Jag är trött.
Har börjat somna i soffan om kvällarna så fort jag sätter mig.
Jag är uttråkad ända in i själen.
Det känns som jag behöver semester, men det var ju lite drygt en månad sen jag kom hem från min vecka i Turkiet.
Det är något som inte är riktigt som det ska, men jag kan inte riktig sätta fingret på vad det är.
Jag är uttråkad och understimulerad ända in i själen.
Det känns lite som att sitta av tiden.
Som att vänta på att något, jag inte vet vad det är ska hända.
Det som stör mig mest är att jag verkligen inte har något att klaga på.
På alla punkter i mitt liv så går det bra.
Jag har absolut inget alls att klaga på.
Men det är något som saknas
Något som gör att jag känner mig lite lätt apatisk.
19 kommentarer:
Kanske är detta citat det stora problemet.
"På alla punkter i mitt liv så går det bra."
Allt kan lätt bli tröttsamt och tråkigt när det går som det ska. Alla behöver vi ju lite spänning i vardagen och vart ifrån ska man få den när allt går bra?
Jo, detta låter väldigt upplyftande jag vet men vissa behöver lite drama i sitt liv för att må bra.
Tomrummet. Det berömda tomrummet.
Sen vad vi fyller det med för att vi inte kan/vill/orkar ta reda på vad det kommer ifrån är individuellt.
Vi kan bilda klubb: "vi som är uttråkade".
Tror det kan vara en släng av att det är dax för höst och vinter ide.....
Men då samlar man sina kompisar (*läs* bloggvänner... ;) )och har fest eller dejtar och blir kär (för DET är ju lätt....NOT.
Men fröken kan ju sitta och planera sin fantastiska resa på kvällarna. Snacka om att ha något kul att se fram emot. :-)
Fredrik: Jag har blivit kallad kaosets gudinna, och ja, jag är van vid mkt drama och intriger och nu är det väl dåligt med det. Men jag tycker nog mest det är skönt. Sen visst går det bra, men det är mkt kvar tills jag är helt nöjd på alla punkter, men känns fel att klaga lixom.
Suntui: Jo, man kanske skulle bli religiös? =)
Kanske beror det på att jag inte kan shoppa som jag vill med den stundande resan.
Lattegirl: Oh ja, jag anmäler mig som hedersmedlem i den klubben.
Och hösten drar säkert sitt strå till stacken.
En bloggfest vore skitkul, men det skulle ju nästan krävas att vi alla tog ett minnesserum dagen efter så att vi får fortsätta vara anononyma för varandra =)
Resan, ja jag önskar jag kunde åka nu på en gång. Det är ju en hel evighet kvar. =(
Låg nivå på spänningsstapeln bara, antagligen.. Känner igen det där. Önskar att jag slipper ifrån den jakten någon gång, för när det är lugnt och skönt vill jag egentligen bara njuta!
Kaosets gudinna?!
Nu vet jag varför mitt liv har varit kaotiskt dom sista måmaderna ;-)
Men jag måste säga att jag gillar att det e så för utom nyligen då det gjorde en aning ont.
Men annars känner man ju igen det dära med att vara utråkad och somna i soffan.
Med det går snart över skall du se.
/Nova
Men du, vi kan vara lite under cover.
Inte säga våra riktiga namn och vara maskerade, med lösnäsa och lustiga glasögon. :-D
Ibland kan man behöva va uttråkad. Det brukar få igång initiativförmågan till slut, eftersom vi nog inte är speciellt många som vill ha tråkigt en längre stund =)
Hösten... jag säger bara... hösten...
Hösten, nej det kan inte vara den vackra hösten. Eftersom du känner dig understimulerad och du tycker att det är skönt att inte ha något drama så rekomenderar jag en promenad i solen ute i vinterviken... Det måste vara skrytvackert när hösten är så underbar...
Slå på nyheterna och följ börskraschen. Det piggar upp. Varje höst när det är som mest stiltje, tristess och meningslöst kommer det alltid något… 9/11, Tsunamin (ok januari då) Estonia… Det är svårt att förklara och ännu svårare att försvara men det blir lättare att fortsätta…
Eller inte: jag tror inte det är spänningen som saknas riktigt. Det händer ändå ganska mkt här tycker jag. Det är något annat.
Nova: Ja Henrik kallade mig det en gång i tiden. Tror jag tom fick en egen kategori på hans blogg under gobitar. Så enligt honom kan det nog stämma =)
Vad är det som gjort ont? Du vet att du får maila mig, om du vill lätta ditt hjärta.
Lattegirl: En blogg maskerad, vilken utmärkt rolig idé. Fixar du? Jag lovar att komma =)
Latja: Det är mer "vad är meningen med livet" kris. Saker att göra har jag mer än jag hinner med, men motivationen tryter lite.
Linda: Mkt möjligt, har alltid varit känslig för mörker.
Fredrik: Jag är inget stort fan av hösten, mest för att jag inte kan låta bli att tänka på vad som kommer efter, det stora mörkret!
Men jag kanske ska ta en promenad runt vinterviken i helgen. Kommer du hit och gör mig sällskap?
Milky: Ja, finanskrisen piggar ju verkligen upp =) Nu ska man oroa sig för om man har jobbet kvar oxå. Som sagt synd att klaga, jag har det ju bra. Kul att du
kommenterade förresten!
För att svara på frågan din.
Det som gjorde ont var att en några hundra kilon tung pall rasade ner mot mig som man fick hoppa undan ifrån var vid jag slog i skallen i en annan pall men bättre det en att liga under en.
Och efter det blev det kaos när alla springer som yra höns och försöker utröna om man e i livet.
Och så efter öl mässan på tåget hem så var det någon som gjorde något mot en annan person som jag inte gillade vilket jag påpekade.
Blev belönad med ett slag för det.
Men det var härligt att se att andra på tåget oxå ställde upp efter att någon vågade trotsa den personen.
/Nova
Nova: Shit, vilken tur att det gick bra! Farligt jobb du verkar ha.
Och Applåder. Du är min hjälte. Blir sjukt imponerad när folk ställer upp för de som far illa! Bra gjort!
Ett ord: Höstdepression. Själv blir jag alltid lite låg på hösten.
Caesar: Det bidrar säkert, men den här känslan av att vara understimulerad då?
När man är deppig orkar man inte göra saker och känner sig automatiskt understimulerad...
Det e inte farligare än något annat lager och industri jobb.
Det var vänligt sagt men någon hjälte e jag inte.
/Nova
Caesar: Jag tror du prickade in det där. Det är väl bara att vänta ut antar jag.
Nova: Jag visste att du skulle säga emot mig, men jag tänker inte bry mig ett dugg om det. Jag tycker du är en hjälte iaf.
Skicka en kommentar