Internationella kvinnodagen

Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är, att jag är född här. Jag har haft möjligheten att välja mitt eget liv. Hur jag ska leva. Jag har fått möjligheten att gå i skolan och utbilda mig. Jag får dejta vem jag vill och gifta mig med vem jag vill. Jag får klä mig hur jag vill och när jag föddes blev mina föräldrar inte besvikna pga mitt kön. Som kvinna född i Sverige har jag haft alla möjligheter att leva mitt liv, som jag velat.

Hur hade sett ut om jag var född någon annanstans? Förmodligen hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut. Den person jag blivit, det liv jag hade levet. Sexuellt stympad, bortgift, utan möjlighet att lära mig läsa och skriva? Kanske skulle jag ha haft man och en drös med ungar. Kanske hade jag bott på gatan och varit tvungen att sälja min kropp för att överleva?

Att platsen man föds på skall ha så stor inverkan på vilka förutsättningar vi har. Att det ska påverka vad för liv vi får leva. Det är orättvist och frustrerande. Sverige har kommit en bra bit på vägen. Det finns fortfarande mycket att göra här men i jämförelse med hur livet ser ut för kvinnor runt om i världen känns det som att det är där det riktiga kampen måste börja.
Jag vill göra något åt det men jag vet inte vad. Jag tänker ofta på det, på allt jag har över att vara tacksam över men vad är det som har gett mig rätten att ha den turen jag haft bara genom att vara född i Sverige och leva här 2008.

Vi får inte glömma vår medsystrar ut i världen och vi kvinnor måste bli bättre på att ställa upp för varandra och hjälpa varandra var än i världen vi befinner oss.

(tidigare publicerad 070308)