Satt och stirrade på telefonen där den låg framför mig, vill inte. Men jag hade lovat och jag håller alltid mitt ord, så jag tryckte fram hans nr. Han svarar efter första signalen. Det känns inte konstigt alls att prata, i samma stund som jag hör hans röst är irritationen jag kände tidigare borta. Det är något speciellt med honom, har alltid varit. Något hos honom som gör att det känns som att vi känt varandra under flera år. Allt är så naturligt och enkelt, samtalet flyter på och han säger att han var lite orolig ett tag att det skulle kännas konstigt att prata med mig men i samma stund som han hörde min röst var den borta. Jag säger inte att jag kände på samma sätt.
jag tar min roll som rådgivare på största allvar och lyssnar nog och kommer med ärliga råd och förvånas lite över hur mkt han värdesätter mina ord. Jag är tjejen han lämnade för att vara tillsammans med tjejen han är tillsammans med nu.
Du måste ge henne mer tid hör jag mig själv säga. Han säger att jag är klok och jag säger att när han levt lika länge som jag kommer han vara minst lika klok och han skrattar och det känns bra att höra honom glad.
Vi pratar på och tiden rinner iväg. Vi pratar om vad som hänt sist och han oroar sig för att jag jobbar för mycket och vi pratar om planer för sommaren och jag frågar om han ska åka på resan med henne, resan som han ville åka med mig och han svarar nej och det gör mig lite nöjd. Jag berättar att jag fick lite panik när han berättade om den och han säger att han förstår det nu. Han frågar om jag träffat någon ny och jag säger att jag inte ens varit i närheten och han tror mig först inte. Jag säger att jag vill vara själv nu och han frågar om jag är mycket ond på honom och jag säger att jag nog är det, men att det går över, det känns redan bättre. Jag vill inte att du ska må bra säger jag och känner att jag faktiskt menar det till 98%.
Han säger att han tänkt på mig varje dag och jag säger att jag tänkte på honom lite den där helgen när det var så fint väder, att det hade varit trevligt att åka iväg någonstans i hans bil. Och han tystnar. Jag önskar saker var annorlunda. Jag önskar jag kunde vara med dig oxå. jag skrattar åt honom och föreslår att han ska konvertera till Islam då kan du skaffa dig hela fyra fruar och han svara skrattande att det var en riktigt bra idé.
När det är dags att lägga på frågar han mig vad som händer nu. Får han ringa mig igen? Jag säger att det går bra. Han frågar om jag kan tänka mig att träffa honom igen och jag funderar lite och säger att även det går bra. Är det så att jag nu ska räkna in ännu ett av mina ex till mina vänner?
Med Mr snygg går det över förväntan och jag tror inte det kommer bli några problem ens om någon av oss träffar någon ny, men något säger mig att det inte kommer gå lika smidigt med Mr söt.
Går det att vara vän med ett ex, när förhållandet inte dött ut naturligt?
Jag vill gärna tro att det går, men kanske är jag naiv?
4 kommentarer:
Min högst personliga erfarenhet är att det funkar att vara kompis med ex om relationen inte var bra när man var ihop. De ex jag varit uppriktigt ledsen över att ha förlorat som pojkvänner skulle jag aldrig vara intresserad av att umgås med som vänner.
Bara man inte umgås som vänner, för att man fortfarande är kär och gör vad som helst för att få ha honom i sitt liv på något sätt, mindre viktigt hur. Det är livsfarligt.
Om jag umgås med ex gör jag det först när det gått så lång tid att jag inte skulle bli ledsen av att se dem med någon annan. Det är mitt mätsnöre. Har lärt mig att det funkar bäst för mig.
Livet mitt i livet: Har inte tänkt på det sättet tidigare, men det kanske ligger en poäng i det.
Jag skulle nog aldrig bli vän med P tex.
Från min sida handlar det iaf inte om att umgås för att "vara nära" jag kan inte svara för honom. Jag tror att det kommer kännas helt okej att se honom tillsammans med någon annan, fast det vet jag ju förstås inte förrän det händer.
Jag är vän med mitt ex som jag var sambo med. Vi hörs regelbundet, jag har varit på middag hos honom och nya sambon och vi ses om vi befinner oss i varandras städer. Funkar riktigt bra och jag vill fortsätta ha det så då han verkligen är den som känner mig bäst. Visst har vi knasat till det och hamnat i säng eller hånglat, men ingen av oss har någon längtan tillbaka till varandra.
Latja: Sådana historier gör mig glad. Jag vill ju att de ska funka, att man ska kunna vara vänner.
Skicka en kommentar