Förvirring

Jag skickade först. Efter att miljoner hjärnspöken tryckt ner mig långt under asfalten i dålig självkänsla. Tillslut hade jag övertygat mig om att han under de senaste fyra dagarna hittat sitt livskärlek och förmodligen redan köpt hus och gift sig med henne. Och då var ju jag tvungen att höra av mig för snacka om idiot jag skulle vara om jag gick och väntade på att han skulle höra av sig medan han var i full färd att befrukta Mrs Dryg.

Så jag skrev: Grattis! Du klarade av fyradagarsregeln, men jag är dock besviken över att du totalt verkat ha missat hur oemotståndligt charmig jag är och här har jag gått runt och trott att du var smart.

Han svarade: Haha, nog är jag smart alltid. Tillräckligt smart för att veta att jag vill träffa dig igen. Fika ikväll eller imorgon?

Men så kom det sig att jag var bortbjuden på middag, och i ärlighetens namn hade min frånvaro inte varit någon katastrof, men jag valde ändå att gå och när jag kom dit förstod jag under kvällens gång att anledning till min ovillja att gå på dejt med Mr dryg istället för middagen var Mr knäskak.

Att få sitta bredvid honom tätt intill med låren mot varandra gjorde att Mr dryg kändes avlägsen och oviktig. Jag blir förvirrad. Jag trodde att jag skulle få honom ur skallen så fort jag fått en natt med honom men efter två veckor var mitt begär och min längtan efter honom lika starkt som innan. Hans lår mot mitt i en sekund och det går vågor av lust genom hela min kropp. Jag går förbi honom och låter handen diskret snudda vid hans rumpa när jag passerar och han snuddar vid min hand när vi sitter bredvid varandra bara i en hundradels sekund. Spänningen, åtrån och att allt sker i hemlighet utan att någon ser, någon vet. Jag vill ha honom igen och igen. Vi tar sällskap hem och missar bussen med en sekund och står tätt, tätt i busskuren under hans paraply. Hans arm omkring mig för ge mig värme. Ska vi gå tbx till de andra frågar jag, men han låtsas inte höra mig.

Tåget tätt, tätt vi pratar relationer, vår relation i förklädda ord. Det finns något där, säger vi, men vi vet inte vad. En attraktion, ett gillande. Det är ömsesidigt. Framme, perrongen. Hård lång kram, åh vad jag lever för dessa kramar. Kind mot kind. Hans skäggstubb river mot min kind. Jag sluter ögonen och tänker på hans händer på min kropp. Jag kramar hårdare och biter mig i läppen för att inte stöna. Sen vaknar vi ur vår trans. Vi ses nästa vecka säger vi. Blyghet eller förnuft, jag vet inte vilket som hindrar oss.

Om en månad flyttar knäskak till utlandet, långt, långt borta. Kanske kommer han aldrig tbx. Kanske är det därför något ändrats mellan oss, för något har ändrats. Vetskapen om att det är försent gör att vi vågar känna. Vetskapen om att det finns ett datum. Kanske är allt bara inbillning ett till hjärnspöke som hindrar mig från att släppa in Mr dryg helt.

Kanske är jag bara inte redo trots allt för ett förhållande och sätter krokben för mig själv.
Men med Knäskak är det som att varje gång han rör mig är den första gången och jag tror det är speciellt att känna så.
Jag är förvirrad!