kommentar