Gud driver med mig!

Jag sätter mig i gräset och känner att livet faktiskt är ganska okej. Det här med att bli kallad ängel och underbar är ju inte helt fel. Kanske kan det faktiskt bli något. Plötsligt hugger det till i magen. Kanske ska till att få någon mat i magen tänker jag och reser på mig. På väg ut i parken irrar jag bort mig och kliver nästan rakt på Mr Knäskak! Vad fan!

Jo, jag tänkte du kanske var här säger han och ler.
Bara han och jag. Ingen att låtsas inför. Vad händer nu? Och jag kan riktig se hur farbror gud haft en tråkig dag och tänker nu ska vi se vad hon gör av det här.

Jag stammar att jag tänkte gå och ta en bit mat. Och i samma stund som jag säger det öppnar farbror där uppe himlen och regnet forsar ner. Som för att försäkra sig om att knäskak faktiskt ska följa med mig.

Vi hittar ett fik och jag är nervös och ur min mun ploppar den ena grodan efter den andra fram, vilket självklart gör mig mer nervös och får mig att säga ännu mer korkad saker. Jag berättar att jag tänkt gå på lite konserter och han säger att han gärna följer med.

Vi lyssnar på musiken och snuddar vi varandra så där knappt märkbart så som vi är världsmästare på. En hand som snuddar vid en hand, ett lår mot ett lår och jag tänker för mig själv är det här normalt. Gör man så här med andra, bara att man inte tänker på det? Jag kommer fram till att det inte riktigt är så man brukar göra. Jag flyttar mig ett steg åt sidan för att se... jo han flyttar efter. Jag tänker att jag kanske ska skruva upp saker. Lägga huvudet på axeln. Det funkade ju sist. Och jag tar sats och samlar mod och medan jag försöker förmå mig går tiden. Varför gör han inget? Och sen tänker jag att det här subtila flirtandet är tröttsamt och trist. Nu får han vara man nog och göra något. Och tiden fortsätter gå men ingen gör något. Och kanske gör han inget för att han faktiskt inte är intresserad tänker jag och känner att det är det mest logiska tills vi hamnar mitt emot varandra. Tittar varandra i ögonen och står nära, nära och jag tänker nu får det bära eller brista. Nu kysser jag honom! Nu! men jag förmår mig inte. Tänk om jag gör bort mig, skämmer ut mig. Får en föreläsning om hur jag missuppfattat saker och ting och så passerar ögonblicket.
och jag ger upp. Nu orkar jag inte mer. Men det är inte förrän jag kommit hem som jag inser att jag hade chansen men vågade inte ta den och att det kanske beror på att jag egentligen inte är så intresserad.

Jag väljer han som kallar mig ängel. Och det känns bra fast nyfikenheten om vad som försigår i knäskaks huvud finns kvar. Och att jag aldrig kommer få reda på det stör mig trots allt lite. Men det är bara nyfikenhet. Tror jag...

Men Farbror Gud hade nog roligt åt oss ikväll, det hade jag oxå haft om jag varit honom.



shyness is nice, but shyness can stop you