Livet är bra underligt ibland.
Det började med att bloggträffen blev inställd, eller iaf flyttad till nästa vecka. Ibland är katastrof tänkandet lite väl nära att ta till hands, och jag blir övertygad om att det beror på att han blivit avskräckt när han fått se foton på mig.
Tjej som jag är går jag iväg och shopar skor för att bli på bättre humör. I skobutiken träffar jag en "vänlig" själ som insisterar på att hjälpa mig att välja ut skor (fotfetisch?) Jag får några komplimanger och sedan känns livet lite lättare, mest för skorna, men komplimangerna hjälpte.
När jag kommer tbx till jobbet hör en kille av sig, jag träffade på en fest tidigare i veckan och undrar om vi ska ses senare och ta en drink.
Någon timme senare hör 22-åringen från lekparken av sig. Jag hånglar tydligen som en gud och han undrar om vi inte ska ses snart. Tanken på att jag ska gå på dejt med en 22-årig stureplans kille är ordentligt komisk, och inte direkt aktuell, men smickrad är jag absolut.
Men den absolut största överraskningen kommer nu på kvällen hör ett ex av sig som jag inte pratat med på nästan tre år och säger att han tänker på mig och att jag fortfarande gör honom tänd. Han ber även om ursäkt för hur han betet sig när det tog slut mellan oss. Med all rätt! Men varför hör han av sig nu? Vad vill han? Det sista jag hörde var att han var sambo..
Skum dag!
fredag, maj 30, 2008
torsdag, maj 29, 2008
Imorgon
Imorgon kommer jag förmodligen göra något dumt som strider lite mot mina regler när det gäller bloggen. Jag ska träffa en av er.
Men jag är nyfiken så det kan väl inte vara så farligt?
Jag är nervös som bara den. Varför utsätter jag mig för sånt här?
Nervös, men nyfiken. Det blir nog bra det här.
Risken finns förstås att han blir avskräckt av fotot jag skickade tidigare idag och ställer in allt. Well...
Men jag är nyfiken så det kan väl inte vara så farligt?
Jag är nervös som bara den. Varför utsätter jag mig för sånt här?
Nervös, men nyfiken. Det blir nog bra det här.
Risken finns förstås att han blir avskräckt av fotot jag skickade tidigare idag och ställer in allt. Well...
onsdag, maj 28, 2008
Svåra ord, hårda ord
I två dagar har markören blinkat ivrigt, redo på att förmedla det som trycker mig, men jag kan inte. Det känns fel. Vad han gör får han stå för. Det är ett allvarligt ämne som jag gärna skulle vilja få igång en diskussion om, väcka er tankar om. Men inte via honom, inte på det här sättet.
Världen ser annorlunda ut efter att jag fick veta. Som ett nytt Big bang som skakade och förändrade min värld. Det känns som något hemskt trängt in i min lilla bubbla där jag kämpar för att tro att världen inte är så farlig, inte så ond. Så berättar han, någon som varit en del av min bubbla, någon jag sovit med, tyckt om, tycker om. Någon som är han på ICA, killen du träffar på krogen, killen som nätdejtar. Killen mitt emot dig på tuben. Han är vem som helst men så ond(?) så trasig. Jag kommer behöva många timmar, dagar månader för att ta in det här, men min värld kommer aldrig bli densamma igen.
Han ringde igår. Nu är jag hemma säger han och jag åkte in till stan och träffade honom. Jag hoppades att han kanske skulle ruffsa mig lite i håret och kalla mig lättlurad. Att de bara var ett dåligt skämt och sen skulle allt vara som vanligt igen. Vi beställer in maten och han börjar berätta och han säger inte en enda gång att han skojar utan berättar istället. Jag lyssnar uppmärksamt och tydligen även folk omkring oss, så vi går ut och sätter oss i gräset. Luften är kall och jag hänger min jack kring hans axlar som om han vore ett litet barn. Vi får nu prata ostört. Jag röker den ena cigaretten efter den andra och fast han normal hänger läpp så fort jag ens antyder att jag ska röka och vinden gör att han får rök i ansiktet säger han inte ett ljud. Han berättar allt och jag frågar varenda fråga som jag kan komma på och han svara och jag pendlar mellan att vilja sparka honom hårt till att hålla om honom och trösta vad som måste vara bland det trasigaste jag träffat. Jag får svar jag inte vill ha, svar jag undrat över länge och plötsligt klarnar allt jag undrat över den senaste tiden men samtidigt väcks nya långt svårare frågor.
Det är bara som hans vän jag kan påverka
Jag förstår, men ändå inte.
Accepterar kommer jag däremot aldrig göra.
När vi sagt hej då och sitter på tåget hem kommer jag på att jag inte rört vid honom en enda gång under hela kvällen inte ens en hej då kram. Och jag undrar om han märkte det också...
Världen ser annorlunda ut efter att jag fick veta. Som ett nytt Big bang som skakade och förändrade min värld. Det känns som något hemskt trängt in i min lilla bubbla där jag kämpar för att tro att världen inte är så farlig, inte så ond. Så berättar han, någon som varit en del av min bubbla, någon jag sovit med, tyckt om, tycker om. Någon som är han på ICA, killen du träffar på krogen, killen som nätdejtar. Killen mitt emot dig på tuben. Han är vem som helst men så ond(?) så trasig. Jag kommer behöva många timmar, dagar månader för att ta in det här, men min värld kommer aldrig bli densamma igen.
Han ringde igår. Nu är jag hemma säger han och jag åkte in till stan och träffade honom. Jag hoppades att han kanske skulle ruffsa mig lite i håret och kalla mig lättlurad. Att de bara var ett dåligt skämt och sen skulle allt vara som vanligt igen. Vi beställer in maten och han börjar berätta och han säger inte en enda gång att han skojar utan berättar istället. Jag lyssnar uppmärksamt och tydligen även folk omkring oss, så vi går ut och sätter oss i gräset. Luften är kall och jag hänger min jack kring hans axlar som om han vore ett litet barn. Vi får nu prata ostört. Jag röker den ena cigaretten efter den andra och fast han normal hänger läpp så fort jag ens antyder att jag ska röka och vinden gör att han får rök i ansiktet säger han inte ett ljud. Han berättar allt och jag frågar varenda fråga som jag kan komma på och han svara och jag pendlar mellan att vilja sparka honom hårt till att hålla om honom och trösta vad som måste vara bland det trasigaste jag träffat. Jag får svar jag inte vill ha, svar jag undrat över länge och plötsligt klarnar allt jag undrat över den senaste tiden men samtidigt väcks nya långt svårare frågor.
Det är bara som hans vän jag kan påverka
Jag förstår, men ändå inte.
Accepterar kommer jag däremot aldrig göra.
När vi sagt hej då och sitter på tåget hem kommer jag på att jag inte rört vid honom en enda gång under hela kvällen inte ens en hej då kram. Och jag undrar om han märkte det också...
måndag, maj 26, 2008
Supergirl ett mysterium
Jag och skitstöveln har kommit långt, efter samtal i timmar så har vi hittat tillbaka till varandra som vänner. Jag har efter mycket om och men förlåtit honom. De satt långt inne, men tillslut gick det.
Ikväll hörde han av sig igen, jag vet inte i vilken gång i ordningen som han ville komma över för lite mys. Jag är inte intresserad av den typen av relation med honom längre. Vänner ja, men sex nej.
Hur är det då möjligt att jag vill vara vän med honom utan att ha sex med honom? Ja, det var fantastiskt sex, bland det bästa någonsin, men jag har ingen lust längre. Ibland är det inte svårare än så. Jag tänder inte på honom längre.
han säger att han inte förstår sig på mig, att jag är ett stort mysterium. Älskade skitstöveln jag förstår att det är ett mysterium att jag vill vara din vän utan att ha sex med dig.
Nu ska han fundera på om detta hemska övertramp går att förlåta och leva med!
Suck!!
Ikväll hörde han av sig igen, jag vet inte i vilken gång i ordningen som han ville komma över för lite mys. Jag är inte intresserad av den typen av relation med honom längre. Vänner ja, men sex nej.
Hur är det då möjligt att jag vill vara vän med honom utan att ha sex med honom? Ja, det var fantastiskt sex, bland det bästa någonsin, men jag har ingen lust längre. Ibland är det inte svårare än så. Jag tänder inte på honom längre.
han säger att han inte förstår sig på mig, att jag är ett stort mysterium. Älskade skitstöveln jag förstår att det är ett mysterium att jag vill vara din vän utan att ha sex med dig.
Nu ska han fundera på om detta hemska övertramp går att förlåta och leva med!
Suck!!
söndag, maj 25, 2008
Hemligheter avslöjas...
En helg fylld av hemligheter som har avslöjats för mig. Mr snygg och jag har messat under kvällen. Han är på semester, och helt plötsligt skriver han om något han vill dela med sig av till mig av. " Jag vet att jag tar en risk när jag berättar det här för dig och att risken finns att du aldrig vill veta av mig mer..." och så berättar han och först tänker jag att det är hans liv och han får göra vad han vill med det men sen när det sjunkit in äcklar det mig till den milda grad att jag känner mig fysiskt illamående. En del principer har jag och frågan är om jag kan vara vän med någon som trotsar mina värderingar med handlingar som strider mot allt jag tror på.
Jag försöker att inte ta alla män för sexistiska svin, men en del dagar är det svårt, så svårt...
Snälla söta gud, bevisa att jag har fel och låt mig iaf någon gång få träffa en normal vettig kille. Bara för att få bevisat för mig att sådana finns.
Ursäkta mig, nu ska jag gå och spy!
Jag försöker att inte ta alla män för sexistiska svin, men en del dagar är det svårt, så svårt...
Snälla söta gud, bevisa att jag har fel och låt mig iaf någon gång få träffa en normal vettig kille. Bara för att få bevisat för mig att sådana finns.
Ursäkta mig, nu ska jag gå och spy!
fredag, maj 23, 2008
Saknad vän
Poppojken är en av mina allra bästa vänner. Vi pratar om allt från könsbehåring till meningen med livet.
Han har fått mig att skratta när allt jag känt är mörker och han tröstar på sitt alldeles speciella sätt. Han har sen jag lärde känna honom varit min egen sol och vi har hörts i stort sett varje dag. Jag tror att vår relation närmast kan beskrivas som en syskonkärlek. Vi kan kalla varandra idiot för att några minuter senare vara vänner igen. En totalt ocensurerad vänskap.
Men inget varar för evigt och så händer det som verkar bli slutet på vår vänskap. Egentligen om jag ska vara helt ärlig ingen stor grej. Men ibland kan saker ha ett symboliskt värde som gör att de sårar mer än annars.
Han dök inte upp på min födelsedagsfest. Jag hade bjudit in honom säkert 6 månader innan och flera gånger poängterat hur viktigt jag tyckte det var att han kom. Fredagen innan går han ut med några vänner, och får tydligen i sig för mkt alkohol. När lördagen kom och folk började trilla in saknades han fortfarande. Jag hör av mig och frågar var han är och får till svar att han är för bakis för att komma.
Efter det har vi inte hört alls. Från att ha hörts varje dag går vi nu förbi varandra och nickar lite artigt. Jag är sårad, han skäms förmodligen för mkt för att höra av sig och så är det med det.
Vi är båda en vän fattigare och jag saknar honom så att det ibland värker i kroppen, men är fortfarande arg och sårad.
Det har nu gått nästan 26 dagar sedan vi hördes, inte för att jag räknar dagarna, och inte för att jag ens för något i världen skulle höra av mig först.
/ Något envis SG
Han har fått mig att skratta när allt jag känt är mörker och han tröstar på sitt alldeles speciella sätt. Han har sen jag lärde känna honom varit min egen sol och vi har hörts i stort sett varje dag. Jag tror att vår relation närmast kan beskrivas som en syskonkärlek. Vi kan kalla varandra idiot för att några minuter senare vara vänner igen. En totalt ocensurerad vänskap.
Men inget varar för evigt och så händer det som verkar bli slutet på vår vänskap. Egentligen om jag ska vara helt ärlig ingen stor grej. Men ibland kan saker ha ett symboliskt värde som gör att de sårar mer än annars.
Han dök inte upp på min födelsedagsfest. Jag hade bjudit in honom säkert 6 månader innan och flera gånger poängterat hur viktigt jag tyckte det var att han kom. Fredagen innan går han ut med några vänner, och får tydligen i sig för mkt alkohol. När lördagen kom och folk började trilla in saknades han fortfarande. Jag hör av mig och frågar var han är och får till svar att han är för bakis för att komma.
Efter det har vi inte hört alls. Från att ha hörts varje dag går vi nu förbi varandra och nickar lite artigt. Jag är sårad, han skäms förmodligen för mkt för att höra av sig och så är det med det.
Vi är båda en vän fattigare och jag saknar honom så att det ibland värker i kroppen, men är fortfarande arg och sårad.
Det har nu gått nästan 26 dagar sedan vi hördes, inte för att jag räknar dagarna, och inte för att jag ens för något i världen skulle höra av mig först.
/ Något envis SG
Jag och mina ex
Satt och stirrade på telefonen där den låg framför mig, vill inte. Men jag hade lovat och jag håller alltid mitt ord, så jag tryckte fram hans nr. Han svarar efter första signalen. Det känns inte konstigt alls att prata, i samma stund som jag hör hans röst är irritationen jag kände tidigare borta. Det är något speciellt med honom, har alltid varit. Något hos honom som gör att det känns som att vi känt varandra under flera år. Allt är så naturligt och enkelt, samtalet flyter på och han säger att han var lite orolig ett tag att det skulle kännas konstigt att prata med mig men i samma stund som han hörde min röst var den borta. Jag säger inte att jag kände på samma sätt.
jag tar min roll som rådgivare på största allvar och lyssnar nog och kommer med ärliga råd och förvånas lite över hur mkt han värdesätter mina ord. Jag är tjejen han lämnade för att vara tillsammans med tjejen han är tillsammans med nu.
Du måste ge henne mer tid hör jag mig själv säga. Han säger att jag är klok och jag säger att när han levt lika länge som jag kommer han vara minst lika klok och han skrattar och det känns bra att höra honom glad.
Vi pratar på och tiden rinner iväg. Vi pratar om vad som hänt sist och han oroar sig för att jag jobbar för mycket och vi pratar om planer för sommaren och jag frågar om han ska åka på resan med henne, resan som han ville åka med mig och han svarar nej och det gör mig lite nöjd. Jag berättar att jag fick lite panik när han berättade om den och han säger att han förstår det nu. Han frågar om jag träffat någon ny och jag säger att jag inte ens varit i närheten och han tror mig först inte. Jag säger att jag vill vara själv nu och han frågar om jag är mycket ond på honom och jag säger att jag nog är det, men att det går över, det känns redan bättre. Jag vill inte att du ska må bra säger jag och känner att jag faktiskt menar det till 98%.
Han säger att han tänkt på mig varje dag och jag säger att jag tänkte på honom lite den där helgen när det var så fint väder, att det hade varit trevligt att åka iväg någonstans i hans bil. Och han tystnar. Jag önskar saker var annorlunda. Jag önskar jag kunde vara med dig oxå. jag skrattar åt honom och föreslår att han ska konvertera till Islam då kan du skaffa dig hela fyra fruar och han svara skrattande att det var en riktigt bra idé.
När det är dags att lägga på frågar han mig vad som händer nu. Får han ringa mig igen? Jag säger att det går bra. Han frågar om jag kan tänka mig att träffa honom igen och jag funderar lite och säger att även det går bra. Är det så att jag nu ska räkna in ännu ett av mina ex till mina vänner?
Med Mr snygg går det över förväntan och jag tror inte det kommer bli några problem ens om någon av oss träffar någon ny, men något säger mig att det inte kommer gå lika smidigt med Mr söt.
Går det att vara vän med ett ex, när förhållandet inte dött ut naturligt?
Jag vill gärna tro att det går, men kanske är jag naiv?
jag tar min roll som rådgivare på största allvar och lyssnar nog och kommer med ärliga råd och förvånas lite över hur mkt han värdesätter mina ord. Jag är tjejen han lämnade för att vara tillsammans med tjejen han är tillsammans med nu.
Du måste ge henne mer tid hör jag mig själv säga. Han säger att jag är klok och jag säger att när han levt lika länge som jag kommer han vara minst lika klok och han skrattar och det känns bra att höra honom glad.
Vi pratar på och tiden rinner iväg. Vi pratar om vad som hänt sist och han oroar sig för att jag jobbar för mycket och vi pratar om planer för sommaren och jag frågar om han ska åka på resan med henne, resan som han ville åka med mig och han svarar nej och det gör mig lite nöjd. Jag berättar att jag fick lite panik när han berättade om den och han säger att han förstår det nu. Han frågar om jag träffat någon ny och jag säger att jag inte ens varit i närheten och han tror mig först inte. Jag säger att jag vill vara själv nu och han frågar om jag är mycket ond på honom och jag säger att jag nog är det, men att det går över, det känns redan bättre. Jag vill inte att du ska må bra säger jag och känner att jag faktiskt menar det till 98%.
Han säger att han tänkt på mig varje dag och jag säger att jag tänkte på honom lite den där helgen när det var så fint väder, att det hade varit trevligt att åka iväg någonstans i hans bil. Och han tystnar. Jag önskar saker var annorlunda. Jag önskar jag kunde vara med dig oxå. jag skrattar åt honom och föreslår att han ska konvertera till Islam då kan du skaffa dig hela fyra fruar och han svara skrattande att det var en riktigt bra idé.
När det är dags att lägga på frågar han mig vad som händer nu. Får han ringa mig igen? Jag säger att det går bra. Han frågar om jag kan tänka mig att träffa honom igen och jag funderar lite och säger att även det går bra. Är det så att jag nu ska räkna in ännu ett av mina ex till mina vänner?
Med Mr snygg går det över förväntan och jag tror inte det kommer bli några problem ens om någon av oss träffar någon ny, men något säger mig att det inte kommer gå lika smidigt med Mr söt.
Går det att vara vän med ett ex, när förhållandet inte dött ut naturligt?
Jag vill gärna tro att det går, men kanske är jag naiv?
torsdag, maj 22, 2008
Tönt!
Mr Söt hörde av sig idag, tydligen mår han dåligt och det är något strul med hans ex (alla som är förvånade räcker upp handen)
Han undrade om han kunde ringa mig och prata lite, för ingen förstår honom så jag plus att jag är världens snällaste. (suck!)
Jag messade tbx att han kunde ringa mig senare ikväll.
Han är en tönt, seriöst är jag verkligen rätt person att få relationsråd ifrån?
Jag är en tönt för att jag låter honom ringa.
Han undrade om han kunde ringa mig och prata lite, för ingen förstår honom så jag plus att jag är världens snällaste. (suck!)
Jag messade tbx att han kunde ringa mig senare ikväll.
Han är en tönt, seriöst är jag verkligen rätt person att få relationsråd ifrån?
Jag är en tönt för att jag låter honom ringa.
onsdag, maj 21, 2008
Here we go again
Jag var helt slut när jag åkte. Jag tyckte tom att den enkla saken att packa var jobbig. Men för varje timme vi var borta, kände jag hur kraften återvände. I morse när jag kom hem var jag mitt vanliga jag igen. Åkte med resväskan direkt till jobbet och kom hem för någon timme sedan. Så jag tror jag kommer behöva semester igen lagom till helgen =)
söndag, maj 18, 2008
Hasta la vista
Det här vädret tar livet av mig. Mörkt och kallt i mitten av Maj och i dalarna är det snö. Jag vill ha sol och värme, det här gråa suger ur energin från min kropp. Igår låg jag följdaktningen avsvimmad på soffan hela dagen. Zappade lite på tvn för att somna strax efteråt. Partypinglan är borta. Jag klarar inte ens av att hålla mig vaken länge nog för att ha en tv-kväll. Idag verkar det dock som energin är tbx. Om några timmar åker jag på semester!! Jag fick en resa i 30år present av Rödluvan och idag bär det av. Just nu kan jag inte komma på något som skulle passa mig bättre.
Så nu gott folk drar jag iväg på världens mest välbehövd semester. Försök att underhålla er så gott det går under tiden=)
Puss!
Så nu gott folk drar jag iväg på världens mest välbehövd semester. Försök att underhålla er så gott det går under tiden=)
Puss!
torsdag, maj 15, 2008
Deg i huvudet
Hemma från Konferensen.
Att åka bort med gifta småbarnsföräldrar är mer än vad jag klarar av. De festar som om det inte finns någon morgondag och för dem gör det kanske inte det. Men jag som barnlös singeltjej klarar inte av det. Inte när jag vet att jag skall upp tidigt nästa dag. Men som värdinna/dagisfröken har jag fått hålla god min och trots tappra försök att få pojkarna i säng som mest bemöttes med "fan vad du är tråkig!" kommentarer. Gett upp och druckit ett glas vin, blivit full som ett as. Stupat i säng.
Jobbat hela dagen idag. Har sovit ca 8h på två dygn.
Hjärnan fungerar inte riktigt som den ska och tydligen blir man full på två glas vin då.
Men jag har fått mkt gjort. Jag vill aldrig sitta på kontoret mer och jobba. Nej, ge mig ett hotell med unga damer som passar upp på mig och servar med kaffe och städar upp efter mig så min hjärna kan koncentrera sig på enbart jobbet. Jag undrar om det går att få min chef att låta mig spendera några dagar per månad på ett hotell ute i skogen. Seriöst så tror jag att alla skulle vinna på det, framförallt jag.
Att åka bort med gifta småbarnsföräldrar är mer än vad jag klarar av. De festar som om det inte finns någon morgondag och för dem gör det kanske inte det. Men jag som barnlös singeltjej klarar inte av det. Inte när jag vet att jag skall upp tidigt nästa dag. Men som värdinna/dagisfröken har jag fått hålla god min och trots tappra försök att få pojkarna i säng som mest bemöttes med "fan vad du är tråkig!" kommentarer. Gett upp och druckit ett glas vin, blivit full som ett as. Stupat i säng.
Jobbat hela dagen idag. Har sovit ca 8h på två dygn.
Hjärnan fungerar inte riktigt som den ska och tydligen blir man full på två glas vin då.
Men jag har fått mkt gjort. Jag vill aldrig sitta på kontoret mer och jobba. Nej, ge mig ett hotell med unga damer som passar upp på mig och servar med kaffe och städar upp efter mig så min hjärna kan koncentrera sig på enbart jobbet. Jag undrar om det går att få min chef att låta mig spendera några dagar per månad på ett hotell ute i skogen. Seriöst så tror jag att alla skulle vinna på det, framförallt jag.
onsdag, maj 14, 2008
Om ni undrar...
...var jag håller hus, så håller jag på att jobba häcken av mig. Det var nära att det blev nattbuss hem från jobbet idag, hur sjukt är inte det? Det här inte bra, det tar bort all min livsglädje.
Imorgon ska jag iväg på konferens, som jag är ansvarig för. Det kommer en miljon männsikor och alla beter sig som snorrungar utan den minsta förmåga att tänka själva, eller läsa instruktioner, varför skulle man när man kan ringa och fråga mig istället. Vad ska jag ha med mig? Hur kommer jag dit? och andra fullkomligt idiotiska frågor som jag skickat ut en miljard mail om. Jag känner mig som en dagisfröken. Förutom att leka barnvakt åt 50 vuxna i dagarna två ska jag på något magiskt sätt hinna med en deadline, på en viktig arbetsuppgift som ska lämnas in till chefens chef. Han är milt uttryckt en Hitler. Han är känd på företaget för att ha fått folk att börja grina. Jag vill inte tänka på samtalet jag kommer få från honom imorgon bitti när han inser att jag inte lämnat in det jag skulle idag. Man skulle kunna säga att jag är lite stressad. Men well jag kanske får sparken snart alternativ sätter mig och dreglar i ett hörn av utmattning. Så nu vet ni var jag håller hus, ifall ni undrat.
Imorgon ska jag iväg på konferens, som jag är ansvarig för. Det kommer en miljon männsikor och alla beter sig som snorrungar utan den minsta förmåga att tänka själva, eller läsa instruktioner, varför skulle man när man kan ringa och fråga mig istället. Vad ska jag ha med mig? Hur kommer jag dit? och andra fullkomligt idiotiska frågor som jag skickat ut en miljard mail om. Jag känner mig som en dagisfröken. Förutom att leka barnvakt åt 50 vuxna i dagarna två ska jag på något magiskt sätt hinna med en deadline, på en viktig arbetsuppgift som ska lämnas in till chefens chef. Han är milt uttryckt en Hitler. Han är känd på företaget för att ha fått folk att börja grina. Jag vill inte tänka på samtalet jag kommer få från honom imorgon bitti när han inser att jag inte lämnat in det jag skulle idag. Man skulle kunna säga att jag är lite stressad. Men well jag kanske får sparken snart alternativ sätter mig och dreglar i ett hörn av utmattning. Så nu vet ni var jag håller hus, ifall ni undrat.
måndag, maj 12, 2008
Hångel i lekpark
Jag syndade i fredags så mkt har jag redan erkänt, men jag har hållit de smaskiga detaljerna ifrån er och det är väl en bloggares största synd.
Han var 22 och vi hånglade i flera timmar i en lekpark. En lekpark! 22! Jag bara kryper neråt och neråt i åldrarna. Snart börjar jag väl hänga utanför högstadieskolor och locka småpojkar med godis. Jag tror jag lider av den kvinnliga variantenten av gubbsjuka. Jag har precis fyllt 30 det är faktiskt lite traumatiskt, och då får man hångla med 22-åringar i en lekpark, faktiskt! eller?
Det ska dock erkänna att det var ett av de bättre hånglen jag varit med om. Men förutom att han var så pass ung så var han en stureplanspojke med backslick och det är ungefär så långt ifrån min smak man kan komma, men oj vilket hångel. Men nej jag ska inte träffa honom igen. Ska inte, trots hans gulliga sms igår, eller kanske bara en gång till....
Han var 22 och vi hånglade i flera timmar i en lekpark. En lekpark! 22! Jag bara kryper neråt och neråt i åldrarna. Snart börjar jag väl hänga utanför högstadieskolor och locka småpojkar med godis. Jag tror jag lider av den kvinnliga variantenten av gubbsjuka. Jag har precis fyllt 30 det är faktiskt lite traumatiskt, och då får man hångla med 22-åringar i en lekpark, faktiskt! eller?
Det ska dock erkänna att det var ett av de bättre hånglen jag varit med om. Men förutom att han var så pass ung så var han en stureplanspojke med backslick och det är ungefär så långt ifrån min smak man kan komma, men oj vilket hångel. Men nej jag ska inte träffa honom igen. Ska inte, trots hans gulliga sms igår, eller kanske bara en gång till....
söndag, maj 11, 2008
Magisk påse
Jag var en duktig flicka igår.
På vägen hem från festen igår var det dock en man som friade. Jo på riktig, han kysste tom med min hand samtidigt!
Vad jag gjort för att förtjäna detta romantiska frieri? Jag gav honom en plastpåse att ha sina pantburkar i.
Jag undrar om det skulle funka på krogen också. Om någon skulle falla ner på knä kyssa min hand och vilja gifta sig med mig om jag räckte dem en plastpåse?
Jag tror jag är något på spåren faktiskt...
På vägen hem från festen igår var det dock en man som friade. Jo på riktig, han kysste tom med min hand samtidigt!
Vad jag gjort för att förtjäna detta romantiska frieri? Jag gav honom en plastpåse att ha sina pantburkar i.
Jag undrar om det skulle funka på krogen också. Om någon skulle falla ner på knä kyssa min hand och vilja gifta sig med mig om jag räckte dem en plastpåse?
Jag tror jag är något på spåren faktiskt...
lördag, maj 10, 2008
Hopplöst
Jag är hopplös, jag kan inte låta bli pojkar. Det var verkligen inte meningen, men han trodde han var nåt och ja, jag var bara tvungen att få honom att böna och be... om mitt nr =)
På kvällens fest ska jag hålla händerna i styr..
Nu ska jag in till stan och träffa Mr snygg. Det fungerar faktiskt förvånansvärt bra att bara vara vänner och det gör mig riktigt glad. Jag hoppas vi kan hålla det på en bra nivå.
På kvällens fest ska jag hålla händerna i styr..
Nu ska jag in till stan och träffa Mr snygg. Det fungerar faktiskt förvånansvärt bra att bara vara vänner och det gör mig riktigt glad. Jag hoppas vi kan hålla det på en bra nivå.
fredag, maj 09, 2008
Fundering
Jag funderar på om jag ska gå i celibat ett tag. Inte dejta någon alls. Det har varit väldigt mkt pojkar nu på ett tag. De har i princip avlöst varandra, nästan överlappat varandra, så jag kanske ska ta lite tid och bara hämta andan lite.
Jag borde iaf klara av en vecka som renodlad singel.
Jag tror jag kan klara det, en vecka.. =)
Jag borde iaf klara av en vecka som renodlad singel.
Jag tror jag kan klara det, en vecka.. =)
onsdag, maj 07, 2008
Könslösa
Men seriöst, är alla mina läsare könslösa (bortsett från 56 änglar)!
Här fläkar jag ut mig och ni kan inte ens klicka i vad ni har för kön.
Nu är jag faktiskt lite besviken på er =(
Här fläkar jag ut mig och ni kan inte ens klicka i vad ni har för kön.
Nu är jag faktiskt lite besviken på er =(
Ring, ring
Om man gör slut med någon, varför fortsätter man då att höra av sig ?
Han ringer och säger att jag inte förstår honom, och jag vet inte riktigt vad jag missat. Du måste faktiskt förstå att jag är en bra kille, faktiskt, säger han. Han vill att vi ska förbli vänner så han kan bevisa vilken bra kille han är. Men jag avböjer. Han hör av sig igen med ömsom kärleksförklaringar och ömsom anklagelser, och jag tror mitt tålamod faktiskt börjar ta slut snart. Det här är faktiskt bli lite tröttsamt.
Du har gjort ditt val, stå för det och lämna mig ifred!
Veliga killar är grymt osexiga.
Han ringer och säger att jag inte förstår honom, och jag vet inte riktigt vad jag missat. Du måste faktiskt förstå att jag är en bra kille, faktiskt, säger han. Han vill att vi ska förbli vänner så han kan bevisa vilken bra kille han är. Men jag avböjer. Han hör av sig igen med ömsom kärleksförklaringar och ömsom anklagelser, och jag tror mitt tålamod faktiskt börjar ta slut snart. Det här är faktiskt bli lite tröttsamt.
Du har gjort ditt val, stå för det och lämna mig ifred!
Veliga killar är grymt osexiga.
tisdag, maj 06, 2008
Finn ett fel
- Fan det är ju dig jag är kär i SG, men jag känner att jag måste ge mitt förhållande en chans. Hon mår ju inte riktigt bra psykiskt.
Äh ät bajs, står det idiot i pannan på mig, eller?!
Äh ät bajs, står det idiot i pannan på mig, eller?!
måndag, maj 05, 2008
Krypa till korset
Ibland är män kukstyrda idioter (ursäkta generaliseringen)
Men ibland blir det bara för tydligt så att jag faktiskt inte kan låta bli att göra annat än att skratta högt åt det.
Skitstöveln kom krypande till korset, så klart och det var mycket förlåt och lovord om hur bra jag är och en massa annat blaha, blaha. Han försökte få en av mina bästa kompisar i säng så jag tycker jag är extremt snäll som ens pratar med honom. Självklart dröjer det inte länge innan han går tbx till sitt sanna jag. "får jag komma över och knulla?"
Hahhahaha jag skulle inte röra dig igen någonsin om det så inte var någon annan som ville röra vid ens med tång, svarar jag.
Imorgon då?
Stackars krake. Det kan inte vara lätt att vara idiot. Jag sa att han kunde få fantisera om mig om han ville, men närmare än så lär han aldrig komma.
och det är män som styr världen, det är ju helt otroligt!
Men ibland blir det bara för tydligt så att jag faktiskt inte kan låta bli att göra annat än att skratta högt åt det.
Skitstöveln kom krypande till korset, så klart och det var mycket förlåt och lovord om hur bra jag är och en massa annat blaha, blaha. Han försökte få en av mina bästa kompisar i säng så jag tycker jag är extremt snäll som ens pratar med honom. Självklart dröjer det inte länge innan han går tbx till sitt sanna jag. "får jag komma över och knulla?"
Hahhahaha jag skulle inte röra dig igen någonsin om det så inte var någon annan som ville röra vid ens med tång, svarar jag.
Imorgon då?
Stackars krake. Det kan inte vara lätt att vara idiot. Jag sa att han kunde få fantisera om mig om han ville, men närmare än så lär han aldrig komma.
och det är män som styr världen, det är ju helt otroligt!
söndag, maj 04, 2008
Nyfiken
Det vore jättegulligt om ni kunde klicka i enkäten här bredvid. Mitt enda syfte är att se fördelningen på kön hos mina läsare. Det kan ni väl göra, för min skull? Söta, snälla ni!
Lugnat ner mig
Jag blev visst lite arg =) Men nu har jag gått runt och muttrat lite här hemma om att ingen i hela världen har lika mycket otur i kärlek som jag, men nu är jag glad igen.
Klart han ska få vara lycklig. Han är en patetisk ynkrygg men annars så är han väl som de flesta andra så han kan väl leva lycklig i alla sina dar med henne om han nu vill det.
Jag vet iaf att jag är ett bättre kap än vad han dåligt klädda miniasiat är så det så (det vet jag inte alls men jag kan intala mig det) Jag sparar mig till Clark Kent faktiskt, och han skulle aldrig dumpa mig på sms eller göra något annat ryggradslöst, och han kommer säkert skicka blomsterbud till mitt jobb och allt sånt där fånigt romantiskt som jag drömmer om .
Så det är ju bara löjligt att jag blir upprörd över någon som faktiskt inte förtjänar det. Sen hoppas jag kanske iaf att hon ska dumpa honom, men jag nöjer med om hon gör det på sms. Hon behöver inte ha trekant med hans bror och bästa vän för att jag ska vara nöjd =)
Klart han ska få vara lycklig. Han är en patetisk ynkrygg men annars så är han väl som de flesta andra så han kan väl leva lycklig i alla sina dar med henne om han nu vill det.
Jag vet iaf att jag är ett bättre kap än vad han dåligt klädda miniasiat är så det så (det vet jag inte alls men jag kan intala mig det) Jag sparar mig till Clark Kent faktiskt, och han skulle aldrig dumpa mig på sms eller göra något annat ryggradslöst, och han kommer säkert skicka blomsterbud till mitt jobb och allt sånt där fånigt romantiskt som jag drömmer om .
Så det är ju bara löjligt att jag blir upprörd över någon som faktiskt inte förtjänar det. Sen hoppas jag kanske iaf att hon ska dumpa honom, men jag nöjer med om hon gör det på sms. Hon behöver inte ha trekant med hans bror och bästa vän för att jag ska vara nöjd =)
Regn hos mig
Jag snubblade över information jag inte ville ha. Det är seriöst mellan P och tjejen han var på dejt med när jag sprang på dem. Riktigt jävla seriöst tom.
De passar tydligen perfekt ihop. Jag är fan inte det minsta glad för deras skull. Jag hoppas hon dumpar honom brutal genom att vara otrogen med hans bästa vän eller bror eller helst både och i en trekant i hans jävla äckliga svindyra hästen säng.
Jävla bajs skit! Jag är sur för att jag bryr mig för jag skulle helt seriöst inte vilja ha honom tbx för allt i världen (kanske inte helt sant) Men han ska fan inte bli lycklig med någon annan, inte när jag sitter här nydumpad helt ensam hemma med min söndagsångest.
Jag önskar jag aldrig hade träffat honom, på riktigt så gör jag faktiskt det. Jag kan inte komma på något gott jag fått ut av det. Jag är sur för att jag bryr mig men det enda som finns kvar för mig att önska är att jag besparas från att någonsin se honom igen.
Nu ska jag gå och skära upp handlederna!
De passar tydligen perfekt ihop. Jag är fan inte det minsta glad för deras skull. Jag hoppas hon dumpar honom brutal genom att vara otrogen med hans bästa vän eller bror eller helst både och i en trekant i hans jävla äckliga svindyra hästen säng.
Jävla bajs skit! Jag är sur för att jag bryr mig för jag skulle helt seriöst inte vilja ha honom tbx för allt i världen (kanske inte helt sant) Men han ska fan inte bli lycklig med någon annan, inte när jag sitter här nydumpad helt ensam hemma med min söndagsångest.
Jag önskar jag aldrig hade träffat honom, på riktigt så gör jag faktiskt det. Jag kan inte komma på något gott jag fått ut av det. Jag är sur för att jag bryr mig men det enda som finns kvar för mig att önska är att jag besparas från att någonsin se honom igen.
Nu ska jag gå och skära upp handlederna!
lördag, maj 03, 2008
Mr söt förtsätter vela
Nu har filat på det här inlägget i nästan ett dygn, men får inte till det.
Det har varit så många olika turer fram och tbx den senaste veckan att jag inte ens orkar dra hälften. Han ville ta en paus i fredags och jag svarade att det inte inte på något sätt var okej och förklarade att jag tyckte han var en stor skit. Men han har trots det hört av sig flera gånger om dagen. Mycket kärleksförklaringar och försök att lätta sitt dåliga samvete har det blivit. Jag har varit hård som sten, men gick i torsdags gick jag ändå med på att träffa honom.
Vi gick ut och tog en drink och pratade lite, stackaren är så förvirrad. Återigen förklarade jag att det inte var okej och han kunde ringa mig när han väl bestämt sig för hur han ville ha det. Om han hade tur kanske jag fortfarande skulle vara singel och vilja träffa honom då. Det var väl inte det svar han hade hoppats på att få, men han sa att han förstod.
Trots sin ringa ålder kan jag väl kosta på mig att erkänna att han faktiskt är mer mogen än mig. Han förklarade att han hade känslor för mig, och jag ställde mig frågande till vad för typ av känslor han hade, vänskapskänslor eller attraktion eller vad? Men är du trög på riktigt eller? Jag är ju kär i dig, fattar du ingenting!! Av någon anledning så var sista gången någon förklarade att de hade den typen av känslor för mig också en total överraskning.Jag får väl ta att jag uppenbart är trög men är det meningen att jag ska gå runt och ta förgivet att det är så folk känner. Jag kommer aldrig fatta det om personen inte säger det rakt ut, om jag ens fattar det då. Så vi står där mitt på Medborgarplatsen och Mr söt har just släppt ner bomben att han är kär i mig och jag känner hur det snurrar till i huvudet på mig utan att ha en aning om vad jag ska säga eller göra. Så jag säger att jag tycker iaf du har bettet dig som en skit varpå han börjar gråta. Det är då det brister för mig, för jag må vara bestämd och hård men tårar har jag aldrig kunnat vara kall inför så det slutar med att jag tröstar honom för att han inte vill träffas mer. Och samtidigt skäller ut honom för att han inte låter mig vara arg på honom ifred. Jag har aldrig hävdat att jag är normal.
Vi åker hem till mig så vi kan prata mer ostört. Det finns inte så mkt mer att säga, han behöver tid men kvällen blir lyckad iaf, för lyckad egentligen. Vi tänder massa ljus och sätter på lite musik och myser ihop oss. När solen börjar gå upp går vi och lägger oss väl medvetna att när vi väl vaknar så är det slut. Han kommer gå och vi kommer kanske aldrig ses igen. Han säger att vi är idioter som har trevligt nu när vi vet vad som väntar att det bara kommer göra saknade värre, men jag tycker att morgondagen är långt borta och vad den för med sig för sorger kan vi ta då. När vi vaknar är allt som vanligt i några minuter. Vi ligger tätt intill varandra och sen slår det oss att det är dags att ta adjö. Jag tittar på fönstret, persiennerna är neddragna och säger om det är sol och varmt ute så tillbringar vi dagen ihop. Vi tar din bil och åker bort någonstans. Han ler och tycker det är en bra idé. Ingen av oss har några planer för dagen så varför inte. Och när vi kryper upp tillsammans hand i hand och tittar ut genom fönstret mötts vi av ett grått, regnigt Stockholm. Där inte ens den mest optimistiska människa kan få det till att det är fint väder så vi klär på oss säger hej då. Kanske ses vi igen, kanske inte. Men Supergirl landar alltid på fötterna.
Det har varit så många olika turer fram och tbx den senaste veckan att jag inte ens orkar dra hälften. Han ville ta en paus i fredags och jag svarade att det inte inte på något sätt var okej och förklarade att jag tyckte han var en stor skit. Men han har trots det hört av sig flera gånger om dagen. Mycket kärleksförklaringar och försök att lätta sitt dåliga samvete har det blivit. Jag har varit hård som sten, men gick i torsdags gick jag ändå med på att träffa honom.
Vi gick ut och tog en drink och pratade lite, stackaren är så förvirrad. Återigen förklarade jag att det inte var okej och han kunde ringa mig när han väl bestämt sig för hur han ville ha det. Om han hade tur kanske jag fortfarande skulle vara singel och vilja träffa honom då. Det var väl inte det svar han hade hoppats på att få, men han sa att han förstod.
Trots sin ringa ålder kan jag väl kosta på mig att erkänna att han faktiskt är mer mogen än mig. Han förklarade att han hade känslor för mig, och jag ställde mig frågande till vad för typ av känslor han hade, vänskapskänslor eller attraktion eller vad? Men är du trög på riktigt eller? Jag är ju kär i dig, fattar du ingenting!! Av någon anledning så var sista gången någon förklarade att de hade den typen av känslor för mig också en total överraskning.Jag får väl ta att jag uppenbart är trög men är det meningen att jag ska gå runt och ta förgivet att det är så folk känner. Jag kommer aldrig fatta det om personen inte säger det rakt ut, om jag ens fattar det då. Så vi står där mitt på Medborgarplatsen och Mr söt har just släppt ner bomben att han är kär i mig och jag känner hur det snurrar till i huvudet på mig utan att ha en aning om vad jag ska säga eller göra. Så jag säger att jag tycker iaf du har bettet dig som en skit varpå han börjar gråta. Det är då det brister för mig, för jag må vara bestämd och hård men tårar har jag aldrig kunnat vara kall inför så det slutar med att jag tröstar honom för att han inte vill träffas mer. Och samtidigt skäller ut honom för att han inte låter mig vara arg på honom ifred. Jag har aldrig hävdat att jag är normal.
Vi åker hem till mig så vi kan prata mer ostört. Det finns inte så mkt mer att säga, han behöver tid men kvällen blir lyckad iaf, för lyckad egentligen. Vi tänder massa ljus och sätter på lite musik och myser ihop oss. När solen börjar gå upp går vi och lägger oss väl medvetna att när vi väl vaknar så är det slut. Han kommer gå och vi kommer kanske aldrig ses igen. Han säger att vi är idioter som har trevligt nu när vi vet vad som väntar att det bara kommer göra saknade värre, men jag tycker att morgondagen är långt borta och vad den för med sig för sorger kan vi ta då. När vi vaknar är allt som vanligt i några minuter. Vi ligger tätt intill varandra och sen slår det oss att det är dags att ta adjö. Jag tittar på fönstret, persiennerna är neddragna och säger om det är sol och varmt ute så tillbringar vi dagen ihop. Vi tar din bil och åker bort någonstans. Han ler och tycker det är en bra idé. Ingen av oss har några planer för dagen så varför inte. Och när vi kryper upp tillsammans hand i hand och tittar ut genom fönstret mötts vi av ett grått, regnigt Stockholm. Där inte ens den mest optimistiska människa kan få det till att det är fint väder så vi klär på oss säger hej då. Kanske ses vi igen, kanske inte. Men Supergirl landar alltid på fötterna.
fredag, maj 02, 2008
Clark Kent
Enkäten är avslutad och jag måste säga att resultatet är något överraskande.
Tack alla som röstat!
Clark Kent finns där ute, fortsätt leta. 10 (38%)
Ta mig istället. 6 (23%)
Jag är så sjukt trött på dina pojkar! 4 (15%)
Mr söt, verkar vara allt en flicka behöver. 3 (19%)
Mr Snygg verkar vara det bästa valet, det hör men ju på namnet. 1 (3%)
Jag är självklart mycket smickrad över att 6 stycken av er läsare tycker jag ska välja dem istället, behöver jag säga att jag är extremt nyfiken. Varför är ni så blyga? =)Någon som vågar ge sig tillkänna? ;)
4 stycken är trötta på mitt snack om olika pojkar, vilket självklart också gör mig nyfiken. Vad vill ni att jag ska skriva om istället, och varför läser ni? Det är ju till stor del en singelblogg så det kommer nog alltid förekomma inlägg om singellivet.
Tankar?
Tack alla som röstat!
Clark Kent finns där ute, fortsätt leta. 10 (38%)
Ta mig istället. 6 (23%)
Jag är så sjukt trött på dina pojkar! 4 (15%)
Mr söt, verkar vara allt en flicka behöver. 3 (19%)
Mr Snygg verkar vara det bästa valet, det hör men ju på namnet. 1 (3%)
Jag är självklart mycket smickrad över att 6 stycken av er läsare tycker jag ska välja dem istället, behöver jag säga att jag är extremt nyfiken. Varför är ni så blyga? =)Någon som vågar ge sig tillkänna? ;)
4 stycken är trötta på mitt snack om olika pojkar, vilket självklart också gör mig nyfiken. Vad vill ni att jag ska skriva om istället, och varför läser ni? Det är ju till stor del en singelblogg så det kommer nog alltid förekomma inlägg om singellivet.
Tankar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)