Andra gången.

- SG här är jag.

Jag var nervös innan, men det släppte när jag såg honom igen. Det där retsamma leendet är både självsäkert och älskvärt i en perfekt kombination.

Jag får en puss på kinden, och sen lägger han armen om mig och vi går och sätter oss. Han beställer mat och frågar flera gånger oroligt om det inte finns något annat jag vill ha förutom kaffet jag önskat. Du är fin i den där jackan, färgen klär dig verkligen. Uppmärksam och mån.
Vi sitter zic zac med låren och snuddar blygt vid varandra. Han frågar hur det är på jobbet och jag svarar bra och han skakar på huvudet. Nej hur är det, berätta allt! Och jag berättar och han lyssnar och ställer frågor och säger att pappa måste vara så stolt över mig. Och jag lägger till intresserad över egenskaper han besitter.
Men sen frågar han: Hur går det med pojkarna då?
Och jag tittar på honom som om han föreslagit att vi skulle ha analsex mitt på bordet där på uteserveringen.
Han ser det och, lägger till ja jag menar med det där exet du berättade om (Mr snygg)
Jag vet att det inte är det han menar och blir sårad, för med hans fråga känns det som att han på något sätt tycker det är okej att jag träffar andra.
Jag svarar: Du kanske inte tror mig nu, men jag har inte rört någon annan sen vi sågs. Han säger att han tror mig men säger inte att det är samma för honom och jag tolkar det som att han träffat andra.

När vi är klara promenerar vi genom stan. Jag försöker njuta av tiden men känner mig bara stressad och ledsen över att det snart är slut. Han undrar vad jag funderar över. Jag säger att jag tycker det här med att vi inte får tiden att räcka till känns jobbigt. Jo, säger han. Jag säger att, om det ska vara så här, om du inte har plats för mig i ditt liv kanske det är bäst att avsluta här och hoppas han ska säga emot mig, och det gör han. Det blir bättre snart jag lovar. Det är så mkt jag vill göra nu bara. Så rabblar han upp saker han vill satsa på i höst, och jag frågar fast jag egentligen inte törs. Var passar jag in i det där? Du finns med i allt. Du ska vara min assistent säger han och ler det där leendet igen och jag bestämmer mig för att vara nöjd med det svaret.

Tiden är ute. Han måste hem och hämta grejer för att gå till jobbet och jag säger att jag gärna följer honom hem. Så han lägger armen om mig och så går vi och han bjuder upp mig och jag följer med. I hissen kysser han mig. Och när vi kommer in kysser han mig igen, hungrigt och utsvultet och jag besvara kyssen på samma sätt. Men jag vill inte mer än så, inte än. Han tar fram sin gitarr och spelar för mig, medan han inte släpper min blick. Det är magi som når mina öron, så vackert. Finns det något den här killen inte har, förutom tid.