Prövningar

Tre män på tre dagar.
Tre män har hört av sig och bett om att få dela min tid och åtrå min kropp.
Tre män på tre dagar. Händer det annars? Jag tackar vänligt men väldigt bestämt nej till dom alla. Jag är upp över öronen förälskad, kär i någon annan säger jag. Om det finns en gud och han vill pröva mig för att se om jag är lämplig flickvän till P så får han komma med svårare prövningar än så. Inget kan få mig på fall. Inte ens om det kastar ner mig i en ormgropp med nakna män redo att kyssa mina fötter kommer jag ens tveka inför valet att låta de röra vid mig. Det finns bara en för mig nu. Ingen förutom P vill jag ha.
Att låta någon ens kyssa mina läppar och sudda ut det som han rört vid känns otänkbart.
Jag kommer aldrig låta någon annan kyssa mig igen för om jag dör så vill jag att hans kyss ska vara den sista jag fått.

Jag fortsätter och vänta på att han ska höra av sig. Jag fortsätter att få en hjärtattack varje gång telefonen ringer eller piper till med inkommande sms. Snart går jag ut med en officiell begäran till mina vänner att inte höra av sig till mig för mina nerver klarar inte av att dessa känslomässiga pendlingar. Jag fortsätter att be till en gud jag inte vet om jag tror på. Jag lovar mig själv att anstränga mig ännu mer för att bli en bättre människa bara P vill träffa mig igen. Jag brainstormar förgäves med mig själv om det finns något jag kan göra för att få honom att känna åtminstone hälften av det jag känner. Snart googlar jag på kärleksdrycker i min desperation efter att göra något.
Jag klarar inte av att bara vänta.
Vänta utan att kunna göra något för att påverka.
Det tar livet av mig.
Jag är beredd att kämpa till sista droppen blod, men jag vet inte hur.
Det enda som får mig att orka mig gå igenom dagarna är att han inte sagt att han inte vill ha mig.
Hoppet finns kvar men för varje timme som går faller jag djupare ner.
Tre dagars regeln slutade gälla för 35 minuter sedan.
Tänk om han visste hur jag känner.