Hoppfull

Jag mår faktiskt under omständigheterna bra.
Jag har pendlat i humöret kraftigt från att vara jätte ledsen till rasande. Tyvärr så drabbar mina humörsvägningar mest mina vänner. Men de står ut med mig och mobilen går varm med söta sms och glada tillropp. Jag hade mått betydligt sämre utan detta stöd. Det är omöjligt att i ord uttrycka min tacksamhet.

Jag sörjer P. Det som hade kunnat bli.
Jag sörjer att den P jag än gång träffade och föll för inte verkar existerar längre. Den P som jag föll för skulle aldrig bete sig så ryggradslöst som han faktiskt gjort. Den P som jag föll för har under de senaste två åren försvunnit på vägen någonstans. Jag inser att den P jag dejtat den senaste månaden inte alls motsvara mina förväntningar och önskningar hos en framtida partner och kanske om bara förnuftet fick råda att det skulle vara någon slags tröst att jag fortfarande inte funnit honom. Han som det är helt rätt med. En dag kommer det vara en tröst men det är inte riktigt så, inte än. Det jag sörjer mer än P är drömmar som gått i kras.

Jag kommer komma igen med full styrka. Med stöd av de underbaraste vännerna som går att ha. Utan dom vore mitt liv så extremt fattigt. Och i slutändan när allt kommer omkring så är jag ändå en av de lyckligt lottade. Med ny styrka och med stöd från min egenhändigt ihop plockade familj ger jag mig ut på jakt igen efter den som kommer att uppskatta mig och det jag har att erbjuda. Ingen borde nöja sig med mindre. Det är P det är synd om. För att han inte har stalke nog i sig att göra det rätta och för att han inte har stalke nog i sig för att vara ärlig och ge saker och ting en chans. Jag vågade, satsade allt och trots att allt gick åt skogen så kan jag helt ärligt säga att jag är stolt över mig själv, för att jag gav oss en chans till och för att jag valde att ta reda på istället för att vandra vidare i livet och undra tänk om...

Om P skulle ringa nu och vilja ha mig tbx nu kan jag helt ärligt säga att jag inte tror att jag skulle ge honom en chans till. Ingen som fått mig att gråta förtjänar att finnas i mitt liv, då spar jag hellre på mig själv till någon som uppriktigt tycker om mig och behandlar mig med respekt.
I´m a Supergirl and Supergirls don´t cry! Snart är jag där inte riktigt än men mycket snart.