Jag gjorde slut med Mr Snygg förra söndagen och led oerhörda plågor av dåligt samvete och mådde så extremt dåligt. Jag kunde inte låta bli att messa och be om förlåtelse. Kanske var det här jag gjorde mitt första misstag. Lugnet rådde i dagarna två tills tisdagen kom och jag fick ett lite oskyldigt filmtips messat till mig på mobilen. Det gjorde mig glad. Det betydde ju att trots de hårda ord jag fick höra några dagar innan att han inte hatade mig.
Kanske borde jag bara struntat i att svara men det gjorde jag inte utan jag tackade vänligt.
Sen kom alla hjärtans dag och han ringer. Jag blir lite lätt förvånad men väljer ändå att inte svara. Vill inte bli på dåligt humör, men han ger sig inte så lätt så han messar istället.
"ses ikväll? puss"
och jag stirrar lite frågande på mobilen och tänker att jag svarar senare. En timme senare ringer han, och ringer och ringer och nu vågar jag inte svara längre. Han messar igen.
"Är i stan och väntar på dig.
Hör av dig när du är på väg hem så kan jag möta upp dig. Puss"
Nu börjar jag bli lite sur. Har jag sagt att jag vill träffa honom idag? Tar han det förgivet efter som det är alla hjärtans dag? Men jag gjorde ju slut, jag är helt 100 på att jag faktiskt gjorde det. Men han beter sig som att vårat samtal några dagar tidigare aldrig ägt rum så jag ändå börjar tvivla på mig själv, var jag tydlig nog?
Jag skriver tbx att jag inte kan ses, och han vill veta vad jag ska göra och jag berättar att jag har andra planer men skriver att jag ringer honom en annan dag så får vi prata mer. Jag tycker jag har varit tydlig. Finkänsligt antytt att jag ska på dejt med någon annan.
Några timmar senare ringer han igen och skickar mess om vi kanske kan ses på söndagen. Det börjar bli uppenbart att han tänker ignorera mitt försök att dra mig ur vårat förhållande. Jag svarar att jag är upptagen.
Fredagen kommer och han ringer: ska vi ses ikväll gumman? Jag är upptagen svara jag kort och han blir sur och jag förklarar att jag brukar ha planer för mina fredagskvällar, speciellt om han ringer samma dag. Och han säger att han känner sig avvisad och jag svarar bara jaha fast jag har lust att säga kommer du ihåg när jag gjorde slut. Men jag säger inget.
På natten ringer han igen. Jag svarar yrvaket och han bönar och ber om att få komma över och ligga skeden. Jag svarar att jag är trött, jag sover klockan är mitt i natten. Han blir flyförbannad. Du vill ju aldrig träffa mig längre.
Jag är tyst. Han maler på om att jag är känslokall och slänger tillslut på luren i örat på mig. Jag bryr mig inte nämnvärt, börjar bli van. Tänker för mig själv att om han försöker få mig tbx så gör han ack så fel. Men somnar strax om.
Lördag morgon. Han messar och fråga om jag haft en trevlig fredagskväll. Jag svarar inte. Några timmar senare messar han igen och säger att han ska ut och är fylld av förväntningar av vad kvällen ska bära med sig. Han försöker få mig svartsjuk. Jag svara inte. När P kommer slår jag av mobilen, för första gången på evigheter.
Söndagen. Klockan är inte mer än 12 när han ringer. Jag svarar. Han frågar om han får träffa mig och jag svarar att jag har planer. Han är tyst och jag kan verkligen se hur han anstränger sig för att inte bli arg igen. När får jag träffa dig igen då, frågar han istället. Jag är på humör för att köra göra slut samtalet igen och efter att försökt slingra mig utan att lyckas bestämmer vi att vi ska ses på torsdag. Jag har i gengäld fått två dagar av lugn och ro och en deadline för när jag måste göra slut igen. Jag vill inte!! Ska jag verkligen behöva ta det där jobbiga samtalet igen. Det tog musten ur mig första gången. Tänk om Mr snygg kunde ha visat lite mer uppskattning när han faktiskt hade en chans. Då hade det aldrig blivit så här. Men jag kanske ska vara tacksam för hade han gjort det hade jag inte tagit en andra chans med P
Men till poängen, det ironiska i hela historien är alltså att Mr snygg efter jag gjort slut med honom varit mer på än någon gång under alla de månader vi träffades. Det är som att när han inte kan få mig längre är beredd att göra vad som helst för att få träffa mig igen. Är det så att det ligger i människans natur att vilja ha det man inte kan få.
Så för att få P att bli riktigt kär i mig så ska jag göra slut?
6 kommentarer:
jag tror att nyckelordet här är avvisad
Det är så sant som det är sagt! Det man inte kan få vill man ha! Att avvisa någon är nog väldigt effektivt om man vill ha personen springande efter sig. Mr Snygg beter sig ungefär som min sambo. Jag vet inte hur många samtal jag har haft med honom, om att vårt förhållande är över. Och varje gång tror jag att allt har gått in och han har förstått, men då börjar jakten. *suck!*
Glömde ju säga, att göra slut med P verkar lite riskabelt... det skulle nog inte jag våga chansa på i alla fall. Tänk om han är undantaget som bekräftar regeln och drar sig undan helt om du gör slut... Hmm, inte så lyckat! ;o)
Jag tycker snarare att det känns som att Mr Snygg vill ha den han inte kan få, att han gillar jakten, eller att han helt enkelt inte vill/kan acceptera att du gjrot slut!
I dina kläder hade jag inte träffat honom för att göra slut IGEN! Jag hade sms:at och påmint om göraslutsamtalet tidigare och bett honom respektera det.
Men kära supergirl. Har du inte lärt dig någonting om hur man avvisar någon ordentligt. Vi tar det igen:
- Hej. Det här kanske låter jättekonstigt. En släkting till mig i Bangladesh ringde igår och frågade om jag ville arbeta som flygvärdinna där i ett halvår. Jag kan inte tacka nej till det. Du är en riktig bra kille, men du förstår att det blir lite svårt att ses igen.
-Jag skäms så oerhört mycket att jag inte berättat det här tidigare. Men det är så att jag är transsexuell. Och det kommer inte funka i längden. Ledsen. Björnkram
- Jag är så himla trött på kvällarna och du säger att du är trött på morgonen, så jag tror inte att det här kommer att funka.
- Jag har fått HIV. Skitjobbigt. Hoppas att du förstår att vi inte kan ses under tiden jag äter bromspiller.
- Jag har precis blivit kidnappad och bortrövad. Jag sms:ar från en svart mörk låda just nu. Det är skitjobbigt. Jag vet inte ens vad jag är. Det jag vet däremot, är att vi inte kan ses på ett tag. Förmodligen aldrig mer. Shit nu hör jag röster. Gotta Go! Kramiz,
.perpotator: Jo nog är har han blivit avvisad, men han verkar ha gått i gång på det.
Chaos: Varför ska det vara så? Att man vill ha det man inte kan få? Ingen blir ju lycklig av det så varför verkar det ligga i vår natur?
Haha Nej jag tänker inte göra slut med P för att få honom att bli kär i mig. Tror inte det funkar på honom faktiskt =)
Liza: Nog gillar han jakten. Han "tjatade" i två månader innan jag gick med på att träffa honom och jag beundrar hans mod. Att han vågar kämpa för det han vill ha, men han glömde att vårda det när han väl fick det.
Citykillen: Tack för mkt användbara tips =)
Var lite sugen på den om att flytta till Bangladesh, men med min tur så springer jag väl på honom efter det =)
så jag körde den mer vanliga "jag behöver vara själv ett tag" ganska sant tom
Skicka en kommentar