I två dagar har markören blinkat ivrigt, redo på att förmedla det som trycker mig, men jag kan inte. Det känns fel. Vad han gör får han stå för. Det är ett allvarligt ämne som jag gärna skulle vilja få igång en diskussion om, väcka er tankar om. Men inte via honom, inte på det här sättet.
Världen ser annorlunda ut efter att jag fick veta. Som ett nytt Big bang som skakade och förändrade min värld. Det känns som något hemskt trängt in i min lilla bubbla där jag kämpar för att tro att världen inte är så farlig, inte så ond. Så berättar han, någon som varit en del av min bubbla, någon jag sovit med, tyckt om, tycker om. Någon som är han på ICA, killen du träffar på krogen, killen som nätdejtar. Killen mitt emot dig på tuben. Han är vem som helst men så ond(?) så trasig. Jag kommer behöva många timmar, dagar månader för att ta in det här, men min värld kommer aldrig bli densamma igen.
Han ringde igår. Nu är jag hemma säger han och jag åkte in till stan och träffade honom. Jag hoppades att han kanske skulle ruffsa mig lite i håret och kalla mig lättlurad. Att de bara var ett dåligt skämt och sen skulle allt vara som vanligt igen. Vi beställer in maten och han börjar berätta och han säger inte en enda gång att han skojar utan berättar istället. Jag lyssnar uppmärksamt och tydligen även folk omkring oss, så vi går ut och sätter oss i gräset. Luften är kall och jag hänger min jack kring hans axlar som om han vore ett litet barn. Vi får nu prata ostört. Jag röker den ena cigaretten efter den andra och fast han normal hänger läpp så fort jag ens antyder att jag ska röka och vinden gör att han får rök i ansiktet säger han inte ett ljud. Han berättar allt och jag frågar varenda fråga som jag kan komma på och han svara och jag pendlar mellan att vilja sparka honom hårt till att hålla om honom och trösta vad som måste vara bland det trasigaste jag träffat. Jag får svar jag inte vill ha, svar jag undrat över länge och plötsligt klarnar allt jag undrat över den senaste tiden men samtidigt väcks nya långt svårare frågor.
Det är bara som hans vän jag kan påverka
Jag förstår, men ändå inte.
Accepterar kommer jag däremot aldrig göra.
När vi sagt hej då och sitter på tåget hem kommer jag på att jag inte rört vid honom en enda gång under hela kvällen inte ens en hej då kram. Och jag undrar om han märkte det också...
5 kommentarer:
Det är inte utan att jag undrar vad i all världen han hittat på eller gjort.
Gissar på att det har något med sexuell läggning som "normala" människor inte räknar in bland det sexuella....?
Hossan: av respekt för honom kommer jag inte svara på frågor om vad det rör sig om, mer detaljerat än vad jag redan angivit.
Jag kan väl säga att jag hoppas att svaret är på din fråga är ja iaf
Jag vet inte vad det e han har gjort men det käns som om han har gjort något som inte får ske men ändå händer.
Det e svårt att ge några råd eller att starta en diskution när man inte vet vad det e frågan om men
jag hoppas du iallafall kan få igång en och att du kan återgå med tiden till ditt normala liv igen.
/Nova
Låter ju riktigt illa det här... Som Nova säger är det ju svårt att ge råd när man inte vet vad det handlar om, men jag tror nog att mer bara behövde skriva av dig än att få råd?
Nova: Nej det är sånt som inte ska hända. och jag hoppas verkligen inte att det är sånt som händer, men jag inser nog tyvärr att det är vanligare än man tror.
jo jag vet att det är svårt att föra en diskussion eller ge råd men jag var bara tvungen att få ur mig något.
Jag tror faktiskt inte att jag kan gå tbx till som mitt liv som det var innan och jag vet att det låter dramatiskt men det känns som det. Däremot kommer jag att lära mig leva med det, livserfarenhet the hard way.och när jag i fortsättningen dejtar någon kommer jag ha en till sak att checka av.
Caesar: Du har helt rätt jag behövde bara få ur mig något. Och att skriva om något annat kändes bara banalt i jämförelse.
Skicka en kommentar