Tbx på ruta ett

Jag har varit hemma i mindre än ett dygn och resan känns redan långt bort. Innan jag hunnit packa upp väskan har stressen börjat gnaga sig på en. Idag var det släktträff som faktiskt var riktigt trevlig och resten av veckan är fylld av aktiviteter. Imorgon är det jobb igen.
Jag ska försöka spara semesterkänslan så länge det bara går, inte stressa upp mig. Jag ska bättra mig, bli snällare mot mig själv, mer strukturerad. Nystart. Mitt första mål ska bli att gå och lägga mig tidigt om kvällarna.

Även om det kanske inte låter som det, är jag glad att vara hemma. Jag har saknat rödluvan, bästa tjejen och familjen så att det nästan gjort ont i mig. Imorgon hoppas jag få pussa lite på en av dem. Hemma kommer alltid vara Stockholm, Sverige. För de är här alla jag älskar och bryr mig om finns och vad är det i jämförelse mot sol och bad.
Det är här jag känner mig älskad och älskar.

Hemma bäst

Trycket i öronen från flygresan har inte lagt sig än men jag vill meddela att SG är hemma igen.

Godbitar från resan:
Jag har sparkat en turk i huvudet.
Nästan hånglat med en 19-åring.
Faktiskt haft två män som bråkat om mig på riktigt.
Inte bråkat med klister tjejen som jag fruktat utan haft riktig kommunikation.
Haft feber och varit sängliggande.
Gömt mig på hotellet en hel dag pga galen stalker, och faktiskt varit riktigt rädd.
Lovat Mr Dryg att inte röra någon annan, och hållit det. för att sedan få panik över det.
Solat och badat.
Längtat hem.

Andra gången.

- SG här är jag.

Jag var nervös innan, men det släppte när jag såg honom igen. Det där retsamma leendet är både självsäkert och älskvärt i en perfekt kombination.

Jag får en puss på kinden, och sen lägger han armen om mig och vi går och sätter oss. Han beställer mat och frågar flera gånger oroligt om det inte finns något annat jag vill ha förutom kaffet jag önskat. Du är fin i den där jackan, färgen klär dig verkligen. Uppmärksam och mån.
Vi sitter zic zac med låren och snuddar blygt vid varandra. Han frågar hur det är på jobbet och jag svarar bra och han skakar på huvudet. Nej hur är det, berätta allt! Och jag berättar och han lyssnar och ställer frågor och säger att pappa måste vara så stolt över mig. Och jag lägger till intresserad över egenskaper han besitter.
Men sen frågar han: Hur går det med pojkarna då?
Och jag tittar på honom som om han föreslagit att vi skulle ha analsex mitt på bordet där på uteserveringen.
Han ser det och, lägger till ja jag menar med det där exet du berättade om (Mr snygg)
Jag vet att det inte är det han menar och blir sårad, för med hans fråga känns det som att han på något sätt tycker det är okej att jag träffar andra.
Jag svarar: Du kanske inte tror mig nu, men jag har inte rört någon annan sen vi sågs. Han säger att han tror mig men säger inte att det är samma för honom och jag tolkar det som att han träffat andra.

När vi är klara promenerar vi genom stan. Jag försöker njuta av tiden men känner mig bara stressad och ledsen över att det snart är slut. Han undrar vad jag funderar över. Jag säger att jag tycker det här med att vi inte får tiden att räcka till känns jobbigt. Jo, säger han. Jag säger att, om det ska vara så här, om du inte har plats för mig i ditt liv kanske det är bäst att avsluta här och hoppas han ska säga emot mig, och det gör han. Det blir bättre snart jag lovar. Det är så mkt jag vill göra nu bara. Så rabblar han upp saker han vill satsa på i höst, och jag frågar fast jag egentligen inte törs. Var passar jag in i det där? Du finns med i allt. Du ska vara min assistent säger han och ler det där leendet igen och jag bestämmer mig för att vara nöjd med det svaret.

Tiden är ute. Han måste hem och hämta grejer för att gå till jobbet och jag säger att jag gärna följer honom hem. Så han lägger armen om mig och så går vi och han bjuder upp mig och jag följer med. I hissen kysser han mig. Och när vi kommer in kysser han mig igen, hungrigt och utsvultet och jag besvara kyssen på samma sätt. Men jag vill inte mer än så, inte än. Han tar fram sin gitarr och spelar för mig, medan han inte släpper min blick. Det är magi som når mina öron, så vackert. Finns det något den här killen inte har, förutom tid.

Nu..

åker jag in till staden för att träffa honom.
Är nervös.

Tack Ellinor!

Ellinor är så himla söt som skrivit en låt till mig! Jag är så sjukt ärad. Sen att hon är 13 och låten inte är någon fröjd för mina öron, struntar jag i. Hon har ändå skrivit en låt till mig. Det är hur stort som helst!



Jag e supersmart
Slösar inte med min tid
Försöker alltid tänka klart
Jag e supercool
Och jag gör min egen grej
Så snälla kan du flytta dig

Om du trampar på min tå
När vi är fler än två
Spelar King Kong med ditt gäng
Är du helt bäng

I´m Supergirl - jag behöver inte dig
I´m Supergirl - jag behöver inte dig
Men om du vill va med mig
Sätt igång och ändra dig
Sluta upp och va så loj
Dags att bli en Superboy

Du är sockersöt
Men det betyder ingenting
Du beter dig som ett nöt
Jag e underbar
Och om du nånsin fattar det
Sms:a får vi se

Om du trampar på min tå
När vi är fler än två
Spelar King Kong med ditt gäng
Är du helt bäng

I´m Supergirl - jag behöver inte dig
I´m Supergirl - jag behöver inte dig
Men om du vill va med mig
Sätt igång och ändra dig
Sluta upp och va så loj
Dags att bli en Superboy

Om du trampar på min tå
När vi är fler än två
Spelar King Kong med ditt gäng
Är du helt bäng

I´m Supergirl
I´m Supergirl

I´m Supergirl - jag behöver inte dig
I´m Supergirl - jag behöver inte dig
Men om du vill va med mig
Sätt igång och ändra dig
Sluta upp och va så loj
Dags att bli en Superboy

Jag ger upp!!

Mr Dryg ringde ikväll precis som han sagt. Läxan gick hem. Men vi får inte ihop det här med att ses.
Nu har vi bokat in att ses på fredag. Fyra veckor efter vår första dejt. Så långt är väl allt bra, till han kommer på att han lovat en vän som är på besök över dagen i Stockholm att ses på den enda lucka han har på fredagen. Vilket gör att vår romantiska lära känna varandra dejt förvandlas till en "trekant". Om jag försöker tänka positivt så är det väl kanske fint att han vill presentera mig för sin vän, men jag vill faktiskt träffas bara vi två. Det är faktiskt vår andra dejt inte fjortonde.

Säg att jag kan leva med allt det här. Då dyker det här med tidsbristen upp igen. Jag åker bort på lördag i en vecka. Några dar efter att jag kommer hem åker han bort i två veckor. och så lägger vi till att han jobbar monster pass mellan 14-05 och det ger oss nada tid att ses. Han lovar att det bara kommer vara så här i några månader till. Sen kommer han ha massa med tid. Men om några månader kommer vi bege oss ut på var sin långresa. Så klart åker jag innan han hunnit hem. Vilket gör att vi kan börja ett normal förhållande någon gång i februari.

Jag bara känner att jag har inte höga krav, men det här är ju löjligt. Är det ens värt att köra eller är det bättre att kanske avsluta saker och ting redan nu?
Något jag tror ingen av oss faktiskt vill, men...

Tillägg: Nu lutar det till att det kanske blir en lunch på fredag. Vi försöker iaf

Älskar, älskar inte

Han ringer, och vi pratar lite. En kollega till honom kommer in. Säg något på ditt språk säger han till henne. Hon säger något. Han upprepar vad hon sagt till mig. Vad betyder det frågar jag. Det betyder jag älskar dig hör jag från en röst bredvid honom. Haha säger han, men det gör jag fan nog, älskar dig.

Tystnad. Jag som springer i trappor, stannar mitt i en rörelse. Blir blodröd i ansiktet. Han sa vad?

Du SG, jag måste gå nu. Jag ringer dig ikväll.

Alltså jag är inte blåst, jag fattar att det inte betyder det som det är tänkt att betyda, men ändå. Det är det närmaste jag kommit på tre år =)

Varför Dryg?

Varför heter han Mr dryg?

När han fick mitt nr körde han ett "är du mig värdig" test. Det gick ut på att han kollade min allmänbildning genom att fråga frågor som tex vad heter Kambodjas huvudstad? Jag klarade självklart alla frågor med beröm godkänt och knäckte honom när han svarade fel på mina.

När vi messade en gång och jag låg på stranden tänkte jag att jag svarar på det här när jag komit upp från mitt bad. Efter en stund kom min kompis springandes mot stranden. "det är något fel på din mobil" 21 inkomna sms, på 10 minuter. Där frågan var upprepad. , om och om igen.

Första gången jag skulle träffa honom bestämde vi att vi skulle ses vid scenen på kungsan. Jag hade messat vad jag hade på mig plus att han hade sett en massa bilder. Jag å min tur hade inte den blekaste om hur han såg ut. Vid scenen satt en hel drös män i rätt ålder. Får ett sms " men shit vilken ful väska du har =)" Tänk dig då att jag står där mitt framför scenen lagom nervös. Inser att jag är iakttagen och tittar mig förvirrat runt. Då kommer " nästa sms " var inte blyg, kom fram och säg hej" sen ser jag en mkt snyggare kille än jag vågat hoppas på sitta och asgarva och vinka åt mig.

Därför är han Mr Dryg.

Hota med stryk!

"Du förtjänar smisk!"

Skickade jag till Mr dryg. Han ringde upp en minut senare. Förlåt, förlåt!
Jag sa att jag var besviken för att han sagt att han skulle ringa och inte gjort det och var tydlig med att jag inte uppskattade det.
Han berättade precis som jag visste att han har haft fullt upp. Varit upptagen från 6 på morgonen till 22 på kvällen. "Jag har inte ens haft tid att tänka å min mamma" tydligen är det riktigt illa då.

Han har iaf lovat att vi ska ses i veckan om han så ska trolla. Och jag tror inte han kommer våga, inte ringa när han sagt att han ska igen.

Det känns sjukt bra. Jag håller verkligen på att falla för honom och jag tror att det känns bra.

Väntan

Han har fortfarande inte ringt.
Det var synd för honom eftersom jag hittat en jättefin lägenhet till honom, som jag funderar på att tacka nej till den bara för att lära honom läxan att ringa när man säger att man ska. Ha!

Jag försöker att ha is i magen. Jag känner mig trots allt ganska trygg med att han faktiskt tycker om mig. Alla saker han sagt och gjort tyder iaf på det. För inte stänger väl man ner sin profil på dejting sidan om man inte vill satsa tex?

Avgjort men ändå inte.

Det blev väldigt lika.
47% till Knäskak
53% Till Mr Dryg

Fast då har jag nåt att bekänna. Jag röstade oxå. Utan min röst skulle det blivit oavgjort.

Men nu är statusen följande. Mr Dryg lovade att han skulle ringa igår. Men han ringde inte. Inte ett ljud. Det beteende gör mig totalt avtänd. Säg inte att du ska ringa om du inte tänker göra det, och inser du att du inte kommer hinna så skicka ett sms eller ring en snabbis och säg det.
Det är andra gången han gör så här, och jag kanske är hård men jag tänker inte ta det.
Det är väldigt enkelt, för att jag överhuvudtaget ska inledda något med någon så krävs det att jag ska kunna lita på personen ifråga. Jag vet att han har tok mkt just nu, men ikväll åker han hem till Stockholm och om han inte hör av sig idag så lutar det åt att jag avslutar det här. Vilket suger hästblalle för jag gillar verkligen honom.

Jag kanske bara ska ge upp det här med kärlek och bli älskarinna åt skitstöveln istället. Han vill att vi ska resa bort tillsammans i veckan.

Dyr fling

Jag fick min mobilräkning i går.

Utgående antal sms till Mr dryg 602 stycken.

I relation till det så fick hela min samlade bekanskapskrets nöja sig med 180 sms att dela på.

Det blev en dyr räkning den här månaden.

Och nej jag är ingen galen stalker.
Han skickade minst lika många sms till mig.

Inte immun

En kollega kommer in med sin två månader gamla dotter. Och det händer något. Jag reser mig upp efter att ha kämpat emot i några minuter och ber att få hålla, och så placerar han henne i min famn och det infinner sig någon slags frid.
Att se på henne i min famn.
Det uppstår kärlek.

Sen blir jag sittande där, mattar, rappar och jollrar med tösen och när de andra kollegorna smyger sig fram för att titta så går jag in i beskyddar ställning men visar stolt upp henne, som om jag hade något med hennes existens att göra.
Vi blir sittandes hon och jag, och det känns som allt annat bara känns meningslöst och när hon tittar mig rakt i ögonen och hon ler är jag förlorad.

De gick för några timmar sen och jag vill bara att han ska komma tbx med henne.
Jag skrämmer mig själv. Ni kanske inte vet det här men jag gillar inte barn.
Jag vill inte ha barn. En av de största anledningarna till att det tog slut med mitt ex, var att han längtade efter barn och jag tyckte att de var bara idioter som bekom sig med sånt.
Jag är tydligen inte immun mot den biologiska klockan trots allt.

Spännande

Jag följer omröstningen här bredvid med stor spänning.
Just nu leder Knäskak med 53%, farligt jämnt.
Skönt att slippa bestämma själv =)

Igår "sprang" jag på Knäskak igen. För att göra det hela ännu mer förvirrade så kände jag absolut ingenting och inget subtilt flörtade ägde rum. Vad som däremot hände var att jag blev utskrattad av mina vänner när jag presenterade honom.
Är det han som är knäskak?
Japp.
Men vad har han på sig SG?
(ett par för stora jeans utan någon som helst passform uppdragen till bröstkorgen)

Och återigen är det där med att jag tycker det är sexigt, att jag ser det ingen annan ser. Och den där auran av oskuldsfullhet som omger hela honom.
Fast hade jag röstat själv i enkäten här bredvid hade det blivit på Mr Dryg.

Interaktiv blogg

Vi kör bloggning med en twist.
Om Knäskak vinner omröstning här till höger så lovar jag att lägga in en move som inte kan missupfattas. Ni verkar ju alla vara rörande överens om att det är honom jag ska satsa på. Tydligen ser ni nåt jag inte gör, så jag litar på er =)

Men, det får nog vara lite mer statiskt urval för att det ska räknas.

Bara för att vara lite extra tydlig så är det alltså knäskak som flyttar till andra sidan Atlanten om mindre än en månad.

Så lek gud och rösta nu =)

Gud driver med mig!

Jag sätter mig i gräset och känner att livet faktiskt är ganska okej. Det här med att bli kallad ängel och underbar är ju inte helt fel. Kanske kan det faktiskt bli något. Plötsligt hugger det till i magen. Kanske ska till att få någon mat i magen tänker jag och reser på mig. På väg ut i parken irrar jag bort mig och kliver nästan rakt på Mr Knäskak! Vad fan!

Jo, jag tänkte du kanske var här säger han och ler.
Bara han och jag. Ingen att låtsas inför. Vad händer nu? Och jag kan riktig se hur farbror gud haft en tråkig dag och tänker nu ska vi se vad hon gör av det här.

Jag stammar att jag tänkte gå och ta en bit mat. Och i samma stund som jag säger det öppnar farbror där uppe himlen och regnet forsar ner. Som för att försäkra sig om att knäskak faktiskt ska följa med mig.

Vi hittar ett fik och jag är nervös och ur min mun ploppar den ena grodan efter den andra fram, vilket självklart gör mig mer nervös och får mig att säga ännu mer korkad saker. Jag berättar att jag tänkt gå på lite konserter och han säger att han gärna följer med.

Vi lyssnar på musiken och snuddar vi varandra så där knappt märkbart så som vi är världsmästare på. En hand som snuddar vid en hand, ett lår mot ett lår och jag tänker för mig själv är det här normalt. Gör man så här med andra, bara att man inte tänker på det? Jag kommer fram till att det inte riktigt är så man brukar göra. Jag flyttar mig ett steg åt sidan för att se... jo han flyttar efter. Jag tänker att jag kanske ska skruva upp saker. Lägga huvudet på axeln. Det funkade ju sist. Och jag tar sats och samlar mod och medan jag försöker förmå mig går tiden. Varför gör han inget? Och sen tänker jag att det här subtila flirtandet är tröttsamt och trist. Nu får han vara man nog och göra något. Och tiden fortsätter gå men ingen gör något. Och kanske gör han inget för att han faktiskt inte är intresserad tänker jag och känner att det är det mest logiska tills vi hamnar mitt emot varandra. Tittar varandra i ögonen och står nära, nära och jag tänker nu får det bära eller brista. Nu kysser jag honom! Nu! men jag förmår mig inte. Tänk om jag gör bort mig, skämmer ut mig. Får en föreläsning om hur jag missuppfattat saker och ting och så passerar ögonblicket.
och jag ger upp. Nu orkar jag inte mer. Men det är inte förrän jag kommit hem som jag inser att jag hade chansen men vågade inte ta den och att det kanske beror på att jag egentligen inte är så intresserad.

Jag väljer han som kallar mig ängel. Och det känns bra fast nyfikenheten om vad som försigår i knäskaks huvud finns kvar. Och att jag aldrig kommer få reda på det stör mig trots allt lite. Men det är bara nyfikenhet. Tror jag...

Men Farbror Gud hade nog roligt åt oss ikväll, det hade jag oxå haft om jag varit honom.



shyness is nice, but shyness can stop you

Upp igen!

Fan! Du är GRYMT snäll och helt underbar! Tack!

Inkommande sms från Mr Dryg tidigare idag.
Tydligen tog han det på helt rätt sätt och fick inte panik. Men tyvärr jobbar han hela nästa vecka så det blir ingen resa =(
Men han tyckte jag kunde bjuda med någon annan, men jag sa som det var att om det inte var med honom jag åkte så hade jag ingen lust.

Då kallade han mig för ängel =)

Men nu är statusen följande att han är bortrest hela den här veckan, jobbar dygnet runt nästa och veckan efter det åker jag bort. Och då tror jag att vi är uppe i fem veckor utan att hinna ses. Så vi har ju inte oddsen på vår sida. Det är på tok förtidigt att vara ifrån varandra så här mkt. Jag undrar om det kommer funka...

Patetiskt!

Inkommande sms 08:22 från skitstöveln:

"Jag vill knulla dig här och nu....Efter klockan 13 är jag gift...Kom nu, snälla!"

Jag spår att det kommer hålla ihop för evigt. På riktigt gör jag det.

Ps. Jag åkte inte dit. Ds.

Saker tar form

Träffade knäskak idag som jag redan visste att jag skulle göra sedan förra veckan. Hade hunnit få i mig för mkt vin när han dök upp. Planen var att dricka tillräckligt mkt för att prata med honom om oss. Jag skulle våga! Jag hade rakat benen noga, satt på mig fina underkläder och packat ner extra ombyte kläder i väskan. Bara ifall att. Men inget blev som jag tänkt. Jag var för full för att fokusera men mod hade jag som bara gjorde att jag kladdade på honom. Han verkade lagom road. Jag gör bort mig nu tänker jag. När han reste sig för att gå följde jag honom, så fort vi får en stund själva ska jag säga, det jag tänkt.
Men samtidigt med oss reser sig två andra, får vi åka med säger de. Självklart får de det och jag hatar dem när de sitter i baksätet. För att de inte fattar att de sabbar. Jag kliver ur bilen. Får min vanliga långa kram som lovar mer än vänskap. Jävla tönt tänker jag när jag slår igen dörren. Din fega tönt. Jag vet inte om det är mig själv jag är arg på eller honom, men beslutar mig för att det är honom. Jag hade ju tänkt berätta.

På väg hem tänker jag tbx på kvällen. Vem gick han iväg för att prata i telefon med. En annan tjej. Någon som är mkt bättre och finare än mig. Varför gick han annars undan? För att inte låta mig höra? Och varför bad han den andra om en puss på munnen och sa att jag var finaste tjejen. Vad var det? Vänskaplig puss?
Det är bara dimma av allt. Jag vill inte veta eller tänka på det. Inte han! Jag litar på honom, beundrar honom, varför bad han om en puss på munnen.

Kommer hem och kommer på Mr Dryg, Mitt sms levererades för två timmar sedan men inget svar finns att läsa. Det är olikt honom. Nu lämnar han dig tänker jag och i nästa andetag säger jag högt för mig själv att det var nog lika bra det. Jag kan inte lura mig själv. Det var det jag ville. Jag vill inte resa bort med honom jag ville skrämma skiten ur honom. Se om han tålde.

Och det slutar som det alltid gör, som det alltid kommer göra.
Jag är själv.

Bäng?

Jag skickade iväg ett ganska våghalsigt sms till Mr Dryg.
Frågade om han ville åka bort med mig ett dygn på en resa jag kommit över för inga pengar alls. Men det är förmodligen för tidigt. Det skulle då vara vår andra dejt. Jag vet inte alls. Nu sitter jag och väntar på att det ska levereras och sen ska jag vänta på svar. Kanske skriver han. Du kväver mig.
Det vore rätt åt mig med anledning av mitt förra inlägg.
Fortsättning följer....

KVÄVD!

Hon ringer för tredje gången den här dagen.
- puss gumman, åh gud vad jag saknar dig!
Hon skickar sms efter sms med kärleksförklaringar.
Och när vi går sida vid sida envisas hon med att gå armkrok med mig och pussa mig på kinden. Och jag klarar inte av närhet på det sättet. Det går kalla kårar genom kroppen på mig. Jag vill gå på toa själv och jag vill inte ha någon klistrad på mig.
Varje kille jag träffar är mig "inte värdig" och när jag träffar någon annan vän har det hänt att hon bara dykt upp och klistrar sig vid min sida för att så fort tillfälle ges försöka skaka av sig mitt egentliga sällskap.

Det är inte det att jag inte gillar henne, men hon försöker för mkt. Försöker vara till lags. Och jag vet inte hur jag ska säga det. Du kväver mig! För hur säger man det? Måste du berätta hur mkt du tycker om mig HELA tiden! Det känns bara tillgjort och falskt.

I helgen jobbade hon och jag insåg när jag drog en djup sucka av lättnad att den här relationen suger musten ur mig.

Om två veckor åker vi bort tillsammans i en hel vecka. En resa som hon bjuder mig på. Och jag bävar något fruktansvärt inför det. Umgås dygnet runt med henne i sju dagar. Jag tittade på olika utflykter och ställen vi kunde besöka, men hon uttryckte sitt ogillande och sa att hon bara ville ligga på stranden och festa. När jag sa att jag vill nog göra mer än så, men det är okej jag åker mer än gärna runt själv, fick hon nästan tårar i ögonen och sa att tanken var ju att vi skulle umgås och komma ännu närmare varandra. Hon tyckte tom att det var bäst jag lämnade mobilen hemma när vi åker.

Det kommer sluta med att jag får ett nervöst sammanbrott som uttrycks i ett enormt vredesutbrott. Jag vet det redan nu. Vet inte vad jag ska göra men jag känner ett tryck mot bröstet bara av att höra hennes röst. Kan man be en vän om en paus?

Hypotetiskt

Om jag dejtar en dörrvakt på stureplan, måste jag då börja skriva blogg i stil med:

I dag var jag på stan med min älskade lisa *puss*
Jag köpte en tröja, som är sååååååå fin. *skratt*

Det bara slog mig att det är sånt man kan behöva tänka på ibland.

Romantik

Jag har länge tyckt att bland det mest romantiska sättet att träffa någon borde vara via bloggen.

- Hur träffades ni?
- Vi läste varandras dagböcker och då sa det bara klick.
Håll med om att det är sjukt romantiskt!

Jag dejtade en gång en annan bloggare en kort tid, tyvärr sket det sig, men det är väl det närmast jag kommer komma.
Men nu har jag med min Salanderhjärna fått nyss på att två av de bloggar jag brukar läsa faktiskt verkar ha förälskat sig i varandra. Det låter väldigt lovande och jag är lite avis på sättet de träffades.
Läste varandras bloggar...
Suck vad fint!

Självinsikt

Vi fick kontakt på spray. Jag var aktiv en kort vända när saker var som mest hektiska. Det kändes skönt att fördriva tiden med folk som stod utanför mitt vanliga liv och det var mest av leda jag gick in och mailade med folk. Jag tänkte aldrig att jag skulle stötta på någon som jag faktiskt ville träffa på riktigt och gå på dejt med. Det var inte därför jag var där. Men så kom ett mail från honom och det var provocerande och charmigt på samma gång. Det stack ut från mängden. Efter intensivt mailande bytte vi nr. Och efter extremt intensivt smsande stängde jag ner min sida. Det kändes rätt för mig och jag blir bara förvirrad av att maila med flera.
I måndags stängde han ner sin sida. Det känns seriöst, det känns som ett tecken på att han faktiskt tror på oss. Att det kan bli något. Det glädjer mig, verkligen. Men samtidigt jag behöver mer bekräftelse. Han är upptagen hela tiden och om jag inte vill åka hem till honom vid midnatt så kan vi inte träffas förrän om två veckor. Jag förstår honom jag är oftast på den andra sidan. Den med hektiskt schema och minimalt med tid. Men nu är det lugnt för mig och jag hänger läpp och nojar, känner mig försummad och orolig att det bara ska rinna ut i sanden.

Tankar som for genom huvudet igår. Tänker på det jag skrev igår, Mr knäskak. Det är klart jag tycker om honom, som människa är han superfin. Men jag är inte kär, förmodligen inte ens förälskad. Attraherad oh JA! Men mer? Inte egentligen.

Jag tror det handlar om att jag är rädd för Mr Dryg. Rädd för vad det kan bli och rädd för vad jag känner. Rädd för att tycka om mer än han och bli... bränd. Rädd för att bli dumpad och därför ändrar jag fokus, hittar på att jag vill ha någon där yttre faktorer hindrar det från att bli något. För det är lättare att rycka på axlarna och tänka att om saker vore annorlunda så hade de kunnat bli vi. Än att satsa på det som faktiskt kan bli något. Med någon som finns här och just nu och säger sig beredd att satsa, för det säger han, inte i ord men i handling. Det är mina egna spöken jag måste övervinna mina egna rädslor och det har inget att göra med någon annan än mig själv. Så kanske är det bra med små steg.
Jag har aldrig gjort det förut, tagit små steg. Jag kör gärna på i 180 fort som bara den, så jag tror det är nyttigt att jag får landa mellan gångerna och hämta andan. Men jag längtar ju och är rädd.
Andas lugnt och stila, det kommer gå bra.
Sakta, sakta..

Förvirring

Jag skickade först. Efter att miljoner hjärnspöken tryckt ner mig långt under asfalten i dålig självkänsla. Tillslut hade jag övertygat mig om att han under de senaste fyra dagarna hittat sitt livskärlek och förmodligen redan köpt hus och gift sig med henne. Och då var ju jag tvungen att höra av mig för snacka om idiot jag skulle vara om jag gick och väntade på att han skulle höra av sig medan han var i full färd att befrukta Mrs Dryg.

Så jag skrev: Grattis! Du klarade av fyradagarsregeln, men jag är dock besviken över att du totalt verkat ha missat hur oemotståndligt charmig jag är och här har jag gått runt och trott att du var smart.

Han svarade: Haha, nog är jag smart alltid. Tillräckligt smart för att veta att jag vill träffa dig igen. Fika ikväll eller imorgon?

Men så kom det sig att jag var bortbjuden på middag, och i ärlighetens namn hade min frånvaro inte varit någon katastrof, men jag valde ändå att gå och när jag kom dit förstod jag under kvällens gång att anledning till min ovillja att gå på dejt med Mr dryg istället för middagen var Mr knäskak.

Att få sitta bredvid honom tätt intill med låren mot varandra gjorde att Mr dryg kändes avlägsen och oviktig. Jag blir förvirrad. Jag trodde att jag skulle få honom ur skallen så fort jag fått en natt med honom men efter två veckor var mitt begär och min längtan efter honom lika starkt som innan. Hans lår mot mitt i en sekund och det går vågor av lust genom hela min kropp. Jag går förbi honom och låter handen diskret snudda vid hans rumpa när jag passerar och han snuddar vid min hand när vi sitter bredvid varandra bara i en hundradels sekund. Spänningen, åtrån och att allt sker i hemlighet utan att någon ser, någon vet. Jag vill ha honom igen och igen. Vi tar sällskap hem och missar bussen med en sekund och står tätt, tätt i busskuren under hans paraply. Hans arm omkring mig för ge mig värme. Ska vi gå tbx till de andra frågar jag, men han låtsas inte höra mig.

Tåget tätt, tätt vi pratar relationer, vår relation i förklädda ord. Det finns något där, säger vi, men vi vet inte vad. En attraktion, ett gillande. Det är ömsesidigt. Framme, perrongen. Hård lång kram, åh vad jag lever för dessa kramar. Kind mot kind. Hans skäggstubb river mot min kind. Jag sluter ögonen och tänker på hans händer på min kropp. Jag kramar hårdare och biter mig i läppen för att inte stöna. Sen vaknar vi ur vår trans. Vi ses nästa vecka säger vi. Blyghet eller förnuft, jag vet inte vilket som hindrar oss.

Om en månad flyttar knäskak till utlandet, långt, långt borta. Kanske kommer han aldrig tbx. Kanske är det därför något ändrats mellan oss, för något har ändrats. Vetskapen om att det är försent gör att vi vågar känna. Vetskapen om att det finns ett datum. Kanske är allt bara inbillning ett till hjärnspöke som hindrar mig från att släppa in Mr dryg helt.

Kanske är jag bara inte redo trots allt för ett förhållande och sätter krokben för mig själv.
Men med Knäskak är det som att varje gång han rör mig är den första gången och jag tror det är speciellt att känna så.
Jag är förvirrad!

Den envise jäkeln!

Han har fortfarande inte hört av sig!
Han måste ju ha missat helt hur otroligt oemotståndlig jag är, och här gick jag runt och trodde han var smart.

Om det skulle bli något mellan oss så kommer jag nog inte få det helt lätt. Fast frågan är ju faktiskt om jag vill ha någon som inte avgudar mig tillräckligt mkt för att hålla sig borta från mig så här länge.

Jag antar att han hör av sig imorgon då, om vi hördes på torsdag kväll senast? Inte för att jag bryr mig det minsta, om nu någon trodde det.

Maktkamp

Vi pratar och jag vet inte hur vi kom in på det men jag nämner tredagars-regeln. Vad är det, undrar han. Jag förklarar att det är när man väntar i tre dagar från att man fått någons numer till man ringer, för att inte verka för på.
Jaha den har jag aldrig hört talas om säger han och jag retar honom lite för det tog honom tre timmar att höra av sig från det han fick mitt nr.

Senare på kvällen när vi skiljts åt skickar jag ett mess. Han svarar "haha du kan inte hålla dig ifrån mig. Jag tänkte köra tre dagares-regeln på dig eller tom fyradagars-regeln"

Jag svara " men det är ju för sent nu, förresten tror jag inte du kan hålla dig borta från mig i fyra dagar"

Sen messar vi vidare om annat. Nästa morgon när jag vaknar har jag inte fått ett enda mess på hela natten och klockan går och jag hör fortfarande ingenting. Jag tappar hoppet och undrar vad händer nu? Sen slår det mig. Det här är en utmaning. Fyra dagar utan att höras.
Jag skulle hellre dö än att höra av mig! Inte för att jag är envis eller tävlingsinriktad, eller i ärlighetens namn just därför och kanske lite för att han säger att alla tjejer springer efter honom när han dissar dem.

Fast det kan ju oxå vara så att han bara helt enkelt inte vill höra av sig mer...
...och om det är så kommer jag bli ledsen i ögat.
Fast jag kommer iaf ha kvar min stolthet och de är inte det sämsta.