Ärligare kan ingen vara

För länge sedan, fanns det en liten förvirrad flicka
Hon sökte kärleken på fel sätt på fel ställen.
För att döva smärtan av att vara oälskad.
Inget värd.
Mäns händer på hennes kropp.
Det var den enda kärlek hon visste.

En gång träffade hon en pojke som sa att hon inget värd var
och hon trodde honom.
För det var hennes sanning.
Hon grät inombords och lät en annan pojke ta på henne
Fel pojke.
Hov visste inte skillnaden.
Den pojken tog med sig sin vän.
Tillsammans bekräftade de henne.
Hon kände sig vacker och åtråvärd. '
En drog som lindrade för stunden.

Åren gick och flickan lärde sig vad kärlek var.
Hon ville inte tänka på den kvällen när hon varit som trasigast.
När hon dövat smärtan med lögner
Och om hon tänkte på det ville hon att det skulle verka som något coolt hon gjort .
Häftiga hon som blivit åtrådd av två män samtidigt.

Men tiden hade gjort henne vis.
Kärlek kommer inte genom att bjuda ut sin kropp.
Hon blev hel inombords och slutade misshandla sig själv och blev den hon verkligen var.
För pryd enligt en del, men det bekom henne inte.

En dag träffade hon en pojke som var fin och bra.
Han tyckte om henne för den hon var
Kallade henne smart och rolig.
Hon kände att hon funnit något som var fint nog att bygga vidare på.

Men sen frågade han och eftersom hon fått lära sig att ärlighet varar längst
och han var för fin för att någonsin ljuga för berättade hon om kvällen för länge, länge sedan.
En gång blev jag "älskad" av två.

Pojken sa att flickan inte var värdig honom då.
Flickor som gör så, är inga flickor man vill älska.
Det är inte den jag är nu svarade flickan.
Det säger ni alla svarade pojken.
Hon kände hur det ilskan tog över.
Din jävla idiot, skrek hon
Det är den jag är nu som är den du får.
Hon rusade upp ur hans famn
Jag vill aldrig mer se dig!!
Du vill kasta bort allt för något jag gjorde i en annan tid.
Hon slet på sig kläderna, med tårar som brände innanför ögonlocken.

Men så tittade hon på honom, där han låg kvar i sängen
Hon kunde inte gå.
Kom sa han
Och hon kom
Till hans famn, tryggheten
Är det sista gången, tänkte hon

Tala sa, förnuftet
Och hon lydde
Ord, hård och snälla
Gå inte sa han
Hon ville uppfylla hans önskan.
Kan du leva med det jag gjort, frågade hon
Jag vet inte, bara tiden kan utvisa det, svarade han
Men jag vet att jag vill vara med dig nu, fortsatte han.

Hon visste inte om det räckte, så hon gick.
Funderade på om han skulle få tiden.
Tiden att acceptera och kanske trots allt älska.
Eller om hon aldrig skulle vända åter.