Jag var helt säker på att Mr Dryg skulle komma hem igår, men så visade det sig att det var nu på fredag. Suck!
Så ska han jobba hela helgen och jag vet alltså inte när jag får träffa honom igen.
Någon dag nästa vecka om jag har tur.
Tålamodet tar slut och jag tänker att nä nu skiter jag i det här!
Sen pratar vi i telefon och då tänker jag att jag väntar mer än gärna på dig finaste, fina.
Fast den effekten varar kortare och kortare nu för tiden.
Jag vill ha tålamod att orka vänta
Men han är långt borta och vi hörs nästan aldrig
och så finns det de som är närmare som hör av sig och jobbar normala kontorstider.
Men det är inte lika fina, inte ens i samma ligga.
Det var länge sen någon var det.
Men jag behöver mer.
Behöver känna tryggheten av att det är vi.
mest för mina egna hjärnspökens skull.
20 kommentarer:
Hur länge kommer det här fortsätta att han jobbar som han gör och ni aldrig har tid att ses?
hm, han säger i två månader till men sen ska han till sydamerika och lagom till han kommer hem så ska jag på långresa, så nån gång i mars kanske vi kan dejta som normala människor.
Men två månader till är väl det som är sagt.
Kan det inte vara värt att vänta så länge då om karln är så fantastisk? Eller är du rädd för att magin ska försvinna när det blir "vardag" och normala tider igen?
Caesar: Självklart är det värt att vänta, men jag tror jag är rädd för att jag väntar och väntar och sen hittar han någon annan eller inte tycker jag är lika fantastisk och så står jag där som ett fån, eller att det ska rinna ut i sanden. typ
Men vad är alternativet då? Att du inte väntar och då kommer du ju inte ha honom iaf?
Klart att det kan vara lite läskigt att vänta så länge utan att veta om det kommer funka, men man måste våga för att vinna här i livet :)
Caesar: Självklart har du rätt. Men det är ju inte alltid man är så logisk i sina känslor.
Jag tycker jag vågar så mkt att jag nästan borde få medalj! =)
Ni två e ju helt omöjligt upptagna med div grejer.
Men som cesar säger man måste våga.
Vilket jag nyligen har inset.
/Nova
SG:
jag förstår din oro och jag tror det svåraste för dig är att du känner att du inte har kontrollen. Men ibland måste man släppa den. Ge sig lite till tåls.
Dock tycker jag att trots att man inte ses så kan man höras. Bestäm en stående telefontid eller dylikt. Typ att han ringer varje dag innan tandborstning. Även om det bara är en kortis. Jag menar en snabbis är oftast bättre än inget alls ;-).
Men du bör ju lyssna på dina egna behov också Om du inte tycker att du får ut det du vill av det här förhållandet så måste du fundera på hur du skulle kunna få det. Sätt dig ner och gör en plan. Eller överraska honom på jobbet med en red bull och energybar, ge honom en puss och åk sen hem.
Äh gud vad jag svamlar...
Tjosan jag tycker yrsa kom med några riktigt kloka idér.
Hade personligen oxå föredragit att pratas i telefonen än att inte höras vid på så länge.
Och att besöka honom på jobbet med lite välbehövlig energi så skulle till och med jag kunna klara av mitt dötråkiga och tunga jobb med ett lende på löprana.
/Nova
Nova: Ja, jag vet, vi är nog lite för lika, även om jag iaf håller mig i Stockholm mesta tiden.
Yrsa: Shit vad klok du är!!
Dina rader gav mig hopp att se möjligheterna istället för motgångaran. Tack så extremt mkt! Det var inget svamel alls där.
Jag ska ta till mig av det där att man kan höra en snabbis varje dag. Undrar om jag vågar föreslå det. Kanske åker jag förbi honom en snabbis på jobbet och ger honom en puss. Vet inte hur populärt det är för hans arbetsgivare ifs, men det går ju att ta reda på.
Nova: Visst är hon klok! =)
Det är sånt här som gör det så kul med bloggar. Man kan alltid få bra råd av kloka människor :)
(Plus mig då också haha)
Caesar: Det är som att ha ett gäng supportrar som hejar på en och håller upp speglar framför en. Jag uppskattar er alla så extremt mkt och era kommentarer mer än jag kan uttrycka.
Jag vet inte var jag skulle vara utan bloggen!
Vem behöver terapi när man har bloggen lixom =)
Du e lyckligt lottad du SG som har så många kloka och tokiga läsare.
Nästan så att man själv skulle börja med att bloga.
/Nova
Hade en skitsmart teori men den försvann när jag tryckte på kommentera. Kanske var den mest smart innan den ens blev tänkt.
Förstår iaf frust, och också "frestelsen" av de som finns mer tillgängliga.
Nova: Jag vet, världens lyckligaste!
Glöm inte att jag erbjöd dig att gästblogga här. Får se om jag åker bort en längre period igen snart så får jag väl ge det erbjudandet igen.
Eller inte.. Synd att den försvann. Jag är säker på att den var smart.
Jo jag vet men tror fortfarande inte på att det skulle vara så klokt.
Sen skall man nog vara lite försiktig med sådana erbjudanden till personer man alldrig har träffat.
För vem vet vilket galning jag kan vara, nätet e trots allt fullt av dom.
/Nova
Nova: Det är ju inte så att jag ska bjuda hem dig. Bara få inlägg mailade till mig som jag lägger upp på bloggen och skulle du vara helt störd i huvudet så är det bara en bonus ju. Tror de skulle vara gryma inlägg =)
Nu tror jag ifs att du är som folk är mest och det behöver jag inte ha träffat dig för att avgöra.
Hehe jag ger mig.
Tydligen inget som kan skrämam dig till försiktighet.
Och det e väl lika så gott det annars hade jag inte haft något roligt att läsa. :)
/Nova
Nova: det är därför de kallar mig supergirl =)
Skicka en kommentar