Saknad bit?

Jag är trött.
Har börjat somna i soffan om kvällarna så fort jag sätter mig.
Jag är uttråkad ända in i själen.
Det känns som jag behöver semester, men det var ju lite drygt en månad sen jag kom hem från min vecka i Turkiet.
Det är något som inte är riktigt som det ska, men jag kan inte riktig sätta fingret på vad det är.
Jag är uttråkad och understimulerad ända in i själen.
Det känns lite som att sitta av tiden.
Som att vänta på att något, jag inte vet vad det är ska hända.

Det som stör mig mest är att jag verkligen inte har något att klaga på.
På alla punkter i mitt liv så går det bra.
Jag har absolut inget alls att klaga på.
Men det är något som saknas
Något som gör att jag känner mig lite lätt apatisk.

Kollega på vift

Jag visste att det bara var en tidsfråga innan jag skulle springa på kollegan.
Fast jag åker hissen förbi hans våningsplan och mest sitter på min plats för att inte springa för mkt i korridorerna.

Men idag sprang jag på honom lite snett från sidan.
Hej sa han med låg röst.
Hej sa jag med ännu lägre röst.

Tänk att man kan vara så blyga nu mot varandra, när vi verkligen inte var det sist vi sågs.

HURRA!!

Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma där jag skulle få äran att säga det här...

*Trumvirvel*

Jag är över P!
Totalt likgiltig.

Coolt att killen som krossat mitt hjärta två gånger och som varit mitt ideal av den perfekta mannen inte har någon påverkan alls på mig längre.

Men å andra sidan har mesiga, konflikträdda killar aldrig varit min typ.

Jag känner mig fri!

Vad nu?????

För ungefär en vecka sedan, ringde någon mig på morgonen när jag satt på tuben.
- Hej, det är P!
- P, vem?
Klick

Personen som ringde, ringde från dolt nr, vilket oxå P har. Men jag tänkte inte mer på det. Det var så dåligt ljud så jag kunde inte avgöra om det faktiskt var "min" P eller inte.

Nu för någon minut sedan. Plingade ett sms in från P, the one and only.
"Glömde lägga fram mer köttfärs, fixar du det? "
Nu vet ju alla att 90% av alla felskickade sms är felskickade med flit.
Det har hänt ett antal gånger att sådana sms trillat in hos mig genom åren.

Vad jag svarade?
" Självklart! När kommer du? ;) "

----
Nu kom svaret:
" Det finns i kylen"
Spelar han dum på riktigt eller?

Någon?

Någon som vill supa sig aspackad och beklaga sig över hur fucking omöjliga relationer är med mig ikväll?

Ärligare kan ingen vara

För länge sedan, fanns det en liten förvirrad flicka
Hon sökte kärleken på fel sätt på fel ställen.
För att döva smärtan av att vara oälskad.
Inget värd.
Mäns händer på hennes kropp.
Det var den enda kärlek hon visste.

En gång träffade hon en pojke som sa att hon inget värd var
och hon trodde honom.
För det var hennes sanning.
Hon grät inombords och lät en annan pojke ta på henne
Fel pojke.
Hov visste inte skillnaden.
Den pojken tog med sig sin vän.
Tillsammans bekräftade de henne.
Hon kände sig vacker och åtråvärd. '
En drog som lindrade för stunden.

Åren gick och flickan lärde sig vad kärlek var.
Hon ville inte tänka på den kvällen när hon varit som trasigast.
När hon dövat smärtan med lögner
Och om hon tänkte på det ville hon att det skulle verka som något coolt hon gjort .
Häftiga hon som blivit åtrådd av två män samtidigt.

Men tiden hade gjort henne vis.
Kärlek kommer inte genom att bjuda ut sin kropp.
Hon blev hel inombords och slutade misshandla sig själv och blev den hon verkligen var.
För pryd enligt en del, men det bekom henne inte.

En dag träffade hon en pojke som var fin och bra.
Han tyckte om henne för den hon var
Kallade henne smart och rolig.
Hon kände att hon funnit något som var fint nog att bygga vidare på.

Men sen frågade han och eftersom hon fått lära sig att ärlighet varar längst
och han var för fin för att någonsin ljuga för berättade hon om kvällen för länge, länge sedan.
En gång blev jag "älskad" av två.

Pojken sa att flickan inte var värdig honom då.
Flickor som gör så, är inga flickor man vill älska.
Det är inte den jag är nu svarade flickan.
Det säger ni alla svarade pojken.
Hon kände hur det ilskan tog över.
Din jävla idiot, skrek hon
Det är den jag är nu som är den du får.
Hon rusade upp ur hans famn
Jag vill aldrig mer se dig!!
Du vill kasta bort allt för något jag gjorde i en annan tid.
Hon slet på sig kläderna, med tårar som brände innanför ögonlocken.

Men så tittade hon på honom, där han låg kvar i sängen
Hon kunde inte gå.
Kom sa han
Och hon kom
Till hans famn, tryggheten
Är det sista gången, tänkte hon

Tala sa, förnuftet
Och hon lydde
Ord, hård och snälla
Gå inte sa han
Hon ville uppfylla hans önskan.
Kan du leva med det jag gjort, frågade hon
Jag vet inte, bara tiden kan utvisa det, svarade han
Men jag vet att jag vill vara med dig nu, fortsatte han.

Hon visste inte om det räckte, så hon gick.
Funderade på om han skulle få tiden.
Tiden att acceptera och kanske trots allt älska.
Eller om hon aldrig skulle vända åter.

Olönsamt projekt?

Det hände nåt ikväll med Mr Dryg.
Jag är mer övertygad än någonsin tidigare att han faktiskt tycker om mig, kanske för han sa: Jag tycker så jävla mkt om dig" flera gånger och för att han envisas att kalla mig sin ängel på sitt charmiga halvdryga sätt,

Men så dök det upp någonting hos honom, som gör att jag är tveksam till en fortsättning.

Det är lite som de säger på jobbet. Om du har investerat massa tid och pengar i ett projekt men projektet inte visar sig lönsam, lägg ner det!
Jag tror inte projektet Mr dryg är lönsamt längre.
Men om man fortfarande tycker om projektet och saknar projektet fast man precis sågs.
Vad gör man då?

En till sak att berätta

I Januari åker jag bort. Det har varit mkt velande fram och tillbaka. Att samla mod.
För resan skrämmer mig lite, det är därför jag vill och måste göra det.
Det är inte moddigt om det inte skrämmer en.
Och det är framför allt inte utvecklande om det inte pressar en utanför sina gränser.
Så nu är resan bokad.
7 veckor i Asien.
Bara jag och min ryggsäck.
Thailand, Kambodja och Vietnam.

På Torsdag ska jag betala, sen ska jag berätta för Mr Dryg.
Ett tag ville jag inte åka för hans skull, men jag är viktigare.
Jag går förre.
Detta är min dröm.
Jag längtar och önskar jag kunde åka redan nu.

En sak att berätta...

På Firmafesten för några veckor sedan hamnade jag under middagen mittemot en liten anspråkslös herre. Vi pratade om allt möjligt, så där som man gör. Han frågade mig vad jag jobbade med och vad jag hade för utbildning. Vanliga frågor som man ställer så där när man inte egentligen har något att prata om.
Men sen säger han:
- Jaha, har du pluggat det. Vi söker ju någon på min avdelning med just den kompetensen.
Och det är då det går upp för mig att det här kanske inte är en vanlig menlös herre som sitter och trycker i något hörn om dagarna.

- Ursäkta vad sa du att du hette?

Han berättar vad han heter och jag inser att jag sitter mitt emot en av höjdarna på företaget och berättar om min sommar. och som nu vill att jag ska jobba för honom, hjälpa honom.
- Men jag kan ingenting, får jag ur mig.
- Men du har ju pluggat det
- Ja, men jag har ju aldrig jobbat med det och det var tre år sen jag gick ut. och jag har inte ens skrivit min C-uppsatts.
- Du måste ju börja någonstans.

Och jag vet ju att han har rätt, men jag vågar verkligen inte.
För tänk om jag får det där jobbet och sen så visar det sig att jag inte minns ett skit, och inte kan ett skit, och vi gör felinvesteringar som kostar företaget en massa miljoner, som gör att vi måste sparka en massa människor ink mig själv, och jag har ju inte ens A-kassa. Då kommer jag inte ha råd att bo kvar så jag kommer bli bostadslös, med massa människors karriärer på mitt samvete som kommer vara mer än jag klarar av så jag kommer tappa all lust att leva vidare, men jag kommer inte ha något hem med takbjälkar att hänga mig i och jag är för klumpig för att hänga mig i ett träd så jag kommer få lägga mig på valfri stor huvudgata i stan och självdö.

Så just därför blinkar markören i mailet.
Hej,
Tack för senast.
Jag har funderat på det vi pratade om på middagen och kommit fram till.....

Att skaffa sig en make

Vi söker alla den stora kärleken, men hur ser vägen dit ut?

Pojke och flicka träffas och de lever lyckliga i alla sina dagar? Men hur bär man sig åt för att komma åt det efterlängtade "lyckliga i alla sina dagar"?

Alla som någon gång under sitt liv varit med om fenomenet att dejta eller för den delen känner någon som varit med om detta vet att det finns regler, oskrivna ifs men bryter du mot dem är du dömd till ett liv av bitterhet och ensamhet där den enda kärlek du kommer få är i form av köpt sådan med nio liv.

Den första regeln som leder dig till ett hem fullt av katthår med livsgaranti är:
Du skall icke visa dig intresserad! Detta är en regel så viktig att den tål att upprepas, vad du än gör när du träffar någon du tycker om så skall du icke visa ditt intresse!!
Det spelar ingen roll om du i din fantasi redan valt ut brudklänning, sett ut huset ni ska bo i, och valt namnen på era framtida barn.
Han får under inga som helst omständigheter någonsin få reda på det!

Hur gör vi då för att på bästa sätt dölja detta faktum för vår blivande man? Vi spelar självklart ointresserade när han ringer på ett lite coolt avslappnat sätt.
- Jaså Fredrik, vad kul att du ringer.
Fast du sekunderna innan dansat glädjedansen och fått ett nervöst sammanbrott för att just han ringer.
Vill vi spela riktigt coola så svarar vi inte ens när föremålet för våra ömma låga ringer, för vi väl gud förbjude inte få honom att tro att vi inte har något liv, alternativt sitter och väntar på att hans ska ringa. Det går dock bra att ev ringa upp några dagar senare.

Vikten av att visa sig ointresserad av någon man är intresserad av spelar också roll när förslag om ev dejt kommer på tal. Det är viktigt att under inga som helst omständigheter godtag det första förslaget som ges på tidpunkt utan här kommer också vikten av att visa att man har ett liv in.
Det är bra om detta sk. liv är så intressant som möjligt. Detta leder till att ursäkter som att du ska bota gatubarn i Afrika från Hiv just den helgen är att föredra framför tex något så Svensson aktigt som en familjemiddag.

När du lyckats med dessa två bitar. Visa dig ointresserad och otillgänglig är det bara en tidsfråga innan han faller ner på knä och friar och erbjuder dig ett liv som garanterar lycka i alla era dagar.

Lycka till
Er tillgivna Supergirl och eviga singel

Lördag

Somnade i vanlig ordning i soffan efter en långdag som bla innehöll min icke-dejt.
Det visade sig faktiskt vara oväntat trevligt och det slutade med att vi tillbringade hela dagen tillsammans. Mr Dryg messade medan vi var på museet och frågade vad jag gjorde. När jag svarade blev responsen ett beklagande över att jag gjorde sånt utan honom.
Nu ska vi ses på torsdag och gå på museum hela dagen.

Från min skönhetssömn i soffan väcktes jag av att telefonen. I andra änden fann jag en berusad Mr Snygg.
- Nu när du träffat Mr Dryg får du faktiskt skaffa en ny tjej till mig, deklarerade han med sprucken röst.
- Men det är ju inte sa jag lämnat dig för Mr Dryg.
- Jo, men det känns så. Jag vill också ha någon som jag kan få det där fina med.
- Men du träffar ju J nu. (en tjej han dejtat från och till ett tag nu)
- Men hon matchar inte mig, inte på samma sätt som du.

Och han förvirrar mig, när han ringer på fyllan och säger att jag lämnat honom. Det känns lite...lite ologiskt på något sätt.

När vi lagt på ser jag att jag fått ett sms, från killen jag träffade ut den där kvällen när jag var moddig. Han vars hand jag tog och drog ner på dansgolvet hånglade upp framför Mr snygg. Han som några veckor efteråt hörde av sig och sa " Du är en fin tjej, men jag känner att jag inte riktigt har tid med en relation" men då hade saker redan börja komma igång med Mr Dryg så jag brydde mig inte.
Hans sms lyder: Är du vaken? Skulle vilja prata med dig lite. Kram
Jag ska nog börja stänga av mobilen på lördagnätterna för jag vet inte vilken lördag i ordningen det är som jag blir väckt av olika pojkar.
Ibland, innan, när jag inte träffade någon. Kunde jag vakna på söndagen och titta på mobilen utan ett enda missat samtal eller inkommande sms och då kunde jag tycka att det var lite tråkigt, ångestladdat för det var alltid någon man hoppades skulle höra av sig, ibland var det inte så noga vem, bara någon.

Ont i magen..

Ensam kvar på kontoret, men det enda som mal är tankarna på kommentarerna till mitt tidigare inlägg.
Det känns bara som en klump i magen.
Jag vill inte känna rädsla och oro.
Jag vill slappna av och njuta.
Fan!
Jävla helvetes skit!

Tänk om jag är en dum bimbo som inte fattar att han leker med mig.
Men det känns inte så. Jag känner mig verkligen uppskattad
Men vad vet jag egentligen.
Det är ju inte så att jag är objektiv.

Vuxet

"Med risk för att göra bort mig, känner jag ändå att jag måste klargöra en sak ang lördag. Jag träffar någon nu. Det är jättenytt men som du säkert förstår så kan jag inte ses på lördag om du hade tänkt dig det som någon slags dejt. Men om det bara var som vänner följer jag gärna med. Jag hoppas du inte tar illa upp. Kram"


Jag valde det jag hoppas är det rätta. Övertydlig kanske, men bättre än att kanske såra och förvirra.

Under de nästan två timmarna som gick innan jag fick svar kom jag fram till att det fanns två tänkbara allternativ.

Svarsalternativ 1:
Hahahahahaha seriöst trodde du att jag var intresserad. Du är verkligen inte min typ, kanske om jag var blind och döv. Kanske då.

Svarsalternativ 2:
Din svekfulla jäkla bitch, kom du på det nu! Måtte du brinna i helvetet för alltid för att du vilseleder män på det här sättet.

Tack och lov fick jag följande svar istället:
"Du gör inte bort dig. Jag tycker det är bra att veta. kul! Hursom är min plan med lördagen inget annat än att ha trevligt. Kram"

Nu har jag väl åndå ryggen fri, från alla håll?
Det är lite synd att inte Mr dryg vet hur trogen jag är honom, då kanske han skulle ringa.

Coldplay= fantastiska

Var på Coldplay konserten igår.
Är fortfarande hög av glädje.
En av de bättre konserterna jag varit på
När de spelade fix you (videon finns några inlägg ner) Fick jag tårar i ögonen.
Hela globen sjöng med- mäktigt!

Hade jag kunnat, hade jag lätt köpt en biljett för ikväll oxå.
Jag tänker faktiskt låta någon annan beskriva gårdagens upplevelse med vad som känns kunde vara mina ord.

Plötsligt händer det...

Jag har längtat och längtat och nu ser jag att mina drömmar gått i uppfyllelse.
Jag har fått en officiell kärleksförklaring från mina drömmars bloggpojke.

Jag känner att du verkligen lyft fram mina unika egenskaper och är nästan rörd till tårar.

Tack!

Risk för missförstånd

Så ringde han.
Rödluvans kompis, han från festen förra helgen.
Jag hade hoppats att han inte skulle, men jag visste nog att det bara var en fråga om tid.

Vi pratade lite och jag hoppades han inte skulle våga fråga.
Men han vågade.
- Jag har inte hittat någon bra teater som vi kan se, men det går en bra fotouställning som vi kan se istället.
- Jaha, ok.
- Ja, för annars finns ju risken att det bara rinner ut i sanden. Kan du lördag eller söndag?
- Ehh, söndag är helt kört så lördag antar jag.

Åhh vad jag hoppas att det inte är en dejt, snälla låt det inte vara en dejt. Men jag hade inte hjärta att fråga. Jag är en fegis!

Blää

Nu drar jag hem från jobbet!

Ett tecken på att sommaren är över, när jag börjar komma upp i 13h arbetsdagar igen.
Och som alltid när jag jobbar över så är jag sur och grinig.
Plus att jag är hungrig.

Livet suger hästballe nu och det är mest synd om mig i hela världen.

Nu ska jag hata folk på tuben, akta er!

Lika barn..

Samtal med Mr Dryg för några veckor sedan om förhållanden:

- Jag har satt mig i bilen och kört och krockat 100 gånger. Varför ska jag sätta mig i bilen den 101 gången? Jag kommer bara krocka igen.

- Du kan inte säga så, Kanske är jag inte som det andra du träffat.

- Det säger alla, och när du säger att du inte är som andra så bevisar du bara att du är det. Det blir en varningsklocka för mig. Det bevisar bara att du är lika svekfull som alla de andra brudarna.

Så vi är två brända själar som försöker. Jag stångar mig blodig för att visa mig "värdig" Försöker visa att jag går och lita på, att jag inte tänker såra, och han kryper in under sin sten, men kan ändå inte hålla sig undan. Och någonstans är jag fortfarande kvar under luppen och blir granskad.
Ska han våga sätta sig i bilen med mig?
Ska jag våga sätta mig där bredvid honom i så fall?

When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just watch you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Ouppfyllda behov

Jag var helt säker på att Mr Dryg skulle komma hem igår, men så visade det sig att det var nu på fredag. Suck!
Så ska han jobba hela helgen och jag vet alltså inte när jag får träffa honom igen.
Någon dag nästa vecka om jag har tur.
Tålamodet tar slut och jag tänker att nä nu skiter jag i det här!
Sen pratar vi i telefon och då tänker jag att jag väntar mer än gärna på dig finaste, fina.
Fast den effekten varar kortare och kortare nu för tiden.
Jag vill ha tålamod att orka vänta
Men han är långt borta och vi hörs nästan aldrig
och så finns det de som är närmare som hör av sig och jobbar normala kontorstider.
Men det är inte lika fina, inte ens i samma ligga.
Det var länge sen någon var det.
Men jag behöver mer.
Behöver känna tryggheten av att det är vi.
mest för mina egna hjärnspökens skull.

Förvånad

Han upphör aldrig att förvåna mig. Just när jag tror att jag vet allt om honom, känner honom utan och innan säger eller gör han något som får mig förvånad.

Saker jag upptäckt som jag inte visste tidigare:

Mr snygg är Casanova av hög rang och hävdar att han förmodligen aldrig kommer kunna leka av sig, få nog av kvinnor. Men så kommer det fram. Han längtar efter parmiddagar.
-Jag vill träffa någon och göra par grejer med. Typ om det blir något mellan dig och Mr Dryg så skulle vi kunna åka till typ sälen alla fyra* och typ ha fredagsmiddagar alla fyra. Det vore så kul att umgås med andra par.


Han läser se och hör.
Han stängde in sig på vårt rum i morse och gottade ner sig i det senast skvallret om Runars nya fru och ville disk hur länge jag trodde det skulle hålla.
Jag valde att ta en promenad istället.


* Vem den fjärde personen är vet vi inte än, men det går bra att höra av sig till mig om intresset finns. Lattegirl kanske?

Grått

För några veckor sedan ringde en gammal fling.
Killen från lekparken om någon av er minns.
Jag satt illa till och sa jag ringer upp dig sen.
Sen blev aldrig av för hela samtalet försvann från mitt medvetande.
Ikväll ringde han och sa att han väntat och väntat på att jag skulle höra av mig.
Kan du inte ringa någon gång när du är inne i stan så kan vi ta och ses.

Och det är här det blir svårt. Ska jag utgå ifrån att han vill ses som i en dejt?
Det känns bara divigt.
Men någonstans kan jag kanske gissa att det är en dejt han vill åt.
Och det hade varit intressant om inte...

Men Rödluvans kompis då.
Han som jag träffade på förra helgens fest som undrade om jag ville gå på teater någon kväll. Världens bästa kille säger Rödluvan att det är, och det tror jag säkert.
Är det en dejt?
Det hade oxå varit intressant om inte...

Och vad ska jag säga.
Pojkvän har jag ju inte, men jag dejtar någon.
och innan man befäster relationen, känner sig tillräckligt trygg i den så är allt bara grått.
Jag hatar grått.
Men jag gillar Mr Dryg.
Och han gillar mig.

Men vad skulle han säga om någon lite intressant tjej ringde och ville ses?
Det vet jag inte
Och det är det som är jobbigt
Grått.
Där det inte riktigt finns rätt eller fel
Och jag önskar att inte frestelsen fanns överallt
samtidigt som den inte gör det
för jag vet vem jag vill ha
Jag önskar bara att jag visste att han kände på samma sätt
då skulle det inte vara grått längre
utan bara vitt.
eller kanske rosa.
Rosa små moln

Misstag?

Jag vill göra det som är rätt.
Inte ha hemligheter.
Köra med öppna kort.

Därför berättade jag för Mr Dryg att jag ska åka bort med Mr snygg i helgen.
En resa jag lovat Mr Snygg långt innan jag visste att Mr Dryg ens existerade.

Jag skulle kunna hålla tyst, inte berättat- För finaste är bortrest hela den här veckan och jag hinner hem innan honom.
Men jag vill göra rätt.
Inte ha hemligheter.

Men hur bra låter det:
Jag ska åka bort med mitt ex över helgen, det gör väl inget?

Nu fick jag svar:
"Du e rolig du! Klart du ska åka. Om du tror jag blir svartsjuk så har du fel./.../"

Och nu blir jag orolig.
Borde han inte bli lite svartsjuk iaf?
Inte för att han har någon anledning till det.
Men ändå.

Fast då hade jag nojat över att det kändes som han försökte kontrollera mig istället.
Inte lätt det här.
Men jag tror han är världens finaste kille, faktiskt!
Och jag vill så sjukt gärna att han ska bli min.

Idag skrev han "Hej min lilla *pip*"
Då dansade jag glädjedansen här hemma
för att han kallade mig sin.
Ibland räcker det med små saker för att bli glad.

Jag kan inte hålla mig längre

Jag kan inte längre.
Jag måste berätta för er.

Jag hånglade med en kollega på firmafesten i fredags.
Framför hela företaget.
Framför min chef.

Jag satt grensle över honom på bussen hem.
Bussen som delades enbart av andra kollegor.

I Lördags hade jag ångest utav inget tidigare skådat slag.
Aldrig röra en kollega, alla vet det!
Jag skäms!
Speciellt om policyn på företaget säger att det är förbjudet.
Jag övertalade mig under lördagen att ingen såg något
och om någon såg så har de glömt det till på måndag.
Folk har ju bättre saker än att hålla koll på mig för sig.

I måndags när jag kom fick jag applåder av kollegorna.
Så mkt funkade det att intala sig att ingen såg.

Hela vecka har jag gjort mitt allra bästa för att inte springa på honom.
Jag misstänker att han gjort det samma.

Det är inte det att jag inte vill se honom,
eller för den delen hångla med honom igen
men jag är lixom känslomässigt upptagen
med någon som kanske vill vara ihop med mig.
och aldrig har tid att träffa mig.

Att vara vän med ett ex

Sen jag träffade han, mitt hjärta slår lite extra för har exet Mr snygg dragit sig undan.
Från att ha hängt på låset varje kväll, har jag nu inte träffat honom på nästan två månader. När jag frågat om vi ska ses, svarar han att du har ändå aldrig tid du bara springer på dejter hela tiden. Det vet vi alla inte är sant.

Att jag och Mr Snygg själva dejtat en gång i tiden känns så absurt och avlägset att jag knappt minns det. Det känns som vi bara varit vänner alltid.
Detta kan medföra lite problem. Nedan följer två mkt bra exempel på detta.

Tabbe nr ett:
När jag förra veckan hade panikattack för att Mr dryg inte ringt och hunnit få tankarna upp i varv helt övertygad om att ingen någonsin kommer kunna bli kär i mig eller för den delen varit det, ringer jag Mr snygg med gråten i halsen och berättar om min oro för att vara helt oälskbar. -Varför blir aldrig någon kär i mig, snyfft, snyfft.
- Lägg av, du vet att det är en massa som jättegärna skulle vilja gå på dejt med dig.
- Ja, men det är ingen som blir kär. Det är aldrig någon som varit kär i typ hela mitt liv.
- SG, ja var kär i dig!
RIDÅ!

Tabbe nr två:
Efter söndagens lyckade dejt ringer Mr snygg för att få det senaste skvallret. Hur hade det gått?
Jag berättar att han är världens sötaste, typ bland dem finaste jag dejtat. Att han var en sexgud.
Det var nog bland det bästa sexet jag haft. Sättet han tog på mig, aldrig varit med om det bla, bla.
- Du SG, jag måste verkligen gå nu. Jag måste verkligen laga mat nu.
(inte alls sant för han var bortbjuden på middag)
RIDÅ!

Lärdomar att dra av mina klanterier. Inte säga till sitt ex att någon annan är så mkt bättre i sängen än honom, även om det var indirekt.
Inte säga att det är aldrig någon som blir kär i en, speciellt inte när man själv är den som gjort slut ett antal gånger.

Jag ska försöka komma ihåg att han inte är en tjejkompis, jag ska verkligen försöka.

ZZZzzz

Jag har sovit för lite nu igen. Jag vet att jag lovade mig själv att den här hösten skulle bli hösten som jag tog tag i det här med min sömn och började gå och lägga mig i tid på kvällarna.
Det höll två dagar. Jag sover i snitt 5h per natt.
Jag vill vara en som överlever på det, för sova är tråkigt. Det händer ju absolut ingenting när man sover. Eller ännu värre så missar man en massa när man sover.
Därför vill jag säga att jag klarar mig perfekt på 5hs sömn per dygn.

MEN...jag tror inte att jag kan ljuga för mig själv längre.
Idag kom jag till jobbet med tröjan ut och in.
Det är tur att man är tillräckligt smart för att fatta att något är fel när man ser att det sitter en tvättlapp på höften.
Och det var väl lite tur i oturen att jag var så trött så jag stirrade ner på min mag för att se tvättlappen för för annars kanske jag fortfarande gått runt med tröjan ut och in och förmodligen trott att folk fortfarande tittade konstigt på mig pga firmafesten i fredags.

Farväl

Ikväll har jag sagt farväl till Knäskak. Om några dagar åker han bort, långt bort för lång, lång tid.
Det var en vemodig tillställnig men stämningen var ändå hjärtlig på något sätt som om vi alla genom en tyst överenskommelse bestämt att ge honom en trevlig kväll.

Knäskak själv såg vemodig och sliten ut, om det var resfebern som hade honom i ett grepp eller vemodet att lämna oss som älskar honom vet jag inte.
Jag kommer sakna honom, hans skratt och fina personlighet. Men klumpen i bröstet fanns där
Jag var den sista att säga adjö till honom. Ett speciellt farväl.
Han och jag, där vi alltid säger hej då.
Platsen där vi kysst varandra och ibland fortsatt kvällen var nu platsen för ett farväl.
Ett sista farväl.
Vi kramades länge, länge och hårt.
Detta var slutet på vad som än varit mellan oss och ingen av oss släppte taget.
Viskade fina ord till varandra.
- Jag kommer sakna dig otroligt mycket, viskar jag i hans öra.
- Jag kommer sakna dig också.
- Lova att du aldrig glömmer mig.
- Jag skulle aldrig kunna, svarar han.
- Jag kommer snart tillbaka, det är bara en vinter sen kommer jag tbx.
- Lova att du kommer hem igen.
- Ja, jag lovar.

En puss på munnen.
Jag släpper taget och går
Vänder mig inte om. Jag har egentligen tagit mitt farväl flera veckor tidigare.
När han kommer hem kommer allt vara annorlunda.
Om han kommer hem igen.

Det är konstigt hur livet blir.
Hur allt hänger samman.
Om jag aldrig börjat blogga hade jag aldrig träffat honom.
Som ett pussel där varje handling man genomför leder en på en viss väg och nu var val vi gjort på var sitt håll, förenat oss och skiljt oss åt.
Med ett evigt avtryck i varandras liv.




Goodbye my lover, goodbye my friend

Upp och ner och sen upp igen

Idag har varit en känslomässig bergodalbana i koncentrerad form.
Under veckan som gott har jag tappat hoppet lite och kanske framför allt suget att orka med en relation med Mr Dryg. Men när han öppnade dörren idag så var alla de känslorna borta.

Vi har haft en helt magisk söndag i sängen. Det var länge sedan jag tillbringade en heldag med någon på det sättet och nu förstår jag inte hur jag överlevt. Vi hade sex, efter en hel del velande från min sida. Och jag har bara en sak att säga OMG! Jag friade mitt i akten och menade det och nu förstår jag fördelen att dejta någon äldre jämfört de småpojkar jag hängt med tidigare. Hans händer, sättet han tog på mig. Jag är mållös och det bästa var att han verkade tycka samma sak. Inte alls självklart att man passar ihop på det planet också.

Efter timmar i sängen kallade plikten för oss båda på annat håll, många timmar försenade sliter vi oss upp ur sängen. Och det är då det händer, jag freakar. Får ett nervöst sammanbrott mitt på tunnelbannan. På något vis kommer vi in på var vi står, om vi är tillsammans eller inte. Han utrycker sig klumpigt och säger att han inte är ute efter ett förhållande och jag känner det som ett slag i magen och diskussionen är i full gång. Eller jag får spel och tycker vi ska skita i allt och han tittar på mig som en ledsen hund och fattar ingenting.
- Men det förstår du väl SG att vi inte kan säga att vi är tillsammans nu,det är för tidigt. Jag lyssnar inte längre. Jag bara hör att han inte tycker om mig tillräckligt och så är "bråket" i full gång. Han försöker krama om mig men jag bara drar mig undan. Tidigare erfarenheter kommer upp på ytan, panik över att bli bränd igen.
Framme, han hälsar på min vän som jag ska träffa och hon säger att vi är ett fint par, och han är minst en nia på snygghetsskalan men mina tankar är någon annanstans.

Efter en stund och några glas vin senare har jag lugnat ner mig lite och skäms som ett djur. Han kan inte veta hur rädd jag är, hur jobbigt det är för mig att ens försöka, att investera känslor i någon annan. Jag vill ha garantier som ingen kan ge någon. Skickade ett mess och förklarade mig och bad om ursäkt för mkt osmickrand utbrott. Han ringde upp direkt. (sa jag att han är världens finaste) Vi pratade igenom det hela under mer lugna former. Tydligen tycker han jag är underbar (dock med något häftigt temperament) Om han inte visste bättre skulle han kunnat tro att jag hade mens =) Sen turades vi om att be om ursäkt och han förklarade att det inte alls var det att han inte ville vara tillsammans med mig men att vi kanske kunde vänta lite med att fastslå det i och med att vår situation är som den är.

Så slutet gott allting gott och jag avslutar med att bekänna att jag tror jag fallit som bara den för den här mannen. Det skrämmer skiten ur mig, men jag ska försöka att inte få neurotiska sammanbrott igen.
Kanske går det vägen den här gången?
Kanske är det min tur den här gången?
Kanske slutar det inte i tårar?

Söndag, åh underbara söndag.

Jag tror jag blev lite kär i den här snubben.



Ni kan lyssna mer här

Nu ska jag hoppa in i duschen och gör mig redo för att åka hem till Mr Dryg för mys. Han har lovat att det inte betyder sex, får se om jag låter honom bryta det löftet ;)

Fy!

Det är bara ångest och bakfylla i superlandet idag!
Ska samla ihop bitarna av mig själv och göra mig redo för nästa fest men först hjälpa en kompis med flytt... *gråter*

Glad!

Det här är nästan löpsedel nyheter.
På söndag ska jag träffa min sötis, och inte nog med det. Vi får hela kvällen för oss själva utan tidspress.
Nu ska jag fundera ut något roligt vi kan göra och så ska jag försöka att inte inte ta i så jag spricker och kanske nöja mig med att gå ut och äta middag som normala människor gör när de dejtar. Men jag vill göra allt, och visa allt för honom.
Kanske avslutas kvällen med horisontell salsa, kanske inte...

Han har en ledig dag på hela veckan och vill spendera den med mig =)

Resultat av semestern

När jag kom hem från semestern skulle jag köpa nytt SL kort.
Kvinnan i luckan frågar:
- Ska du ha vuxen eller ungdomsbiljett?*

Det kanske var tur att jag bara var borta i en vecka, annars hade hon väl frågat om jag sprungit ifrån mina föräldrar.

*Ungdomsbiljett får man åka på fram till man fyller 20. (Jag är 30)

Jag såg henne först!

Rödluvan har skaffat pojkvän, och jag är ärligt glad för hennes skull. Jag älskar henne och blir lycklig av att se henne lycklig.
MEN.. hon är ju faktiskt min, min partner in crime. Min alltid trogna dejt, min, min bara min. Hon är den jag planerar semester med, är ute och reser med, svär över hur omöjliga killar är med. Jag vill inte att hon ska gå över till andra sidan, bli en sån där äcklig par människa som lägger huvudet på sne och säger du kommer också hitta någon. Inte Rödluvan! Och han, ska han bara glida in på någon räkmacka och ta henne ifrån mig. Jag tror faktiskt jag hatar honom.

Rödluvan säger att hon inte alls kommer överge mig, att jag är löjlig när jag likt ett avundsjukt barn vill att hon ska försäkra mig om att vi fortfarande kommer vara bästisar och bundisar.
Hon säger att om det går vägen med Mr Dryg så kan vi ju alltid börja umgås alla fyra.
Ni ser det har redan börjat.
Jag håller på att förlora henne till andra sidan.
Hon kommer köpa hus mitt ute i skogen, skaffa massa barn och bjuda hem mig på middagar och råka placera mig bredvid Bengt som av en slump också är singel och äter sina snorkråkor. Och sen kommer hon säga men du som är så bra SG, ska inte du träffa någon snart. För det är sånt par människor gör!

Jag ljög, jag är inte det minsta glad för hennes skull.
Jävla skit!

Orolig

Självklart hörde min sötnos av sig igår.
Hur lång tid tar det innan man slappnar av och känner sig trygg nog att inte tänka katastroftankar bara för att han inte kastar sig på telefonen när jag hör av mig?
Jag känner mig faktiskt trygg i att han tycker om mig, så jag borde kunna slappna av, och inte göra mig redo att kasta mig ned för ett stup i full tro att han säkert träffat någon annan.

Men en sak som jag faktiskt har befogenhet att oroa mig för när det gäller Mr Dryg är att han jobbar så sjukt mkt. Jag börjar bli seriöst orolig att han ska jobba ihjäl sig, bränna ut sig. I helgen hade han jobbat 42 timmar! Jag vill inte vara den tjatiga "flickvännen" men jag kan samtidigt inte bara se honom smälla in i väggen.

Undrar om det är okej att kidnappa honom till Rödluvans sommarstuga en helg.
Där stressar alla av. Hm så får det bli, det skadar ju inte att fråga iaf...?

Status Mr Dryg

Det var klokt av oss att träffas innan jag åkte iväg. För även om det bara gått en vecka lite drygt så känns han lite avlägsen. Jag vill inte att det ska kännas så, jag vill att han ska kännas nära.

Innan jag åkte smsade vi.
Han skrev: Försök se till att du inte blir på smällen med någon turk medan du är borta.
Jag svarade: Jag lovar att inte inte para mig med någon annan medan jag är borta, om du lovar detsamma.
Han svarade: Jag ska göra mitt bästa.

Jag vet inte om jag tolkade det rätt när jag tolkade det som att det inte riktigt var okej att någon av oss rörde någon annan.

Dagarna gick därborta. Vi hördes vid något tillfälle och kollade av hur vi hade det. En natt satt jag vid havet och tänkte på honom och messade honom.
"Sitter vi havet och önskar du var här med mig" Kanske var det inte så mkt att svara på, för inget svar kom. Och resten av semestern passerade utan att vi hördes något mer. Jag lugnade mina nerver med att han kanske inte vill störa, låta mig ha min semester ifred. Men i samma sekund jag kom hem skulle han höra av sig. Nu har nästan två dygn passerat och jag har inte hört något. Jag skickade därför ett mess för två timmar sedan som jag fortfarande inte fått svar på. Kanske tar det slut här, kanske inte. Men jag hoppas för allt jag är värd att detta inte är slutet.
Men den här gråzonen och myrstegen tröttar ut mig.
Jag vill vara säker, på honom, hans känslor.
För mina känslor är jag väldigt säker på.