Jag visste att det bara var en tidsfråga innan jag skulle springa på kollegan.
Fast jag åker hissen förbi hans våningsplan och mest sitter på min plats för att inte springa för mkt i korridorerna.
Men idag sprang jag på honom lite snett från sidan.
Hej sa han med låg röst.
Hej sa jag med ännu lägre röst.
Tänk att man kan vara så blyga nu mot varandra, när vi verkligen inte var det sist vi sågs.
2 kommentarer:
Det ligger nog något i det där med att alkoholen gör en oblyg... =)
Fredrik: Jag tror att jag dragit samma slutsats, och sen blir man extra blyg efteråt för att det ska bli jämnt typ? =)
Skicka en kommentar