Tisdag 14:45: Sitter och pratar med bror i telefon och uppdaterar honom om de senaste nyheterna om P, berättar att vi snart ska gå ut och äta och jag är såå lycklig. Det piper till i bakgrunden av ett inkommande sms. Vänta ska jag bara läsa säger jag och läser raderna som får luften att gå ur mig. Jag får ur mig att jag är dumpad och lägger på luren.
Hinner inte tänka, måste jobba. Sätter mig framför datorn någon kommer förbi och ska fråga något men jag lyckas inte lyssna fast jag försöker men det enda jag gör är att stirra på papperet han pekar på. Säg något tänker jag men det inte ett ljud kommer fram. Han går därifrån och jag vänder mig mot datorn igen. Måste göra klart presentationen, koncentrera dig för i helvete. Det börjar rinna tårar. Men jag sitter kvar och försöker med varje uns av vilja att jobba vidare. Kollegan bredvid tittar försiktigt på mig där jag sitter med tårarna rinades ner för kinderna.
- Är du okej?
Jag kan fortfarande inte prata. Jag bara nickar lite utan att titta på honom. Ett uns medlidande och jag kommer inte kunna hålla mig.
- Är du säker på att du mår bra?
De tysta tårarna förvandlar till ett hulkande storgråt.
Jag måste bort, säger jag. Tar jackan med ena handen och springer gråtandes genom avdelningen där alla kollegor sitter, ut genom huset.
Jag behöver luft kan inte andas. Regnet öser ner och sätter mig på en bänk och gråter, gråter så att jag skakar. Jag måste bort. Var ska jag ta vägen? Ringer Bästa Tjejen, hon den enda jag vill träffa den enda som kommer förstå.
Efter en mkt instabil vända på systemet, där tårarna fortfarande rinner sitter jag tillslut på bussen. Pratar med skitstövel.
- Jag vill veta varför ingen blir kär i mig! Jag förtjänar ett svar. Luktar jag illa eller vad är det för fel. Jag förtjänar att veta. Om jag är din vän så berättar du nu!
Folk skruvar på sig obekvämt på bussen.
Skitstöveln tröstar och lugnar. Förklarar det alla säger att jag är den bästa tjejen någonsin och en massa superlativ som inte betyder något.
- Vill du ha sex med mig nu så får du det nu på en gång. Knulla bort P från mig. Det äcklar mig att han rört vid mig.
- Det är inte det du behöver. jag tänker inte ha sex med dig. Du behöver en vän inte sex.
Och jag älskar honom för att han säger så. För att skitstöveln säger nej till sex har under hela tiden jag känt honom aldrig hänt. Det är det största kärleksförklaringen jag kunde få.
Hemma hos bästa tjejen ältar jag och hon lyssnar. Och jag älskar henne för att hon förstår och inte säger att han inte är värd mig, att jag kommer hitta någon bättre.
Vi åker in till staden och på tåget säger jag att jag tycker jag tar det här ganska bra trots allt för att sedan när vi klivit av brista ut i gråt i hennes famn. Vi sätter oss i en bar och jag gråter som ett barn. jag tänker inte hålla tbx något alls. Ut med all sorg. Jag visar upp mitt patetiska dumpnings sms för alla som vill se och känner mig den mest patetiska varelse på jorden. Full och jävlig gråtades över en snubbe på en bar. Man sjunker inte djupare än så. Jag har blivit dumpad av mannen som fick min biologiska klocka att ticka via ett sms!
Men P hade rätt i en sak. Jag förtjänar det bästa och det är absolut inte han!!
onsdag, februari 27, 2008
tisdag, februari 26, 2008
Döden
Sms från P 14:45:44:
"Hej SG, Hoppas du mår bra. Känner inte att mina känslor för dig utvecklats på det sättet som jag hoppats. För att jag ska fördjupa mig i en relation vill jag känna att det är 100% rätt. Tycker du är en superfin tjej som förtjänar att träffa den bästa. Tyvärr är jag nog inte denna. Kram"
Jag har inga ord att säga.
"Hej SG, Hoppas du mår bra. Känner inte att mina känslor för dig utvecklats på det sättet som jag hoppats. För att jag ska fördjupa mig i en relation vill jag känna att det är 100% rätt. Tycker du är en superfin tjej som förtjänar att träffa den bästa. Tyvärr är jag nog inte denna. Kram"
Jag har inga ord att säga.
måndag, februari 25, 2008
Störd dygnsrytm
Jag har varit hos doktorn idag. Han konstaterade att jag lider av störd dygnsrytm efter en timmes konsultation. Så nu har jag fått stränga order att vara i säng senast 22.30 om kvällarna. Helt plötsligt försvann en massa tid, som jag oftast lägger på bloggen =(
För ett år sedan var jag hos en annan läkare med samma problem. Han konstaterade även han att jag var en kvällsmänniska. Men tyckte jag kunde lösa det genom att börja jobba som bartender?!(Det är ju därför jag har en massa studielån) Jag tror jag ska försöka med att gå och lägga mig i tid istället och hoppas att det hjälper.
Nu har jag dock en väldigt bra anledning att hoppa i säng, för imorgon är det tisdag och då ska jag träffa P. Känns som dagen förre julafton när man var liten =)
För ett år sedan var jag hos en annan läkare med samma problem. Han konstaterade även han att jag var en kvällsmänniska. Men tyckte jag kunde lösa det genom att börja jobba som bartender?!(Det är ju därför jag har en massa studielån) Jag tror jag ska försöka med att gå och lägga mig i tid istället och hoppas att det hjälper.
Nu har jag dock en väldigt bra anledning att hoppa i säng, för imorgon är det tisdag och då ska jag träffa P. Känns som dagen förre julafton när man var liten =)
Skitstövlar kan vara förklädda änglar
Skitstöveln bad om ursäkt idag, och hävdade igen att han var riktigt glad för min skull. Nu när han tänkt över saken insåg han att jag hade rätt. Han frågade lite försiktigt om jag även räknade oralsex som otrohet. Well you can´t blame a guy for trying...=)
Nu är vi vänner igen iaf och P kan lägga till en person till på listan som kommer gör honom illa om han sårar mig.
Jag undrar ibland vad jag har gjort för att förtjäna så underbara vänner och Skitstöveln tillhör verkligen en av de närmaste jag har. Jag litar på honom till 110% Jag vet att han alltid kommer finnas där för mig oavsett vad och jag kommer finnas här för honom. Det känns tryggt att veta. Vem hade annat att vi skulle bli så nära vänner när vi först träffades att döma av hans nick så inte jag =)
Nu är vi vänner igen iaf och P kan lägga till en person till på listan som kommer gör honom illa om han sårar mig.
Jag undrar ibland vad jag har gjort för att förtjäna så underbara vänner och Skitstöveln tillhör verkligen en av de närmaste jag har. Jag litar på honom till 110% Jag vet att han alltid kommer finnas där för mig oavsett vad och jag kommer finnas här för honom. Det känns tryggt att veta. Vem hade annat att vi skulle bli så nära vänner när vi först träffades att döma av hans nick så inte jag =)
Sliter och drar
Jag har inte hymlat eller ens försökt dölja för någon att jag träffar P, tom större delen av min familj vet om det. Även de pojkar jag umgås med på ett mer än vänskapligt plan har jag berättat för att jag nu dejtar någon som jag satsar 100% med.
När jag berättade för Skitstöveln, verkade som han helt ärligt blev riktigt glad för min skull och tyckte jag förtjänade att träffa en bra kille. Han undrande lite försiktigt om jag skulle glömma honom nu och jag försäkrade att det inte skulle påverka vår vänskap.Vi är vänner oavsett vad som händer. Han verkade nöjd med det svaret och jag blev glad över att jag hade en sån fin vän i Skitstöveln som trots allt verkade bli glad för min skull trots att jag träffat någon annan. Naiva jag!
I natt ringde han.
- Hej gumman, får jag sova hos dig?
- Jo, det är klart du får om du behöver någonstans att sova. Du vet att du alltid kan komma hit. (han och hans sambo bråkar ganska ofta och ibland vill han inte gå hem)
- men du vet att inget kommer hända mellan oss, fortsatte jag för att ändå vara tydlig.
- vadå för den där killen du pratade om?
-Ja, jag sa ju att jag var seriös med det här.
- Åh, fan där ser man ,säger han och så lägger vi på och jag somnar om.
Tidigt på morgonen får jag följande sms:
"Trodde aldrig du skulle säga eller göra så här mot mig. Trodde det vi hade var ett speciellt band oavsett om vi är ihop med någon eller inte. Trodde vi skulle fortsätta ha sex med varandra"
och jag blir lite paff för han tycker uppenbarligen att jag sviker honom genom att inte vilja vara enligt mig otrogen mot P. Jag försöker förklara men han är arg och besviken på mig. Försöker prata med honom senare på dagen på Msn men han vägrar att ens tilltala mig. Jag har svikit honom, valt bort honom enligt hans mening. Allt för att jag väljer att satsa på en relation som faktiskt kan utvecklas till något seriöst. Jag tror inte han är så glad för min skull längre.
I dag hörde även Mr snygg av sig.
"vill du ses någon kväll i veckan. Kram"
och jag sliter mitt hår i frustration!! Är jag verkligen så otydlig? Jag sa att jag ville ta en paus, att jag behövde tid för mig själv och det kändes som han förstod. Men jag fick fyra dagar!! Seriöst. Ska jag behöva säga att jag aldrig mer vill se honom. Att jag träffat någon ny. Förmodligen är det enda rätta, men hade någon sagt allt det jag sagt till Mr snygg och varit så tydlig med att jag inte vill träffas så hade jag förstått. Jag tvivlar inte på hans intelligens men det här börjar ju nästan bli löjligt.
Nu fattas det bara att något ex från urminnes tider hör av sig och vill ses.
Hade jag suttit här ensam och längtat efter lite mänsklig närhet, då hade ingen hört av sig.
Så är lagen.
Allt eller inget
När jag berättade för Skitstöveln, verkade som han helt ärligt blev riktigt glad för min skull och tyckte jag förtjänade att träffa en bra kille. Han undrande lite försiktigt om jag skulle glömma honom nu och jag försäkrade att det inte skulle påverka vår vänskap.Vi är vänner oavsett vad som händer. Han verkade nöjd med det svaret och jag blev glad över att jag hade en sån fin vän i Skitstöveln som trots allt verkade bli glad för min skull trots att jag träffat någon annan. Naiva jag!
I natt ringde han.
- Hej gumman, får jag sova hos dig?
- Jo, det är klart du får om du behöver någonstans att sova. Du vet att du alltid kan komma hit. (han och hans sambo bråkar ganska ofta och ibland vill han inte gå hem)
- men du vet att inget kommer hända mellan oss, fortsatte jag för att ändå vara tydlig.
- vadå för den där killen du pratade om?
-Ja, jag sa ju att jag var seriös med det här.
- Åh, fan där ser man ,säger han och så lägger vi på och jag somnar om.
Tidigt på morgonen får jag följande sms:
"Trodde aldrig du skulle säga eller göra så här mot mig. Trodde det vi hade var ett speciellt band oavsett om vi är ihop med någon eller inte. Trodde vi skulle fortsätta ha sex med varandra"
och jag blir lite paff för han tycker uppenbarligen att jag sviker honom genom att inte vilja vara enligt mig otrogen mot P. Jag försöker förklara men han är arg och besviken på mig. Försöker prata med honom senare på dagen på Msn men han vägrar att ens tilltala mig. Jag har svikit honom, valt bort honom enligt hans mening. Allt för att jag väljer att satsa på en relation som faktiskt kan utvecklas till något seriöst. Jag tror inte han är så glad för min skull längre.
I dag hörde även Mr snygg av sig.
"vill du ses någon kväll i veckan. Kram"
och jag sliter mitt hår i frustration!! Är jag verkligen så otydlig? Jag sa att jag ville ta en paus, att jag behövde tid för mig själv och det kändes som han förstod. Men jag fick fyra dagar!! Seriöst. Ska jag behöva säga att jag aldrig mer vill se honom. Att jag träffat någon ny. Förmodligen är det enda rätta, men hade någon sagt allt det jag sagt till Mr snygg och varit så tydlig med att jag inte vill träffas så hade jag förstått. Jag tvivlar inte på hans intelligens men det här börjar ju nästan bli löjligt.
Nu fattas det bara att något ex från urminnes tider hör av sig och vill ses.
Hade jag suttit här ensam och längtat efter lite mänsklig närhet, då hade ingen hört av sig.
Så är lagen.
Allt eller inget
söndag, februari 24, 2008
Kärlekstrams
Det är något speciellt med P. Något han får mig att känna som förvandlar hela min existens till ett lyckorus. När jag ligger i hans famn känns det helt ärligt som att jag skulle kunna ligga där resten av livet och inte önska mig något mer av livet. Han gör mig lycklig, det är så enkelt som så. Av alla pojkar som passerat mitt liv är det bara en annan som lyckats med att få mig att känna så och honom gifte jag mig med.
Jag skulle gifta mig med P också typ nu direkt om han bad mig. Men jag nöjer mig med att träffa honom, att sitta där i soffan med honom för evigt. Det råder ingen tvekan om att jag är kär. Fröken velig som aldrig vet något har aldrig varit mer säker på att det är P som är killen för mig. Jag önskar verkligen att han iaf någon gång kommer känna så som jag gör för mig. Men det vore en dröm och just nu är jag så obeskrivligt glad för att han vill träffa mig, för att vi dejtar igen. Bara det i sig är en dröm som gått i uppfyllelse. Jag har fått en andra chans och jag försöker göra det bästa av den.
Så som ni hör gick dejten idag väldigt bra, även om den inte alls blev som jag planerat och trots att jag inte fick svar på mina frågor då dejten fick ett tvärt slut när plikten kallade på P. Som kompensation ska han dock bjuda ut mig på finresturang i veckan. Jag hade hellre hånglat mig mätt i min soffa men man kan ju inte få allt =)
Jag skulle gifta mig med P också typ nu direkt om han bad mig. Men jag nöjer mig med att träffa honom, att sitta där i soffan med honom för evigt. Det råder ingen tvekan om att jag är kär. Fröken velig som aldrig vet något har aldrig varit mer säker på att det är P som är killen för mig. Jag önskar verkligen att han iaf någon gång kommer känna så som jag gör för mig. Men det vore en dröm och just nu är jag så obeskrivligt glad för att han vill träffa mig, för att vi dejtar igen. Bara det i sig är en dröm som gått i uppfyllelse. Jag har fått en andra chans och jag försöker göra det bästa av den.
Så som ni hör gick dejten idag väldigt bra, även om den inte alls blev som jag planerat och trots att jag inte fick svar på mina frågor då dejten fick ett tvärt slut när plikten kallade på P. Som kompensation ska han dock bjuda ut mig på finresturang i veckan. Jag hade hellre hånglat mig mätt i min soffa men man kan ju inte få allt =)
Nervös
P kommer hit ikväll, för att sega med mig i soffan och se film (läs ligga)
Jag är ganska glad, men mest är jag nervös så jag mår illa. Det kommer bli en repris av förra lördagen
Det känns ju inte så bra att vinglassen från sist han var här står på diskbänken och att det står Ikea påsar utsprida med tvätt lite här och var i lägenheten.
Nu ska jag städa, koma på något att laga till middag,handla, hitta något att ha på mig, raka benen, sminka mig i en icke ludder sminkning på 4h det är lugnt det hinner jag väl?
Jag är ganska glad, men mest är jag nervös så jag mår illa. Det kommer bli en repris av förra lördagen
Det känns ju inte så bra att vinglassen från sist han var här står på diskbänken och att det står Ikea påsar utsprida med tvätt lite här och var i lägenheten.
Nu ska jag städa, koma på något att laga till middag,handla, hitta något att ha på mig, raka benen, sminka mig i en icke ludder sminkning på 4h det är lugnt det hinner jag väl?
Söndagsmorgon med klump i magen
Här sitter jag och funderar på om jag ska höra av mig till P eller inte. Kanske föreslå att han kommer över och ser en film eller nåt. Är han för trött för det så är han för trött för allt. Jag känner mig inte speciellt super iaf när jag sitter här med min klump i magen. Det känns som att det idag kan bli en dumpningsdag. Men jag försöker tänka positivt
Det slog mig igår att jag och P förmodligen är i helt olika faser i vårat förhållande. Jag är någonstans redo att ta vid där vi slutade sist, medan han beter sig om att vi precis träffats . Det kan vara en förklaring till att vi är i otakt och han inte är så seriös.
Nu ska jag gå och skicka ett litet sms...
Så får vi se om klupmpen i magen exploderar i lycka eller tårar..
Det slog mig igår att jag och P förmodligen är i helt olika faser i vårat förhållande. Jag är någonstans redo att ta vid där vi slutade sist, medan han beter sig om att vi precis träffats . Det kan vara en förklaring till att vi är i otakt och han inte är så seriös.
Nu ska jag gå och skicka ett litet sms...
Så får vi se om klupmpen i magen exploderar i lycka eller tårar..
lördag, februari 23, 2008
Oväntat bakslag?
Mobilen pep till med ett sms från P.
"Känner mig väldigt trött och sliten idag. Tror jag måste sova ut lite. Är det okej om vi träffas en annan dag?"
Din idiot sa jag högt. Vad tror du att du är?! Massa negativ energi bubblade över i min kropp. Lägger mig i fosterställning i sängen och tänkte tjurigt att jag tänker verkligen inte svara på ditt sms. Du kan gott få undra om jag vill träffa dig igen!
5 min senare skriver jag
" Det var tråkigt att höra, hade sett fram emot att träffa dig idag. Kanske imorgon?"
Jag var smärtsamt medveten om att det var emot reglerna att skriva så. Men jag har ett mission. Frågor jag måste få svar på och jag har väntat tillräckligt länge.
Han svarade
"jo, vi kan ju höras imorgon?"
Ilskan bubblade inom mig. Jag måste göra något åt all energi som samlats inom mig som kommer kväva mig. Kan inte stanna inne en sekund längre.
På några minuter stod jag utanför dörren klädd i träningskläder som är en sådan sorglig uppenbarelse att barnen i afrika hade tyckt synd om mig i mina en gång svarta byxor som numera är grådaskiga utan någon som helst passform och min två storlekar för stora marinblåa huvtröja med stora klorin fläckar på magen.
Jag bryr mig inte det minsta, jag måste bara få tbx möjligheten att andas. Jag springer. Fort, fort och stannade inte förrän jag kom ner till vattnet där jag lägger mig ner på en klippa tittades rakt upp på den klarblå himlen.
Försöker anstränga mig för att inte tänka negativa tankar. Han har inte dumpat mig än. Han kanske visst vill ses imorgon. Jag tror inte riktigt på mig själv men jag försöker verkligen. Försöker att inte ta ut sorgen i förskott. Inte sugas ner i det svart hållet av negativa tankar och sorg.
Efter en stund reser jag mig upp och springer tbx. Det känns skönt, befriande och ångestdämpande. Att jag inte kommit på det här tidigare. Känner mig stolt över att jag gjort något konstruktivt av all energi istället för att ligga hemma och tycka synd om mig själv. Supergirl springer inte, inte ens till bussen, men det är en tillfredsställelse i det faktum att man faktiskt kan överraska sig själv positivt och kanske vill P faktiskt träffa mig imorgon.
"Känner mig väldigt trött och sliten idag. Tror jag måste sova ut lite. Är det okej om vi träffas en annan dag?"
Din idiot sa jag högt. Vad tror du att du är?! Massa negativ energi bubblade över i min kropp. Lägger mig i fosterställning i sängen och tänkte tjurigt att jag tänker verkligen inte svara på ditt sms. Du kan gott få undra om jag vill träffa dig igen!
5 min senare skriver jag
" Det var tråkigt att höra, hade sett fram emot att träffa dig idag. Kanske imorgon?"
Jag var smärtsamt medveten om att det var emot reglerna att skriva så. Men jag har ett mission. Frågor jag måste få svar på och jag har väntat tillräckligt länge.
Han svarade
"jo, vi kan ju höras imorgon?"
Ilskan bubblade inom mig. Jag måste göra något åt all energi som samlats inom mig som kommer kväva mig. Kan inte stanna inne en sekund längre.
På några minuter stod jag utanför dörren klädd i träningskläder som är en sådan sorglig uppenbarelse att barnen i afrika hade tyckt synd om mig i mina en gång svarta byxor som numera är grådaskiga utan någon som helst passform och min två storlekar för stora marinblåa huvtröja med stora klorin fläckar på magen.
Jag bryr mig inte det minsta, jag måste bara få tbx möjligheten att andas. Jag springer. Fort, fort och stannade inte förrän jag kom ner till vattnet där jag lägger mig ner på en klippa tittades rakt upp på den klarblå himlen.
Försöker anstränga mig för att inte tänka negativa tankar. Han har inte dumpat mig än. Han kanske visst vill ses imorgon. Jag tror inte riktigt på mig själv men jag försöker verkligen. Försöker att inte ta ut sorgen i förskott. Inte sugas ner i det svart hållet av negativa tankar och sorg.
Efter en stund reser jag mig upp och springer tbx. Det känns skönt, befriande och ångestdämpande. Att jag inte kommit på det här tidigare. Känner mig stolt över att jag gjort något konstruktivt av all energi istället för att ligga hemma och tycka synd om mig själv. Supergirl springer inte, inte ens till bussen, men det är en tillfredsställelse i det faktum att man faktiskt kan överraska sig själv positivt och kanske vill P faktiskt träffa mig imorgon.
fredag, februari 22, 2008
WEEIII!!!
"Har du lust att hitta på något imorgon? Kram P"
Hm får jag fundera lite.. ..
JA, jag vill träffa dig imorgon, så jävla mkt så jag exploderar av längtan!
Tydligen är det helt normalt att det tar tre dagar att svara på ett sms i Ps värld. Kan ni påminna mig om det nästa vecka när jag är redo att skära upp handlederna i frustration och förtvivlan.
Men idag skiner jag i kapp med solen för imorgon ska jag träffa min älskling =)
Puss på er!!
Hm får jag fundera lite.. ..
JA, jag vill träffa dig imorgon, så jävla mkt så jag exploderar av längtan!
Tydligen är det helt normalt att det tar tre dagar att svara på ett sms i Ps värld. Kan ni påminna mig om det nästa vecka när jag är redo att skära upp handlederna i frustration och förtvivlan.
Men idag skiner jag i kapp med solen för imorgon ska jag träffa min älskling =)
Puss på er!!
torsdag, februari 21, 2008
Tjat
Lova att ni säger till om ni tycker den här röran med Mr snygg och P börjar trötta ut er. Det är bara det att inte så mycket annat får plats i mitt huvud just nu.
P har fortfarande inte hört av sig och jag förbereder mig mentalt för att jag kommer bli dumpad vilket fyller mig med en enorm ilska som täcker över alla andra känslor och tankar
Jag kommer bli rasande om han dumpar mig (och helt förkrossad så klart.) Men inte kan han vara så grym. Någon slags skyldighet mot sina medmänniskors känslor har man väl.
Vad tänker han om han dumpar mig?
Det var på mitt initiativ vi sågs igen.
Men det var han som hånglade upp mig. Det hade lika gärna kunnat bara vara en vänskaplig middag. Det var han som tog det ett steg längre. Om det nu var så att han fann sig tagen av stunden och gamla minnen så varför sågs vi igen och igen.
Varför sov han över?
Varför sa han att det kändes bra?
Man kan inte vara så grym att man gör så mot en annan människa. Handlar det om att inte haft sex på länge? Tror han att jag förstrött bläddrar igenom mobilen och hittat hans nummer och tänkt den där P undrar vad han har för sig nuförtiden? Han kan omöjligt veta att jag samlat mod och kraft under nästan två år för att våga höra av mig, för att blotta mig själv.
Men han måste ju ändå ha anat det någonstans.
Han vet inte att han är det finaste jag träffat, att jag inget hellre vill än att vara med honom för alltid. Men någonstans måste han ana att han inte är vem som helst för mig. Det måste synas på mig. Det måste märkas i sättet jag kysser honom. Det jag känner går inte att dölja.
Han kommer aldrig hitta någon som tycker om honom mer än mig. Det hade varit hans förlust om det var så enkelt men det som skrämmer mig är att tänk om jag aldrig träffar någon jag tycker om lika mycket.
Han kan inte kasta bort det här utan att ge det en ärlig chans.
Han får bara inte.
P har fortfarande inte hört av sig och jag förbereder mig mentalt för att jag kommer bli dumpad vilket fyller mig med en enorm ilska som täcker över alla andra känslor och tankar
Jag kommer bli rasande om han dumpar mig (och helt förkrossad så klart.) Men inte kan han vara så grym. Någon slags skyldighet mot sina medmänniskors känslor har man väl.
Vad tänker han om han dumpar mig?
Det var på mitt initiativ vi sågs igen.
Men det var han som hånglade upp mig. Det hade lika gärna kunnat bara vara en vänskaplig middag. Det var han som tog det ett steg längre. Om det nu var så att han fann sig tagen av stunden och gamla minnen så varför sågs vi igen och igen.
Varför sov han över?
Varför sa han att det kändes bra?
Man kan inte vara så grym att man gör så mot en annan människa. Handlar det om att inte haft sex på länge? Tror han att jag förstrött bläddrar igenom mobilen och hittat hans nummer och tänkt den där P undrar vad han har för sig nuförtiden? Han kan omöjligt veta att jag samlat mod och kraft under nästan två år för att våga höra av mig, för att blotta mig själv.
Men han måste ju ändå ha anat det någonstans.
Han vet inte att han är det finaste jag träffat, att jag inget hellre vill än att vara med honom för alltid. Men någonstans måste han ana att han inte är vem som helst för mig. Det måste synas på mig. Det måste märkas i sättet jag kysser honom. Det jag känner går inte att dölja.
Han kommer aldrig hitta någon som tycker om honom mer än mig. Det hade varit hans förlust om det var så enkelt men det som skrämmer mig är att tänk om jag aldrig träffar någon jag tycker om lika mycket.
Han kan inte kasta bort det här utan att ge det en ärlig chans.
Han får bara inte.
Inte snällt
Jag hittade en rolig bild idag som jag genast ville skicka till Mr snygg.
Ett internt skämt som jag vet att han hade skrattat gott åt.
Sen pratade jag av en slump med Poppojken som sa till på skarpen.
"Du kan inte dumpa någon ena dagen för att sen skicka ett skämt nästa."
Och när han sa det så förstod jag ju att det låg en sanning i det. Jag tänkte bara inte så långt. Ville bara göra honom glad. Det är dock inte mitt jobb längre att få Mr snygg att skratta.
Det gör mig ledsen
Det gör mig även ledsen att P inte hör av sig.
Vad är hans problem!
Ett internt skämt som jag vet att han hade skrattat gott åt.
Sen pratade jag av en slump med Poppojken som sa till på skarpen.
"Du kan inte dumpa någon ena dagen för att sen skicka ett skämt nästa."
Och när han sa det så förstod jag ju att det låg en sanning i det. Jag tänkte bara inte så långt. Ville bara göra honom glad. Det är dock inte mitt jobb längre att få Mr snygg att skratta.
Det gör mig ledsen
Det gör mig även ledsen att P inte hör av sig.
Vad är hans problem!
onsdag, februari 20, 2008
Avslut och tankar
Så här sitter jag, invirad i min filt med datorn i knät. Jag hade kunnat ligga skeden. Haft två starka manshänder runt mig som värmer mig. Mjuka läppar som pussar på mig, men istället sitter jag här helt ensam och frusen.
Jag har gjort slut med Mr snygg (igen.) Den här gången förstod han. Blev inte arg slängde inte på luren ingenting han bara förstod sa okej och sen var det tyst och jag hoppades nästan han skulle ringa upp och skälla ut mig eller ringa och säga att jag inte fick lämna honom men han sa inget gjorde inget och här sitter jag och saknar honom så det gör ont i kroppen, åtminstone tror jag att jag gör det men jag vet inte riktigt. Jag vet ingenting längre. Tänk om jag valt fel? För om P nu var så rätt skulle jag då tycka det var så tomt utan Mr snygg?
Jag satsar allt på P.
P som inte hör av sig.
P som tar en evighet på sig för att svara på ett enkelt sms.
P som jag framför allt inte litar på.
Han högg mig i ryggen, dumpade, lämnade mig utan att se sig om och även fast jag vill förlåta och glömma det så kan jag inte riktigt. Jag kan inte ge honom mitt förtroende igen när han inte visar sig värdig det.
Hur ska jag kunna inledda ett förhållande med någon jag inte litar på, någon jag tror kommer hugga mig i ryggen så fort jag slappnar av? Hur ska jag kunna älska någon som trots att han säger att det känns bra med mig inte känns trovärdig alls. Han har sagt och gjort allt det där förut. Sagt betydligt mer och sen bara lämnat mig. Jag kan inte förlåta och jag kan inte känna tillit, inte om han inte ber mig om det och han ber inte. Han hör inte ens av sig och det bådar inte gott. Så jag tänker att den här gången ska jag hugga honom. Jag ska lämna honom innan han hinner lämna honom, men jag vet att jag inte kommer göra det. Men en del av mig vill det så gärna men helst av allt vill jag att han ska förklara vad som hände sist, be om min förlåtelse. Men det är bara tyst. Tystnad och kylla överallt.
Jag hade kunnat ligga skeden ikväll, men istället sitter jag och väntar på att min telefon skall vibrera. Det kommer sluta som det alltid gör jag kommer vara den eviga singeln jag fötts till att vara. Jag har avverkat en nu väntar jag bara på att den andra ska avverka mig.
Balans.
Jag är inte dum. Jag vet att det kommer hända men jag vill veta att jag gav mig och P en ärlig chans och mer seriös och ärligt än så här kan det inte bli, inte från min sida. Så jag lämnar han som tycker om mig för någon jag tycker om. Jag sitter ensam och väntar på ett sms och jag känner mig som en idiot, men jag vet iaf om vad jag är.
Jag har gjort slut med Mr snygg (igen.) Den här gången förstod han. Blev inte arg slängde inte på luren ingenting han bara förstod sa okej och sen var det tyst och jag hoppades nästan han skulle ringa upp och skälla ut mig eller ringa och säga att jag inte fick lämna honom men han sa inget gjorde inget och här sitter jag och saknar honom så det gör ont i kroppen, åtminstone tror jag att jag gör det men jag vet inte riktigt. Jag vet ingenting längre. Tänk om jag valt fel? För om P nu var så rätt skulle jag då tycka det var så tomt utan Mr snygg?
Jag satsar allt på P.
P som inte hör av sig.
P som tar en evighet på sig för att svara på ett enkelt sms.
P som jag framför allt inte litar på.
Han högg mig i ryggen, dumpade, lämnade mig utan att se sig om och även fast jag vill förlåta och glömma det så kan jag inte riktigt. Jag kan inte ge honom mitt förtroende igen när han inte visar sig värdig det.
Hur ska jag kunna inledda ett förhållande med någon jag inte litar på, någon jag tror kommer hugga mig i ryggen så fort jag slappnar av? Hur ska jag kunna älska någon som trots att han säger att det känns bra med mig inte känns trovärdig alls. Han har sagt och gjort allt det där förut. Sagt betydligt mer och sen bara lämnat mig. Jag kan inte förlåta och jag kan inte känna tillit, inte om han inte ber mig om det och han ber inte. Han hör inte ens av sig och det bådar inte gott. Så jag tänker att den här gången ska jag hugga honom. Jag ska lämna honom innan han hinner lämna honom, men jag vet att jag inte kommer göra det. Men en del av mig vill det så gärna men helst av allt vill jag att han ska förklara vad som hände sist, be om min förlåtelse. Men det är bara tyst. Tystnad och kylla överallt.
Jag hade kunnat ligga skeden ikväll, men istället sitter jag och väntar på att min telefon skall vibrera. Det kommer sluta som det alltid gör jag kommer vara den eviga singeln jag fötts till att vara. Jag har avverkat en nu väntar jag bara på att den andra ska avverka mig.
Balans.
Jag är inte dum. Jag vet att det kommer hända men jag vill veta att jag gav mig och P en ärlig chans och mer seriös och ärligt än så här kan det inte bli, inte från min sida. Så jag lämnar han som tycker om mig för någon jag tycker om. Jag sitter ensam och väntar på ett sms och jag känner mig som en idiot, men jag vet iaf om vad jag är.
Nu vet jag!!
Jag vill verkligen undvika göra slut samtalet igen. så nu vet jag!! Efter rådslagit med Bästa tjejen.
Jag ska bjuda honom på parmiddag och snacka gemensamma semestrar. Men tiden är knapp så det blir nog till att ta med honom på after work på fredag där han får träffa alla mina vänner som kommer få instruktioner om att bete sig som vi är förlovade och jätte seriösa.
Skrämmer inte det skiten ur honom så är han nog kär på riktigt och då mina vänner har vi problem.
Jag ska bjuda honom på parmiddag och snacka gemensamma semestrar. Men tiden är knapp så det blir nog till att ta med honom på after work på fredag där han får träffa alla mina vänner som kommer få instruktioner om att bete sig som vi är förlovade och jätte seriösa.
Skrämmer inte det skiten ur honom så är han nog kär på riktigt och då mina vänner har vi problem.
tisdag, februari 19, 2008
Nu förstår jag meningen med "spelet"
Jag gjorde slut med Mr Snygg förra söndagen och led oerhörda plågor av dåligt samvete och mådde så extremt dåligt. Jag kunde inte låta bli att messa och be om förlåtelse. Kanske var det här jag gjorde mitt första misstag. Lugnet rådde i dagarna två tills tisdagen kom och jag fick ett lite oskyldigt filmtips messat till mig på mobilen. Det gjorde mig glad. Det betydde ju att trots de hårda ord jag fick höra några dagar innan att han inte hatade mig.
Kanske borde jag bara struntat i att svara men det gjorde jag inte utan jag tackade vänligt.
Sen kom alla hjärtans dag och han ringer. Jag blir lite lätt förvånad men väljer ändå att inte svara. Vill inte bli på dåligt humör, men han ger sig inte så lätt så han messar istället.
"ses ikväll? puss"
och jag stirrar lite frågande på mobilen och tänker att jag svarar senare. En timme senare ringer han, och ringer och ringer och nu vågar jag inte svara längre. Han messar igen.
"Är i stan och väntar på dig.
Hör av dig när du är på väg hem så kan jag möta upp dig. Puss"
Nu börjar jag bli lite sur. Har jag sagt att jag vill träffa honom idag? Tar han det förgivet efter som det är alla hjärtans dag? Men jag gjorde ju slut, jag är helt 100 på att jag faktiskt gjorde det. Men han beter sig som att vårat samtal några dagar tidigare aldrig ägt rum så jag ändå börjar tvivla på mig själv, var jag tydlig nog?
Jag skriver tbx att jag inte kan ses, och han vill veta vad jag ska göra och jag berättar att jag har andra planer men skriver att jag ringer honom en annan dag så får vi prata mer. Jag tycker jag har varit tydlig. Finkänsligt antytt att jag ska på dejt med någon annan.
Några timmar senare ringer han igen och skickar mess om vi kanske kan ses på söndagen. Det börjar bli uppenbart att han tänker ignorera mitt försök att dra mig ur vårat förhållande. Jag svarar att jag är upptagen.
Fredagen kommer och han ringer: ska vi ses ikväll gumman? Jag är upptagen svara jag kort och han blir sur och jag förklarar att jag brukar ha planer för mina fredagskvällar, speciellt om han ringer samma dag. Och han säger att han känner sig avvisad och jag svarar bara jaha fast jag har lust att säga kommer du ihåg när jag gjorde slut. Men jag säger inget.
På natten ringer han igen. Jag svarar yrvaket och han bönar och ber om att få komma över och ligga skeden. Jag svarar att jag är trött, jag sover klockan är mitt i natten. Han blir flyförbannad. Du vill ju aldrig träffa mig längre.
Jag är tyst. Han maler på om att jag är känslokall och slänger tillslut på luren i örat på mig. Jag bryr mig inte nämnvärt, börjar bli van. Tänker för mig själv att om han försöker få mig tbx så gör han ack så fel. Men somnar strax om.
Lördag morgon. Han messar och fråga om jag haft en trevlig fredagskväll. Jag svarar inte. Några timmar senare messar han igen och säger att han ska ut och är fylld av förväntningar av vad kvällen ska bära med sig. Han försöker få mig svartsjuk. Jag svara inte. När P kommer slår jag av mobilen, för första gången på evigheter.
Söndagen. Klockan är inte mer än 12 när han ringer. Jag svarar. Han frågar om han får träffa mig och jag svarar att jag har planer. Han är tyst och jag kan verkligen se hur han anstränger sig för att inte bli arg igen. När får jag träffa dig igen då, frågar han istället. Jag är på humör för att köra göra slut samtalet igen och efter att försökt slingra mig utan att lyckas bestämmer vi att vi ska ses på torsdag. Jag har i gengäld fått två dagar av lugn och ro och en deadline för när jag måste göra slut igen. Jag vill inte!! Ska jag verkligen behöva ta det där jobbiga samtalet igen. Det tog musten ur mig första gången. Tänk om Mr snygg kunde ha visat lite mer uppskattning när han faktiskt hade en chans. Då hade det aldrig blivit så här. Men jag kanske ska vara tacksam för hade han gjort det hade jag inte tagit en andra chans med P
Men till poängen, det ironiska i hela historien är alltså att Mr snygg efter jag gjort slut med honom varit mer på än någon gång under alla de månader vi träffades. Det är som att när han inte kan få mig längre är beredd att göra vad som helst för att få träffa mig igen. Är det så att det ligger i människans natur att vilja ha det man inte kan få.
Så för att få P att bli riktigt kär i mig så ska jag göra slut?
Kanske borde jag bara struntat i att svara men det gjorde jag inte utan jag tackade vänligt.
Sen kom alla hjärtans dag och han ringer. Jag blir lite lätt förvånad men väljer ändå att inte svara. Vill inte bli på dåligt humör, men han ger sig inte så lätt så han messar istället.
"ses ikväll? puss"
och jag stirrar lite frågande på mobilen och tänker att jag svarar senare. En timme senare ringer han, och ringer och ringer och nu vågar jag inte svara längre. Han messar igen.
"Är i stan och väntar på dig.
Hör av dig när du är på väg hem så kan jag möta upp dig. Puss"
Nu börjar jag bli lite sur. Har jag sagt att jag vill träffa honom idag? Tar han det förgivet efter som det är alla hjärtans dag? Men jag gjorde ju slut, jag är helt 100 på att jag faktiskt gjorde det. Men han beter sig som att vårat samtal några dagar tidigare aldrig ägt rum så jag ändå börjar tvivla på mig själv, var jag tydlig nog?
Jag skriver tbx att jag inte kan ses, och han vill veta vad jag ska göra och jag berättar att jag har andra planer men skriver att jag ringer honom en annan dag så får vi prata mer. Jag tycker jag har varit tydlig. Finkänsligt antytt att jag ska på dejt med någon annan.
Några timmar senare ringer han igen och skickar mess om vi kanske kan ses på söndagen. Det börjar bli uppenbart att han tänker ignorera mitt försök att dra mig ur vårat förhållande. Jag svarar att jag är upptagen.
Fredagen kommer och han ringer: ska vi ses ikväll gumman? Jag är upptagen svara jag kort och han blir sur och jag förklarar att jag brukar ha planer för mina fredagskvällar, speciellt om han ringer samma dag. Och han säger att han känner sig avvisad och jag svarar bara jaha fast jag har lust att säga kommer du ihåg när jag gjorde slut. Men jag säger inget.
På natten ringer han igen. Jag svarar yrvaket och han bönar och ber om att få komma över och ligga skeden. Jag svarar att jag är trött, jag sover klockan är mitt i natten. Han blir flyförbannad. Du vill ju aldrig träffa mig längre.
Jag är tyst. Han maler på om att jag är känslokall och slänger tillslut på luren i örat på mig. Jag bryr mig inte nämnvärt, börjar bli van. Tänker för mig själv att om han försöker få mig tbx så gör han ack så fel. Men somnar strax om.
Lördag morgon. Han messar och fråga om jag haft en trevlig fredagskväll. Jag svarar inte. Några timmar senare messar han igen och säger att han ska ut och är fylld av förväntningar av vad kvällen ska bära med sig. Han försöker få mig svartsjuk. Jag svara inte. När P kommer slår jag av mobilen, för första gången på evigheter.
Söndagen. Klockan är inte mer än 12 när han ringer. Jag svarar. Han frågar om han får träffa mig och jag svarar att jag har planer. Han är tyst och jag kan verkligen se hur han anstränger sig för att inte bli arg igen. När får jag träffa dig igen då, frågar han istället. Jag är på humör för att köra göra slut samtalet igen och efter att försökt slingra mig utan att lyckas bestämmer vi att vi ska ses på torsdag. Jag har i gengäld fått två dagar av lugn och ro och en deadline för när jag måste göra slut igen. Jag vill inte!! Ska jag verkligen behöva ta det där jobbiga samtalet igen. Det tog musten ur mig första gången. Tänk om Mr snygg kunde ha visat lite mer uppskattning när han faktiskt hade en chans. Då hade det aldrig blivit så här. Men jag kanske ska vara tacksam för hade han gjort det hade jag inte tagit en andra chans med P
Men till poängen, det ironiska i hela historien är alltså att Mr snygg efter jag gjort slut med honom varit mer på än någon gång under alla de månader vi träffades. Det är som att när han inte kan få mig längre är beredd att göra vad som helst för att få träffa mig igen. Är det så att det ligger i människans natur att vilja ha det man inte kan få.
Så för att få P att bli riktigt kär i mig så ska jag göra slut?
Läsvärt
Äntligen har jag hittat en kille som bloggar öppet och ocensurerat om singellivet. Underbart!!
Titta in hos Citykillen
Titta in hos Citykillen
Cliff Hanger
Jag har faktiskt gjort en mycket intressant upptäckt om vad som ligger bakom spelet med att spela svårfångad. Jag kan säga att det har med Mr snygg att göra. Mycket intressant men nu måste jag sova för jag ser dubbelt av trötthet men imorgon, då kommer jag dela med mig av mina mycket fascinerande upptäckter. Titta in då =)
söndag, februari 17, 2008
Bakom kulisserna
Inför den stora dejten igår såg min dag ut ungefär så här:
10:00 vaknar, segar mig till soffan med flingorna under ena armen täcket under andra. Tittar på tv och äter mina flingor i en takt som närmast kan beskrivas som snigelfart.
12:00 Kliver upp ur soffan. Nu är jag vaken. Slår av tvn. Bäddar rent i sängen. Prov ligger sängen en stund och läser några sidor i min bok.
13:00 Tvättstugan. Jag hatar att tvätta. Lägenheten är dock täckt i smutstvätt och tiden är inbokad sedan länge bara att bita ihop.
13:15 Inkommande sms från P. "Passar det bra att jag kommer kl 19?" svarar att det blir jättebra. Då har jag nästan 6h på mig att förvandla lägenheten till ett slott och laga en festmåltid som får honom att falla ner på knä vid efterrätten.
13:30 Pratar i telefon med min svåger som berättar att killar kan få för sig att kolla under sängen och i skåp om tillfälle ges. För att se om man är en slarver eller inte. Här ska inga risker tas tänker jag och hivar ut inehållet i mina skåp i hallen på golvet och börjar sortera kläder och handväskor efter färg.
14:00 Tbx till tvättstugan. Ny omgång tvätt i maskinerna. Tbx i lägenheten. What the fuck vad det ser ut här!! Hm blunda hårt och passera hallen. Kanske ska fixa balkongen istället som numera fungerar som ett förråd. In med allt från balkongen i Vardagsrummet. Oj vad grejer det fick plats där. Kånkar ner grejer till förrådet. Tungt! Balkongen är tip top!
15:00 Rödluvan ringer. Pratar med henne samtidigt som jag manglar mina lakan. Jag är effektiviteten själv. Jag kan vara social samtidigt som jag gör nytta. Rödluvan undrar om mangla lakan verkligen är prio ett men jag försäkrar henne om att jag har gått om tid. Hinner även få klart mina handväskor i perfekt ordning medan vi pratar.
16:00 Hämta sista tvätten i tvättstugan. Oj hann inte tvätta allt. Måste boka tvätttid oftare än en gång i månaden. Sista maskinen har jag inte hunnit torka får hänga upp det i badrummet. Hinner nog torka innan han kommer.
16:30 Röjer rent i vardagsrummet, dammsuger och torkar golv. Bokhyllan ser ut som ett bombnedslag. Fixar det senare.
17:30 Insperationen om vad för festmåltid jag ska laga har ännu inte uppenbarat sig . Lätt panik. Ner till Ica och panta tomglas. Pratar lätt stressad med svågern och bestämmer i panik att jag ska göra wok. Jag bjuder alltid alla på wok. Det är det enda jag kan laga. Irrar runt på ica medan svetten rinner som ett åskmoln. De har ju ingenting på det här skit Icat!! Ber på mina bara knän att svågern och systern ska komma och hjälpa mig! Snälla, snälla, snälla kom. jag dör!! De befinner sig en evighet bort men ska fundera på saken.
18:oo En timme kvar. Hallen är kaos, dammråttor i sovrummet, en månadstvätt utspritt i lägenheten. Jag svettig och ser för jävlig ut i träningsbyxor. Det som ska bli middag är står i en ica kasse på köksbordet och vad ska jag ha på mig???? Steker kycklingen på svag värme samtidigt som jag hoppar in i duschen. Huvudsaken är att jag iaf inte stinker svett om han kommer.
18:15 Mina räddande änglar vars fötter jag ska ägna resten av mitt liv åt att kyssa dyker upp. Svågern tar hand om matlagningen. Systern städar bokhyllan och diskar medan jag dammsuger hallen och sovrummet. Samt stuvar in all tvätt i samtliga skåp i lägenheten. Det är väldig välstädat under bråten, men det kommer han nog inte märka om han ska göra en koll av hur slarvig jag är. Min lägenhet har på några minuter förvandlas till ett första klass arbetsläger där tempot är imponerande.
18:30. Jag bär ut tidningsinsamlingen och glasåtervinningen tbx på balkongen. När jag lyfter kassen med vinflaskor säger det kras! Botten i pappkassen går sönder. det är flaskor överallt och vin. Vad är det för idiot som lagt i en vinflaska utan att tömma innehållet!! (Svar: jag)
18:40 Jag är gråtfardig.Har ifs varit det ganska länge. Med panik går jag igenom gaderoben och är nära ett nervöstsammanbrott när jag förtvivlat konstaterar att jag inte har något alls att ha på mig. Fortfarande osminkad och håret som nu torkat står åt alla håll. Tar på mig en kort blå klänning och stay ups ser ok ut . Målar på lite mascara och kletar på ögonskuga som är ojämn och jävlig. Jag ser ut som ett ludder. Jag blir upplyst av mina änglar om att varje gång jag böjer mig fram så ser men hela min rumpa. Skit! Panik. Aktiviteten i resten av lägenheten är fortfarande i klass med ett arbetsläger.
18:55 P ringer och jag ber till gud att han ska vara sen innan jag svarar. Han är utanför och letar parkering. Varför ska han vara så jävligt väluppfostrad och alltid vara exakt i tid. Jag bläddrar igenom garderoben samtidigt som jag pratar med honom efter något annat att ha på mig som inte skriker desperat kom och sätt på mig.
19:00 P ringer och ber mig komma och öppna porten. Jag drar av mig min klänning och sätter på mig en sorglig urblekt svart historia. Som systern drar upp dragkjedjan på samtidigt som jag kör ut dem genom dörren.
19:03 Kramar om P. Han frågar vad jag har haft för mig idag. Och jag säger att jag har tagit det lugnt och inte gjort något speciellt.
Han skulle bara veta!!
Men det är våran hemlighet.
10:00 vaknar, segar mig till soffan med flingorna under ena armen täcket under andra. Tittar på tv och äter mina flingor i en takt som närmast kan beskrivas som snigelfart.
12:00 Kliver upp ur soffan. Nu är jag vaken. Slår av tvn. Bäddar rent i sängen. Prov ligger sängen en stund och läser några sidor i min bok.
13:00 Tvättstugan. Jag hatar att tvätta. Lägenheten är dock täckt i smutstvätt och tiden är inbokad sedan länge bara att bita ihop.
13:15 Inkommande sms från P. "Passar det bra att jag kommer kl 19?" svarar att det blir jättebra. Då har jag nästan 6h på mig att förvandla lägenheten till ett slott och laga en festmåltid som får honom att falla ner på knä vid efterrätten.
13:30 Pratar i telefon med min svåger som berättar att killar kan få för sig att kolla under sängen och i skåp om tillfälle ges. För att se om man är en slarver eller inte. Här ska inga risker tas tänker jag och hivar ut inehållet i mina skåp i hallen på golvet och börjar sortera kläder och handväskor efter färg.
14:00 Tbx till tvättstugan. Ny omgång tvätt i maskinerna. Tbx i lägenheten. What the fuck vad det ser ut här!! Hm blunda hårt och passera hallen. Kanske ska fixa balkongen istället som numera fungerar som ett förråd. In med allt från balkongen i Vardagsrummet. Oj vad grejer det fick plats där. Kånkar ner grejer till förrådet. Tungt! Balkongen är tip top!
15:00 Rödluvan ringer. Pratar med henne samtidigt som jag manglar mina lakan. Jag är effektiviteten själv. Jag kan vara social samtidigt som jag gör nytta. Rödluvan undrar om mangla lakan verkligen är prio ett men jag försäkrar henne om att jag har gått om tid. Hinner även få klart mina handväskor i perfekt ordning medan vi pratar.
16:00 Hämta sista tvätten i tvättstugan. Oj hann inte tvätta allt. Måste boka tvätttid oftare än en gång i månaden. Sista maskinen har jag inte hunnit torka får hänga upp det i badrummet. Hinner nog torka innan han kommer.
16:30 Röjer rent i vardagsrummet, dammsuger och torkar golv. Bokhyllan ser ut som ett bombnedslag. Fixar det senare.
17:30 Insperationen om vad för festmåltid jag ska laga har ännu inte uppenbarat sig . Lätt panik. Ner till Ica och panta tomglas. Pratar lätt stressad med svågern och bestämmer i panik att jag ska göra wok. Jag bjuder alltid alla på wok. Det är det enda jag kan laga. Irrar runt på ica medan svetten rinner som ett åskmoln. De har ju ingenting på det här skit Icat!! Ber på mina bara knän att svågern och systern ska komma och hjälpa mig! Snälla, snälla, snälla kom. jag dör!! De befinner sig en evighet bort men ska fundera på saken.
18:oo En timme kvar. Hallen är kaos, dammråttor i sovrummet, en månadstvätt utspritt i lägenheten. Jag svettig och ser för jävlig ut i träningsbyxor. Det som ska bli middag är står i en ica kasse på köksbordet och vad ska jag ha på mig???? Steker kycklingen på svag värme samtidigt som jag hoppar in i duschen. Huvudsaken är att jag iaf inte stinker svett om han kommer.
18:15 Mina räddande änglar vars fötter jag ska ägna resten av mitt liv åt att kyssa dyker upp. Svågern tar hand om matlagningen. Systern städar bokhyllan och diskar medan jag dammsuger hallen och sovrummet. Samt stuvar in all tvätt i samtliga skåp i lägenheten. Det är väldig välstädat under bråten, men det kommer han nog inte märka om han ska göra en koll av hur slarvig jag är. Min lägenhet har på några minuter förvandlas till ett första klass arbetsläger där tempot är imponerande.
18:30. Jag bär ut tidningsinsamlingen och glasåtervinningen tbx på balkongen. När jag lyfter kassen med vinflaskor säger det kras! Botten i pappkassen går sönder. det är flaskor överallt och vin. Vad är det för idiot som lagt i en vinflaska utan att tömma innehållet!! (Svar: jag)
18:40 Jag är gråtfardig.Har ifs varit det ganska länge. Med panik går jag igenom gaderoben och är nära ett nervöstsammanbrott när jag förtvivlat konstaterar att jag inte har något alls att ha på mig. Fortfarande osminkad och håret som nu torkat står åt alla håll. Tar på mig en kort blå klänning och stay ups ser ok ut . Målar på lite mascara och kletar på ögonskuga som är ojämn och jävlig. Jag ser ut som ett ludder. Jag blir upplyst av mina änglar om att varje gång jag böjer mig fram så ser men hela min rumpa. Skit! Panik. Aktiviteten i resten av lägenheten är fortfarande i klass med ett arbetsläger.
18:55 P ringer och jag ber till gud att han ska vara sen innan jag svarar. Han är utanför och letar parkering. Varför ska han vara så jävligt väluppfostrad och alltid vara exakt i tid. Jag bläddrar igenom garderoben samtidigt som jag pratar med honom efter något annat att ha på mig som inte skriker desperat kom och sätt på mig.
19:00 P ringer och ber mig komma och öppna porten. Jag drar av mig min klänning och sätter på mig en sorglig urblekt svart historia. Som systern drar upp dragkjedjan på samtidigt som jag kör ut dem genom dörren.
19:03 Kramar om P. Han frågar vad jag har haft för mig idag. Och jag säger att jag har tagit det lugnt och inte gjort något speciellt.
Han skulle bara veta!!
Men det är våran hemlighet.
Så lycklig kan ingen bli..
Vänligen observera att detta inlägg inte är producerat för att strå salt i såren på någon. Jag vill också varna för risken att ett ev illamående kan uppenbara sig efter läsning av nedanstående stycke.
Jag är så där extremt, svävande på små moln med svindel i magen lycklig.
P var hemma hos mig för första gången. Det finns inget att säga allt var perfekt. Men hur kan det inte bli perfekt när han är perfekt. Jag hade så extremt trevligt. Om tiden går sakta när jag väntar på att få träffa honom igen så flyger den iväg när jag väl är med honom. Att inte vara fysiskt nära honom är smärtsamt och tom när jag ligger i hans famn och blundar så saknar jag honom, för hur nära jag än är så känns det inte tillräckligt nära. Jag vill upplösa hela mitt jag och bara bli en del av honom.
Jag är riktigt dålig på att spela lagom intresserad. Jag har försökt hålla mig, men det går inte.
Jag kan inte låta bli att berätta hur underbar jag tycker han är och hur glad jag är han är med mig igen.
Jag kan inte låta bli att pussa på honom så fort jag får tillfälle eller att krypa nära, nära honom när vi sover fast det blir olidligt varmt.
Jag kan inte låta bli att sitta och titta på honom när han sover.
Jag kan inte låta bli att vara så odrägligt lycklig och fyllas med en sån extrem tacksamhet över att jag har träffat honom och att även om han inte känner på samma sätt så tycker han nog inte att jag är motbjudande att vara med.
Om han lämnar mig nu kommer jag aldrig att le igen.
Jag är så där extremt, svävande på små moln med svindel i magen lycklig.
P var hemma hos mig för första gången. Det finns inget att säga allt var perfekt. Men hur kan det inte bli perfekt när han är perfekt. Jag hade så extremt trevligt. Om tiden går sakta när jag väntar på att få träffa honom igen så flyger den iväg när jag väl är med honom. Att inte vara fysiskt nära honom är smärtsamt och tom när jag ligger i hans famn och blundar så saknar jag honom, för hur nära jag än är så känns det inte tillräckligt nära. Jag vill upplösa hela mitt jag och bara bli en del av honom.
Jag är riktigt dålig på att spela lagom intresserad. Jag har försökt hålla mig, men det går inte.
Jag kan inte låta bli att berätta hur underbar jag tycker han är och hur glad jag är han är med mig igen.
Jag kan inte låta bli att pussa på honom så fort jag får tillfälle eller att krypa nära, nära honom när vi sover fast det blir olidligt varmt.
Jag kan inte låta bli att sitta och titta på honom när han sover.
Jag kan inte låta bli att vara så odrägligt lycklig och fyllas med en sån extrem tacksamhet över att jag har träffat honom och att även om han inte känner på samma sätt så tycker han nog inte att jag är motbjudande att vara med.
Om han lämnar mig nu kommer jag aldrig att le igen.
fredag, februari 15, 2008
Klant
Lärdomar från igår.
Kinesiskt drama på 2.40h är inte ett bra val av film för en dejt. P somnade efter ca 20 min. Väckte honom lagom till att se paret i filmen hade ordentligt ocensurerat sex för att uttrycka sig milt. Var ska jag titta nu? Båda satt lite smått generad och höll handen lite försiktigt.
Den andra lärdomen lyder enligt följande:
Om man har planerat att bjuda hem någon på en kopp te. Är det väldigt bra att faktiskt ha med sig sina hemma nycklar och inte ha kvar dem på jobbet. Det var ganska pinsamt att behöva erkänna detta faktum för P när han erbjöd sig att köra mig hem.
- Ska jag köra dig hem?
- nej, det behövs inte.
- Men klockan är mkt och det är inga problem alls.
- nä, men... men jag ska inte hem
P ser väldigt frågande på mig. Var ska jag ta vägen vid midnatt en vardagskväll, låter inte så bra att jag inte ska hem.
Så det var bara att förklara att nycklarna låg på jobbet och jag skulle sova hos systern utan att det lät som ett dåligt försök att få honom att erbjuda sig att sova hos honom. Det gick bra han erbjöd mig inte att sova hos honom.
Så trots att det inte riktigt gick som jag planerat så är jag så sjukt nöjd. Jag fick hålla handen, begär inte så mkt mer. Nu är det en plågsam längtan som tar över min kropp i väntan på nästan gång.
Ska träffa honom imorgon igen och räknar timmarna.
Tiden går så extremt väldigt sakta.
Kinesiskt drama på 2.40h är inte ett bra val av film för en dejt. P somnade efter ca 20 min. Väckte honom lagom till att se paret i filmen hade ordentligt ocensurerat sex för att uttrycka sig milt. Var ska jag titta nu? Båda satt lite smått generad och höll handen lite försiktigt.
Den andra lärdomen lyder enligt följande:
Om man har planerat att bjuda hem någon på en kopp te. Är det väldigt bra att faktiskt ha med sig sina hemma nycklar och inte ha kvar dem på jobbet. Det var ganska pinsamt att behöva erkänna detta faktum för P när han erbjöd sig att köra mig hem.
- Ska jag köra dig hem?
- nej, det behövs inte.
- Men klockan är mkt och det är inga problem alls.
- nä, men... men jag ska inte hem
P ser väldigt frågande på mig. Var ska jag ta vägen vid midnatt en vardagskväll, låter inte så bra att jag inte ska hem.
Så det var bara att förklara att nycklarna låg på jobbet och jag skulle sova hos systern utan att det lät som ett dåligt försök att få honom att erbjuda sig att sova hos honom. Det gick bra han erbjöd mig inte att sova hos honom.
Så trots att det inte riktigt gick som jag planerat så är jag så sjukt nöjd. Jag fick hålla handen, begär inte så mkt mer. Nu är det en plågsam längtan som tar över min kropp i väntan på nästan gång.
Ska träffa honom imorgon igen och räknar timmarna.
Tiden går så extremt väldigt sakta.
onsdag, februari 13, 2008
Gravitation
Det är dan förre det kommersiella jippot vi kallar alla hjärtans dag. Men likväl har jag en dejt i morgon med min stora kärlek. Bio och middag så som normen säger så där normalt, lagom romantiskt som det ska vara.
En del av mig vill sitta med bästa tjejen och dricka vin och vara så där lite små bittra och skvallra. Prata om pojkarna och skratta så tårarna sprutar. Hon tycker om mig som jag är med eller utan degmage. Med perfekt plattat hår eller med det uppsatt i en slarvig tofs. Jag behöver någon som tycker om mig som jag är för jag känner mig bara ful just nu. Men jag ska på dejt. På dejt med mina drömmars man.
Jag borde vara gladare än vad jag är. Jag borde städa hela lägenheten så jag kan ta med honom hem ifall jag skulle vilja men jag bara sitter här i soffan och är så trött. Jag tänker lite på Mr Snygg, tror jag saknar honom. Men det kan vara samvetet som spökar också. Jag vet inte riktigt.
Jag vet vad min diagnos är, jag vet inte riktigt hur man är så där äckligt lycklig. Det skrämmer mig lite att vara lycklig för det gör så ont att falla ner och ner kommer man alltid det är lagen. gravitationslagen. Allt kommer bli bra så fort jag ser P imorgon. Det vet jag ju så jag förstår inte riktigt vad jag nojar över. Att han inte ska tycka om mig tillräckligt den här gången heller?
En del av mig vill sitta med bästa tjejen och dricka vin och vara så där lite små bittra och skvallra. Prata om pojkarna och skratta så tårarna sprutar. Hon tycker om mig som jag är med eller utan degmage. Med perfekt plattat hår eller med det uppsatt i en slarvig tofs. Jag behöver någon som tycker om mig som jag är för jag känner mig bara ful just nu. Men jag ska på dejt. På dejt med mina drömmars man.
Jag borde vara gladare än vad jag är. Jag borde städa hela lägenheten så jag kan ta med honom hem ifall jag skulle vilja men jag bara sitter här i soffan och är så trött. Jag tänker lite på Mr Snygg, tror jag saknar honom. Men det kan vara samvetet som spökar också. Jag vet inte riktigt.
Jag vet vad min diagnos är, jag vet inte riktigt hur man är så där äckligt lycklig. Det skrämmer mig lite att vara lycklig för det gör så ont att falla ner och ner kommer man alltid det är lagen. gravitationslagen. Allt kommer bli bra så fort jag ser P imorgon. Det vet jag ju så jag förstår inte riktigt vad jag nojar över. Att han inte ska tycka om mig tillräckligt den här gången heller?
Han hatar mig inte.
Det kom ett sms. Jag såg att det var från Mr snygg, vågar inte läsa det först tillslut kunde jag inte hålla mig.
"Det börjar en bra film på ettan nu. Kram!"
och jag blev så rörd. Jag har blivit riktigt blödig på sista tiden. Jag fick tårar i ögonen för det betyder att han inte hatar mig och det känns så skönt!
"Det börjar en bra film på ettan nu. Kram!"
och jag blev så rörd. Jag har blivit riktigt blödig på sista tiden. Jag fick tårar i ögonen för det betyder att han inte hatar mig och det känns så skönt!
tisdag, februari 12, 2008
Förändringens vind blåser omkull mig.
Det känns som hela mitt liv kastats om totalt i en enda röra den senaste tiden. Det är utmattade och jag känner mig helt slut i varje cm av min kropp och det är bara en tidsfråga innan jag sätter mig i ett hörn och börjar gråta av utmattning. Frågan är om det är speciellt många som skulle klara av det tempo mitt liv går i just nu, men jag har inte mkt val det är bara att härda ut och vänta in lugnet som kommer efter stormen.
Förändringar är inte heller helt av ondo och det verkar som att saker och ting faktiskt kan sluta bättre än jag vågat hoppas på. På torsdag ska jag träffa P. Bara att ha en riktig dejt på alla hjärtansdag med just den person som jag helst av allt vill tillbringa den med känns som en dröm som går i uppfyllelse. P, han som jag drömt om så läng och aldrig trott jag skulle få en chans med igen. Och jag vet och tycker egentligen att alla hjärtans dag är det löjligaste som finns men jag kan inte förneka att jag tycker det är romantiskt.
På jobbet går det också riktigt bra och efter ett möte med min chef ser det ut som att jag får min tjänst med en mkt högre lön än jag vågat hoppas på. För lite mer än ett år sedan hade jag inte råd med att äta mig mätt. Jag har varit så fattig att jag förtvivlat letat efter en kronor. Nu kommer vara en av de bäst betalda på hela företaget med min tjänst. Kanske är det tom så att jag gör ett bra jobb även fast jag fortfarande mest tycker jag sitter och låtsas ha koll eller så är det mina korta kjolar som ger det välbehövliga extra tillskottet i plånboken. Jag kommer gå runt varje månad och tom kunna unna mig saker. De första att göra blir att skaffa mig fadder barn och anmäla tv innehav.
Två enormt bra saker som händer på en vecka. Gud måste ha blandat ihop mig med någon annan. Jag är ju tjejen allt går fel för. Allt vore underbart och perfekt om det inte vore för den bittra bismaken hela historien med Mr snygg lämnat efter sig. Men ikväll ska jag försöka att koncentrera mig på att vara lycklig och hoppas att allt faktiskt slår in. Det vore så skönt som omväxling om saker faktiskt gick som jag ville.
The Smiths Please please please let me get what I want
The Smiths som för övrigt är världens bästa grupp och Morrissey är min Gud. Allt han tar vid blir guld. Om P är killen som kan få mig att vilja skaffa barn så är Morrissey killen jag skulle byta kön för =)
Förändringar är inte heller helt av ondo och det verkar som att saker och ting faktiskt kan sluta bättre än jag vågat hoppas på. På torsdag ska jag träffa P. Bara att ha en riktig dejt på alla hjärtansdag med just den person som jag helst av allt vill tillbringa den med känns som en dröm som går i uppfyllelse. P, han som jag drömt om så läng och aldrig trott jag skulle få en chans med igen. Och jag vet och tycker egentligen att alla hjärtans dag är det löjligaste som finns men jag kan inte förneka att jag tycker det är romantiskt.
På jobbet går det också riktigt bra och efter ett möte med min chef ser det ut som att jag får min tjänst med en mkt högre lön än jag vågat hoppas på. För lite mer än ett år sedan hade jag inte råd med att äta mig mätt. Jag har varit så fattig att jag förtvivlat letat efter en kronor. Nu kommer vara en av de bäst betalda på hela företaget med min tjänst. Kanske är det tom så att jag gör ett bra jobb även fast jag fortfarande mest tycker jag sitter och låtsas ha koll eller så är det mina korta kjolar som ger det välbehövliga extra tillskottet i plånboken. Jag kommer gå runt varje månad och tom kunna unna mig saker. De första att göra blir att skaffa mig fadder barn och anmäla tv innehav.
Två enormt bra saker som händer på en vecka. Gud måste ha blandat ihop mig med någon annan. Jag är ju tjejen allt går fel för. Allt vore underbart och perfekt om det inte vore för den bittra bismaken hela historien med Mr snygg lämnat efter sig. Men ikväll ska jag försöka att koncentrera mig på att vara lycklig och hoppas att allt faktiskt slår in. Det vore så skönt som omväxling om saker faktiskt gick som jag ville.
The Smiths Please please please let me get what I want
The Smiths som för övrigt är världens bästa grupp och Morrissey är min Gud. Allt han tar vid blir guld. Om P är killen som kan få mig att vilja skaffa barn så är Morrissey killen jag skulle byta kön för =)
söndag, februari 10, 2008
Att göra rätt ska vara lätt
Efter att ha våndats hela dagen över Mr Snyggs besök tog jag till slut tag i saken. Klädde på mig och tog en promenad.
Jag visste att jag var tvungen att höra av mig men jag visste inte vad jag skulle säga. Det kom ganska naturligt när jag väl ringde. Inte för att något jag sa verkade logiskt eller genomtänkt och klyschan "det är inte dig det är fel på utan mig" fick trots att det var det enda jag lovat mig själv att inte säga. Han var frustrerad, förvirrad och sårad och det gjorde så ont att höra honom. Jag har varit i hans sits och jag vet hur ont det gör. Han började förklara att han sett fram emot att träffa mig hela dagen och att jag alltid gjorde honom på gott humör. Att han stått och lagat mat och förberett vår dejt. Varför säger han det nu!! Hade han visat sina känslor tidigare hade det aldrig blivit så här. Varför ska han berätta att han tycker om mig och vilja prata ut om vår relation när jag bestämt mig för att göra slut? Han frågade om jag träffat någon annan och jag svarade mycket bestämt att det hade jag inte. Han behöver inte veta det. Det kommer inte göra honom lyckligare. Han envisades med att få komma över iaf så vi skulle prata ordentligt men jag sa att jag inte orkade. Det slutade med att han kallade mig genomrutten och slängde på luren i örat på mig och jag fann mig själv sittande på kyrkogården, gråtande. Jag grät för det gjorde så ont i mig och för att jag ville träffa honom. Ville springa till honom och krama om honom och göra allt bra igen. Jag står inte ut med tanken på att han är ledsen på grund av mig. Det gör så fruktansvärt ont i mig. Jag ska överleva kvällen utan att ringa upp honom. Jag är inte säker på att jag kommer klara det.
Jag finner mig själv hata P. Om jag inte kände så här för P så skulle jag aldrig sårat Mr snygg, men nu känner jag bara avsky för P. Allt är så sjukt rörigt och jag har precis dumpat den enda killen som verkligen tyckt om mig på 3 år. Jag är inte värd mer än en bajskorv. Det är fyra dagar kvar till alla hjärtans dag och överallt så tvångsmattas man med kärlekens budskap, min tajming är ju verkligen oklanderlig. En bajskorv är mer värd än vad jag är. Mr snygg har rätt jag är genomrutten. P kommer dumpa mig och cirkeln blir sluten. Det du gör mot andra kommer andra göra mot dig.
Jag vill härmed omyndig förklara mig när det gäller mitt kärleksliv och återinföra tvångsgifte.
Jag visste att jag var tvungen att höra av mig men jag visste inte vad jag skulle säga. Det kom ganska naturligt när jag väl ringde. Inte för att något jag sa verkade logiskt eller genomtänkt och klyschan "det är inte dig det är fel på utan mig" fick trots att det var det enda jag lovat mig själv att inte säga. Han var frustrerad, förvirrad och sårad och det gjorde så ont att höra honom. Jag har varit i hans sits och jag vet hur ont det gör. Han började förklara att han sett fram emot att träffa mig hela dagen och att jag alltid gjorde honom på gott humör. Att han stått och lagat mat och förberett vår dejt. Varför säger han det nu!! Hade han visat sina känslor tidigare hade det aldrig blivit så här. Varför ska han berätta att han tycker om mig och vilja prata ut om vår relation när jag bestämt mig för att göra slut? Han frågade om jag träffat någon annan och jag svarade mycket bestämt att det hade jag inte. Han behöver inte veta det. Det kommer inte göra honom lyckligare. Han envisades med att få komma över iaf så vi skulle prata ordentligt men jag sa att jag inte orkade. Det slutade med att han kallade mig genomrutten och slängde på luren i örat på mig och jag fann mig själv sittande på kyrkogården, gråtande. Jag grät för det gjorde så ont i mig och för att jag ville träffa honom. Ville springa till honom och krama om honom och göra allt bra igen. Jag står inte ut med tanken på att han är ledsen på grund av mig. Det gör så fruktansvärt ont i mig. Jag ska överleva kvällen utan att ringa upp honom. Jag är inte säker på att jag kommer klara det.
Jag finner mig själv hata P. Om jag inte kände så här för P så skulle jag aldrig sårat Mr snygg, men nu känner jag bara avsky för P. Allt är så sjukt rörigt och jag har precis dumpat den enda killen som verkligen tyckt om mig på 3 år. Jag är inte värd mer än en bajskorv. Det är fyra dagar kvar till alla hjärtans dag och överallt så tvångsmattas man med kärlekens budskap, min tajming är ju verkligen oklanderlig. En bajskorv är mer värd än vad jag är. Mr snygg har rätt jag är genomrutten. P kommer dumpa mig och cirkeln blir sluten. Det du gör mot andra kommer andra göra mot dig.
Jag vill härmed omyndig förklara mig när det gäller mitt kärleksliv och återinföra tvångsgifte.
Feg!
Det är bara att acceptera att en av mina mindre charmiga karaktärsdrag är att jag i vissa situationer är feg.
Mr Snygg ringde i morse. Han ville att vi skulle hitta på något idag och jag förklarade att jag var tvungen att jobba och att jag nog höll på att bli sjuk och sen skulle jag städa också. Allt var sant men det var mest ett försök att slingra sig undan. Nu har Mr snygg fått nog av att vänta på att det skall passa mig att träffa honom och han räds inte att vara för på eller att svälja en ev stolthet. Jag tycker det är charmigt och attraktivt- i normala fall, men nu vill jag bara vara själv. Trots ihärdigt försök till slingrande så slutade det med att han ska komma hit ikväll och laga middag åt mig. Jag erkänner det låter jätte trevligt men så finns P, underbara P som jag vill vara perfekt inför och att låta någon annan komma hit ikväll är inte perfekt.
Jag har försökt intala mig själv att jag inte gör något fel. Att allt jag och P gjort är att vi ätit middag. Vi är inte ett par och alltså kan jag inte vara otrogen.
Det går åt helvete för jag tror inte på det själv.
Jag försöker med ilska istället, att ingen fått mig att gråta så som P fått. Men inte heller det hjälper, för det är inte olagligt att inte bli kär i mig och det är det enda han gjort sig skyldig till. Jag vill ringa Mr Snygg, men jag klara inte av att såra honom. Det går inte. Jag får svettattacker och ett nervöst sammanbrott varje gång jag håller i telefonen.
Jag är så äcklad av mig själv för att jag är så feg.
Jag är arg på P för att han är sjuk den här helgen.
Jag är arg på honom för att han inte bara kan säga att han vill satsa på oss och inte låta mig sväva i denna ovisshet och jag är arg på Mr snygg för att han längtar efter mig och vägrar förstå att jag försöker undvika honom och han inte godtar ett nej.
Men mest av allt är jag arg på mig själv för jag är feg.
För att jag inte vågar såra någon och istället sårar alla inblandade.
It sucks to be me just nu. Lyxproblem eller inte.
Varför måste allt hända på en gång?
Hjälp mig någon!
Mr Snygg ringde i morse. Han ville att vi skulle hitta på något idag och jag förklarade att jag var tvungen att jobba och att jag nog höll på att bli sjuk och sen skulle jag städa också. Allt var sant men det var mest ett försök att slingra sig undan. Nu har Mr snygg fått nog av att vänta på att det skall passa mig att träffa honom och han räds inte att vara för på eller att svälja en ev stolthet. Jag tycker det är charmigt och attraktivt- i normala fall, men nu vill jag bara vara själv. Trots ihärdigt försök till slingrande så slutade det med att han ska komma hit ikväll och laga middag åt mig. Jag erkänner det låter jätte trevligt men så finns P, underbara P som jag vill vara perfekt inför och att låta någon annan komma hit ikväll är inte perfekt.
Jag har försökt intala mig själv att jag inte gör något fel. Att allt jag och P gjort är att vi ätit middag. Vi är inte ett par och alltså kan jag inte vara otrogen.
Det går åt helvete för jag tror inte på det själv.
Jag försöker med ilska istället, att ingen fått mig att gråta så som P fått. Men inte heller det hjälper, för det är inte olagligt att inte bli kär i mig och det är det enda han gjort sig skyldig till. Jag vill ringa Mr Snygg, men jag klara inte av att såra honom. Det går inte. Jag får svettattacker och ett nervöst sammanbrott varje gång jag håller i telefonen.
Jag är så äcklad av mig själv för att jag är så feg.
Jag är arg på P för att han är sjuk den här helgen.
Jag är arg på honom för att han inte bara kan säga att han vill satsa på oss och inte låta mig sväva i denna ovisshet och jag är arg på Mr snygg för att han längtar efter mig och vägrar förstå att jag försöker undvika honom och han inte godtar ett nej.
Men mest av allt är jag arg på mig själv för jag är feg.
För att jag inte vågar såra någon och istället sårar alla inblandade.
It sucks to be me just nu. Lyxproblem eller inte.
Varför måste allt hända på en gång?
Hjälp mig någon!
Bränna broar
Jag har ju faktiskt i och med att jag börjat träffa P igen ett problem som stavas Mr snygg.
Jag får så ont i magen av dåligt samvete att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag tycker verkligen om Mr snygg och har lärt mig leva med hans brister och mindre charmiga egenheter. Jag trivs ihop med honom. Men jag är inte kär, har nog aldrig varit. Visst jag nöja mig med tycka om men problemet nu är att jag är kär i någon annan, vilket gör det hela mer komplicerat.
Nu har jag slingrat mig undan ganska duktigt och kommit med undanflykter till varför vi inte kan träffas. Han blir lika sur varje gång. Ikväll ringde han och ville komma över men jag skyllde på att jag var trött och han lät så sårad att jag fick ont i magen. Men jag vill ha P och jag kommer aldrig kunna se honom i ögonen eller Mr snygg för den delen om jag dubbel spelar de båda samtidigt som jag inser att det är just det jag gör.
Men för att vara brutalt ärlig så är det så att jag vill ha honom kvar ifall saker skulle skita sig med P. Hur snällt är det? Inte det minsta snällt. Jag skulle tom säga att det tom är rent av ondskefullt.
Jag vill inte vara ond!
Jag får så ont i magen av dåligt samvete att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag tycker verkligen om Mr snygg och har lärt mig leva med hans brister och mindre charmiga egenheter. Jag trivs ihop med honom. Men jag är inte kär, har nog aldrig varit. Visst jag nöja mig med tycka om men problemet nu är att jag är kär i någon annan, vilket gör det hela mer komplicerat.
Nu har jag slingrat mig undan ganska duktigt och kommit med undanflykter till varför vi inte kan träffas. Han blir lika sur varje gång. Ikväll ringde han och ville komma över men jag skyllde på att jag var trött och han lät så sårad att jag fick ont i magen. Men jag vill ha P och jag kommer aldrig kunna se honom i ögonen eller Mr snygg för den delen om jag dubbel spelar de båda samtidigt som jag inser att det är just det jag gör.
Men för att vara brutalt ärlig så är det så att jag vill ha honom kvar ifall saker skulle skita sig med P. Hur snällt är det? Inte det minsta snällt. Jag skulle tom säga att det tom är rent av ondskefullt.
Jag vill inte vara ond!
Trötter
Det var meningen att jag skulle träffa P ikväll, men han hade den extrema fräckheten att bli sjuk.
Jag funderade i någon sekund på om jag skulle åka hem till honom för att agera sjuksköterska med apelsiner, juice och en trave Dvd filmer. Men beslutade mig sen för att ta hand om mig själv istället. Så jag har sovit, sovit och sovit lite till. Har varit så extremt trött. Tror att det har att göra med alla spänningar jag samlat på mig under veckan.
Det började redan igår när jag var på middag hos bästa tjejen. Efter maten kröp jag upp i soffan och somnade i fosterställning.Försökte hänga med i samtalet men jag lyckades inte hålla mig vaken mer än någon minut här och där. Idag hittade jag blå piller i fickan som jag måste fått under gårdagen. Jag antar att det var bästa tjejens back up plan till mig ifall saker och ting skiter sig med P och jag börjar dejta en gubbe med impotens problem =)
Istället för min heta dejt med P har jag ikväll varit hemma hos Micke och tittat på melodifestivalen och skämts över att vara svensk. Hur kunde Christer Sjögren med I Love Europe gå vidare???
Jag funderade i någon sekund på om jag skulle åka hem till honom för att agera sjuksköterska med apelsiner, juice och en trave Dvd filmer. Men beslutade mig sen för att ta hand om mig själv istället. Så jag har sovit, sovit och sovit lite till. Har varit så extremt trött. Tror att det har att göra med alla spänningar jag samlat på mig under veckan.
Det började redan igår när jag var på middag hos bästa tjejen. Efter maten kröp jag upp i soffan och somnade i fosterställning.Försökte hänga med i samtalet men jag lyckades inte hålla mig vaken mer än någon minut här och där. Idag hittade jag blå piller i fickan som jag måste fått under gårdagen. Jag antar att det var bästa tjejens back up plan till mig ifall saker och ting skiter sig med P och jag börjar dejta en gubbe med impotens problem =)
Istället för min heta dejt med P har jag ikväll varit hemma hos Micke och tittat på melodifestivalen och skämts över att vara svensk. Hur kunde Christer Sjögren med I Love Europe gå vidare???
fredag, februari 08, 2008
Svaret!!!
"Bio imorgon?"
Självklart skrev han mer än så och gav en helt godtagbar ursäkt till att hans svar dröjt. Men jag ska på bio med P imorgon!!
Jag fick ett nervöst sammanbrott när jag läste smset och rusade ut. Mina kollegor tror på riktigt att jag blivit galen alternativt eller har extrema humör svängningar =)
Jag är så glad, skakig och extremt stressad men jag tänker inte vara så ond att jag håller er på sträckbänken längre!! =)
Självklart skrev han mer än så och gav en helt godtagbar ursäkt till att hans svar dröjt. Men jag ska på bio med P imorgon!!
Jag fick ett nervöst sammanbrott när jag läste smset och rusade ut. Mina kollegor tror på riktigt att jag blivit galen alternativt eller har extrema humör svängningar =)
Jag är så glad, skakig och extremt stressad men jag tänker inte vara så ond att jag håller er på sträckbänken längre!! =)
Surkärring
Jag är arg som ett bi. Jag hatar alla och vill bara ligga hemma ensam och pilla mig i navel och tycka att det är mest synd om mig i helaste världen.
Jag är med andra ord ingen glädjespridare.
Igår åt jag lunch med en kollega. Jag var på lika pisshumör då. Jag hade svårt att lyssna på hennes babbel om var hon hennes pojkvän skulle åka på semester över påsk.
- Alltså jag vet inte ska man åka till New York eller åka skidor någonstans?
- Jag vet inte. Ni får säkert trevligt var ni än åker.
- Men vad skulle du åka?
- Jag vet inte!!
Börjar bli lite lätt irriterad, vill bara stirra på min mobil ifred och låta tankarna mala fritt i huvudet.
Hon bablar på om så sjukt ointressanta saker att jag inte ens kan återberätta dem. Jag försöker, det gör jag verkligen. Försöker att intressera mig. Men jag är sårad, arg, förvirrad och frustrerad och tycker jag har all rätt att peta i min mat ifred.
Idag ringer hon igen och vill äta lunch med mig igen. Jag svara att jag ska äta lunch. Vill du sitta vid mitt bord så är det fine för mig.
Vi sätter oss och hon har tagit med sig min andra odrägliga kollega. De sitter och pratar om sina patetiska liv, och jag stirrar ut genom fönstret och undrar varför de vill plåga mig med sitt sällskap.
Kollegan från igår vänder sig mot mig:
- Alltså du var så sur igår att jag blev på dåligt humör resten av dagen efter att ha ätit lunch med dig.
Och så tittar hon på mig med en blick som tydligt visar att jag ska ha dåligt samvete och be om ursäkt.
Jag spänner ögonen i henne och så säger jag att det var ju väldigt onödigt av dig att vilja äta lunch med mig idag igen då.
Tystnad
Och när hon samlat mod frågar hon: Är du sur för att han inte hört av sig?
Jag tycker frågan är så idiotisk att jag inte ens bemödar mig med att besvara den.
Hon och den andra kollegan diskuterar P.
- Alltså han verkar vara en skit, faktiskt!
- Han förtjänar inte dig!
- Alltså kan du inte bara ta någon annan?
Framför mig ser jag hur jag sticker gaffeln jag håller i hårt i halsen på dom.
Jag skulle uppskatta om ni inte snackar skit om någon ni inte ens träffat och snälla bespara mig era äckliga klyschor! Om ni kan byta ut era pojkvänner bara så där så funkar vi nog inte på samma sätt.
Nu på kvällen har jag varit lekledare åt ett gäng östeuropeiska medelålders affärsmän.
Min kollega frågade mig om jag inte kunde vara snäll att följa med "för att liva upp stämningen lite"
Tro mig jag livad då inte upp någon stämning och att jag blev placerad i en restaurang där mobilen inte hade någon mottagning gjorde inte saken bättre.
På väg hem ringde en kompis, istället för hej sa hon:
- Förlåt, förlåt jag vet att du inte vill att någon kontaktar dig på mobilen, förlåt!
och då gick det upp för mig att jag blivit en riktig surkärring!
Så snälla P, kan du svara nu:
Would you be my fucking boyfriend or not!!!
Ja eller nej, så svårt ska det inte vara.
onsdag, februari 06, 2008
Tyst som i graven
Nu har det gått 11h sen jag skickade mitt sms. Jag har inte hört ett ljud. Jag vet att han kommer svara han är alldeles för god människa för att bara strunta i det men att det tar så lång tid är knappast ett gott tecken. Å andra sidan är ju inte loppet kört än han har ju inte sagt nej än. Han funderar förmodligen. Sitter där på sin kammare och funderar på om jag kan vara värd en andra chans. Avgör om jag ska vara den lyckligaste eller olyckligaste människan på jorden, och jag väntar på domen.
Jag funderade på en sak i dag. Hade jag varit kille hade jag lätt kunnat skicka blommor, skickat tio sms i timmen med kärleksförklaringar och gud vet vad och det hade kallas uppvaktning och setts som charmigt men om en tjej gör samma sak då ger det en bismak av desperation och psykfall. Är det så att vi fortfarande 2008 när det kommer till uppvaktning tvingas in i rollen som det passiva könet? Jag vill slå på stora djungeltrumman och uppvakta enligt konstens alla regler men istället hänvisas jag till ett sms. "har du lust att hitta på något till helgen?"
Det känns ju sådär i relation till vad jag känner.
Jag funderade på en sak i dag. Hade jag varit kille hade jag lätt kunnat skicka blommor, skickat tio sms i timmen med kärleksförklaringar och gud vet vad och det hade kallas uppvaktning och setts som charmigt men om en tjej gör samma sak då ger det en bismak av desperation och psykfall. Är det så att vi fortfarande 2008 när det kommer till uppvaktning tvingas in i rollen som det passiva könet? Jag vill slå på stora djungeltrumman och uppvakta enligt konstens alla regler men istället hänvisas jag till ett sms. "har du lust att hitta på något till helgen?"
Det känns ju sådär i relation till vad jag känner.
Nervigt
Nu orkade jag inte vänta längre så jag blottar halsen för honom, antingen att hugga av eller att göra något betydligt trevligare med.
Jag röstar för att han vill göra något trevligt med den =)
Kan vi alla bara hålla tummarna för att min röst räknas...snälla.
Jag lovar att blogga flera gånger om dagen om han vill träffa mig igen.
Så då kniper vi tummarna hårt i händerna och ber en stilla bön.
"Snälla söta P kan du inte falla för Supergirl."
Jag röstar för att han vill göra något trevligt med den =)
Kan vi alla bara hålla tummarna för att min röst räknas...snälla.
Jag lovar att blogga flera gånger om dagen om han vill träffa mig igen.
Så då kniper vi tummarna hårt i händerna och ber en stilla bön.
"Snälla söta P kan du inte falla för Supergirl."
Prövningar
Tre män på tre dagar.
Tre män har hört av sig och bett om att få dela min tid och åtrå min kropp.
Tre män på tre dagar. Händer det annars? Jag tackar vänligt men väldigt bestämt nej till dom alla. Jag är upp över öronen förälskad, kär i någon annan säger jag. Om det finns en gud och han vill pröva mig för att se om jag är lämplig flickvän till P så får han komma med svårare prövningar än så. Inget kan få mig på fall. Inte ens om det kastar ner mig i en ormgropp med nakna män redo att kyssa mina fötter kommer jag ens tveka inför valet att låta de röra vid mig. Det finns bara en för mig nu. Ingen förutom P vill jag ha.
Att låta någon ens kyssa mina läppar och sudda ut det som han rört vid känns otänkbart.
Jag kommer aldrig låta någon annan kyssa mig igen för om jag dör så vill jag att hans kyss ska vara den sista jag fått.
Jag fortsätter och vänta på att han ska höra av sig. Jag fortsätter att få en hjärtattack varje gång telefonen ringer eller piper till med inkommande sms. Snart går jag ut med en officiell begäran till mina vänner att inte höra av sig till mig för mina nerver klarar inte av att dessa känslomässiga pendlingar. Jag fortsätter att be till en gud jag inte vet om jag tror på. Jag lovar mig själv att anstränga mig ännu mer för att bli en bättre människa bara P vill träffa mig igen. Jag brainstormar förgäves med mig själv om det finns något jag kan göra för att få honom att känna åtminstone hälften av det jag känner. Snart googlar jag på kärleksdrycker i min desperation efter att göra något.
Jag klarar inte av att bara vänta.
Vänta utan att kunna göra något för att påverka.
Det tar livet av mig.
Jag är beredd att kämpa till sista droppen blod, men jag vet inte hur.
Det enda som får mig att orka mig gå igenom dagarna är att han inte sagt att han inte vill ha mig.
Hoppet finns kvar men för varje timme som går faller jag djupare ner.
Tre dagars regeln slutade gälla för 35 minuter sedan.
Tänk om han visste hur jag känner.
Tre män har hört av sig och bett om att få dela min tid och åtrå min kropp.
Tre män på tre dagar. Händer det annars? Jag tackar vänligt men väldigt bestämt nej till dom alla. Jag är upp över öronen förälskad, kär i någon annan säger jag. Om det finns en gud och han vill pröva mig för att se om jag är lämplig flickvän till P så får han komma med svårare prövningar än så. Inget kan få mig på fall. Inte ens om det kastar ner mig i en ormgropp med nakna män redo att kyssa mina fötter kommer jag ens tveka inför valet att låta de röra vid mig. Det finns bara en för mig nu. Ingen förutom P vill jag ha.
Att låta någon ens kyssa mina läppar och sudda ut det som han rört vid känns otänkbart.
Jag kommer aldrig låta någon annan kyssa mig igen för om jag dör så vill jag att hans kyss ska vara den sista jag fått.
Jag fortsätter och vänta på att han ska höra av sig. Jag fortsätter att få en hjärtattack varje gång telefonen ringer eller piper till med inkommande sms. Snart går jag ut med en officiell begäran till mina vänner att inte höra av sig till mig för mina nerver klarar inte av att dessa känslomässiga pendlingar. Jag fortsätter att be till en gud jag inte vet om jag tror på. Jag lovar mig själv att anstränga mig ännu mer för att bli en bättre människa bara P vill träffa mig igen. Jag brainstormar förgäves med mig själv om det finns något jag kan göra för att få honom att känna åtminstone hälften av det jag känner. Snart googlar jag på kärleksdrycker i min desperation efter att göra något.
Jag klarar inte av att bara vänta.
Vänta utan att kunna göra något för att påverka.
Det tar livet av mig.
Jag är beredd att kämpa till sista droppen blod, men jag vet inte hur.
Det enda som får mig att orka mig gå igenom dagarna är att han inte sagt att han inte vill ha mig.
Hoppet finns kvar men för varje timme som går faller jag djupare ner.
Tre dagars regeln slutade gälla för 35 minuter sedan.
Tänk om han visste hur jag känner.
tisdag, februari 05, 2008
Väntan
Min mobil är min ständiga följeslagare. Vart jag än går håller jag den i handen.
Jag har pratat snällt med den.
Jag har bönat och bett.
Jag har sagt till på skarpen.
Jag har skrikit.
Jag har hoppat av frustration bredvid den.
Men den svara bara med tystnad. Ibland ringer det och ibland piper den till med något inkommande sms och jag pendlar mellan att vara överlycklig till förtvivlad på tre sekunder. Jag svär irriterat åt vem det än må vara för att de orsakat den extremt obehagliga känslovåg.
Jag fortsätter titta på mobilen klappar på den och lovar att aldrig bytta ut den, men låt mig höra något från P ett sms med banalt innehåll om vädret räcker mer än väl. Men inget hjälper, inget hör jag.
Jag går igenom lördagen igen för 55 gången. Vad kan jag ha gjort för fel, vad kan jag ha sagt. Min frustration är enorm. Jag kommer inte på något. Allt gick ju bättre än jag vågat hoppats på. Och jag frågade rakt ut om jag fick träffa honom igen och han sa ja som det var självklart. Så varför hör han inte av sig? En blind idiot hade tom fattat att jag var intresserad. Jag gjorde inget för att dölja det. Han kan inte tvivla på mitt intresse.
Jag tänker att jag borde kanske skriva något men men jag kommer inte längre än "Hej P" sen tar det slut jag kan inte kall smsa, när det enda jag vill är att fråga om och när jag får träffa honom igen. Inte vara för på. Och jag avskyr det här spelet. Jag vill inte spela det här spelet. Jag har vägrat konsekvent. Jag är alltid rakt på. Jag vet inte om det skrämt någon, mkt möjligt men det är så jag är.
Jag håller ändå tbx för fick jag göra som jag ville så skulle jag sicka ett dussin röda rosor, diamantring, choklad, en resa och gärna få allt levererat av en skön sjungande kör. Men jag är inte helt blåst. Det skulle vara för mkt.
Kanske bara rosor?
Jag har pratat snällt med den.
Jag har bönat och bett.
Jag har sagt till på skarpen.
Jag har skrikit.
Jag har hoppat av frustration bredvid den.
Men den svara bara med tystnad. Ibland ringer det och ibland piper den till med något inkommande sms och jag pendlar mellan att vara överlycklig till förtvivlad på tre sekunder. Jag svär irriterat åt vem det än må vara för att de orsakat den extremt obehagliga känslovåg.
Jag fortsätter titta på mobilen klappar på den och lovar att aldrig bytta ut den, men låt mig höra något från P ett sms med banalt innehåll om vädret räcker mer än väl. Men inget hjälper, inget hör jag.
Jag går igenom lördagen igen för 55 gången. Vad kan jag ha gjort för fel, vad kan jag ha sagt. Min frustration är enorm. Jag kommer inte på något. Allt gick ju bättre än jag vågat hoppats på. Och jag frågade rakt ut om jag fick träffa honom igen och han sa ja som det var självklart. Så varför hör han inte av sig? En blind idiot hade tom fattat att jag var intresserad. Jag gjorde inget för att dölja det. Han kan inte tvivla på mitt intresse.
Jag tänker att jag borde kanske skriva något men men jag kommer inte längre än "Hej P" sen tar det slut jag kan inte kall smsa, när det enda jag vill är att fråga om och när jag får träffa honom igen. Inte vara för på. Och jag avskyr det här spelet. Jag vill inte spela det här spelet. Jag har vägrat konsekvent. Jag är alltid rakt på. Jag vet inte om det skrämt någon, mkt möjligt men det är så jag är.
Jag håller ändå tbx för fick jag göra som jag ville så skulle jag sicka ett dussin röda rosor, diamantring, choklad, en resa och gärna få allt levererat av en skön sjungande kör. Men jag är inte helt blåst. Det skulle vara för mkt.
Kanske bara rosor?
söndag, februari 03, 2008
Olagligt lycklig
Snön vräkte ner. Det var inget väder att bege sig ut på för en viktig date. Ville inte komma fram och se ut som en dränkt katt. Bussen var försenad i snökaoset, missade pendeln. Det blåser som bara den och håret förvandlas till en stor tova och ögonen börjar rinna. Panik och ingen taxi någonstans och jag kommer inte på något nr till ett enda taxibolag. Paniken blir större och större. Står där på en öde parkering mitt i en snöstorm. Tiden tickar och sminket rinner. Och när jag är redo att ge upp visar sig en bil som ett ljus i mörkret.
Jag är på väg!!
Utanför restaurangen står en lite bortkommen P. Jag ser honom medan jag sitter i taxin och chauffören tar en evighet på sig att ta betalt. När P står på andra sidan gatan vill jag bara springa ut och krama om honom. Efter en mindre evighet släpps jag ut ur bilen. Det känns konstigt att se P. En blandning av att det var jätte länge sedan samtidigt som det känns som det var igår. Är inte längre nervös, inte lika nervös iaf, det går att andas. Lugnar mig av att han verkar ganska nervös själv.
Han är precis som jag minns honom, en riktig gentleman. Håller upp dörrar, hjälper mig av med min jacka och hänger upp den, drar ut stolen. Vi beställer och maten hinner kallna för jag glömmer hela tiden att faktiskt äta. Vid några tillfällen får jag skärpa mig för jag svävar bort i tankarna och får bita mig i tungan för att inte falla ner på knä och fria.
Han pratar, berättar och jag tänker: Jag vill ha dig nu, för alltid och upptäcker att jag inte alls lyssnar på vad han faktiskt säger. Vi tittar varandra i ögonen och fast att det hela är en middag i "vänskaplig anda" känns det inte alls så när vi sitter där och tittar på varandra. Jag lägger upp händerna på bordet och hoppas han ska ta min hand eller iaf råka snudda vid mig. Han lägger ner händerna i knät och jag funderar på den där blicken jag fått. Har jag läst av den fel?
Samtalet flyter på och vi skrattar och har trevligt plötsligt har restaurangen stängt. Jag vill inte att kvällen ska ta slut, tänk om han inte vill träffa mig igen på två år till! Jag frågar om han vill gå vidare. Det vill han gärna. När vi kommer ut tar jag honom under armen med ursäkten att det är så halt. Vi promenerar längst Stockholms gator. Hittar ett ställe vi smyger in på ställer oss i ett hörn med var sin drink och sen går det fort. Det är för hög musik för att prata och spänningen i min kropp gör att jag inte kommer på något vettigt alls att säga. Vi bara står där och tittar varandra i ögonen. Vi står nära, nära, närmare än vad man gör sen tar han min hand och det går elektriska stöttar genom kroppen. Våra ansikten flyttas närmare och närmare sen kysser vi varandra. Först försiktigt sen mer och mer. Jag svämar över i känslor. Jag är livrädd och vill bara säga att om han sårar mig igen så är det mer än jag klarar av. Jag sväljer hårt för att inte bryta ihop och brista ut i gråt. Dels för att jag är livrädd och dels för att jag är olagligt lycklig. En av mina högsta önskningar har gått i uppfyllelse. Jag vill frysa stunden och bara smälta det som sker. Vi kramar om varandra hårt och jag vill inte släppa taget han kysser mig, min hals, mina axlar och det enda förutom oss två som finns, som jag märker är ett dunka dunka i bakgrunden. De är bara vi två i hela världen. Inget, ingen annan räknas
Tillslut stänger även det här stället och vi står ute i kylan igen. Han erbjuder sig att köra mig hem i en taxi men jag tackar nej. risken att jag ska ta med honom upp känns för stor.Och det här handlar inte om sex det handlar om riktiga känslor. Jag lever hellre i celibat resten av livet än att ha sex som för honom kanske inte betyder något och som betyder allt för mig. Jag har inget att förlora och jag har inte nerverna att vänta för att se vad som kommer hända så jag frågar honom istället:
- Får jag träffa dig igen?
- Kanske imorgon, säger han
jag bara gapar och ser förmodligen lite tveksam ut.
- Eller jag är lite upptagen imorgon säger han men vi kan väl ringas?
- Det låter som en bra idé säger jag.
Sen kysser vi varandra hej då.
Och jag går mot min buss. Det har slutat snöa och kylan stör mig inte alls trots att allt jag har på mig en är en tunn, tunn klänning. Jag försöker gå men kan inte. Jag småspringer och nästan hoppar fram.
Jag är så lycklig att jag nästan skäms.
Men samtidigt rädd, rädd för att bli sårad igen.
Jag är på väg!!
Utanför restaurangen står en lite bortkommen P. Jag ser honom medan jag sitter i taxin och chauffören tar en evighet på sig att ta betalt. När P står på andra sidan gatan vill jag bara springa ut och krama om honom. Efter en mindre evighet släpps jag ut ur bilen. Det känns konstigt att se P. En blandning av att det var jätte länge sedan samtidigt som det känns som det var igår. Är inte längre nervös, inte lika nervös iaf, det går att andas. Lugnar mig av att han verkar ganska nervös själv.
Han är precis som jag minns honom, en riktig gentleman. Håller upp dörrar, hjälper mig av med min jacka och hänger upp den, drar ut stolen. Vi beställer och maten hinner kallna för jag glömmer hela tiden att faktiskt äta. Vid några tillfällen får jag skärpa mig för jag svävar bort i tankarna och får bita mig i tungan för att inte falla ner på knä och fria.
Han pratar, berättar och jag tänker: Jag vill ha dig nu, för alltid och upptäcker att jag inte alls lyssnar på vad han faktiskt säger. Vi tittar varandra i ögonen och fast att det hela är en middag i "vänskaplig anda" känns det inte alls så när vi sitter där och tittar på varandra. Jag lägger upp händerna på bordet och hoppas han ska ta min hand eller iaf råka snudda vid mig. Han lägger ner händerna i knät och jag funderar på den där blicken jag fått. Har jag läst av den fel?
Samtalet flyter på och vi skrattar och har trevligt plötsligt har restaurangen stängt. Jag vill inte att kvällen ska ta slut, tänk om han inte vill träffa mig igen på två år till! Jag frågar om han vill gå vidare. Det vill han gärna. När vi kommer ut tar jag honom under armen med ursäkten att det är så halt. Vi promenerar längst Stockholms gator. Hittar ett ställe vi smyger in på ställer oss i ett hörn med var sin drink och sen går det fort. Det är för hög musik för att prata och spänningen i min kropp gör att jag inte kommer på något vettigt alls att säga. Vi bara står där och tittar varandra i ögonen. Vi står nära, nära, närmare än vad man gör sen tar han min hand och det går elektriska stöttar genom kroppen. Våra ansikten flyttas närmare och närmare sen kysser vi varandra. Först försiktigt sen mer och mer. Jag svämar över i känslor. Jag är livrädd och vill bara säga att om han sårar mig igen så är det mer än jag klarar av. Jag sväljer hårt för att inte bryta ihop och brista ut i gråt. Dels för att jag är livrädd och dels för att jag är olagligt lycklig. En av mina högsta önskningar har gått i uppfyllelse. Jag vill frysa stunden och bara smälta det som sker. Vi kramar om varandra hårt och jag vill inte släppa taget han kysser mig, min hals, mina axlar och det enda förutom oss två som finns, som jag märker är ett dunka dunka i bakgrunden. De är bara vi två i hela världen. Inget, ingen annan räknas
Tillslut stänger även det här stället och vi står ute i kylan igen. Han erbjuder sig att köra mig hem i en taxi men jag tackar nej. risken att jag ska ta med honom upp känns för stor.Och det här handlar inte om sex det handlar om riktiga känslor. Jag lever hellre i celibat resten av livet än att ha sex som för honom kanske inte betyder något och som betyder allt för mig. Jag har inget att förlora och jag har inte nerverna att vänta för att se vad som kommer hända så jag frågar honom istället:
- Får jag träffa dig igen?
- Kanske imorgon, säger han
jag bara gapar och ser förmodligen lite tveksam ut.
- Eller jag är lite upptagen imorgon säger han men vi kan väl ringas?
- Det låter som en bra idé säger jag.
Sen kysser vi varandra hej då.
Och jag går mot min buss. Det har slutat snöa och kylan stör mig inte alls trots att allt jag har på mig en är en tunn, tunn klänning. Jag försöker gå men kan inte. Jag småspringer och nästan hoppar fram.
Jag är så lycklig att jag nästan skäms.
Men samtidigt rädd, rädd för att bli sårad igen.
lördag, februari 02, 2008
Status: Nedräkning.
Bara få timmar kvar, iväg till bästa tjejen för peptalk, sminkning och allt sånt där.
Jag har klart mig från att spy än så länge!
Jag har klart mig från att spy än så länge!
Status: Fredag
Arbetsveckan är över. Skönt att slippa tänka på jobbet och bara få vara nu. Förvirringen har fortsatt att vara större än vanligt. Jag tro att en dement 80 åring har med koll på läget än vad jag haft. När jag ikväll var och provade kläder glömde jag att sätta på mig min kjol och traskade glad i hågen ut ur provrummet ikläd strumpbyxor och en kort top. Det var tur att jag upptäckte den på golvet annars hade det blivit jobbigt. Jag stoppade även ner en klänning i en påse jag hade med mig sen tidigare. Förvirring kan alltså vara brottslig, förargelseväckande beteende och snatteri. (förlåt P, jag kan inte komma på middagen för jag sitter i häktet)
Funderar på om man ändå inte hade sluppit undan om man står där i strumpbyxor och tröja men med en obetald klänning i en påse.
- Förlåt det var inte meningen är lite förvirrad just nu.
- jo vi märker det!!
Jag har också lyckat engagera butikspersonalen i diverse butiker i min dejt. Lyckades tom med det när jag skulle köpa säkerhetnålar. Jo då så att jag kan babbla på ganska duktigt när jag är uppstressad.
Jag har nu iaf 4 klänningar att välja på tills imorgon. Jag funderar på att ta med mig ombytte och bytta klänning till varje rätt =)
Framförallt vore det spännande att se om P kommer märka någon skillnad.
Förmodligen inte.
Funderar på om man ändå inte hade sluppit undan om man står där i strumpbyxor och tröja men med en obetald klänning i en påse.
- Förlåt det var inte meningen är lite förvirrad just nu.
- jo vi märker det!!
Jag har också lyckat engagera butikspersonalen i diverse butiker i min dejt. Lyckades tom med det när jag skulle köpa säkerhetnålar. Jo då så att jag kan babbla på ganska duktigt när jag är uppstressad.
Jag har nu iaf 4 klänningar att välja på tills imorgon. Jag funderar på att ta med mig ombytte och bytta klänning till varje rätt =)
Framförallt vore det spännande att se om P kommer märka någon skillnad.
Förmodligen inte.
fredag, februari 01, 2008
Status: Torsdag
Trött som ett as.
Orkar inte tänka på P alls och den där rösten om att P tillhörde det förflutna blir starkare och starkare, och när jag väl lyssnar på den verkar det den säger vettigt. Om han inte blev kär i mig då kommer han inte bli det nu heller. Jag är fortfarande samma person. Varför ska jag ge honom en chans till?
Valpen hörde av sig idag. Blev glad. Hintade om att han vill ses i helgen. Det vill jag jätte gärna egentligen men jag kan inte säga något nu, allt faller på plats på lördag. Längtar efter att det här ska vara över.
Mr Snygg har jag fortfarande inte hört ett ljud ifrån. Kanske rinner det bara ut i sanden.
I övrig har jag fått tre stora röda stoppljus till finnar i ansiktet och upptäckt gråa hår. Har fortfarande ingenting att ha på mig.
Lite anti idag egentligen är det nog mest trötthet.
Väntan och förvirring.
Vill göra rätt.
Vet inte vad rätt är.
Orkar inte tänka på P alls och den där rösten om att P tillhörde det förflutna blir starkare och starkare, och när jag väl lyssnar på den verkar det den säger vettigt. Om han inte blev kär i mig då kommer han inte bli det nu heller. Jag är fortfarande samma person. Varför ska jag ge honom en chans till?
Valpen hörde av sig idag. Blev glad. Hintade om att han vill ses i helgen. Det vill jag jätte gärna egentligen men jag kan inte säga något nu, allt faller på plats på lördag. Längtar efter att det här ska vara över.
Mr Snygg har jag fortfarande inte hört ett ljud ifrån. Kanske rinner det bara ut i sanden.
I övrig har jag fått tre stora röda stoppljus till finnar i ansiktet och upptäckt gråa hår. Har fortfarande ingenting att ha på mig.
Lite anti idag egentligen är det nog mest trötthet.
Väntan och förvirring.
Vill göra rätt.
Vet inte vad rätt är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)