Jag ägnade hela gårdagen åt att dagdrömma på jobbet. Att mitt mkt patetiska sms fyllt med kärleksförklaringar skulle väcka P ur någon slags koma och få honom att inse att jag visst var tjejen för honom.
Han skulle inte svara med något fånigt sms. Han skulle kasta sig i bilen med ett fång röda rosor och väktarna på jobbet skulle ringa mig och säga att det var någon galning som stod och skrek efter mig i receptionen. Men inte ens i min fantasi fick jag ihop det till att jag tog tbx honom. Det är som mkt kloka Gerda skrev i en kommentar till mig: Hur många gånger ska han få dumpa dig? Inte en endast gång till!
Sen kan jag ju säga att jag ha föredragit att få ett svar i stil med "lämna mig ifred din galning" än bara tysnad. Men, men nu ska jag radera hans nr och alla sms. Det är över nu and I will Survive.
3 kommentarer:
Helt rätt tänkt :)
Det är väl så att kan måste "längst ner" i sånt här innan man på något sätt vänder.
Du fixar det!!!
Oj så konstig mening det blev.... "man måste" ska det vara :-)
Skicka en kommentar