Lever

Jag har bara varit borta i tva dagar (tror jag) men det kanns som en evighet samtidigt som det just nu kanns som jag aldrig nagonsin vill hem igen.

Jag har det helt underbart. Allt jag klarar ger mig egokickar. Att ta sig fram har ar inte det lattaste da ingen pratar engelska och nastan alla skyltar ar obegripliga, men jag klarar mig!

Fick nya vanner redan forsta kvallen da det slutade med att vi gick ut och at samt drinkar. Idag har vi varit och turistat tillsammans men nar vi ville avsluta dagen pa olika satt sa jag tack och hej(alskar att resa sjalv) Tyvarr hade jag inte varit uppmarksam pa hur vi tagit oss dit vi var, vilket gjorde det till ett litet aventyr att ta sig hem igen. Det slutade med att jag fick en turistbuss full med kineser som nya vanner som korde mig en bit pa vagen mot att jag berattade om Sverige. Efter det ville de ta kort pa mig med sina barn. Fota dig med den konstiga flickan utan snea ogon. Man kanner sig lite som ett ufo aven om jag tror att det varit varre innan os. Jag kan inte saga att det stor mig heller.

Tidsskillnaden har funkat forvanadsvart bra, antligen har jag fatt nytta over det faktum att jag ar en nattmanniska.

Insikt nr ett pa den har resan ar att eget badrum ar en lyx jag inte riktigt uppskattat innan.
Min rumskamrater uppskattar nog lyxen med att sova med nagon som inte vacker dem mitt i natten av att skrika.
En av killarna vackte mig nar jag skrek mitt angest skrik och fragade hur det var fatt. Eftersom jag glomt var jag var och blev vackt av en framande karl sa lugnade det inte direkt mig =)

Nu vantar kvallspasset med tur pa marknad.

Hoppas ni har det bra dar hemma och saknar mig massor =p