Status: onsdag

Jag har lyckats involvera de flesta i min omgivning i min middag med P. De som var med första omgången biter på naglarna och gläds så att jag blir helt rörd. De som jag lärt känna efteråt har på något förstått att det är stort och hoppas de med att allt ska gå vägen. Bloggen har flera besökare än någonsin. Tänk om P visste att det finns en hel hög med människor som väntar med spänning om hur middagen kommer gå.

Poppojken lämnade sitt pluggande och ställde in sina planer för att följa med mig in till stan och titta på klädval inför lördagen. Han är så fin. När han var tvungen att åka hem tog syster vid, hon som alltid så anti allt vad "mina killar" heter är så söt och engagerar sig och lyssnar på mitt ältande. Varför skriver han inte under sina sms med kram? Vad tänker han? Vad tror han? Vad hoppas han?

Gick i så många affärer jag hann med. Tittade på kläder vars pris skulle räcka till en veckas semester. Priset struntar jag i så länge jag hittar något jag trivs i som visar mina bästa sida. Hittade inget!! Funderade på att sadla om till kläddesigner istället.Vet inte alls vad jag ska ha på mig. Vill ha något som ser dösnyggt ut utan att se för uppklätt ut. Allt ska vara perfekt. Jag funderar tom med på att köpa ny parfym. Jag har fått hispan totalt. Det enda jag påverka inför lördagen är mitt utseende så jag lägger allt krut där. Min personlighet kan jag inte göra så mycket så mkt åt. Jag är den jag är.

Någonstans hör jag en röst inombords som inte alls gillar att jag träffar P igen. Det som var, var säger den. Ring valpen istället. Han kan ringa själv svarar jag. Orkar inte lyssna på den. Orkar inte fundera på om det jag gör är rätt.
Det snurrar för mkt i huvudet och jag följer bara med.
Jag måste bara härad ut i två dagar till sen löser sig allt.
Alla bitar kommer att falla på plats.
Två dagar till.
Jag är så trött.