Farväl

Ikväll har jag sagt farväl till Knäskak. Om några dagar åker han bort, långt bort för lång, lång tid.
Det var en vemodig tillställnig men stämningen var ändå hjärtlig på något sätt som om vi alla genom en tyst överenskommelse bestämt att ge honom en trevlig kväll.

Knäskak själv såg vemodig och sliten ut, om det var resfebern som hade honom i ett grepp eller vemodet att lämna oss som älskar honom vet jag inte.
Jag kommer sakna honom, hans skratt och fina personlighet. Men klumpen i bröstet fanns där
Jag var den sista att säga adjö till honom. Ett speciellt farväl.
Han och jag, där vi alltid säger hej då.
Platsen där vi kysst varandra och ibland fortsatt kvällen var nu platsen för ett farväl.
Ett sista farväl.
Vi kramades länge, länge och hårt.
Detta var slutet på vad som än varit mellan oss och ingen av oss släppte taget.
Viskade fina ord till varandra.
- Jag kommer sakna dig otroligt mycket, viskar jag i hans öra.
- Jag kommer sakna dig också.
- Lova att du aldrig glömmer mig.
- Jag skulle aldrig kunna, svarar han.
- Jag kommer snart tillbaka, det är bara en vinter sen kommer jag tbx.
- Lova att du kommer hem igen.
- Ja, jag lovar.

En puss på munnen.
Jag släpper taget och går
Vänder mig inte om. Jag har egentligen tagit mitt farväl flera veckor tidigare.
När han kommer hem kommer allt vara annorlunda.
Om han kommer hem igen.

Det är konstigt hur livet blir.
Hur allt hänger samman.
Om jag aldrig börjat blogga hade jag aldrig träffat honom.
Som ett pussel där varje handling man genomför leder en på en viss väg och nu var val vi gjort på var sitt håll, förenat oss och skiljt oss åt.
Med ett evigt avtryck i varandras liv.




Goodbye my lover, goodbye my friend