Poppojken är en av mina allra bästa vänner. Vi pratar om allt från könsbehåring till meningen med livet.
Han har fått mig att skratta när allt jag känt är mörker och han tröstar på sitt alldeles speciella sätt. Han har sen jag lärde känna honom varit min egen sol och vi har hörts i stort sett varje dag. Jag tror att vår relation närmast kan beskrivas som en syskonkärlek. Vi kan kalla varandra idiot för att några minuter senare vara vänner igen. En totalt ocensurerad vänskap.
Men inget varar för evigt och så händer det som verkar bli slutet på vår vänskap. Egentligen om jag ska vara helt ärlig ingen stor grej. Men ibland kan saker ha ett symboliskt värde som gör att de sårar mer än annars.
Han dök inte upp på min födelsedagsfest. Jag hade bjudit in honom säkert 6 månader innan och flera gånger poängterat hur viktigt jag tyckte det var att han kom. Fredagen innan går han ut med några vänner, och får tydligen i sig för mkt alkohol. När lördagen kom och folk började trilla in saknades han fortfarande. Jag hör av mig och frågar var han är och får till svar att han är för bakis för att komma.
Efter det har vi inte hört alls. Från att ha hörts varje dag går vi nu förbi varandra och nickar lite artigt. Jag är sårad, han skäms förmodligen för mkt för att höra av sig och så är det med det.
Vi är båda en vän fattigare och jag saknar honom så att det ibland värker i kroppen, men är fortfarande arg och sårad.
Det har nu gått nästan 26 dagar sedan vi hördes, inte för att jag räknar dagarna, och inte för att jag ens för något i världen skulle höra av mig först.
/ Något envis SG
5 kommentarer:
Om ni var så bra vänner så skulle
jag försöka bygga en bro annars e risken att du ångrar dig senare.
Jag saknar min bästa vän något så fruktans värt och jag saknar mitt ex också för den delen fast hon gjorde något helt oförlåtligt ur min synvinkel.
Och ni verkar vara så pass bra vänner så det är värt att svälja sin stolthet och bli sams igen
/Nova
Håller med Nova! Det kan vara en styrka ta första steget också.
Vänner är mer värdefulla än "förhållanden" så hoppas Ni hittar varandra igen!
man kan vara kompis med sitt ex. man kan också vara säker på att åtminstone en av dom har en hidden agenda.
Jag tycker det var urtaskigt att han uteblev - det var inte vilken födelsedag som helst heller ju!
Han kunde gott komma med en stor bukett blommor och ett stort förlåt och det skulle han gjort redan måndagen efter festen.
Att man blir oplanerat bakis händer förstås, men man får väl ändå försöka gottgöra dem som indirekt blev drabbad av att man fick stanna i sängen eller vid toan den dag man skulle träffa dem. Ett förlåt är väl det minsta man kan säga.
Lägg min kommentar på hans skrivbord ;-)
Nova: Jag vet att du har gått igenom mkt och när jag tänker på det så har du en poäng, men jag måste omge mig med människor som jag vet värdesätter mig och just nu känns det inte som han gör det.
Turtelgirl: Om det var jag som begått övertrmp så skulle jag absolut ta första steget, men nu känns det inte rätt. Det är han som gjort fel.
.perpotator : Jag kan lova att jag inte har några som helst dolda avsikter med att vara vän med någon av dem. Om de har de kan jag så klart inte svära på men jag har väldigt svårt att tro det.
Hossan: Jag håller helt med, ska framföra dina ord =)
Skicka en kommentar